Jag heter som du säkert sett Johan Adler. Jag bor i ett litet hus i Vidja i södra Stockholm, sonen Edvard bor här med mig varannan vecka. Jag arbetar som öron-, näs- och halsläkare på Huddinge sjukhus (som nu skall kallas Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge) med viss tjänstgöring på Södersjukhuset och KUS Solna (f.d. Karolinska sjukhuset, KS).

Jag har många sidor på nätet, och ett ställe där jag försökte samla information som inte ändras så ofta är min wiki, wiki nyfiken, där du hittar en (alltmer sällan uppdaterad) sida om mig, ett curriculum vitae och inte så fasligt mycket annat av vikt nu längre. Det finns en mer maskinläsbar sammanfattning om och av mig i form av en foaf.rdf under denna domän, och i bästa fall kan du få en översättning för mänsklig läsning. Du har bevisligen hittat min blogg, nyfiken blog, men jag har också en mobil variant, en moblog, som min ena mobiltelefon (SEM K800i) fixade åt mig. På RubHub skall det gå att se hur olika sidor som använder XFN hänger ihop, men det är tydligen inte många som länkar tillbaka till mig

Du ser mig allt mer sällan på skom, det tar helt enkelt för mycket tid och kräver en regelbundenhet som jag har svårt att uppbåda. Däremot hittar du mig bland annat på Facebook, del.icio.us, flickr, Picasa och Technorati. När GeoURL behagar fungera kan du se vilka andra sajter som finns i min geografiska omgivning (om det nu är intressant i vår uppkopplade värld). Du kan nog hitta mig på en bunt olika internetfora också, så här på rak arm kommer jag att tänka på Esato, Min Hembio (genom kopplingen till Prisjakt), Manufrog (mitt webbhotell), svenska VoIP-Forum, Oddmuse wiki, VoIP-infos wiki, men det finns säkert många många fler, bland annat då sådana som är relaterade till linux, datorer, internet, IP-telefoni och annat som roar mig.

Du kan läsa en hel del om min kära syster, Helena Gripman, här på bloggen. Många av sidorna har varit med genom flera av bloggens inkarnationer, med olika bakomliggande program. Jag har också ordnat en minnessida för henne, men den blev inte så aktiv som jag hade tänkt när jag väl gjorde den. Nu är den mer ett tyst monument över en älskad syster, dotter, släkting och vän, som lämnade oss alldeles för tidigt.

Jag har ordnat en sajt för området där jag bor, Vidja, och efter att ha sett reaktionerna på texten jag skrev om problemen med att hitta kläder för långa ordnade jag även en sida för långa människor (som tyvärr inte verkar ha blivit lika populär som kommentarsträdet här på bloggen).

Ämnesord: blogg, Datorer, Edvard, Google, Huddinge sjukhus, Johan Adler, kläder, läkare, meta

Läste just artikeln i DN om hur ungdomar, som enligt gällande lag inte skulle ha tillgång till dem, använder fyrverkerier på sätt som ingen tänkande kännande person ens borde komma på tanken att göra. Som vanligt har andra bloggare skrivit om det tidigare, jag är sällan snabb med att skriva, mer eftertänksam, på nätet som i livet. Jag har också reagerat på att det pangar och smäller på gatorna omkring mig där jag bor, och har gjort så i flera veckor nu. Det har skrivits i tidningarna om att tunnelbanestationer stängs för att personer som bevisligen saknar empati eller ens basal tankeförmåga skjuter fyrverkerier där inne.

Min reaktion när jag läste artikeln i DN idag var att man helt enkelt borde förbjuda fyrverkerier, all pyroteknik. Inte fenomenet som helhet, såklart, utan försäljning till privatpersoner. Det finns redan idag ett förbud mot fyrverkerier i tättbebyggt område, som ingen bryr sig om, och som polisen givetvis inte har någon möjlighet att försöka se till att det följs. Vanliga “smällare” är förbjudna, de får inte säljas eftersom man ansåg att de mest missbrukades av barn, men barnen leker då istället med betydligt tyngre fyrverkerier.

Behöver privatpersoner verkligen ha fri tillgång till pyroteknik? Borde det inte räcka med offentliga fyrverkerier, som sköts av utbildade pyrotekniker som i mitt scenario är de enda som får köpa, tillverka, handha och använda alla former av pyrotekniska produkter. Professionella fyrverkerier kommer att ha en kvalitet som vida överstiger den som Svenssons fylleskjut i trädgården når upp till, oförståndiga barnungar kommer inte att ha tillgång till fyrverkerier genom än mer oförståndiga “vuxna” som köper ut åt dem. Vi inom sjukvården slipper lägga tid, och offentliga medel, på att sköta självförvållade skador som antagligen i elva fall av tio borde kunna nomineras till The Darwin Awards (utmärkelse till människor som genom sin urbota dumhet ser till att de själva inte kan föra sina korkade gener vidare till kommande generationer), eller betydligt värre och mer tragiskt, att hjälpa de stackare som drabbats av andra människors brist på intelligens, empati, och fungerande hjärnceller.

Behöver vi verkligen, sent på natten och i många fall mer än lovligt berusade, titta på amatörmässiga planlösa explosioner längs hela horisonten? Har vi inte tillräckligt med möjligheter att skada varandra utan att sätta dessa saker i händerna på barn och andra som inte förstår vad de gör?

Mitt svar, som du säkert förstår, är nej. Förbjud skiten! Vi säljer inte dynamit, handeldvapen eller ammunition över disk på Konsum och ICA till kreti och pleti, och vi skall inte sälja något som är lika farligt (om inte farligare eftersom ungarna och de hjärnbrist-drabbade mindre unga tydligen tror att detta handlar om leksaker) på det sätt som görs idag.

Efter att ha skrivit detta tittar jag lite vad andra svenska bloggare skrivit, och jag är visst inte ensam i bloggosfären om mina tankar och åsikter. Gamla modemar-kollegan Jinge Flücht verkar hålla med mig helt (men har självinsikt nog att kalla sig gammal tråkmåns, vilket jag avstår från att betitla mig); Emretsson är inte fullt så hård i sin kritik och verkar kunna tänka sig ett betydligt snällare förbud; Jah Hollis har skrivit om det flera gånger senaste dagarna. Jag har inte aktivt letat efter bloggare som har andra synpunkter, men jag verkar inte vara helt ensam om förbudstanken i svenska bloggosfären idag.

http://intressant.se/intressant

Andra bloggar om: DN, fyrverkerier, pyroteknik, privatpersoner, förbud, blogg, bloggosfären

Ämnesord: Allmänt, barn, blogg, Bloggosfären, Darwin Awards, döden, DN, förbud, fyrverkerier, hus, idioter, läkare, nyheter, pyroteknik

I onsdags, 13/6, blev jag uppringd av ansvariga för sjukvården på Hultsfredsfestivalen, där jag har arbetar flera gånger som läkare. Jag fick veta att Ozzy Osbourne bl.a. hade krav på att det skulle finnas en öron-, näs- och halsläkare på plats för att undersöka honom innan han gick på scen klockan tio på fredagkvällen 15/6. På festivalen finns ganska basal medicinsk utrustning för undersökning, så jag fick lov av min verksamhetschef på Huddinge sjukhus att låna med några saker för att kunna göra en bra undersökning. Jag ringde också upp vår kontakt på Storz Endoskop i Stockholm, företaget som tillverkar mycket av den (ffa optiska) undersökningsutrustning som vi använder, och de var generösa nog att låna ut en del av sin senaste utrustning för undersökning utanför en ÖNH-klinik.

Utrustningen vi använder på mitt arbete är till största delen inte särskilt mobil, men nu fick jag med mig utrustning som sammantaget gick att få ned i en stor sportbag och åtminstone var släpbar. Det är ömtåliga saker, så även om de inte är så stora eller tunga var för sig ville jag inte släpa runt dem utan skyddande hårda förpackningar så här på festival.

Min chef ställde inte bara upp med att låna ut delar av klinikens utrustning till mig, utan han ställde personligen upp och tog över mina arbetsuppgifter på fredag eftermiddag så att jag skulle kunna komma iväg tidigt och vara tillgänglig från klockan 18.00 som Ozzy hade begärt. Jag åkte via Storz kontor i Skärholmen där jag fick låna avancerad portabel utrustning som jag också fick en snabblektion i att använda.

Jag körde ärligt talat för snabbt nästan hela vägen från södra Stockholm till festivalen, och var på plats och beredd att undersöka Ozzy grundligt och professionellt från klockan sex som han hade begärt. Tydligen har han scenskräck och brukar bli lugnad av att en ÖNH-läkare undersöker honom och berättar att allt ser bra ut. Jag hade nu med mig mycket bra utrustning anpassad för undersökning utanför sjukhus, och skulle bl.a. kunna titta ned i svalget på ett bra sätt (med fiberlaryngoskop med batteriljuskälla), och jag skulle till och med kunna undersöka stämbandens rörelser med det portabla stroboskopet med lupplaryngoskop som Storz lånade ut. De lånade mig även en mycket bra pannlampa med utsökt batteriljuskälla.

Tillsammans med ansvarig sjuksköterska väntade jag i sjukvårdstältet, beredd att snabbt gå iväg till Ozzys loge när han kände behov av att undersökas. Under kvällen begärde han att sköterskan skulle komma (jag anser inte att jag skall skriva här av vilken anledning, även i fall som dessa är patientsekretessen något som väger tungt). Under tiden blev jag ombedd att undersöka och hjälpa basisten i Wolfmother, Chris.

Det var nog tur att jag inte visste hur otroligt bra, och hur stora och kända, Wolfmother är, annars hade jag nog inte varit så lugn och avslappnad. Nu var jag mest spänd inför mötet med legenden Ozzy, vars senaste skiva Black Rain jag hade lyssnat på kontinuerligt i bilen ned. Jag konstaterade senare att Chris helt klart är den största scenpersonligenheten i Wolfmother, och det kändes tråkigt att inte ha möjlighet att berätta detta för honom innan han lämnade festivalen för att flyga till USA.

Vid tio gick Ozzy på scen, utan att ha efterfrågat mina tjänster en enda gång. Eftersom mitt specialuppdrag på årets festival nu var slutfört knallade jag ned och lyssnade lite på honom. Han berättade på scenen att han hade en halsinfektion och att en läkare tidigare på dagen (antagligen innan han kom till festivalen) sagt att han inte borde sjunga. Utifrån hur han lät hade jag antagligen sagt precis samma sak om jag hade fått chansen att undersöka honom och ge honom råd. Han lät hemskt. Rösten höll inte, han hoppade över varannan rad i låttexterna, och bandet körde långa solon, förmodligen för att han skulle få vila rösten. Det blev en paus mitt i spelningen och åtminstone några av mina kollegor inom festivalsjukvården trodde att han då träffade läkare (mig, alltså), men det gjorde han helt klart inte.

Hade jag fått undersöka honom hade jag kanske kunnat förbättra rösten just för denna kväll med en kortisoninjektion, men å andra sidan skulle det då antagligen bli sämre om några dagar. Jag vet inte hur hans turneschema ser ut, kanske tyckte han inte att det var så viktigt att låta bra i Hultsfred, eller så visste han vad jag skulle säga och ville inte höra det. Lite tråkigt känns det att jag inte fick en möjlighet att hjälpa honom, för han lät ärligt talar för jävligt, inte minst för mig som är van att lyssna till och bedöma röst.

Å andra sidan kom jag iväg till festivalen trots att jag inte hade planerat det, och min arbetsinsats på plats bestod av fyra timmars spänd väntan. Efter tio igår kväll har jag varit ledig och har kunnat göra vad jag vill, med fri entré, sovplats inomhus, fri mat, tillgång till backstageområdet där jag skriver detta i Telenors backstagetält. Som enda ÖNH-läkare inom årets festivalsjukvård har jag varit konsult åt mina kollegor i några fall där man haft funderingar om sådant jag har mer erfarenhet av, och jag har undersökt ett par artister, men i övrigt har jag haft ledigt och kunnat göra vad jag vill. Ganska skön tillvaro, även om det var väldigt stressigt på vägen hit.

Andra bloggar om: sjukvård, Hultsfred, läkare, Ozzy Osbourne, Huddinge sjukhus, Storz, festival, Ozzy, Wolfmother

Ämnesord: festival, Huddinge sjukhus, Hultsfred, läkare, Ozzy, Ozzy Osbourne, sjukvård, Storz, Wolfmother

Som läkare under utbildning till specialist göra man s.k. randutbildningar eller randningar. För mig som blivande öron-, näs- och halsspecialist handlar det om narkos (anestesi och intensivvård), foniatri (tal), audiologi (hörsel) och någon annan kirurgisk specialitet (där många som jag väljer plastikkirurgi). För oss på Huddinge ingår också en period i Solna för att se och lära oss mer om huvud-halstumörer, som i Stockholm handläggs helt i Solna.

Nu är jag på hörselkliniken sedan drygt en månad, och tittar på hörselmätningar (audiogram) mest hela dagarna. Idag fick jag en remiss från en ÖNH-kollega där frågeställningen var “surditas”. Jag var tvungen att googla för att ta reda på vad det kunde vara, och frågade sedan en specialistkollega här. Det är tydligen bara ett finare ord för “dövhet”, som inte säger något om själva orsaken till hörselnedsättningen. Det var ärligt talat första gången jag kom i kontakt med detta ord.

Ämnesord: läkare, Medicinskt

Jag har mycket som jag vill skriva om, och flera olika ämnen som passar i varsin text. Vet inte hur snart jag hinner skriva alla så jag tar en liten snabbgenomgång här, så kommer det längre texter senare. Skriver ned det i kronologisk ordning här.

Jag hade semester från mitt vanliga jobb som öronläkare på Huddinge sjukhus v.27-29, och jobbade extra som hyrdoktor på Upplands Väsby vårdcentral v.28. Jag har varit hyrdoktor på många olika vårdcentraler runtom i landet, och detta var en av de bästa jag har varit på. Alla var otroligt trevliga och hjälpsamma, och om jag inte tyckte så mycket om att arbeta som öron-, näs- och halsläkare och snart är färdig specialist, och om jag bodde lite närmare Upplands Väsby, skulle jag helt klart överväga att börja jobba där bara för att det var så mysigt och trevligt. Av någon för mig outgrundlig anledning finns det tre lediga tjänster där, och om någon som läser detta är intresserad av att arbeta som distriktsläkare på en väl fungerande vårdcentral med ovanligt bra stämning och väldigt trevliga medarbetare, så tveka inte att höra av dig dit.

Medan jag var i Upplands Väsby skaffade jag ny mobiltelefon och operatör. I Vidja där jag bor har varken Comviq/Tele2, Vodafone/Telenor eller Telia någon fungerande täckning. Inne i huset går det inte att prata i telefon, lyssna av meddelanden på telefonsvararen, och ofta inte ens skicka SMS! Operatören 3 har satt upp en mast bara någon kilometer från huset, och grannen mitt emot berättar att de har suverän täckning med 3 hemma hos sig. De använder ett kort i sin bärbara dator för att koppla upp sig mot Internet med 3, och det fungerar utmärkt. Det har inte gått att få bredband hit till Vidja, ingen bredbandsoperatör har velat ordna ADSL trots att det finns mer än 300 potentiella kunder varav åtminstone hundratalet är aktivt intresserade. Ett skojarföretag har försökt ordna ADSL hit, men de som gått på bluffen har lika stora problem som företagets (Hemmanet) kunder i övriga landet, och de verkar vara grymt besvikna. Jag har nu på Tre Mediacenter i Väsby centrum köpt en Sony Ericsson K800i med abonnemanget 3Bomben Friends, och jag kan surfa hejdlöst med telefonen som modem, bra hastigheter och snabb uppkoppling (jämfört med mitt gamla telefonmodem). Jag värvade min fru som kund hos 3, hon valde en SE K608i, och vi fick då 1000 kr var att använda som vi vill som betalning för Tres tjänster. Jag har tillvalet 3Bredband som innebär att jag kan surfa upp till 1 GB per månad för 199 kronor i fast avgift, över 1 GB kostar det 1.49 per MB, men aldrig mer än 499 kr per månad. Jag räknar med att det kommer att kosta mig ungefär som en traditionell bredbandsuppkoppling, och jag kan dessutom surfa så mycket jag orkar med mobilen, eller med min Palm Tungsten T3 genom mobilen, utan att behöva fundera över vad det kommer att kosta. Nu saknar jag bara tangentbord på mobilen (och W-lan, såklart).

I slutet av förra veckan blev jag sjuk. Natten till fredag, 28/7, var jag lite varm och svettades en del. Nästa natt svettades jag floder, sängen var genomblöt på morgonen, och frös om vartannat. Jag åkte ändå till jobbet på lördagen, öronjour på Karolinska sjukhuset i Solna, och försökte jobba. Före lunch gick det bra, men på eftermiddagen blev jag sämre, satt och hackade tänder trots att det var väldigt varmt på rummet där jag satt. Jag blev tvungen att åka hem. Jag låg mest hela tiden hemma och i söndags mitt på dagen körde min fru mig till akuten på Huddinge sjukhus där jag ganska snabbt blev inlagd. Jag hade en njurbäckeninflammation, pyelonefrit, och fick kraftfullt antibiotika direkt i blodet, intravenöst, och blev ganska snabbt bättre. Igår kväll fick jag åka hem, och jag känner mig inte lika sjuk längre men jag är väldigt trött, jag sov elva timmar i natt och jag blir snabbt trött och jag anstränger mig. Jag är sjukskriven två veckor och skall äta antibiotika lika länge. Personalen på avd K66 var helt underbar, väldigt trevliga och hjälpsamma, och det kändes riktigt trevligt att vara patient där, även om anledningen till att jag var där inte var rolig och jag inte mådde bra.

Det finns lite bilder och kortare texter i min nya mobilblogg nyfiken mobilblogg dit jag skickar fotografier direkt från mobilen.

Mer detaljer i senare texter…

Andra bloggar om: hyrdoktor, Upplands Väsby vårdcentral, mobiltelefon, 3, K800i, sjuk, sjukhus, njurbäckeninflammation, antibiotika, sjukskriven

Ämnesord: 3, Allmänt, antibiotika, blogg, hyrdoktor, Internet, K800i, läkare, Livet, Mobiltelefoni, njurbäckeninflammation, sjuk, sjukhus, sjukskriven, Upplands Väsby vårdcentral