Förra vintern läste jag en artikel i DN om att organisationer som hjälper hemlösa saknade varma vinterkläder, och vanliga underkläder, att dela ut till behövande hemlösa. Jag har lite hamster-mentalitet och hade rejält med extra kläder hemma som jag inte använde ofta eller alls, sådant jag använde för några år sedan men inte nu längre, kanske för att jag skaffat något nyare. En del är t-tröjor med små små hål, strumpor som börjar bli tunnslitna eller har något hål, skor som jag inte längre använder för att jag har köpt bättre. Jag samlade ihop dessa, det blev mer än jag hade trott, och skrev e-post till Convictus som nämndes i artikeln, för att höra hur jag kunde överlämna kläderna till dem. De hörde aldrig av sig, och jag tror jag förstår varför. Bara några dagar senare skrev DN att de organisationer de nämnt i artikeln hade överfullt med kläder i sina lokaler, och att de inte kunde ta emot mer gåvor. Antagligen hade de även bättre saker för sig än att svara på e-post från alla oss som ville ge dem ännu mer kläder.

Kläderna har jag kvar, packar jag om dem i banankartonger som jag hade tänkt blir det nog 4-6 fulla kartonger. Nu är det kallt ute igen, och jag skulle mycket hellre se att mina kläder ger värme till någon behövande än att de ligger i mitt garage med en massa skräp och bråte. Jag kan nog sortera ut ännu mer kläder och skor om jag tar mig lite tid till det. Jag har precis skrivit till Convictus igen och hoppas på sätt och vis att de hör av sig denna gång, även om det i den bästa av världar väl vore bättre om de inte hörde av sig, eller att de inte behövde finnas, för att alla människor har de kläder och andra grundläggande saker de behöver.

Jag har valt att kontakta just Convictus eftersom jag vill att mina kläder går direkt till den som behöver dem, inte hängs ut i någon andrahandsbutik eller att någon sorterar och kanske slänger sådant som jag vet att faktiskt går att använda. (Som DN skrev så är det ju faktiskt bättre att ha någons använda, men rena, kalsonger, och strumpor med några hål, än att inte ha några alls.)

Det känns lite som att jag ger lite små-patetisk Karl-Bertil Jonsson-känsla med det jag skriver, men det bjuder jag på. Jag lever inte i något stort överflöd, men jag vet att de finns många som har det sämre ställt och jag vill gärna hjälpa till på de sätt jag kan.

Andra bloggar om: hemlösa, kläder, skor, Convictus

Ämnesord: Convictus, DN, hemlösa, kläder, Livet, skor

Jag läste i DN idag att man “vräker” hemlösa som har bott i husvagnar och tält intill Solvalla. Jag tycker det känns fel. Finns det nÃ¥got bättre sätt? Jag gissar att Ã¥tminstone en del av de som bott där, och i andra liknande bosättningar inte är intresserade av de former av hjälp som det sociala kan och vill erbjuda dem. Tydligen hade Ã¥tminstone en av de boende i omrÃ¥det byggt sig en liten verkstad.

Jag älskade området Lugnet vid Sickla sluss öster om Hammarbyhamnen i södra Stockholm, där det fanns plats för alla möjliga småföretag och personer som inte riktigt vill eller kan passa in i gängse normer. Nu är området sterilt och högkommersiellt och går under namnet Hammarby Sjöstad. De tidigare invånarna vräktes och byggnaderna revs.

För dessa hemlösa som väljer att bo i omrÃ¥den som det intill Solvalla, eller tidigare vid Högdalstoppen, kunde man inte tänka sig en bättre lösning? Jag förstÃ¥r att mÃ¥nga känner att man vill hjälpa dem, men ingen vill ha dessa medmänniskor som grannar. “Not in my backyard” som det fenomenet kallas pÃ¥ engelska. Men kunde inte det sociala, eller nÃ¥gon annan kanske, skaffa mark där den som vill leva pÃ¥ detta sätt fÃ¥r bo? DÃ¥ kunde man ordna med el, rent vatten, avlopp, gemensam möjlighet till tvätt och fast telefon (om nÃ¥gon använder det i dessa mobila dagar). Det kunde vara lite som en kommersiell camping men billigt eller gratis, eller att man fÃ¥r plats där frÃ¥n det sociala, och de boende skulle inte behöva oroa sig över att bli bortkörda och fÃ¥ sina tillfälliga bostäder förstörda. Det sociala skulle ha lättare att hÃ¥lla kontakt med dessa personer, och man kunde lättare erbjuda tjänster som hälsovÃ¥rd, kanske en postadress om det är intressant.

Jag har själv inte möjlighet att genomdriva eller genomföra denna idé, men för den som faktiskt föredrar att leva på detta sätt tycker jag att möjligheten borde ges. Att försöka tvinga in alla människor i majoritetens livsstil känns diskriminerande.

Ämnesord: hemlösa, Livet, Lugnet, skor, vräkning

Jag tittar mycket sällan på TV så jag följer inte med i dokusåpaträsket, men läser man tidningar är det svårt att undvika att snappa upp ett och annat.

Nu har Aftonbladet skrivit om “dödssÃ¥pan” Death Wish Live där folk tydligen bokstavligt talat riskerar sina liv. En person skulle visa hur man hänger sig “pÃ¥ riktigt”, sÃ¥ att man säkert dör. Tanken var att han skulle avbryta i tid för att överleva, men nÃ¥got gick fel. Man avbröt programmet och skar ned honom och han lever än. Hade man inte lyckats rädda honom hade han säkert kunnat nomineras till Darwin Awards.

Vad är det för fel på människor som väljer att delta i dokusåpor, och vad är det för fel på de som väljer att titta på dem? Utan efterfrågan skulle fenomenet självdö.

Andra bloggar om: Darwin Awards, dokusåpa, Aftonbladet, skräpkultur

Ämnesord: blogg, Darwin Awards, skor

Jag är 187 cm lång och väger 70-73 kg, alltså lång och smal. Det är hopplöst att hitta vanliga kläder som passar. Skall jag köpa en jacka eller tröja måste jag köpa XL trots att jag egentligen borde ha M, annars räcker ärmarna bara till halva underarmen. Köper jag XL så kommer axelpartiet istället att sitta helt fel, någon decimeter utanför mina axlar, och plagget sitter helt fel kring bålen. Det som finns att köpa i Sverige är enstaka skjortor (vita eller blå, dyra, ofta ganska tveksam kvalitet), kostymer och liknande.

För mÃ¥nga Ã¥r sedan kom jag pÃ¥ nÃ¥got sätt, minns inte hur, i kontakt med Land’s End. Det är ett amerikanskt postorderföretag som säljer bra kläder och har mÃ¥nga plagg även för lÃ¥nga män (och en del för lÃ¥nga kvinnor ocksÃ¥). Bland det första jag köpte var polotröjor, det är omöjligt att hitta i min storlek här, och standardstorlekar ser bara löjligt ut pÃ¥ mig. En polotröja mÃ¥ste sitta bra för att vara snygg, och jag trivs i polo. Tröjorna visade sig vara av mycket bra kvalitet, skönt tyg (inte tunt och sladdrigt, nästan genomskinligt, som mÃ¥nga i svenska butiker är), och de sitter bra pÃ¥ mig. Ärmarna är lagom lÃ¥nga och även bÃ¥len är tillräckligt lÃ¥ng för att tröjan skall sitta tryggt kvar innanför byxlinningen.

Senare har jag beställt många skjortor, som jag då kan få i många olika kvaliteter och färger, till skillnad från här. Det är tjockt och bra bomullstyg som håller en strykning väl och som sitter snyggt och skönt. Jag köper T-tröjor, som då är långa nog att stanna innanför byxlinningen de också, eftersom jag beställer en storlek för långa män. Nu senast har jag köpt tre olika jackor och flera par jeans. Det är första gången på minst 20 år som jag har en jacka som faktiskt sitter som den skall, rätt kring bålen, axlar på rätt plats, och lagom långa ärmar. Det känns underbart! Jeansen känns som klart bättre kvalitet och skärning än vanliga märkesjeans som är tre gånger dyrare här i Sverige.

En trevlig sak med att beställa byxor frÃ¥n Land’s End är att man väljer hur lÃ¥nga de skall vara. Man kan fÃ¥ byxorna helt ofÃ¥llade, eller sÃ¥ sys de upp till den längd man beställer, i kvartstum. Det är alltsÃ¥ inte standardstorlekar med tvÃ¥ tum mellan längderna, utan behöver du 34 3/4” sÃ¥ fÃ¥r du det.

Varje höst erbjuder de monogram för $1 plagget, något jag brukar utnyttja. Många av mina polotröjor och skjortor har därför mina initialer på lämplig plats. I år beställde jag ett par tröjor till mammas sambo i julklapp, med hans förnamn broderat.

Något annat jag brukar utnyttja är att de alltid har utförsäljning av utgående produkter i nätbutiken. Där kan jag köpa helt felfria plagg med upp till 70 % rabatt, och då få plagg som normalt skulle vara lite dyrare till ett väldigt bra pris. Ofta är det plagg som jag ändå tänkt köpa, eller något jag gärna vill prova men inte vill betala fullt pris för.

Priserna är väldigt bra, jag brukar med frakt och tull betala kring 300 kronor för en skjorta eller polotröja i toppkvalitet och i min riktiga storlek. Som dollarkursen är nu så blir det ännu billigare, men skall du beställa så kom ihåg att moms och tull tillkommer. Räkna med en effektiv kurs på 10-15 kronor per dollar (nu snarare det förra än det senare).

Är du lÃ¥ng och smal och har svÃ¥rt att hitta bra kläder som passar, kolla pÃ¥ Land’s End. Jag är nöjd.

Ämnesord: kläder, Kläder för lÃ¥nga, lÃ¥ng och stÃ¥tlig, Livet som lÃ¥ng, reslig, skor