Jag har hjälpt till med schemaläggning för klinikens läkare, vi använder ett ganska enkelt Excel-ark och lägger in allt manuellt. Vi har dels en översikt över varje schemaperiod (kring 12 veckor) där man ser vem som arbetar på vilken funktion/plats varje vecka under perioden, dels veckoscheman där man ser vad folk gör varje dag (operation, mottagning, akutmottagning, bakjour etc). Inför varje schemaläggning lämnar folk in sina önskemål om ledigheter och placeringar. Jourpass utanför ordinarie arbetstid schemaläggs separat men i samma Excel-ark.

Det måste finnas ett lättare sätt att sköta schemaläggningen på, ett program där man matar in förutsättningarna och får ett färdigt schema för hela kliniken. Gärna möjlighet att få ut schema för individen (inte som nu baserat på funktion/tjänstgöringsplats), gärna även i format som kan föras över till handdator etc.

Jag har sökt lite på nätet, Google och Sourceforge, framför allt, utan att hitta något relevant, delvis för att jag inte vet vad ett program av denna typ kan kallas på engelska (eller svenska, om det finns någon fackterm för det). Andra har ställts inför samma problem, så någon måste ha skrivit ett program för det. Jag hittar program för schemaläggning i skolan, och många program för projekthantering, men inget som verkar stämma för mina behov.

Jag vill kunna mata in att Åsa är ledig på tisdagar, Nisse på onsdagar. Kalle är öronkirurg och skall jobba på öronsektionen, Nisse är under utbildning och kan gå på alla sektioner. Kalle är överläkare och kan gå bakjour men skall inte behöva vara primärjour. Nisse och Åsa är underläkare och kan gå primärjour men inte bakjour. Det finns ett antal mottagningspass, operationsdagar och jourer som måste bemannas. Folk lämnar in önskemål om ledigheter, och dessa måste prioriteras. “Eget dödsfall går före vårstädning av trädgården.”

Har någon några tips om var man kan hitta något i denna genre? Vad skall jag söka efter?

Ämnesord: Google, läkare

Nu sitter jag på öronavdelningen på sjukhuset i Solna, f.d. KS, och väntar på att kollegorna skall komma. Vi är två öronläkare som går jour på akuten, och vi har en bakjour, en äldre kollega som vi kan diskutera med, som bl.a. tar hand om patienter på avdelningen.

Lille Edvard vaknade pigg och glad vid sextiden imorse och började “prata” högt och ljudligt, så längre än så fick jag inte sova. Vi tog det ganska lugnt igår, men kom i säng efter ett ändå, så helt pigg är jag inte. Tre koppar espresso till frukost och en termos med fyra koppar till (kaffet här är inte roligt) skall hålla fart på mig under dagen.

Idag räknar jag med att det utöver vanliga halsinfektioner, halsont, näsblödningar, och örvärk kommer patienter som har återvänt från Thailand, många som har blivit misshandlade under nyårsnatten (men de vaknar kanske lite senare), och kanske några som har skadats av fyrverkerier och smällare.

Ämnesord: Edvard, läkare, sömn

Min kollega Joakim Hertze känner sig tvingad att sluta blogga under eget namn eftersom många på sjukhuset där han arbetar läser och kommenterar det han skriver.

Jag har själv funderat lite kring det, men jag hoppas att det jag skriver inte kommer att användas mot mig. Jag känner inte att jag har något att dölja, jag har alltid varit en väldigt öppen och uppriktig person, på gott och ont. Men visst finns det en risk, som Joakim skriver, att nuvarande och framtida arbetsgivare läser det man skriver och kanske har synpunkter på det. Å andra sidan skriver jag som privatperson, och det skulle kännas tråkigt om mina privata åsikter skulle påverka min nuvarande eller ev framtida anställningar.

Jag har full förståelse och respekt för Joakims beslut, men jag känner det inte aktuellt att göra detsamma. Det känns tråkigt att Joakims intressanta blogg skall sluta, och jag hoppas finna honom igen under ny pseudonym.

Ämnesord: blogg, läkare

En kollega till mig, Jakob Enerdal, är på semester i Thailand. När jag kom tillbaka till jobbet i måndags var det ingen som visste om han hade klarat sig. Jag försökte skicka SMS, men det gick inte fram, och på mobilen kom jag till telefonsvararen när jag ringde. Som tur var hade jag hans privata e-postadress och slängde iväg ett mail för att fråga om de hade klarat sig. Jag tänkte att det borde finnas internetkaféer och att han, som liksom jag är datorintresserad, borde kolla sin e-post när en katastrof som denna har inträffat.

Igår eftermiddag fick jag svar från Jakob. De hade varit i det drabbade området dagen innan katastrofen, men var tillbaka på östra sidan ön, där de bodde, när tsunamin kom. De var alla helt oskadda. Det kändes underbart att få veta att han mår bra, jag tycker mycket om Jakob som kollega. Alla här har varit oroliga, och när jag kunde skicka ett massmail till kliniken om att de mår bra blev alla lättade.

Jag jobbar idag på akutmottagningen och har haft min första patient som blev skadad i katastrofen. Självklart kan jag inte skriva mer än så om det, vi läkare har sträng tystnadsplikt, men det känns tungt när det jag har sett på TV plötsligt kommer in i min vardag, i rummet där jag arbetar. Jag är jour igen på nyårsdagens morgon, och jag har varit lite orolig för möjliga ansiktsskador av fyrverkerier, och de alltför vanliga misshandelsskadorna, men nu kan det kanske bli övervikt av tsunamiskador istället, och det känns inte mindre tungt.

Ämnesord: läkare

Idag kommer nästa del i DN:s kampanj mot läkare. Ulrika By skriver att vi som arbetar på sjukhus sitter hemma och pillar oss i naveln och får miljonlöner för det. Synd att hon inte vet så mycket om den verklighet hon försöker skriva om.

Hon tycker att vi skall jobba extra på vårdcentraler i Stockholm på vår lediga tid, men hon har inte brytt sig om att ta reda på att landstinget förbjuder det. De som jobbar extra genom bemanningsföretag skulle nog gärna arbeta på hemorten om det gick, det finns många fördelar med det, både att man kan bo hemma och att man känner till sjukvårdens struktur och lättare kan remittera till rätt instans direkt. Dock anser landstinget att det är fel, att arbeta som hyrdoktor i egna landstinget är strängeligen förbjudet.

Något annat som Ulrika inte förstår är att det är stor skillnad i vad man behöver kunna som specialist på sjukhuset och som distriktsläkare på vårdcentralen. Distriktsläkaren är specialist i allmänmedicin och har en bredd på sina kunskaper som sjukhusspecialisterna saknar. Jag som är öronläkare kan behandla öronbarn och ta ut vaxproppar på vårdcentralen, men jag har inte den bästa kompetensen när det gäller den senaste blodtrycksbehandlingen eller bensår hos diabetiker. Fördelen med distriktsläkare är att de är specialister inom sitt fält, de är bäst på att behandla vårdcentralens patienter.

Jag håller med om att det är barockt att politikerna bestämmer att man inte skall få träffa vissa läkare utan att ha remiss från vårdcentralen, att allt fler patienter skall hänvisas till vårdcentralerna, utan att man satsar på primärvården och ser till att det finns en fungerande organisation, givetvis innan man genomför en sådan förändring. Men att tvinga alla andra läkare ut i primärvården ser jag inte som en lösning. Det ger en sämre vård på vårdcentralerna och längre köer till specialister på sjukhusen.

Att läkare skall vara chefer är en självklarhet. Det finns ingen annan i organisationen som är bättre insatt i hur vårt arbete går till och vilka förutsättningar som finns för vårt arbete. Läkare som chefer är i många fall en förutsättning för att vårt arbete skall fungera optimalt. Just schemaläggning kan givetvis någon annan än den mest erfarna specialisten ägna sig åt.

Det känns sorgligt att DN publicerar en artikel av detta slag, så dåligt underbyggd, och dessutom tar med den på förstasidan. Det får mig att tänka på skymningspressens lågvattenmärken. Med artikeln i förrgår, som jag skrev om då, började jag tro att DN bedriver en systematisk hatkampanj mot läkarkåren, något som dock ansvarig utgivare Jan Wifstrand förnekar i ett svar på mitt mail imorse.

Ämnesord: barn, DN, läkare