Mycket obloggat nu…

Jag har myc­ket som jag vill skriva om, och flera olika ämnen som pas­sar i varsin text. Vet inte hur snart jag hin­ner skriva alla så jag tar en liten snabbge­nom­gång här, så kom­mer det längre tex­ter senare. Skri­ver ned det i kro­no­lo­gisk ord­ning här.

Jag hade semes­ter från mitt van­liga jobb som öron­lä­kare på Hud­dinge sjuk­hus v.27–29, och job­bade extra som hyr­dok­tor på Upp­lands Väsby vård­cen­tral v.28. Jag har varit hyr­dok­tor på många olika vård­cen­tra­ler run­tom i lan­det, och detta var en av de bästa jag har varit på. Alla var otro­ligt trev­liga och hjälp­samma, och om jag inte tyckte så myc­ket om att arbeta som öron-, näs– och halslä­kare och snart är fär­dig spe­ci­a­list, och om jag bodde lite när­mare Upp­lands Väsby, skulle jag helt klart över­väga att börja jobba där bara för att det var så mysigt och trev­ligt. Av någon för mig out­grund­lig anled­ning finns det tre lediga tjäns­ter där, och om någon som läser detta är intres­se­rad av att arbeta som distrikts­lä­kare på en väl fun­ge­rande vård­cen­tral med ovan­ligt bra stäm­ning och väl­digt trev­liga med­ar­be­tare, så tveka inte att höra av dig dit.

Medan jag var i Upp­lands Väsby skaf­fade jag ny mobil­te­le­fon och ope­ra­tör. I Vidja där jag bor har var­ken Comviq/Tele2, Vodafone/Telenor eller Telia någon fun­ge­rande täck­ning. Inne i huset går det inte att prata i tele­fon, lyssna av med­de­lan­den på tele­fon­sva­ra­ren, och ofta inte ens skicka SMS! Ope­ra­tö­ren 3 har satt upp en mast bara någon kilo­me­ter från huset, och gran­nen mitt emot berät­tar att de har suve­rän täck­ning med 3 hemma hos sig. De använ­der ett kort i sin bär­bara dator för att koppla upp sig mot Inter­net med 3, och det fun­ge­rar utmärkt. Det har inte gått att få bred­band hit till Vidja, ingen bred­bandso­pe­ra­tör har velat ordna ADSL trots att det finns mer än 300 poten­ti­ella kun­der varav åtminstone hund­ra­ta­let är aktivt intres­se­rade. Ett sko­jar­fö­re­tag har för­sökt ordna ADSL hit, men de som gått på bluf­fen har lika stora pro­blem som före­ta­gets (Hem­ma­net) kun­der i övriga lan­det, och de ver­kar vara grymt besvikna. Jag har nu på Tre Medi­a­cen­ter i Väsby cent­rum köpt en Sony Erics­son K800i med abon­ne­manget 3Bomben Fri­ends, och jag kan surfa hejd­löst med tele­fo­nen som modem, bra has­tig­he­ter och snabb upp­kopp­ling (jäm­fört med mitt gamla tele­fon­mo­dem). Jag vär­vade min fru som kund hos 3, hon valde en SE K608i, och vi fick då 1000 kr var att använda som vi vill som betal­ning för Tres tjäns­ter. Jag har till­va­let 3Bredband som inne­bär att jag kan surfa upp till 1 GB per månad för 199 kro­nor i fast avgift, över 1 GB kos­tar det 1.49 per MB, men ald­rig mer än 499 kr per månad. Jag räk­nar med att det kom­mer att kosta mig unge­fär som en tra­di­tio­nell bred­bandsupp­kopp­ling, och jag kan dess­utom surfa så myc­ket jag orkar med mobi­len, eller med min Palm Tung­sten T3 genom mobi­len, utan att behöva fun­dera över vad det kom­mer att kosta. Nu sak­nar jag bara tan­gent­bord på mobi­len (och W-lan, såklart).

I slu­tet av förra vec­kan blev jag sjuk. Nat­ten till fre­dag, 28/7, var jag lite varm och svet­ta­des en del. Nästa natt svet­ta­des jag flo­der, sängen var genom­blöt på mor­go­nen, och frös om vartan­nat. Jag åkte ändå till job­bet på lör­da­gen, öron­jour på Karo­linska sjuk­hu­set i Solna, och för­sökte jobba. Före lunch gick det bra, men på efter­mid­da­gen blev jag sämre, satt och hac­kade tän­der trots att det var väl­digt varmt på rum­met där jag satt. Jag blev tvungen att åka hem. Jag låg mest hela tiden hemma och i sön­dags mitt på dagen körde min fru mig till aku­ten på Hud­dinge sjuk­hus där jag ganska snabbt blev inlagd. Jag hade en njur­bäc­ke­nin­flam­ma­tion, pye­lo­ne­frit, och fick kraft­fullt anti­bi­o­tika direkt i blo­det, intra­ve­nöst, och blev ganska snabbt bättre. Igår kväll fick jag åka hem, och jag kän­ner mig inte lika sjuk längre men jag är väl­digt trött, jag sov elva tim­mar i natt och jag blir snabbt trött och jag anstränger mig. Jag är sjuk­skri­ven två vec­kor och skall äta anti­bi­o­tika lika länge. Per­so­na­len på avd K66 var helt under­bar, väl­digt trev­liga och hjälp­samma, och det kän­des rik­tigt trev­ligt att vara pati­ent där, även om anled­ningen till att jag var där inte var rolig och jag inte mådde bra.

Det finns lite bil­der och kor­tare tex­ter i min nya mobil­blogg nyfi­ken mobil­blogg dit jag skic­kar foto­gra­fier direkt från mobilen.

Mer detal­jer i senare texter…

Andra blog­gar om: hyr­dok­tor, Upp­lands Väsby vård­cen­tral, mobil­te­le­fon, 3, K800i, sjuk, sjuk­hus, njur­bäc­ke­nin­flam­ma­tion, anti­bi­o­tika, sjuk­skri­ven

Intelligens och föreningar för högintelligenta

Intel­li­gens är ett lite svårt begrepp. Svårt att defi­ni­era, svårt (anser jag) att mäta. Det finns många för­må­gor som kan räk­nas till intel­li­gens, för­må­gan att lösa matematiska/logiska pro­blem är väl det klas­siska, men även ver­bal intel­li­gens, musi­ka­lisk, social, kroppslig/motorisk intelligens.

Lät­tast är nog att mäta den matematisk-logiska och kanske den ver­bala kom­po­nen­ten. Att mäta och gra­dera musi­ka­lisk eller moto­risk intel­li­gens ver­kar för mig myc­ket svå­rare. Vad skall sedan ingå i en sam­lad intel­li­gens­be­döm­ning, en intelligenskvot?

Det finns ett antal eta­ble­rade intel­li­gens­test som mäter en eller flera aspek­ter av intel­li­gens, och som kan ge ett resul­tat i form av en intel­li­genskvot (IK, eng­elska IQ). Kvo­ten har defi­ni­e­rats som intel­li­gens­ål­der divi­de­rat med kro­no­lo­gisk ålder, en sex­å­ring som är intel­li­gent som en nio­å­ring bör då ha en IK på 9/6*100, alltså 150. Olika IK-skalor har olika stan­dar­dav­vi­kelse vil­ket gör att olika vär­den på IK bety­der olika saker bero­ende på vil­ken skala man använ­der, vil­ket test man har använt. Den klas­siska ska­lan har medel­värde på 100 och stan­dar­dav­vi­kelse på 15, men det finns många variationer.

Det finns ett stort antal för­e­ningar för per­so­ner som har en IK över genom­snit­tet, och eftersom ska­lorna är så olika bru­kar de ofta använda pro­cent­sat­ser för att defi­ni­era inträ­deskra­ven. Mensa är väl den mest kända för­e­ningen, och för att gå med där skall man ha en intel­li­gens högre än 98 % av befolk­ningen, höra till de översta två pro­cen­ten eller vara en på fem­tio alltså. Vil­ken IK det blir beror alltså på vil­ket test man har gjort.

Det finns andra för­e­ningar med högre (och även lägre) inträ­deskrav, där den mest extrema (idag) är Giga Soci­ety där man skall vara en på mil­jar­den, ha en intel­li­gens högre än 99.9999999 % av befolk­ningen. Att mäta intel­li­gens på denna nivå tror jag inte att är möj­ligt, och vad deras inträ­des­test egent­li­gen mäter, och på vil­ken nivå, kan jag inte uttala mig om. Skall man stan­dar­di­sera ett test som mäter på den nivån måste man göra testet på ett slump­mäs­sigt urval av män­ni­skor, det vore bra om man i sitt urval kan räkna med att hitta tio per­so­ner på den nivå man vill kunna urskilja, en på mil­jar­den. Alltså skulle man behöva testa tio mil­jar­der män­ni­skor för att vara säker på att testet kan hitta just dessa per­so­ner och för att kunna säga hur många rätt man måste ha för att ligga på den nivån. Det säger sig självt att detta inte går att genomföra.

De eta­ble­rade tes­terna som används av psy­ko­lo­ger kan mäta upp till ganska höga nivåer med rim­lig sta­tis­tisk säker­het, jag vet inte exakt hur högt upp i nivåer de anses ge säkra resultat.

Jag gick själv med i Mensa för snart tjugo år sedan, och fick efter test­ning veta att mitt resul­tat var högre än 99 % av befolk­ningen. Nu har jag under våren gjort ett annat intel­li­gens­test, WAIS (Wechs­ler Adult Intel­li­gence Scale, svensk ver­sion), och fått ett sam­man­ta­get resul­tat på IK 143. WAIS har en stan­dar­dav­vi­kelse på 15, så det är ett resul­tat högre än 99.81 % av befolk­ningen. Med detta resul­tat har jag sökt med­lem­skap, och igår bli­vit accepterad/medlem, i Col­lo­quy och Cere­brals Soci­ety, med inträ­deskrav på 99.5 % respek­tive 99.7 %. Hade jag pre­ste­rat lite högre, IK 146–147, hade jag även kun­nat söka med­lems­skap i fem andra för­e­ningar med inträ­deskrav på 99.9 %. Jag var ärligt talat inte i topp­form när jag gjorde WAIS, och jag tror att jag kan pre­stera högre under opti­mala omstän­dig­he­ter. Kanske gör jag ett nytt för­sök senare.

Det finns många intel­li­gens­tes­ter att hitta på nätet, sidan Uncom­monly Dif­ficult IQ Tests är ett bra ställe att börja leta på. Där finns också en kort histo­rik över för­e­ningar för högin­tel­li­genta. Det finns mer att läsa om för­e­ningar och fram­för allt tes­ter på denna sida (läs de fyra sidor som bör­jar med denna). Mensa Sve­rige har en, nu tyvärr inak­tiv, intres­se­grupp just för för­e­ningar för högin­tel­li­genta med en sida med en del intres­sant läsning.

Ett par lite intres­santa spe­ci­al­för­e­ningar är Poe­tic Genius Soci­ety som utö­ver en intel­li­gens högre än 99.5 % av befolk­ningen krä­ver att man fått poesi pub­li­ce­rad i tryck, och ISI-Society som krä­ver dels IK högre än 99.93 % av befolk­ningen, dels att man kan visa på att man har kre­a­tiv förmåga.

Andra blog­gar om: intel­li­gens, intel­li­gens­test, intel­li­genskvot, Mensa

Är verklighetsanpassning diskriminerande?

Det känns fånigt att näs­tan allt jag skri­ver är kom­men­ta­rer till sådant jag läser i DN, men jag har svårt att låta bli att rea­gera när jag ser något dumt.

Idag skri­ver DN om ett lag­för­slag som bl.a. skall för­bjuda dif­fe­ren­ti­e­rade pri­ser grun­dat på kön. Det skall bli för­bju­det för fri­sö­rer att ta mindre betalt för en snabb och enkel herr­klipp­ning än en mer kom­pli­ce­rad dam-dito, och tax­i­fö­re­ta­gen får inte erbjuda lägre pris till kvin­nor (som tax­i­fö­re­ta­gen och andra av någon out­grund­lig anled­ning vill kalla tje­jer).

Visst, en del yngre män kanske har lika krång­liga fri­sy­rer som många kvin­nor, och en del kvin­nor är snag­gade som jag, men gene­rellt tror jag att det är enklare och går snab­bare att klippa håret på en man än på en kvinna. Jag hop­pas att fri­sö­rerna inför något system med taxa efter hur kom­pli­ce­rat arbete de gör så att det ändå blir rättvist.

Den s.k. tjej­taxan för taxi till­kom, om jag inte minns helt fel, för att kvin­nor lät­tare skall ha råd att ta (rik­tig, inte svart-) taxi hem från en ute­kväll. Det är ett sätt att minska utsatt­he­ten för över­grepp och jag beta­lar gärna lite mer för mina tax­ire­sor, de är inte van­liga, för att kvin­nor skall få känna sig tryg­gare på väg hem på nat­ten. Sta­tis­tiskt sett är det unga män som oftast råkar ut för våld (utan­för hem­met), men jag vill inte att någon kvinna skall behöva stanna hemma, låta bli att gå ut med vän­nerna, av rädsla för att bli våld­ta­gen på vägen hem. Det är svårt att gra­dera olika över­grepp, kanske spe­ci­ellt för mig som vare sig bli­vit miss­hand­lad eller våld­ta­gen, men jag före­stäl­ler mig att en våld­täkt är oänd­ligt mer krän­kande och kan vara myc­ket svå­rare att komma över.

Vad gäl­ler inträde på natt­klubb är det väl en enkel mark­nads­an­pass­ning. Natt­klubb­sä­garna hop­pas att bil­li­gare inträde för kvin­nor skall locka fler kvinn­liga gäs­ter, som i sin tur loc­kar fler man­liga gäs­ter. Var­för skall inte mark­nads­kraf­terna få styra?

Strumpor

Jag ser att fler än jag insett att det är vet­tigt att köpa stora mäng­der lika­dana strum­por. Själv köper jag enkla tunna Åhléns-strumpor, 15–20 par åt gången. När för många har gått sön­der köper jag en ny ladd­ning. Själv­klart väl­jer jag samma färg, enfär­gat, så att det blir lätt att sor­tera efter tvätten.

Plastikkirurgi, sunda reaktioner på

Carina skri­ver på sin blog en under­bar reak­tion på en arti­kel i DN om plastik­ki­rurgi. Läs även kom­men­ta­rerna. Upp­fris­kande läs­ning. Här­ligt att se att “van­liga” män­ni­skor inte fast­nat i Veckorevyn-tänket.