Specialistläkare, symaskin och annat…

Jag kla­rade spe­ci­a­list­skriv­ningen med ganska bra mar­gi­nal, som jag skrev om tidi­gare. Idag hade jag möte med kli­nik­che­fen med flera. För att göra en lång histo­ria kort upp­fyl­ler jag kra­ven för spe­ci­a­list­lä­kare inom öron-, näs– och hals­spe­ci­a­li­te­ten. Jag får nu betala 2000 kro­nor till Soci­al­sty­rel­sen för att de skall god­känna det hela for­mellt, sedan får jag antag­li­gen pap­per från dem som gör att jag offi­ci­ellt kan titu­lera mig “spe­ci­a­list­lä­kare inom öron-, näs– och hals­sjuk­do­mar” eller något i den stilen.

För ganska pre­cis 20 år sedan, medan jag bodde på Slät­baks­vä­gen i Årsta, hit­tade jag en schysst syma­skin i en con­tai­ner, en Husqvarna Zig-Zag model 1020. Den låg i ori­gi­nal­väs­kan och de flesta ori­gi­nal­till­be­hör utom olje­flas­kan fanns med i väs­kan, inklu­sive för­läng­nings­bord och bruks­an­vis­ning. Den har gjort sitt jobb genom åren, trots att den enda ser­vice den har fått är en skvätt syma­skins­olja någon gång under alla dessa år. Senaste tiden har den bör­jat krångla lite, och sist jag ville sy något fast­nade den i back­läge, Jag sydde framåt, skulle så bakåt för att för­stärka och fästa söm­men, men sedan ville den inte börja sy framåt igen. Jag fun­de­rade ett tag på huruvida jag skulle kosta på den en ser­vice (6–800 kro­nor) eller om jag skulle skaffa mig en nyare maskin istäl­let. För ett par vec­kor sedan blev det sedan som så att jag på lör­da­gen köpte en ny Janome DC 4100 (efter­föl­ja­ren till Janome Jubi­lee 85), men jag insåg snabbt att jag ville ha mer.  Tre dagar senare åkte jag så till ett område utan­för Åkers­berga och köpte en begag­nad Janome Memory Craft 11000, en kom­bi­ne­rad sy– och bro­der­ma­skin och Jano­mes vas­saste kon­su­ment­ma­skin. Jag vill knappt tänka på vad jag beta­lade för den, men det var näs­tan i klass med vad jag skulle få i inbyte för min bil om jag bytte upp mig hos en Toyo­ta­hand­lare, trots att jag nog får anse att jag fick ett bra pris med tanke på de till­be­hör jag fick med. Bara pro­gram­met Digi­ti­zer Pro kos­tar 10 000 kro­nor i buti­ken, för­mod­li­gen det mest kost­samma pro­gram jag har ärlig till­gång till, och antag­li­gen det första sedan C64-tiden som använ­der en dongle (hård­vara, i detta fall en USB-pryl, som bekräf­tar att jag är en legi­tim använ­dare och har rätt att använda pro­gram­met ifråga).

Min MC11000 är bra. Den trär nålen själv (med lite assi­stans) och den klip­per både över– och under­tråd själv. Den har fler söm­mar än jag kom­mer att ha använd­ning för (och fick fler när jag instal­le­rade senaste upp­gra­de­ringen som jag lad­dade ned på nätet), och den bro­de­rar snyggt. Jag har bland annat skan­nat bil­der på Bamse och Var­gen, Hello Kitty, Karolinska-loggan och mer, och med Digi­ti­zer Pro gjort om det till bro­der­fi­ler som jag med USB direkt från datorn eller med USB-minne kan ladda över till syma­ski­nen för att bro­dera. Jag sydde en kasse i snygg grå mar­kis­väv (som ser ut som tyget i ett par snygga som­mar­herr­byxor i ull som jag har)  där jag hade bro­de­rat dels KUS-loggan, dels skis­ser på öra, näsa respek­tive hals från en bok om under­sök­ning­tek­nik jag har. Nu har jag bro­de­rat Edvards namn och (mitt) tele­fon­num­mer på hans klä­der istäl­let för att sy i namn­lap­par, och han är klart nöjd med bro­de­rad Bamse, Var­gen, Hello Kitty eller Miffy på sina kläder.

Nu skall jag bara se till att sälja min gamla Husqvarna (finns på Bloc­ket) och min i prin­cip oan­vända DC4100…

Andra blog­gar om: spe­ci­a­list­lä­kare, syma­skin, Janome

Anställningstrygghet, nu även för ST-läkare

För att bli läkare går man på läkar­ut­bild­ningen på ett medi­cinskt uni­ver­si­tet, under andra hal­van av utbild­ningen går man myc­ket på avdel­ningar och mot­tag­ningar och träf­far många pati­en­ter till­sam­mans med fär­dig­ut­bil­dade läkare. Efter läkarex­a­men gör man all­män­tjänst­gö­ring, AT, och i slu­tet av denna gör man ett prov. Är man god­känd på pro­vet och på AT kan man bli legi­ti­me­rad läkare. Man bru­kar sedan välja att arbeta inom någon spe­ci­a­li­tet, och för att bli spe­ci­a­list arbe­tar man minst fem år inom den spe­ci­a­li­te­ten, en så kal­lad spe­ci­a­li­ce­rings­tjänst­gö­ring (ST) eller spe­ci­a­list­ut­bild­ning. Både AT och ST är utbild­nings­tjäns­ter, men på olika nivåer, AT för att bli legi­ti­me­rad läkare, ST för att bli spe­ci­a­list inom ett område (t.ex. lung­me­di­cin, orto­pedi, öron-, näs– och hals­sjuk­do­mar, psykiatri).

Tan­ken gene­rellt är att en kli­nik skall utbilda spe­ci­a­lis­ter, genom att till­sätta ST-tjänster, för att täcka sitt eget kom­mande behov av spe­ci­a­lis­ter. Sam­ti­digt har man tänkt sig att uni­ver­si­tets­sjuk­hu­sen, de som är knutna till en läkar­ut­bild­ning och som har mer högspe­ci­a­li­se­rad vård, där man kan se mer ovan­liga sjuk­doms­till­stånd, skall utbilda fler spe­ci­a­lis­ter än de behö­ver, för att de som utbil­dats där skall kunna söka arbete på andra stäl­len i lan­det, på mindre sjuk­hus som inte själva kan utbilda de spe­ci­a­lis­ter de behö­ver. Grun­dat på denna tanke har ST-läkare, alltså bli­vande spe­ci­a­list­lä­kare under utbild­ning, på uni­ver­si­tets­sjuk­hus haft tids­be­grän­sade tjäns­ter. Man blir anställd på en tjänst som varar så länge man utbil­dar sig, och när man blir fär­dig spe­ci­a­list är anställ­ningen över. Vill man fort­sätta på samma arbets­plats måste man söka tjänst där på nytt, och det finns ingen garanti för att man får stanna kvar där man har arbe­tat de senaste fem åren. ST-läkare på uni­ver­si­tets­kli­ni­ken är alltså undan­tagna från LAS (lagen om anställ­nings­trygg­het) och har inte nor­mal anställ­nings­trygg­het, som mer­par­ten av alla andra arbets­ta­gare har.

Utö­ver den otrygg­het som det med­för kan det också göra att det blir svårt att ta lån, t.ex. för att köpa hus. Har man inte fast arbete så är det inte garan­te­rat att ban­ken vill ställa upp med lån även om grund­lö­nen lig­ger högre än för genom­snit­tet. Skulle arbets­lös­he­ten bland läkare öka kan det bli svå­rare, så klart. Detta drab­bar läkare som hål­ler på att bilda familj och inte säl­lan behö­ver flytta till något större för att bar­nen skall få plats.

Sve­ri­ges Läkar­för­bund, vårt fack­för­bund, och då fram­för allt SYLF (Sve­ri­ges Yngre Läka­res För­e­ning, sek­tio­nen för läkare som är klara med grund­ut­bild­ningen men ännu inte är fär­diga spe­ci­a­lis­ter), har länge käm­pat för att även ST-läkare vid uni­ver­si­tets­kli­ni­ker skall få fast anställ­ning. SYLF:s lokalav­del­ning här i Stock­holm har dri­vit denna fråga lokalt också, till­sam­mans med Stock­holms Läkarförening.

Nu har man äntli­gen nått en överens­kom­melse med Stock­holms Läns Lands­ting som inne­bär att alla ST-läkare i Stock­holm kom­mer att få fast anställ­ning. Alla tids­be­grän­sade ST-tjänster kom­mer att omvand­las till fasta tjäns­ter den första okto­ber i år. Det inne­bär bl.a. att arbets­gi­va­ren är skyl­dig att anställa den fär­diga spe­ci­a­list­lä­ka­ren efter ST, om det finns möj­lig­het till det. Är det omöj­ligt att ordna en tjänst på den egna kli­ni­ken så har lands­tinget ett ansvar att ordna en spe­ci­a­list­tjänst på annan plats inom lands­tinget, så även om man inte kan bere­das arbete på den arbets­plats där man utbil­dat sig i minst fem år så kom­mer man inte att spar­kas ut på gatan.

Det känns roligt att just vårat lands­ting, som många annars har fått en känsla av att inte bryr sig myc­ket om de anställ­das vill­kor och väl­må­ende, är tidigt ute med detta. Nu vän­tar vi bara på att övriga lan­det gör samma sak, så att alla lan­dets ST-läkare får samma anställningstrygghet.

Jag, och många kol­le­gor jag pra­tat med, tyc­ker att detta känns väl­digt skönt, att äntli­gen ha anställ­nings­trygg­het. Visst vet jag att min kli­nik för­sö­ker anställa alla som blir fär­diga spe­ci­a­lis­ter, men det finns ändå inga garan­tier, och jag vet inte hur det ser ut på andra kli­ni­ker run­tom i länet. Om det kom­mer att med­föra att uni­ver­si­tets­kli­ni­kerna inte “vågar” anställa lika många ST-läkare i fram­ti­den åter­står att se, men det har ju fun­ge­rat bra på andra sjuk­hus i lan­det, där ST-läkare redan tidi­gare har anställts med fasta tjäns­ter. Även på uni­ver­si­tets­sjuk­hus kom­mer några fär­diga spe­ci­a­lis­ter att vilja byta arbets­plats efter ST, kanske flytta till någon annan del av lan­det. Jag hop­pas och tror att det kom­mer att lösa sig, även om det kanske känns lite oro­ligt för kli­nik­led­ning­arna med denna nyordning.

Infor­ma­tio­nen här kom­mer dels från min egen kun­skap och erfa­ren­het (om läka­res utbild­ning), dels från elektro­nisk brev­väx­ling med ord­fö­ran­den för Stock­holms Läkar­för­e­ning och SYLF Stock­holm, dels från föl­jande källor:

fastjobb.nu—SYLF:s arbete med denna fråga
Läkar­för­bun­dets hemsida/nyheter
SYLF:s hemsida/nyheter
Läkar­tid­ningen
Dagens Medi­cin
Dagens Nyhe­ter

Andra blog­gar om: läkare, läkar­ut­bild­ning, läkarex­a­men, legi­ti­me­rad läkare, ST-läkare, uni­ver­si­tets­sjuk­hus, Sve­ri­ges Läkar­för­bund, SYLF, Stock­holms Läkar­för­e­ning, Stock­holms Läns Lands­ting, fast anställ­ning