Bambu efter vintern

Jag vet att jag borde vin­ter­täcka min bambu, men det har ald­rig bli­vit av. Jag har köpt jute­väv att skugga den med, men jag är lite osä­ker på när jag skall täcka dem. Bambu är vin­ter­grön, som annat gräs, men pro­ble­met är att den stic­ker upp långt ovan­för snötäc­ket. När det bör­jar bli lju­sare på sen­vin­tern för­sö­ker den att växa, men det är fort­fa­rande fru­set kring rot­sy­ste­met (som ju lig­ger ganska ytligt). När den ökar ämnes­om­sätt­ningen och inte får vat­ten så tor­kar bla­den som får sol. Plan­tan kla­rar sig fint trots detta, det enda “pro­ble­met” är att den ser lite skrut­tig ut senare på våren och en bit in på för­som­ma­ren. Sedan kom­mer nya skott och nya blad på de delar av strået som kla­rade vintern.

Min Far­ge­sia muri­e­lae ssp jumbo ver­kar vara den mest här­diga av de bam­bu­sor­ter jag har. Den hål­ler sig grön genom vin­tern, och bara några få torra blad på våren.

Min Sasa pal­mata ssp nebu­losa står väl skug­gad av en stor gran, och den är ganska låg­väx­ande, men den har näs­tan alla blad högt upp på sina strån och de flesta bla­den bru­kar torka på den också. Den växer i en slags stor plast­hink med stora bor­rade hål i bot­ten, för att den inte skall sprida sig för kraf­tigt, trots att jag inte vet om den verk­li­gen gör det här i vårt klimat.

Jag har inte sett några nya skott på Far­ge­sian, men Sasan har satt igång lite smått, och jag vet att den också kom­mer att bli grön och fin senare i år. Den har ganska smala skott, som du ser på bil­den här till höger.

Min Phyl­lo­sta­chus nigra ssp bory­ana är sor­ge­bar­net när det gäl­ler vin­ter­tor­kan. Den är här­dig, kla­rar vin­tern bra, men näs­tan alla blad tor­kar och blir gula. Förra säsongen sköt den skott som var över två meter, och de är nu för­tor­kade och döda i övre hal­van. Det känns trå­kigt på en så stor­väx­ande och maje­stä­tisk planta. Här till väns­ter är huvud­plan­tan som bör­jade med den kruka jag köpte på Zetas för flera år sedan. Den bre­der ut sig ganska fro­digt, och nya skott dyker upp så myc­ket som 30–40 cm från närmsta strå.

Jag tror det var förra säsongen jag delade huvud­plan­tan och tog ett av dessa nya områ­den där den hade bör­jat skjuta nya skott, en ganska liten del, och satte den på en plats som jag tror kan passa den bättre, där den får skugga och värme från ett stort sten­block. Jag hop­pas bara att den inte får det för soligt eller för torrt där.

Förra året köpte jag ännu en bam­buplanta på Zetas, en Pleioblastus humi­lis ssp pumilus, ännu en låg­väx­ande bambu som tyd­li­gen gärna bre­der ut sig. Det gjorde den med besked förra året,trots en växt­plats som nog är i tor­raste laget. När snön för­svann tyckte jag fak­tiskt att den såg helt död ut, bara torra strån och blad och inga tec­ken till liv, men tack och lov har den nu bör­jat visa lite livstecken.

Den har skju­tit flera nya skott redan, och ser nog näs­tan ut att vara den av mina plan­tor som är mest aktiv än så länge detta år. Det skall bli spän­nande att se hur den artar sig under sommaren.

Jag vet inte om jag är sent ute, men jag tänkte bjuda bam­bun på göd­sel snart. De får van­lig gräs­göd­ning som jag ger betyd­ligt mer gene­röst än vad för­pack­ningen rekom­men­de­rar för gräs­mat­tor. Bam­bun har ju myc­ket större växt­massa än gräs­matte­grä­set, och den ver­kar inte ha något emot att jag öser på ganska friskt med göd­sel. Tvärtom växer den på ordent­ligt och visar inga tec­ken på att den skulle vara över­göds­lad. Gräs­mat­tan när­mast runt plan­torna blir också extra frisk och grön, en liten bonus. Jag bru­kar annars lägga täck­bark kring min Phyl­lo­sta­chus eftersom den skic­kar så långa rot­skott som jag inte vill råka klippa med gräs­klip­pa­ren, vil­ket tyvärr har hänt mer än en gång.

Vad gäl­ler vin­ter­täck­ningen tror jag att det är i janu­ari någon gång som det är lagom att svepa in plan­torna i jute­väv för att skugga dem, men jag är inte rik­tigt säker. Kanske jag kom­mer att göra det nästa vin­ter…

Tillägg: Jag ser att alla bil­der kom­mer till väns­ter, utan bild­text. Mitt tema är tyd­li­gen inte rik­tigt anpas­sat till senaste ver­sio­nen av Word­Press. Skall för­söka lösa detta på sikt.

Andra blog­gar om: vin­ter­täcka, bambu, Far­ge­sia muri­e­lae, Sasa pal­mata, Phyl­lo­sta­chus nigra, Pleioblastus humi­lis, göd­sel

Bambu som frodas och växer

Det är fasci­ne­rande med bambu, tyc­ker jag.

Jag har sedan flera år tre bam­bu­sor­ter, tre “plan­tor”, i träd­går­den. En Phyl­lo­sta­chus nigra ‘bory­ana’ (eller var det ‘pun­ctata’? Minns inte säkert.), en Far­ge­sia muri­e­lae ‘jumbo’ (“kine­sisk bergs­bambu”, en av de få som har ett svenskt namn), och en Sasa pal­mata ‘nebulosa’.

Det är spän­nande på våren, när de skju­ter nya skott, att se en liten kon­for­mad spet­sig sak sticka upp ur mar­ken och på några vec­kor bli ett högt strå. Det går att gissa höj­den på det nya strået uti­från grov­le­ken på skot­tet, strået blir inte grövre än de lägre delarna av bam­bus­kot­tet, och höj­den hänger ihop med grov­le­ken. I år kom min Phyl­lo­sta­chus med ett grövre skott än den tidi­gare år har haft, och änt­li­gen ver­kar den kunna växa om mig (jag är 187 cm lång). Just det skot­tet har på några vec­kor gått från ett par cm till knappt två meter, och det har inte växt klart än. Det har bör­jat komma sido­skott, “gre­nar”, långt ned, men i top­pen är den slu­ten än, foder­bla­den har inte öpp­nat sig. Jag tror att detta strå kom­mer att bli över två meter när den växer klart.

I vint­ras har just min Phyl­lo­sta­chus för första gången varit ordent­ligt vin­ter­täckt med jute­väv. Den tål många minus­gra­der, runt –30, och är vin­ter­grön som annan bambu (och annat gräs), men bambu är käns­lig för vår­so­len. När det blir för ljust loc­kas den att för­söka växa trots att mar­ken ännu är fru­sen och det inte finns vat­ten nog. Då blir bla­den lätt torra och dör, och även delar av stråna kan dö. Min Far­ge­sia fick ingen bra vin­ter­täck­ning, jute­vä­ven blåste av och begrav­des i snön, men den kla­rade sig bra ändå. Sasan har ald­rig fått någon vin­ter­täck­ning och den bru­kar se lite trött ut på våren, men den växer så bra ändå så den får klara sig som den gör.

Far­ge­sian växer ganska kom­pakt i sid­led, spri­der sig inte så myc­ket åt sidorna, medan Phyl­lo­sta­chus skju­ter iväg lite längre åt sidorna och växer gle­sare. Sasan skic­kar långa utlö­pare till sina nya skott, men begrän­sas av att den står i en stor plast­balja som jag har bor­rat hål i bot­ten på och grävt ned bakom en gran i slutt­ningen bakom huset. Just Sasa är ökänd för att den spri­der sig så otro­ligt aggres­sivt, har den fått fäste någon­stans där man inte vill ha den lär man bara kunna bli av med den antingen med så starka bekämp­nings­me­del att all annan växt­lig­het stry­ker med, eller så får man gräva bort den med gräv­skopa och lägga på ny jord. Den lär, åtminstone i var­mare kli­mat, kunna döda en skog på en trädgeneration—den bil­dar en så tät matta att inga nya träd­skott kan växa upp, de får inget ljus. Den kraf­tiga under­jor­diska sprid­ningen används i Japan för att för­ankra jord på nybyggda slän­ter, som vi använ­der grä­set kvick­rot (ogräs i grön­saks­lan­det och rabatter).

Jag göds­lar all bambu ganska gene­röst, nu med kaningöd­sel som de ver­kar tycka myc­ket om. Sasan som står i en balja får ett lager ovanpå jor­den, den växer inte så tätt så det går bra. De andra två läg­ger jag en vall av göd­sel runt, som också mar­ke­rar grän­sen mot omkring­lig­gande gräs­matta. Det blir lät­tare att rensa bort gräs och ogräs när­mast bam­bun på det sät­tet. När jag först plan­te­rade dem grävde jag dub­belt så djupt som behöv­des och lade ett ordent­ligt lager göd­sel i bot­ten av gro­pen innan jag ställde ned plan­torna. Den gången var det häst­göd­sel från Ågesta rid­skola som lig­ger i närheten.

Min Phyl­lo­sta­chus står nog lite för blå­sigt, kanske lite för soligt också. Många bam­bu­sor­ter vill ha skugga åtminstone en del av dagen, Sasa vill ha mer skugga. Far­ge­sian får skugga av en stor björk på efter­mid­da­gen, och den har fram till i våras stått del­vis i lä av mina vild­vuxna hal­lon som jag nu har tagit bort, men den står intill en slänt så den borde inte få allt­för blå­sigt ändå, hop­pas jag. Phyl­lo­sta­chu­sen står lite fri­are och har det lite blå­sigt, och den får inte myc­ket skugga någon del av dagen. Det är lite synd, jag tyc­ker om den och skulle vilja att den växer sig rik­tigt stor, och jag vet inte rik­tigt vart jag skulle flytta den om jag skulle vilja göra det.

En här­lig bok om bambu är David Far­rel­lys The Book of Bam­boo, min favo­rit­bok i ämnet. Det finns andra böc­ker som berät­tar mer om t.ex. hur man odlar bambu i våra icke-tropiska kli­mat, men Far­rel­lys bok berät­tar så otro­ligt myc­ket mer om bambu, om histo­ria, om hur bambu används i olika delar av värl­den och myc­ket mer. Den är klart läsvärd för den som är det minsta nyfi­ken på bambu.

Andra blog­gar om: bambu, Phyl­lo­sta­chus nigra, Far­ge­sia muri­e­lae, Sasa pal­mata, vin­ter­täck­ning, göd­sel, David Far­relly