Kläder för att värma hemlösa, ett andra försök

Förra vin­tern läste jag en arti­kel i DN om att orga­ni­sa­tio­ner som hjäl­per hem­lösa sak­nade varma vin­ter­klä­der, och van­liga under­klä­der, att dela ut till behö­vande hem­lösa. Jag har lite hamster-mentalitet och hade rejält med extra klä­der hemma som jag inte använde ofta eller alls, sådant jag använde för några år sedan men inte nu längre, kanske för att jag skaf­fat något nyare. En del är t-tröjor med små små hål, strum­por som bör­jar bli tunnslitna eller har något hål, skor som jag inte längre använ­der för att jag har köpt bättre. Jag sam­lade ihop dessa, det blev mer än jag hade trott, och skrev e-post till Con­victus som nämn­des i arti­keln, för att höra hur jag kunde över­lämna klä­derna till dem. De hörde ald­rig av sig, och jag tror jag för­står var­för. Bara några dagar senare skrev DN att de orga­ni­sa­tio­ner de nämnt i arti­keln hade över­fullt med klä­der i sina loka­ler, och att de inte kunde ta emot mer gåvor. Antag­li­gen hade de även bättre saker för sig än att svara på e-post från alla oss som ville ge dem ännu mer kläder.

Klä­derna har jag kvar, pac­kar jag om dem i banankar­tonger som jag hade tänkt blir det nog 4–6 fulla kar­tonger. Nu är det kallt ute igen, och jag skulle myc­ket hellre se att mina klä­der ger värme till någon behö­vande än att de lig­ger i mitt garage med en massa skräp och bråte. Jag kan nog sor­tera ut ännu mer klä­der och skor om jag tar mig lite tid till det. Jag har pre­cis skri­vit till Con­victus igen och hop­pas på sätt och vis att de hör av sig denna gång, även om det i den bästa av värl­dar väl vore bättre om de inte hörde av sig, eller att de inte behövde fin­nas, för att alla män­ni­skor har de klä­der och andra grund­läg­gande saker de behöver.

Jag har valt att kon­takta just Con­victus eftersom jag vill att mina klä­der går direkt till den som behö­ver dem, inte hängs ut i någon andra­hands­bu­tik eller att någon sor­te­rar och kanske slänger sådant som jag vet att fak­tiskt går att använda. (Som DN skrev så är det ju fak­tiskt bättre att ha någons använda, men rena, kal­songer, och strum­por med några hål, än att inte ha några alls.)

Det känns lite som att jag ger lite små-patetisk Karl-Bertil Jonsson-känsla med det jag skri­ver, men det bju­der jag på. Jag lever inte i något stort över­flöd, men jag vet att de finns många som har det sämre ställt och jag vill gärna hjälpa till på de sätt jag kan.

Andra blog­gar om: hem­lösa, klä­der, skor, Con­victus

Vräkning av hemlösa

Jag läste i DN idag att man “vrä­ker” hem­lösa som har bott i hus­vag­nar och tält intill Sol­valla. Jag tyc­ker det känns fel. Finns det något bättre sätt? Jag gis­sar att åtminstone en del av de som bott där, och i andra lik­nande bosätt­ningar inte är intres­se­rade av de for­mer av hjälp som det soci­ala kan och vill erbjuda dem. Tyd­li­gen hade åtminstone en av de boende i områ­det byggt sig en liten verkstad.

Jag älskade områ­det Lug­net vid Sickla sluss öster om Ham­mar­by­ham­nen i södra Stock­holm, där det fanns plats för alla möj­liga små­fö­re­tag och per­so­ner som inte rik­tigt vill eller kan passa in i gängse nor­mer. Nu är områ­det ste­rilt och hög­kom­mer­si­ellt och går under nam­net Ham­marby Sjö­stad. De tidi­gare invå­narna vräk­tes och bygg­na­derna revs.

För dessa hem­lösa som väl­jer att bo i områ­den som det intill Sol­valla, eller tidi­gare vid Hög­dal­stop­pen, kunde man inte tänka sig en bättre lös­ning? Jag för­står att många kän­ner att man vill hjälpa dem, men ingen vill ha dessa med­män­ni­skor som gran­nar. “Not in my backy­ard” som det feno­me­net kal­las på eng­elska. Men kunde inte det soci­ala, eller någon annan kanske, skaffa mark där den som vill leva på detta sätt får bo? Då kunde man ordna med el, rent vat­ten, avlopp, gemen­sam möj­lig­het till tvätt och fast tele­fon (om någon använ­der det i dessa mobila dagar). Det kunde vara lite som en kom­mer­si­ell cam­ping men bil­ligt eller gra­tis, eller att man får plats där från det soci­ala, och de boende skulle inte behöva oroa sig över att bli bort­körda och få sina till­fäl­liga bostä­der för­störda. Det soci­ala skulle ha lät­tare att hålla kon­takt med dessa per­so­ner, och man kunde lät­tare erbjuda tjäns­ter som häl­so­vård, kanske en post­a­dress om det är intressant.

Jag har själv inte möj­lig­het att genom­driva eller genom­föra denna idé, men för den som fak­tiskt före­drar att leva på detta sätt tyc­ker jag att möj­lig­he­ten borde ges. Att för­söka tvinga in alla män­ni­skor i majo­ri­te­tens livs­stil känns diskriminerande.

Dokusåpa — är de dumma eller är det tittarna?

Jag tit­tar myc­ket säl­lan på TV så jag föl­jer inte med i dokuså­paträs­ket, men läser man tid­ningar är det svårt att und­vika att snappa upp ett och annat.

Nu har Afton­bla­det skri­vit om “döds­så­pan” Death Wish Live där folk tyd­li­gen bok­stav­ligt talat ris­ke­rar sina liv. En per­son skulle visa hur man hänger sig “på rik­tigt”, så att man säkert dör. Tan­ken var att han skulle avbryta i tid för att över­leva, men något gick fel. Man avbröt pro­gram­met och skar ned honom och han lever än. Hade man inte lyc­kats rädda honom hade han säkert kun­nat nomi­ne­ras till Dar­win Awards.

Vad är det för fel på män­ni­skor som väl­jer att delta i dokuså­por, och vad är det för fel på de som väl­jer att titta på dem? Utan efter­frå­gan skulle feno­me­net självdö.

Andra blog­gar om: Dar­win Awards, dokusåpa, Afton­bla­det, skräp­kul­tur

Kläder för långa människor

Jag är 187 cm lång och väger 70–73 kg, alltså lång och smal. Det är hopp­löst att hitta van­liga klä­der som pas­sar. Skall jag köpa en jacka eller tröja måste jag köpa XL trots att jag egent­li­gen borde ha M, annars räc­ker ärmarna bara till halva underar­men. Köper jag XL så kom­mer axel­par­tiet istäl­let att sitta helt fel, någon deci­me­ter utan­för mina axlar, och plag­get sit­ter helt fel kring bålen. Det som finns att köpa i Sve­rige är enstaka skjor­tor (vita eller blå, dyra, ofta ganska tvek­sam kva­li­tet), kosty­mer och liknande.

För många år sedan kom jag på något sätt, minns inte hur, i kon­takt med Land’s End. Det är ett ame­ri­kanskt postor­der­fö­re­tag som säl­jer bra klä­der och har många plagg även för långa män (och en del för långa kvin­nor också). Bland det första jag köpte var polotrö­jor, det är omöj­ligt att hitta i min stor­lek här, och stan­dard­stor­le­kar ser bara löj­ligt ut på mig. En polo­tröja måste sitta bra för att vara snygg, och jag trivs i polo. Trö­jorna visade sig vara av myc­ket bra kva­li­tet, skönt tyg (inte tunt och sladd­rigt, näs­tan genom­skin­ligt, som många i svenska buti­ker är), och de sit­ter bra på mig. Ärmarna är lagom långa och även bålen är till­räck­ligt lång för att trö­jan skall sitta tryggt kvar innan­för byxlinningen.

Senare har jag beställt många skjor­tor, som jag då kan få i många olika kva­li­te­ter och fär­ger, till skill­nad från här. Det är tjockt och bra bomulls­tyg som hål­ler en stryk­ning väl och som sit­ter snyggt och skönt. Jag köper T-tröjor, som då är långa nog att stanna innan­för byx­lin­ningen de också, eftersom jag bestäl­ler en stor­lek för långa män. Nu senast har jag köpt tre olika jac­kor och flera par jeans. Det är första gången på minst 20 år som jag har en jacka som fak­tiskt sit­ter som den skall, rätt kring bålen, axlar på rätt plats, och lagom långa ärmar. Det känns under­bart! Jean­sen känns som klart bättre kva­li­tet och skär­ning än van­liga mär­kes­jeans som är tre gånger dyrare här i Sverige.

En trev­lig sak med att beställa byxor från Land’s End är att man väl­jer hur långa de skall vara. Man kan få byx­orna helt ofål­lade, eller så sys de upp till den längd man bestäl­ler, i kvart­stum. Det är alltså inte stan­dard­stor­le­kar med två tum mel­lan läng­derna, utan behö­ver du 34 3/4” så får du det.

Varje höst erbju­der de mono­gram för $1 plag­get, något jag bru­kar utnyttja. Många av mina polotrö­jor och skjor­tor har där­för mina ini­ti­a­ler på lämp­lig plats. I år beställde jag ett par trö­jor till mam­mas sambo i jul­klapp, med hans för­namn broderat.

Något annat jag bru­kar utnyttja är att de all­tid har utför­sälj­ning av utgå­ende pro­duk­ter i nät­bu­ti­ken. Där kan jag köpa helt fel­fria plagg med upp till 70 % rabatt, och då få plagg som nor­malt skulle vara lite dyrare till ett väl­digt bra pris. Ofta är det plagg som jag ändå tänkt köpa, eller något jag gärna vill prova men inte vill betala fullt pris för.

Pri­serna är väl­digt bra, jag bru­kar med frakt och tull betala kring 300 kro­nor för en skjorta eller polo­tröja i topp­kva­li­tet och i min rik­tiga stor­lek. Som dol­lar­kur­sen är nu så blir det ännu bil­li­gare, men skall du beställa så kom ihåg att moms och tull till­kom­mer. Räkna med en effek­tiv kurs på 10–15 kro­nor per dol­lar (nu sna­rare det förra än det senare).

Är du lång och smal och har svårt att hitta bra klä­der som pas­sar, kolla på Land’s End. Jag är nöjd.