För att bli läkare går man på läkarutbildningen på ett medicinskt universitet, under andra halvan av utbildningen går man mycket på avdelningar och mottagningar och träffar många patienter tillsammans med färdigutbildade läkare. Efter läkarexamen gör man allmäntjänstgöring, AT, och i slutet av denna gör man ett prov. Är man godkänd på provet och på AT kan man bli legitimerad läkare. Man brukar sedan välja att arbeta inom någon specialitet, och för att bli specialist arbetar man minst fem år inom den specialiteten, en så kallad specialiceringstjänstgöring (ST) eller specialistutbildning. Både AT och ST är utbildningstjänster, men på olika nivåer, AT för att bli legitimerad läkare, ST för att bli specialist inom ett område (t.ex. lungmedicin, ortopedi, öron-, näs- och halssjukdomar, psykiatri).

Tanken generellt är att en klinik skall utbilda specialister, genom att tillsätta ST-tjänster, för att täcka sitt eget kommande behov av specialister. Samtidigt har man tänkt sig att universitetssjukhusen, de som är knutna till en läkarutbildning och som har mer högspecialiserad vård, där man kan se mer ovanliga sjukdomstillstånd, skall utbilda fler specialister än de behöver, för att de som utbildats där skall kunna söka arbete på andra ställen i landet, på mindre sjukhus som inte själva kan utbilda de specialister de behöver. Grundat på denna tanke har ST-läkare, alltså blivande specialistläkare under utbildning, på universitetssjukhus haft tidsbegränsade tjänster. Man blir anställd på en tjänst som varar så länge man utbildar sig, och när man blir färdig specialist är anställningen över. Vill man fortsätta på samma arbetsplats måste man söka tjänst där på nytt, och det finns ingen garanti för att man får stanna kvar där man har arbetat de senaste fem åren. ST-läkare på universitetskliniken är alltså undantagna från LAS (lagen om anställningstrygghet) och har inte normal anställningstrygghet, som merparten av alla andra arbetstagare har.

Utöver den otrygghet som det medför kan det också göra att det blir svårt att ta lån, t.ex. för att köpa hus. Har man inte fast arbete så är det inte garanterat att banken vill ställa upp med lån även om grundlönen ligger högre än för genomsnittet. Skulle arbetslösheten bland läkare öka kan det bli svårare, så klart. Detta drabbar läkare som håller på att bilda familj och inte sällan behöver flytta till något större för att barnen skall få plats.

Sveriges Läkarförbund, vårt fackförbund, och då framför allt SYLF (Sveriges Yngre Läkares Förening, sektionen för läkare som är klara med grundutbildningen men ännu inte är färdiga specialister), har länge kämpat för att även ST-läkare vid universitetskliniker skall få fast anställning. SYLF:s lokalavdelning här i Stockholm har drivit denna fråga lokalt också, tillsammans med Stockholms Läkarförening.

Nu har man äntligen nått en överenskommelse med Stockholms Läns Landsting som innebär att alla ST-läkare i Stockholm kommer att få fast anställning. Alla tidsbegränsade ST-tjänster kommer att omvandlas till fasta tjänster den första oktober i år. Det innebär bl.a. att arbetsgivaren är skyldig att anställa den färdiga specialistläkaren efter ST, om det finns möjlighet till det. Är det omöjligt att ordna en tjänst på den egna kliniken så har landstinget ett ansvar att ordna en specialisttjänst på annan plats inom landstinget, så även om man inte kan beredas arbete på den arbetsplats där man utbildat sig i minst fem år så kommer man inte att sparkas ut på gatan.

Det känns roligt att just vårat landsting, som många annars har fått en känsla av att inte bryr sig mycket om de anställdas villkor och välmående, är tidigt ute med detta. Nu väntar vi bara på att övriga landet gör samma sak, så att alla landets ST-läkare får samma anställningstrygghet.

Jag, och många kollegor jag pratat med, tycker att detta känns väldigt skönt, att äntligen ha anställningstrygghet. Visst vet jag att min klinik försöker anställa alla som blir färdiga specialister, men det finns ändå inga garantier, och jag vet inte hur det ser ut på andra kliniker runtom i länet. Om det kommer att medföra att universitetsklinikerna inte “vågar” anställa lika många ST-läkare i framtiden återstår att se, men det har ju fungerat bra på andra sjukhus i landet, där ST-läkare redan tidigare har anställts med fasta tjänster. Även på universitetssjukhus kommer några färdiga specialister att vilja byta arbetsplats efter ST, kanske flytta till någon annan del av landet. Jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig, även om det kanske känns lite oroligt för klinikledningarna med denna nyordning.

Informationen här kommer dels från min egen kunskap och erfarenhet (om läkares utbildning), dels från elektronisk brevväxling med ordföranden för Stockholms Läkarförening och SYLF Stockholm, dels från följande källor:

fastjobb.nu—SYLF:s arbete med denna fråga
Läkarförbundets hemsida/nyheter
SYLF:s hemsida/nyheter
Läkartidningen
Dagens Medicin
Dagens Nyheter

Andra bloggar om: läkare, läkarutbildning, läkarexamen, legitimerad läkare, ST-läkare, universitetssjukhus, Sveriges Läkarförbund, SYLF, Stockholms Läkarförening, Stockholms Läns Landsting, fast anställning

Ämnesord: barn, fast anställning, läkare, läkarexamen, läkarutbildning, legitimerad läkare, ST-läkare, Stockholms Läkarförening, Stockholms Läns Landsting, Sveriges Läkarförbund, SYLF, universitetssjukhus

När mindre barn behöver tranexamsyra finns det ett bra alternativ till Cyklokapron, som tyvärr inte står med i FASS. Jag fick tips från en barnläkare om Tranexamsyra ATL, oral lösning, 100 mg/mL, glasflaska 300 mL. Normal dosering (kolla med närmaste barnläkare om du är osäker, lita inte på mina andrahandsuppgifter) är 20 mg per kilogram kroppsvikt och doseringstillfälle (inte per dygn, som det normalt anges), tre dostillfällen per dygn.

För ett barn på 15 kg blir doseringen alltså 3 mL x 3.

Ämnesord: barn, läkare, Medicinskt, Mest för läkare

DN skriver idag om att landstingsfullmäktige beslutat att SL skall införa mobilfria zoner i tunnelbanan. Det tycker jag att låter korkat. Det finns så mycket annat att störa sig på i kollektivtrafiken, så det känns ganska inskränkt att bara stirra sig blind på mobiltelefoner. Det är väl antagligen rent populistiskt, för att försöka få lite röster i nästa val. Men varför inte införa musikfria zoner så att man slipper höra andras MP3-spelare? Pratfria zoner så att man slipper höra andras tomprat? Förseningsfria zoner så att man kommer fram i tid någon gång? Tiggarfria och musikantfria zoner?

Det är inte tänkt att förbudet skall innebära något straff för den som bryter mot det, SL tänker inte ens ingripa. Frågan är vad det då är bra för.

Man kan också läsa om att läkare i Tyskland skall strejka för bättre löner och arbetsvillkor. Det är bra! Kanske något vi borde göra här också. Lönerna på större sjukhus är skamligt låga, det borde gå att lösa.

Andra bloggar om: landstingsfullmäktige, SL, mobilfria zoner, tunnelbanan, läkare, löner

Ämnesord: Allmänt, landstingsfullmäktige, läkare, löner, mobilfria zoner, Mobiltelefoni, SL, tunnelbanan

Jag sitter på “utbildning” för operationsplaneringsprogrammet Orbit från WM-data.

Jag trodde ärligt talat att Siemens Melior var det sämsta Windowsprogrammet i bruk, men Orbit verkar faktiskt betydligt värre. Vad WM-datas programmerare har för yrke kan jag inte ens gissa, men det har helt klart inget med datorer att göra. Man har inte hört talas om intuitiva användargränssnitt, antagligen har man inte ens hört ordet användargränssnitt, än mindre har man hört talas om standarder för Windowsprogram och deras användargränssnitt. Det är bland det rörigaste man kan tänka sig, ett par exempel är att man på vissa ställen måste dubbelklicka på det man vill välja i en rullgardinsmeny, och att man måste högerklicka med musen för att få fram en meny för att kunna spara patientuppgifter (det finns ingen klickbar “spara”-knapp).

Detta skräp skall vi tvingas använda dagligen, och därmed göra arbete som tidigare våra kompetenta vårdplanerare har gjort. Vi som läkare kommer att få ännu mindre tid för våra patienter, ännu mindre tid för att göra det vi är utbildade för, och underlaget för operationsplaneringen kommer givetvis att bli sämre när personal som saknar rutin vad gäller detta arbete skall sköta det. Vad våra vårdplanerare skall arbeta i framtiden med vet jag inte.

Jag är inte negativ till teknik, men jag vill ha välgjorda program som är smidiga och lättanvända och som underlättar mitt arbete. Inte tekniska missfoster som försvårar mitt arbete och tar tid från det jag borde göra, att prata med och undersöka patienter för att ställa rätt diagnos och föreslå den mest lämpliga behandlingen.

Länk till WM-data och Orbit

Andra bloggar om: Orbit, WM-data, Melior, läkare

Ämnesord: Datorer, läkare, Melior, Orbit, WM-data

Nu sitter jag på hälsocentralen i Järvsö i norra Hälsingland. Jag tog ledigt en vecka från mitt vanliga arbete för att åka hit och arbeta som distriktsläkare.

Jag åkte upp i söndags eftermiddag, började köra klockan ett på eftermiddagen för att försöka vara framme medan det var ljust. Vägen upp till Uppsala var fin, men sedan blev det värre. Från Uppsala upp till Tönnebro, där jag tog av mot Bollnäs, var det kö i mötande körfält med hemvändande stockholmare som haft sportlov och vasaloppsåkare. Det snöade och låg rikligt med snö på vägen. Ett stycke söder om Dalälven låg jag bakom snöröjningsfordon och fick hålla 30-40 på 90-väg en ganska lång sträcka. På motorvägen norr om Dalälven var det till en början helt vitt. Jag såg nätt och jämnt bilen som låg någon km framför mig pga snöröken, och några spår på den helvita vägen fanns inte. Det var bara stolparna intill vägen som gav mig någon liten fingervisning om var vägbanan låg. Jag var tvungen att hålla 50-60 på denna 110-väg tills sikten och vägen blev lite bättre. Efter en matrast på Max i Bollnäs åkte jag vidare sista biten upp till Järvsö och var framme vid halvsju på Järvsö vandrarhem Kultis. Jag blev väl omhändertagen och fick veta att familjen som äger vandrarhemmet kommer från Huddinge och har ärvt ett hus i Vidja. De hade tittat på Vidjas hemsida för något halvår sedan och kände till mig långt innan jag kom.

Nästa morgon var det -25 grader i Järvsö, så jag frös rejält på väg till hälsocentralen. Bilen startade knappt, och det är första gången jag varit med om det, det var trögt att styra och växla för att oljan var så kall. Jag var glad att jag hade tagit med varma kläder!

Alla på hälsocentralen är väldigt trevliga och jag känner mig mycket välkommen och väl omhändertagen. Man har ett lite udda journalsystem, PMOS, som körs i Apple-miljö. Jag tror det finns någon central Mac-server, men jag arbetar vid en PC som kör Mac-OS under en emulator som heter Basilisk II, så jag har en hel liten Mac i ett fönster under Windows. Det känns lite skumt. Jag har testat många journalsystem och det här är väl inte det sämsta jag har testat, men inte någon ny favorit heller.

Jag åker inte skidor, vilket förvånar många här, så jag har ingen större glädje av närheten till Järvsöbacken, men jag åkte upp dit igår efter jobbet för att titta på den underbara utsikten. Det är väldigt vackert här, både nu på vintern och på sommaren. Matutbudet här är kanske inte det största, det verkar mest vara de tre pizzeriorna längs huvudgatan om man inte vill lägga ut lite mer pengar för att äta på Järvsöbaden. När jag gjorde min AT i Bollnäs åkte vi en gång till Järvsöbaden för att äta julbord, jag tror det var med kirurgkliniken, och det var minnesvärt. Maten och miljön imponerar. Vid ett annat tillfälle åkte vi till Träteatern på Stenegård och tittade på Trollkarlen från Oz, en helt underbar föreställning.

Det är trevligt här och det känns bra att komma tillbaka till Hälsingland som var mitt hem i två år. Jag saknade ibland storstaden när jag bodde här, men det är väldigt vackert och trevligt här, det kan inte förnekas.

Andra bloggar om: Järvsö, Hälsocentral, läkare, hyrläkare, vandrarhem

Ämnesord: blogg, Datorer, Hälsocentral, hyrläkare, Järvsö, kläder, läkare, vandrarhem, Vidja