Jag vet att jag borde vintertäcka min bambu, men det har aldrig blivit av. Jag har köpt juteväv att skugga den med, men jag är lite osäker på när jag skall täcka dem. Bambu är vintergrön, som annat gräs, men problemet är att den sticker upp långt ovanför snötäcket. När det börjar bli ljusare på senvintern försöker den att växa, men det är fortfarande fruset kring rotsystemet (som ju ligger ganska ytligt). När den ökar ämnesomsättningen och inte får vatten så torkar bladen som får sol. Plantan klarar sig fint trots detta, det enda “problemet” är att den ser lite skruttig ut senare på våren och en bit in på försommaren. Sedan kommer nya skott och nya blad på de delar av strået som klarade vintern.

Min Fargesia murielae ssp jumbo verkar vara den mest härdiga av de bambusorter jag har. Den håller sig grön genom vintern, och bara några få torra blad på våren.

Min Sasa palmata ssp nebulosa står väl skuggad av en stor gran, och den är ganska lågväxande, men den har nästan alla blad högt upp på sina strån och de flesta bladen brukar torka på den också. Den växer i en slags stor plasthink med stora borrade hål i botten, för att den inte skall sprida sig för kraftigt, trots att jag inte vet om den verkligen gör det här i vårt klimat.

Jag har inte sett några nya skott på Fargesian, men Sasan har satt igång lite smått, och jag vet att den också kommer att bli grön och fin senare i år. Den har ganska smala skott, som du ser på bilden här till höger.

Min Phyllostachus nigra ssp boryana är sorgebarnet när det gäller vintertorkan. Den är härdig, klarar vintern bra, men nästan alla blad torkar och blir gula. Förra säsongen sköt den skott som var över två meter, och de är nu förtorkade och döda i övre halvan. Det känns tråkigt på en så storväxande och majestätisk planta. Här till vänster är huvudplantan som började med den kruka jag köpte på Zetas för flera år sedan. Den breder ut sig ganska frodigt, och nya skott dyker upp så mycket som 30–40 cm från närmsta strå.

Jag tror det var förra säsongen jag delade huvudplantan och tog ett av dessa nya områden där den hade börjat skjuta nya skott, en ganska liten del, och satte den på en plats som jag tror kan passa den bättre, där den får skugga och värme från ett stort stenblock. Jag hoppas bara att den inte får det för soligt eller för torrt där.

Förra året köpte jag ännu en bambuplanta på Zetas, en Pleioblastus humilis ssp pumilus, ännu en lågväxande bambu som tydligen gärna breder ut sig. Det gjorde den med besked förra året,trots en växtplats som nog är i torraste laget. När snön försvann tyckte jag faktiskt att den såg helt död ut, bara torra strån och blad och inga tecken till liv, men tack och lov har den nu börjat visa lite livstecken.

Den har skjutit flera nya skott redan, och ser nog nästan ut att vara den av mina plantor som är mest aktiv än så länge detta år. Det skall bli spännande att se hur den artar sig under sommaren.

Jag vet inte om jag är sent ute, men jag tänkte bjuda bambun på gödsel snart. De får vanlig gräsgödning som jag ger betydligt mer generöst än vad förpackningen rekommenderar för gräsmattor. Bambun har ju mycket större växtmassa än gräsmattegräset, och den verkar inte ha något emot att jag öser på ganska friskt med gödsel. Tvärtom växer den på ordentligt och visar inga tecken på att den skulle vara övergödslad. Gräsmattan närmast runt plantorna blir också extra frisk och grön, en liten bonus. Jag brukar annars lägga täckbark kring min Phyllostachus eftersom den skickar så långa rotskott som jag inte vill råka klippa med gräsklipparen, vilket tyvärr har hänt mer än en gång.

Vad gäller vintertäckningen tror jag att det är i januari någon gång som det är lagom att svepa in plantorna i juteväv för att skugga dem, men jag är inte riktigt säker. Kanske jag kommer att göra det nästa vinter…

Tillägg: Jag ser att alla bilder kommer till vänster, utan bildtext. Mitt tema är tydligen inte riktigt anpassat till senaste versionen av WordPress. Skall försöka lösa detta på sikt.

Andra bloggar om: vintertäcka, bambu, Fargesia murielae, Sasa palmata, Phyllostachus nigra, Pleioblastus humilis, gödsel

Det är fascinerande med bambu, tycker jag.

Jag har sedan flera år tre bambusorter, tre “plantor”, i trädgården. En Phyllostachus nigra ‘boryana’ (eller var det ‘punctata’? Minns inte säkert.), en Fargesia murielae ‘jumbo’ (“kinesisk bergsbambu”, en av de få som har ett svenskt namn), och en Sasa palmata ‘nebulosa’.

Det är spännande på våren, när de skjuter nya skott, att se en liten konformad spetsig sak sticka upp ur marken och på några veckor bli ett högt strå. Det går att gissa höjden på det nya strået utifrån grovleken på skottet, strået blir inte grövre än de lägre delarna av bambuskottet, och höjden hänger ihop med grovleken. I år kom min Phyllostachus med ett grövre skott än den tidigare år har haft, och äntligen verkar den kunna växa om mig (jag är 187 cm lång). Just det skottet har på några veckor gått från ett par cm till knappt två meter, och det har inte växt klart än. Det har börjat komma sidoskott, “grenar”, långt ned, men i toppen är den sluten än, foderbladen har inte öppnat sig. Jag tror att detta strå kommer att bli över två meter när den växer klart.

I vintras har just min Phyllostachus för första gången varit ordentligt vintertäckt med juteväv. Den tål många minusgrader, runt –30, och är vintergrön som annan bambu (och annat gräs), men bambu är känslig för vårsolen. När det blir för ljust lockas den att försöka växa trots att marken ännu är frusen och det inte finns vatten nog. Då blir bladen lätt torra och dör, och även delar av stråna kan dö. Min Fargesia fick ingen bra vintertäckning, juteväven blåste av och begravdes i snön, men den klarade sig bra ändå. Sasan har aldrig fått någon vintertäckning och den brukar se lite trött ut på våren, men den växer så bra ändå så den får klara sig som den gör.

Fargesian växer ganska kompakt i sidled, sprider sig inte så mycket åt sidorna, medan Phyllostachus skjuter iväg lite längre åt sidorna och växer glesare. Sasan skickar långa utlöpare till sina nya skott, men begränsas av att den står i en stor plastbalja som jag har borrat hål i botten på och grävt ned bakom en gran i sluttningen bakom huset. Just Sasa är ökänd för att den sprider sig så otroligt aggressivt, har den fått fäste någonstans där man inte vill ha den lär man bara kunna bli av med den antingen med så starka bekämpningsmedel att all annan växtlighet stryker med, eller så får man gräva bort den med grävskopa och lägga på ny jord. Den lär, åtminstone i varmare klimat, kunna döda en skog på en trädgeneration—den bildar en så tät matta att inga nya trädskott kan växa upp, de får inget ljus. Den kraftiga underjordiska spridningen används i Japan för att förankra jord på nybyggda slänter, som vi använder gräset kvickrot (ogräs i grönsakslandet och rabatter).

Jag gödslar all bambu ganska generöst, nu med kaningödsel som de verkar tycka mycket om. Sasan som står i en balja får ett lager ovanpå jorden, den växer inte så tätt så det går bra. De andra två lägger jag en vall av gödsel runt, som också markerar gränsen mot omkringliggande gräsmatta. Det blir lättare att rensa bort gräs och ogräs närmast bambun på det sättet. När jag först planterade dem grävde jag dubbelt så djupt som behövdes och lade ett ordentligt lager gödsel i botten av gropen innan jag ställde ned plantorna. Den gången var det hästgödsel från Ågesta ridskola som ligger i närheten.

Min Phyllostachus står nog lite för blåsigt, kanske lite för soligt också. Många bambusorter vill ha skugga åtminstone en del av dagen, Sasa vill ha mer skugga. Fargesian får skugga av en stor björk på eftermiddagen, och den har fram till i våras stått delvis i lä av mina vildvuxna hallon som jag nu har tagit bort, men den står intill en slänt så den borde inte få alltför blåsigt ändå, hoppas jag. Phyllostachusen står lite friare och har det lite blåsigt, och den får inte mycket skugga någon del av dagen. Det är lite synd, jag tycker om den och skulle vilja att den växer sig riktigt stor, och jag vet inte riktigt vart jag skulle flytta den om jag skulle vilja göra det.

En härlig bok om bambu är David Farrellys The Book of Bamboo, min favoritbok i ämnet. Det finns andra böcker som berättar mer om t.ex. hur man odlar bambu i våra icke-tropiska klimat, men Farrellys bok berättar så otroligt mycket mer om bambu, om historia, om hur bambu används i olika delar av världen och mycket mer. Den är klart läsvärd för den som är det minsta nyfiken på bambu.

Andra bloggar om: bambu, Phyllostachus nigra, Fargesia murielae, Sasa palmata, vintertäckning, gödsel, David Farrelly