Stormen stänger vägen till Vidja

Visst läste jag i DN om att det skulle vara stor­mar, men jag räk­nade inte med att det skulle drabba mig. Visst bru­kar vi ha ett antal strö­mav­brott om året, mest på vin­tern, när luft­led­ning­arna hit inte kla­rar snö eller fal­lande träd, men något som detta kom som en total överraskning.

Strax före sju på kväl­len skulle jag åka iväg för att handla lite. Det är mörkt och lite reg­nigt, och kanske det blå­ser mer än det bru­kar. Jag åker den enda väg som finns till och från Vidja, Vid­ja­vä­gen norrut för att komma upp till Ågesta­vä­gen och bron över till Farsta Strand. Jag hade knappt hun­nit upp i sko­gen pre­cis norr om Vidja när jag såg att det ver­kade vara bilar som stod stilla i mötande kör­fält, och kanske någon som körde på tvä­ren över vägen också. Som tur var sak­tade jag in, för det jag inte såg i mot­lju­set från deras strål­kas­tare var den stora gran som låg rakt över vägen.

En gran som hade stått kanske 3–4 meter från vägen (väs­terut) hade fal­lit näs­tan i per­fekt rät vin­kel rakt över vägen, mot 3:s mobil­mast som står på vägens östra sida där. Den del av gra­nen som låg över vägen upp­skat­tade jag till 50–60 cm i dia­me­ter, ingen liten slana alltså. Kanske är det en yrkes­skada, eller bara min per­son­lig­het, men bland det första jag gjorde när jag klev ur bilen för att beskåda detta var att titta så att inte någon hade bli­vit klämd under storm­fäl­let. Det är verk­li­gen tur att inte gra­nen föll på en pas­se­rande bil, det hade inte varit vac­kert, och att ingen hade kört för snabbt för att upp­märk­samma den och fort­satt köra rakt in i den.

Jag vände bilen och körde hem igen (några hundra meter) för att hämta kame­ran, körde till­baka och ställde bilen på behö­rigt avstånd, med var­nings­blin­kers på, och gick fram för att ta lite bil­der (jag tänkte ju på dig, kära läsare) som du kan se på Pica­saWeb. Där skall också fin­nas länk till karta och till Google Earth så att du kan se var det hela inträf­fade och hur sår­bart vårt område på sätt och vis är. När jag hade tagit några bil­der kom några kar­lar från Vid­ja­hål­let, i orange klä­der och med en motor­såg. Jag vet inte om det var några gran­nar som själv tog på sig upp­gif­ten att röja vägen, eller om det arbe­tar för Vidja väg­för­e­ning och så snabbt hade fått i upp­drag att göra det. De bör­jade kvista och kapa gra­nen, men tyvärr hade de näs­tan slut på ben­sin i motor­så­gen, som också var ganska svår­star­tad till en början.

Jag hade hun­nit fun­dera över vem man skall ringa till när något som detta inträf­far, vems ansvar det är att röja undan storm­fällda träd från vägen. Vägen sköts av Vidja väg­för­e­ning, men kan man räkna med att de gör en akutu­t­ryck­ning i ett fall som detta? När jag stod där såg jag också att en av de få bus­sar som kom­mer till vårt område stod bland de vän­tande bilarna på väg in mot Vidja, och chauf­fö­ren där är nog den jag tyckte mest synd om. Han hade antag­li­gen bara en eller två pas­sa­ge­rare, och jag gis­sar att han var­ken fick eller ville för­söka vända bus­sen för att åka till­baka norrut igen.

Bäst som jag stod där och fun­de­rade kom något stort och rött körande norr­i­från, förbi alla stil­lastå­ende bilar. Det var en bil från Rädd­nings­tjäns­ten, en “brand­bil”, som kom körande. Nu blev det fart på röjan­det! De var många, rätt klädda, och ver­kade ha en effek­ti­vare motor­såg. Deras bil hade rejäla strål­kas­tare på en slags stolpe (rör) som his­sa­des upp från bilens mitt, så de fick bra arbets­be­lys­ning. Snart var de väg­bloc­ke­rande delarna av gra­nen avkvis­tade (kvis­tar tjocka som min överarm), kapade i mindre bitar och undan­röjda från väg­ba­nan. Tyd­li­gen hade någon av gran­narna som satt där i bil ringt 112 och lar­mat dem, och tyd­li­gen är det det man skall göra. Där lärde jag mig något nytt.

Det ver­kade som att det snart skulle gå att köra igen, så jag gick till­baka till min bil, som inte star­tade. Jag hade inte bara läm­nat var­nings­blin­kers på utan även strål­kas­tarna, och nu var bat­te­riet när­mast dött. Klan­tigt och tank­löst värre, men som tur var fanns det ju andra bilar överallt omkring mig. Man­nen i bilen bakom hjälpte mig med start­hjälp, jag stod i upp­förs­backe på regn­våt väg med många bilar bakom mig, så jag ville inte för­söka knuffa igång bilen, och sedan kunde jag någon timme senare än beräk­nat komma iväg för att handla.

En lagom sur­re­a­lis­tisk hän­delse som bry­ter av fint mot var­da­gen.

Andra blog­gar om: storm, träd, väg, Vidja

Nackasändaren (Nackamasterna)

Jag fun­de­rar på att skaffa digi­tal­box och börja ta in svenska kana­ler, min fru är intres­se­rad av det för att utveckla språ­ket. Jag vet att många här i Vidja har haft svårt att ta in mark­sänd ana­log TV så jag har fun­de­rat på vil­ken typ av antenn som kan krä­vas här och var den skall pla­ce­ras. För att under­lätta pla­ce­ringen tänkte jag leta upp koor­di­na­terna för Nac­ka­sän­da­ren (Nac­ka­mas­terna) på nätet, så att jag med GPS:en kan få en kom­pass­rikt­ning att använda mig av. Till min för­vå­ning lyc­kas jag inte hitta adress eller koor­di­na­ter med Google. Det enda jag lyc­ka­des få fram var en sida med histo­rik där det nämns att sän­da­ren trots nam­net står i Älta, norr om Kvarn­sjön. Med satel­lit­kar­tor har jag fått fram det som syns på denna karta från Google Maps (Mul­ti­Map, Map­Quest), som borde vara rätt mas­ter. De står i så fall unge­fär vid lati­tud 59:17:51N (59.2974) lon­gi­tud 18:10:28E (18.1743). Det skall vara en punkt mel­lan de två mas­ter jag ser på bilden.

Hop­pas det kan hjälpa någon annan. Nam­net på gatan har jag inte fått fram än.

Andra blog­gar om: digi­tal­box, Vidja, Nac­ka­sän­da­ren, Nac­ka­mas­terna, adress, koor­di­na­ter

Bloggkartan.se

Ser att jag kan få med min blogg på saj­ten bloggkartan.se genom att skriva ett inlägg om det och länka dit. Tar stan­dard­tex­ten direkt från sajten:

Jag har pla­ce­rat min blogg i Vidja på bloggkartan.se

Känns onö­digt att skriva om något annat i samma text. Åter­kom­mer senare med intres­san­tare saker.

Andra blog­gar om: blogg­kar­tan

Hyrläkare i Järvsö

Nu sit­ter jag på häl­so­cen­tra­len i Järvsö i norra Häl­sing­land. Jag tog ledigt en vecka från mitt van­liga arbete för att åka hit och arbeta som distriktsläkare.

Jag åkte upp i sön­dags efter­mid­dag, bör­jade köra kloc­kan ett på efter­mid­da­gen för att för­söka vara framme medan det var ljust. Vägen upp till Upp­sala var fin, men sedan blev det värre. Från Upp­sala upp till Tön­nebro, där jag tog av mot Boll­näs, var det kö i mötande kör­fält med hem­vän­dande stock­hol­mare som haft sport­lov och vasa­loppså­kare. Det snö­ade och låg rik­ligt med snö på vägen. Ett stycke söder om Daläl­ven låg jag bakom snöröj­nings­for­don och fick hålla 30–40 på 90-väg en ganska lång sträcka. På motor­vä­gen norr om Daläl­ven var det till en bör­jan helt vitt. Jag såg nätt och jämnt bilen som låg någon km fram­för mig pga snörö­ken, och några spår på den hel­vita vägen fanns inte. Det var bara stol­parna intill vägen som gav mig någon liten fing­er­vis­ning om var väg­ba­nan låg. Jag var tvungen att hålla 50–60 på denna 110-väg tills sik­ten och vägen blev lite bättre. Efter en matrast på Max i Boll­näs åkte jag vidare sista biten upp till Järvsö och var framme vid halv­sju på Järvsö vand­rar­hem Kul­tis. Jag blev väl omhän­der­ta­gen och fick veta att famil­jen som äger vand­rar­hem­met kom­mer från Hud­dinge och har ärvt ett hus i Vidja. De hade tit­tat på Vid­jas hem­sida för något halvår sedan och kände till mig långt innan jag kom.

Nästa mor­gon var det –25 gra­der i Järvsö, så jag frös rejält på väg till häl­so­cen­tra­len. Bilen star­tade knappt, och det är första gången jag varit med om det, det var trögt att styra och växla för att oljan var så kall. Jag var glad att jag hade tagit med varma kläder!

Alla på häl­so­cen­tra­len är väl­digt trev­liga och jag kän­ner mig myc­ket väl­kom­men och väl omhän­der­ta­gen. Man har ett lite udda jour­nalsy­stem, PMOS, som körs i Apple-miljö. Jag tror det finns någon cen­tral Mac-server, men jag arbe­tar vid en PC som kör Mac-OS under en emu­la­tor som heter Basi­lisk II, så jag har en hel liten Mac i ett föns­ter under Win­dows. Det känns lite skumt. Jag har tes­tat många jour­nalsy­stem och det här är väl inte det sämsta jag har tes­tat, men inte någon ny favo­rit heller.

Jag åker inte ski­dor, vil­ket för­vå­nar många här, så jag har ingen större glädje av när­he­ten till Järvsö­bac­ken, men jag åkte upp dit igår efter job­bet för att titta på den under­bara utsik­ten. Det är väl­digt vac­kert här, både nu på vin­tern och på som­ma­ren. Mat­ut­bu­det här är kanske inte det största, det ver­kar mest vara de tre piz­ze­ri­orna längs huvud­ga­tan om man inte vill lägga ut lite mer pengar för att äta på Järvsö­ba­den. När jag gjorde min AT i Boll­näs åkte vi en gång till Järvsö­ba­den för att äta jul­bord, jag tror det var med kirurg­kli­ni­ken, och det var min­nesvärt. Maten och mil­jön impo­ne­rar. Vid ett annat till­fälle åkte vi till Trä­te­a­tern på Ste­ne­gård och tit­tade på Troll­kar­len från Oz, en helt under­bar föreställning.

Det är trev­ligt här och det känns bra att komma till­baka till Häl­sing­land som var mitt hem i två år. Jag sak­nade ibland stor­sta­den när jag bodde här, men det är väl­digt vac­kert och trev­ligt här, det kan inte förnekas.

Andra blog­gar om: Järvsö, Häl­so­cen­tral, läkare, hyr­lä­kare, vand­rar­hem