Jag klarade specialistskrivningen med ganska bra marginal, som jag skrev om tidigare. Idag hade jag möte med klinikchefen Pär Stjärne, läkarchefen Karin Lundkvist, och min tillförordnade handledare Ebba Hedén Blomqvist (tf dÃ¥ min tidigare “handledare” Pontus Stierna inte pÃ¥ nÃ¥got enda sätt har fungerat, som handledare eller nÃ¥got annat, inte arbetar kliniskt och inte har en susning om hur jag eller nÃ¥gon annan fungerar i det dagliga arbetet). För att göra en lÃ¥ng historia kort tyckte Pär och de andra att jag uppfyller kraven för specialistläkare inom öron-, näs- och halsspecialiteten. Jag fÃ¥r nu betala 2000 kronor till Socialstyrelsen för att de skall godkänna det hela formellt, sedan fÃ¥r jag antagligen papper frÃ¥n dem som gör att jag officiellt kan titulera mig “specialistläkare inom öron-, näs- och halssjukdomar” eller nÃ¥got i den stilen. Det känns skönt att den delen är avklarad, även om det finns smolk i bägaren, kanske skriver om det ocksÃ¥ senare.

För ganska precis 20 år sedan, medan jag bodde på Slätbaksvägen i Årsta, hittade jag en schysst symaskin i en container, en Husqvarna Zig-Zag model 1020. Den låg i originalväskan och de flesta originaltillbehör utom oljeflaskan fanns med i väskan, inklusive förlängningsbord och bruksanvisning. Den har gjort sitt jobb genom åren, trots att den enda service den har fått är en skvätt symaskinsolja någon gång under alla dessa år. Senaste tiden har den börjat krångla lite, och sist jag ville sy något fastnade den i backläge, Jag sydde framåt, skulle så bakåt för att förstärka och fästa sömmen, men sedan ville den inte börja sy framåt igen. Jag funderade ett tag på huruvida jag skulle kosta på den en service (6-800 kronor) eller om jag skulle skaffa mig en nyare maskin istället. För ett par veckor sedan blev det sedan som så att jag på lördagen köpte en ny Janome DC 4100 (efterföljaren till Janome Jubilee 85), men jag insåg snabbt att jag ville ha mer.  Tre dagar senare åkte jag så till ett område utanför Åkersberga och köpte en begagnad Janome Memory Craft 11000, en kombinerad sy- och brodermaskin och Janomes vassaste konsumentmaskin. Jag vill knappt tänka på vad jag betalade för den, men det var nästan i klass med vad jag skulle få i inbyte för min bil om jag bytte upp mig hos en Toyotahandlare, trots att jag nog får anse att jag fick ett bra pris med tanke på de tillbehör jag fick med. Bara programmet Digitizer Pro kostar 10 000 kronor i butiken, förmodligen det mest kostsamma program jag har ärlig tillgång till, och antagligen det första sedan C64-tiden som använder en dongle (hårdvara, i detta fall en USB-pryl, som bekräftar att jag är en legitim användare och har rätt att använda programmet ifråga).

Min MC11000 är bra. Den trär nålen själv (med lite assistans) och den klipper både över- och undertråd själv. Den har fler sömmar än jag kommer att ha användning för (och fick fler när jag installerade senaste uppgraderingen som jag laddade ned på nätet), och den broderar snyggt. Jag har bland annat skannat bilder på Bamse och Vargen, Hello Kitty, Karolinska-loggan och mer, och med Digitizer Pro gjort om det till broderfiler som jag med USB direkt från datorn eller med USB-minne kan ladda över till symaskinen för att brodera. Jag sydde en kasse i snygg grå markisväv (som ser ut som tyget i ett par snygga sommarherrbyxor i ull som jag har)  där jag hade broderat dels KUS-loggan, dels skisser på öra, näsa respektive hals från en bok om undersökningteknik jag har. Nu har jag broderat Edvards namn och (mitt) telefonnummer på hans kläder istället för att sy i namnlappar, och han är klart nöjd med broderad Bamse, Vargen, Hello Kitty eller Miffy på sina kläder.

Nu skall jag bara se till att sälja min gamla Husqvarna (finns pÃ¥ Blocket) och min i princip oanvända DC4100…

Andra bloggar om: specialistläkare, symaskin, Janome

Ämnesord: Edvard, Handarbete, kläder, läkare, ST-läkare

För att bli läkare går man på läkarutbildningen på ett medicinskt universitet, under andra halvan av utbildningen går man mycket på avdelningar och mottagningar och träffar många patienter tillsammans med färdigutbildade läkare. Efter läkarexamen gör man allmäntjänstgöring, AT, och i slutet av denna gör man ett prov. Är man godkänd på provet och på AT kan man bli legitimerad läkare. Man brukar sedan välja att arbeta inom någon specialitet, och för att bli specialist arbetar man minst fem år inom den specialiteten, en så kallad specialiceringstjänstgöring (ST) eller specialistutbildning. Både AT och ST är utbildningstjänster, men på olika nivåer, AT för att bli legitimerad läkare, ST för att bli specialist inom ett område (t.ex. lungmedicin, ortopedi, öron-, näs- och halssjukdomar, psykiatri).

Tanken generellt är att en klinik skall utbilda specialister, genom att tillsätta ST-tjänster, för att täcka sitt eget kommande behov av specialister. Samtidigt har man tänkt sig att universitetssjukhusen, de som är knutna till en läkarutbildning och som har mer högspecialiserad vård, där man kan se mer ovanliga sjukdomstillstånd, skall utbilda fler specialister än de behöver, för att de som utbildats där skall kunna söka arbete på andra ställen i landet, på mindre sjukhus som inte själva kan utbilda de specialister de behöver. Grundat på denna tanke har ST-läkare, alltså blivande specialistläkare under utbildning, på universitetssjukhus haft tidsbegränsade tjänster. Man blir anställd på en tjänst som varar så länge man utbildar sig, och när man blir färdig specialist är anställningen över. Vill man fortsätta på samma arbetsplats måste man söka tjänst där på nytt, och det finns ingen garanti för att man får stanna kvar där man har arbetat de senaste fem åren. ST-läkare på universitetskliniken är alltså undantagna från LAS (lagen om anställningstrygghet) och har inte normal anställningstrygghet, som merparten av alla andra arbetstagare har.

Utöver den otrygghet som det medför kan det också göra att det blir svårt att ta lån, t.ex. för att köpa hus. Har man inte fast arbete så är det inte garanterat att banken vill ställa upp med lån även om grundlönen ligger högre än för genomsnittet. Skulle arbetslösheten bland läkare öka kan det bli svårare, så klart. Detta drabbar läkare som håller på att bilda familj och inte sällan behöver flytta till något större för att barnen skall få plats.

Sveriges Läkarförbund, vårt fackförbund, och då framför allt SYLF (Sveriges Yngre Läkares Förening, sektionen för läkare som är klara med grundutbildningen men ännu inte är färdiga specialister), har länge kämpat för att även ST-läkare vid universitetskliniker skall få fast anställning. SYLF:s lokalavdelning här i Stockholm har drivit denna fråga lokalt också, tillsammans med Stockholms Läkarförening.

Nu har man äntligen nått en överenskommelse med Stockholms Läns Landsting som innebär att alla ST-läkare i Stockholm kommer att få fast anställning. Alla tidsbegränsade ST-tjänster kommer att omvandlas till fasta tjänster den första oktober i år. Det innebär bl.a. att arbetsgivaren är skyldig att anställa den färdiga specialistläkaren efter ST, om det finns möjlighet till det. Är det omöjligt att ordna en tjänst på den egna kliniken så har landstinget ett ansvar att ordna en specialisttjänst på annan plats inom landstinget, så även om man inte kan beredas arbete på den arbetsplats där man utbildat sig i minst fem år så kommer man inte att sparkas ut på gatan.

Det känns roligt att just vårat landsting, som många annars har fått en känsla av att inte bryr sig mycket om de anställdas villkor och välmående, är tidigt ute med detta. Nu väntar vi bara på att övriga landet gör samma sak, så att alla landets ST-läkare får samma anställningstrygghet.

Jag, och mÃ¥nga kollegor jag pratat med, tycker att detta känns väldigt skönt, att äntligen ha anställningstrygghet. Visst vet jag att min klinik försöker anställa alla som blir färdiga specialister, men det finns ändÃ¥ inga garantier, och jag vet inte hur det ser ut pÃ¥ andra kliniker runtom i länet. Om det kommer att medföra att universitetsklinikerna inte “vÃ¥gar” anställa lika mÃ¥nga ST-läkare i framtiden Ã¥terstÃ¥r att se, men det har ju fungerat bra pÃ¥ andra sjukhus i landet, där ST-läkare redan tidigare har anställts med fasta tjänster. Även pÃ¥ universitetssjukhus kommer nÃ¥gra färdiga specialister att vilja byta arbetsplats efter ST, kanske flytta till nÃ¥gon annan del av landet. Jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig, även om det kanske känns lite oroligt för klinikledningarna med denna nyordning.

Informationen här kommer dels från min egen kunskap och erfarenhet (om läkares utbildning), dels från elektronisk brevväxling med ordföranden för Stockholms Läkarförening och SYLF Stockholm, dels från följande källor:

fastjobb.nu—SYLF:s arbete med denna frÃ¥ga
Läkarförbundets hemsida/nyheter
SYLF:s hemsida/nyheter
Läkartidningen
Dagens Medicin
Dagens Nyheter

Andra bloggar om: läkare, läkarutbildning, läkarexamen, legitimerad läkare, ST-läkare, universitetssjukhus, Sveriges Läkarförbund, SYLF, Stockholms Läkarförening, Stockholms Läns Landsting, fast anställning

Ämnesord: barn, fast anställning, läkare, läkarexamen, läkarutbildning, legitimerad läkare, ST-läkare, Stockholms Läkarförening, Stockholms Läns Landsting, Sveriges Läkarförbund, SYLF, universitetssjukhus