Jag tog bort min första text om separationen en tid, som en trevligt gest gentemot mitt ex, som tydligen tycker det är väldigt jobbigt att ha minsta lilla detalj om sitt liv blottad på nätet.

Ge mig tid så fyller jag på vad som hänt sedan dess.

I kväll har hon klart och tydligt hotat mörda mig, giftmord, hon skall blanda gift i min mat.

Nu vill ingen av oss lägga oss före den andra (vi bor som sagt under samma tak än, jag vill bo här, hon är rädd att köpa lägenhet). Jag är inte stolt över det, men jag har druckit några folköl för att orka diskutera med henne genom kvällen, och för att inte ta det för personligt när hennes koncentrerat sarkastiska och ondskefulla attacker slåt mot mig om och om och om igen.

Hon har även tidigare hotat mig mer eller mindre explicit, hon skulle gör mitt liv till ett helvete på jorden, eller snarare något som skulle få mig att längta efter, och be och böna om, blott ett helvete på jorden.

Kvällens tirader känns om möjlig värre än de tidigare, och ser ni mig inte här i framtiden så kan jag tipsa er om att det inte är butlern (som jag aldrig sett annat än i brittiska filmer) som är mördaren, utan min gravt instabila före detta fru som är den primärt misstänkte mördaren. Hon har alla skäl, allt att vinna, motiv, möjlighet, tillräcklig personlighetsstörning, vad ni vill. Att hon blir inlåst för alltiv med särskild utskrivningsprövning får komma som en seranre överaskning och postum glädje för mig.

tipsför skribenter: Stilnoct och Oxascand i en kropp som inte är särskilt van vid dessa asubstanser, det glr intet för läsförsteåensen, sannolikt ine mcyet för mindre stavfel eller för den storre sakliga argumentationen.

Låt detta helvete sluta någon gång! Gå i kloster Larisa!

Hon har viftat efter mig med stora förskärare tidigare, gift i maten vore liksom inte helt oväntat, tyvärr. Hon får det lite svärt efter som sonen Edvardm jag och exet ofta äter i frund och botten samma mat, med mindre variationer vad gäller kryddor, sås och tillbehör (ris, bröd, potatis hel, potatismos)

Nu för ultraseg och ofokuserad av lungnande medicin och insomningtabletter för att kunna fortsätta ett resonemang eller ens kunna skriva bebgripligt. Görsöker återkomma när mindre intoxikerad, kan då förhoppningsvis deschiffrera det jag skrivit här och på facebook om någon skulle bry sig.

Jag föreskog i all välmening att hon skulle sova honś någon av sina bekanta som har stora hus, medan hon letar efter en lägehet hon vill ha,, och tills hon lälr sig den svenska bostadsmarknande och dess vindllingar. Det var nog strac efter det hon mordhotade mig, helt klart.

Medicinen jag har tagit för att kunna soav ngåt alls inatt har slgit till ganska bra, så jag kan inte fortsätta längre. Om ingen får tag på mig imorgm har hon kanske gjort slag i saken.

Rye: Ta vad du vull av mitt vinylm 600 skivor ich boxar,

Andra bloggar om: separationen, ex, hotat mörda mig, giftmord

Ämnesord: Allmänt, döden, Edvard, ex-fru, giftmord, hot, Livet, mordhot, Relationer, separation, Skilsmässa

Jag har inte bloggat mycket på ganska länge, som eventuella besökare kan se. Jag tror att det tyngsta skälet till detta är att det har varit så trassligt och jobbigt hemma. Larisa har tjatat i flera år (minst tre av de fyra vi varit gifta) om att hon inte kan och inte vill bo med mig, och senaste månaderna har hon även sagt åt mig att ta fram blanketter och mer information om skilsmässa. Det är nästan permanent dålig stämning hemma, vi grälar inte så sällan och ingen av oss mår bra, och jag tycker att det känns som att lilla Edvard (fyller tre i augusti) också mår dåligt av detta, vilket väl egentligen är ganska självklart.

Nu har jag laddat hem och fyllt i blanketten för ansökan om äktenskapsskillnad, skaffat de särskilda personbevis som krävs, och då vägrar hon plötsligt att skriva under. Hon har i flera år på många olika sätt uttryckt att hon hatar huset där vi bor, och att hon så snabbt som möjligt vill flytta till något annat. När jag för knappt två veckor sedan försökte prata med henne om skilsmässa skrek hon att hon ville bo kvar i huset, att hon hade ändrat sig nu. Till saken hör att huset står på mig och att jag har alla lånen (ärligt talat är lånen förmodligen lika stora som fastighetens marknadsvärde), och hon skulle nog ha svårt att lösa ut mig om hon ville bo kvar här. Vi har tidigare varit helt överens om att vi skall ha gemensam vårdnad om Edvard och att han skall bo en vecka hos oss var, men nu när jag lade fram pappren ville hon plötsligt ha ensam vårdnad, och hon tyckte inte alls längre att det var viktigt för Edvard att ha regelbunden kontakt med båda sina föräldrar.

Eftersom hon vägrade skriva under blanketten gjorde jag ett par ändringar och skickade in den själv, med bara min underskrift. Det gör ingen skillnad i sak vad gäller skilsmässan, möjligen att det kan ta lite längre tid (veckor) för det att vinna laga kraft. Igår fick Larisa brevet med delgivning från Södertörns tingsrätt, och då fick hon spel igen och säger att hon inte skall skriva under delgivningskvittot. Ärligt talat tror jag att det handlar om delvis att hon inte förstår vad det handlar om och hur det går till, delvis rädsla och oro för hur hon skall klara sig själv i ett främmande land (även om hon bott här 4½ år, pratar perfekt svenska, jobbar och har bättre grundlön än jag själv har). Jag ringde nyss till tingsrätten för att fråga vad som händer om hon inte skickar in delgivningskvittot, och får de inget svar inom tre veckor går de vidare med delgivningsman, som t.ex. kan välja att söka upp henne på arbetsplatsen. Jag får väl försöka förklara detta för henne, så att hon inser hur det fungerar, om hon bara vill lyssna på mig några minuter i sträck även när jag pratar om något som hon tycker är obehagligt.

Jag vill inte snacka skit om Larisa här, och vill försöka vara så objektiv jag kan, även om det givetvis inte är enkelt i den situation jag befinner mig. Du som läser detta skall veta att jag här skriver om min upplevelse av det hela. Jag kan personligen inte leva tillsammans med Larisa, vi har inte varit och kan troligen inte vara lyckliga tillsammans, men hon har många goda kvaliteter och är absolut inte någon dålig eller ond människa även om hon har sårat mig djupt och innerligt under lång tid.

Jag kommer förhoppningsvis att orka skriva mer om detta under den närmaste tiden, jag vet att det kommer att bli en jobbig tid med många nya konflikter, men jag är helt övertygad om att vi alla tre kommer att må mycket bättre när Larisa och jag bor på varsitt håll.

Andra bloggar om: skilsmässa, gräl, äktenskapsskillnad, gemensam vårdnad, vårdnad, delgivning, Södertörns tingsrätt

Ämnesord: äktenskapsskillnad, blogg, delgivning, Edvard, gemensam vårdnad, gräl, Livet, Relationer, Södertörns tingsrätt, Skilsmässa, vårdnad