Johan Adlers sporadiska skriverier
RSS icon Home icon
  • Separation, mellanspel –fyleknappande

    Posted on October 22nd, 2007 Johan Adler 6 comments

    Jag tog bort min första text om sepa­ra­tio­nen en tid, som en trev­ligt gest gente­mot mitt ex, som tyd­li­gen tyc­ker det är väl­digt job­bigt att ha minsta lilla detalj om sitt liv blot­tad på nätet.

    Ge mig tid så fyl­ler jag på vad som hänt sedan dess.

    I kväll har hon klart och tyd­ligt hotat mörda mig, gift­mord, hon skall blanda gift i min mat.

    Nu vill ingen av oss lägga oss före den andra (vi bor som sagt under samma tak än, jag vill bo här, hon är rädd att köpa lägen­het). Jag är inte stolt över det, men jag har druc­kit några folköl för att orka dis­ku­tera med henne genom kväl­len, och för att inte ta det för per­son­ligt när hen­nes kon­cen­tre­rat sar­kas­tiska och ond­ske­fulla attac­ker slåt mot mig om och om och om igen.

    Hon har även tidi­gare hotat mig mer eller mindre expli­cit, hon skulle gör mitt liv till ett hel­vete på jor­den, eller sna­rare något som skulle få mig att längta efter, och be och böna om, blott ett hel­vete på jorden.

    Kväl­lens tira­der känns om möj­lig värre än de tidi­gare, och ser ni mig inte här i fram­ti­den så kan jag tipsa er om att det inte är but­lern (som jag ald­rig sett annat än i brit­tiska fil­mer) som är mör­da­ren, utan min gravt insta­bila före detta fru som är den pri­märt miss­tänkte mör­da­ren. Hon har alla skäl, allt att vinna, motiv, möj­lig­het, till­räck­lig per­son­lig­hets­stör­ning, vad ni vill. Att hon blir inlåst för all­tiv med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning får komma som en seranre överask­ning och postum glädje för mig.

    tips­för skri­ben­ter: Stil­noct och Oxa­scand i en kropp som inte är sär­skilt van vid dessa asub­stan­ser, det glr intet för läs­försteå­en­sen, san­no­likt ine mcyet för mindre stav­fel eller för den storre sak­liga argumentationen.

    Låt detta hel­vete sluta någon gång! Gå i klos­ter Larisa!

    Hon har vif­tat efter mig med stora för­skä­rare tidi­gare, gift i maten vore lik­som inte helt ovän­tat, tyvärr. Hon får det lite svärt efter som sonen Edvardm jag och exet ofta äter i frund och bot­ten samma mat, med mindre vari­a­tio­ner vad gäl­ler kryd­dor, sås och till­be­hör (ris, bröd, pota­tis hel, potatismos)

    Nu för ult­ra­seg och ofo­ku­se­rad av lung­nande medi­cin och insom­ning­tablet­ter för att kunna fort­sätta ett reso­ne­mang eller ens kunna skriva beb­grip­ligt. Gör­sö­ker åter­komma när mindre intox­i­ke­rad, kan då för­hopp­nings­vis deschiffrera det jag skri­vit här och på face­book om någon skulle bry sig.

    Jag före­skog i all väl­me­ning att hon skulle sova honś någon av sina bekanta som har stora hus, medan hon letar efter en läge­het hon vill ha„ och tills hon lälr sig den svenska bostads­mark­nande och dess vind­l­lingar. Det var nog strac efter det hon mord­ho­tade mig, helt klart.

    Medi­ci­nen jag har tagit för att kunna soav ngåt alls inatt har slgit till ganska bra, så jag kan inte fort­sätta längre. Om ingen får tag på mig imorgm har hon kanske gjort slag i saken.

    Rye: Ta vad du vull av mitt vinylm 600 ski­vor ich boxar,

    Andra blog­gar om: , , ,

Corporate