Specialistläkare, symaskin och annat…

Jag kla­rade spe­ci­a­list­skriv­ningen med ganska bra mar­gi­nal, som jag skrev om tidi­gare. Idag hade jag möte med kli­nik­che­fen med flera. För att göra en lång histo­ria kort upp­fyl­ler jag kra­ven för spe­ci­a­list­lä­kare inom öron-, näs– och hals­spe­ci­a­li­te­ten. Jag får nu betala 2000 kro­nor till Soci­al­sty­rel­sen för att de skall god­känna det hela for­mellt, sedan får jag antag­li­gen pap­per från dem som gör att jag offi­ci­ellt kan titu­lera mig “spe­ci­a­list­lä­kare inom öron-, näs– och hals­sjuk­do­mar” eller något i den stilen.

För ganska pre­cis 20 år sedan, medan jag bodde på Slät­baks­vä­gen i Årsta, hit­tade jag en schysst syma­skin i en con­tai­ner, en Husqvarna Zig-Zag model 1020. Den låg i ori­gi­nal­väs­kan och de flesta ori­gi­nal­till­be­hör utom olje­flas­kan fanns med i väs­kan, inklu­sive för­läng­nings­bord och bruks­an­vis­ning. Den har gjort sitt jobb genom åren, trots att den enda ser­vice den har fått är en skvätt syma­skins­olja någon gång under alla dessa år. Senaste tiden har den bör­jat krångla lite, och sist jag ville sy något fast­nade den i back­läge, Jag sydde framåt, skulle så bakåt för att för­stärka och fästa söm­men, men sedan ville den inte börja sy framåt igen. Jag fun­de­rade ett tag på huruvida jag skulle kosta på den en ser­vice (6–800 kro­nor) eller om jag skulle skaffa mig en nyare maskin istäl­let. För ett par vec­kor sedan blev det sedan som så att jag på lör­da­gen köpte en ny Janome DC 4100 (efter­föl­ja­ren till Janome Jubi­lee 85), men jag insåg snabbt att jag ville ha mer.  Tre dagar senare åkte jag så till ett område utan­för Åkers­berga och köpte en begag­nad Janome Memory Craft 11000, en kom­bi­ne­rad sy– och bro­der­ma­skin och Jano­mes vas­saste kon­su­ment­ma­skin. Jag vill knappt tänka på vad jag beta­lade för den, men det var näs­tan i klass med vad jag skulle få i inbyte för min bil om jag bytte upp mig hos en Toyo­ta­hand­lare, trots att jag nog får anse att jag fick ett bra pris med tanke på de till­be­hör jag fick med. Bara pro­gram­met Digi­ti­zer Pro kos­tar 10 000 kro­nor i buti­ken, för­mod­li­gen det mest kost­samma pro­gram jag har ärlig till­gång till, och antag­li­gen det första sedan C64-tiden som använ­der en dongle (hård­vara, i detta fall en USB-pryl, som bekräf­tar att jag är en legi­tim använ­dare och har rätt att använda pro­gram­met ifråga).

Min MC11000 är bra. Den trär nålen själv (med lite assi­stans) och den klip­per både över– och under­tråd själv. Den har fler söm­mar än jag kom­mer att ha använd­ning för (och fick fler när jag instal­le­rade senaste upp­gra­de­ringen som jag lad­dade ned på nätet), och den bro­de­rar snyggt. Jag har bland annat skan­nat bil­der på Bamse och Var­gen, Hello Kitty, Karolinska-loggan och mer, och med Digi­ti­zer Pro gjort om det till bro­der­fi­ler som jag med USB direkt från datorn eller med USB-minne kan ladda över till syma­ski­nen för att bro­dera. Jag sydde en kasse i snygg grå mar­kis­väv (som ser ut som tyget i ett par snygga som­mar­herr­byxor i ull som jag har)  där jag hade bro­de­rat dels KUS-loggan, dels skis­ser på öra, näsa respek­tive hals från en bok om under­sök­ning­tek­nik jag har. Nu har jag bro­de­rat Edvards namn och (mitt) tele­fon­num­mer på hans klä­der istäl­let för att sy i namn­lap­par, och han är klart nöjd med bro­de­rad Bamse, Var­gen, Hello Kitty eller Miffy på sina kläder.

Nu skall jag bara se till att sälja min gamla Husqvarna (finns på Bloc­ket) och min i prin­cip oan­vända DC4100…

Andra blog­gar om: spe­ci­a­list­lä­kare, syma­skin, Janome

Lägesrapport — snus och avlagda kläder

Snu­set jag beställde har inte kom­mit än. De har haft semes­ter fram till 21/1 på Gel­li­vare Snus­fa­brik och räk­nar tyd­li­gen med att leve­rera i bör­jan av feb­ru­ari. Jag ser i min sta­tistik att det är många som läser min text om bil­ligt snus, och jag kom­mer att rap­por­tera om min upp­le­velse så snart jag bara har fått hem bur­ken med min snussats.

Con­victus har inte hört av sig denna gång hel­ler. Det gör mig lite led­sen, jag trodde att de var rätt orga­ni­sa­tion att ta hand om klä­derna jag har sam­lat ihop för att se till att de kom­mer till de som verk­li­gen behö­ver dem. Den här gången för­står jag att det inte kan handla om att de har fått för myc­ket pub­li­ci­tet för att ha tid att höra av sig. Jag vet inte om de har lagt ned verk­sam­he­ten, eller ändrat inrikt­ning. Jag kan inte ha klä­derna lig­gande i gara­get för evigt, de gör ingen nytta där hel­ler, så jag får väl ge dem till någon annan orga­ni­sa­tion även om jag hellre skulle se att de kom till använd­ning bland hem­lösa som behö­ver dem.

Andra blog­gar om: snus, klä­der, hem­lösa

Fjärilshuset med Edvard idag

Jag visste inte rik­tigt vad vi skulle hitta på idag, och fun­de­rade på om vi skulle åka till Eriks­dals­ba­det. Jag kol­lade öppet­ti­der och pri­ser på deras hem­sida, men ville vet var jag kunde par­kera, så jag goog­lade efter det och ham­nade på Barn­gui­den. Där pro­vade jag att söka efter akti­vi­te­ter för barn i Edvards ålder, och råkade hitta Fjä­rils­hu­set bland tip­sen där. Det hade jag inte tänkt på själv, men jag tyc­ker om Fjä­rils­hu­set och det kän­des som en trev­lig idé. Jag tog med en ganska stor ryggsäck att packa ned våra ytter­klä­der i, och vi åkte dit. Edvard hade väl­digt roligt, fjä­ri­larna var kanske inte så värst intres­santa, men kine­siska dvärg­vakt­lar som åt mask var roli­gare. Det bästa var dock fis­karna, stora fis­kar vi kunde se både genom glas och genom vat­ten­y­tan. Där stod vi länge och tit­tade. I asi­a­tiska träd­går­den var det pape­go­jvis­ning, och de var också fasci­ne­rande. Han vågade inte rik­tigt låta en pape­goja sitta på armen, men det var intres­sant när den satt på min arm. Vi gick genom buti­ken för att komma till caféet, och det tog tid att få honom med från buti­ken. Han hit­tade en rolig lek­sak som han ville ha, ett kro­ko­dil­hu­vud på en pinne, som man kan få att bita ihop genom att trycka ihop hand­ta­get, och det var svårt att kon­cen­trera sig på juice och bulle när han visste att den fanns där i buti­ken. Så när vi hade fikat fick det bli en kro­ko­dil att ta med hem. Redan i bilen pra­tade han om att han ville åka till­baka dit.

Andra blog­gar om: akti­vi­tet, barn, Fjä­rils­hu­set, fika

Stormen stänger vägen till Vidja

Visst läste jag i DN om att det skulle vara stor­mar, men jag räk­nade inte med att det skulle drabba mig. Visst bru­kar vi ha ett antal strö­mav­brott om året, mest på vin­tern, när luft­led­ning­arna hit inte kla­rar snö eller fal­lande träd, men något som detta kom som en total överraskning.

Strax före sju på kväl­len skulle jag åka iväg för att handla lite. Det är mörkt och lite reg­nigt, och kanske det blå­ser mer än det bru­kar. Jag åker den enda väg som finns till och från Vidja, Vid­ja­vä­gen norrut för att komma upp till Ågesta­vä­gen och bron över till Farsta Strand. Jag hade knappt hun­nit upp i sko­gen pre­cis norr om Vidja när jag såg att det ver­kade vara bilar som stod stilla i mötande kör­fält, och kanske någon som körde på tvä­ren över vägen också. Som tur var sak­tade jag in, för det jag inte såg i mot­lju­set från deras strål­kas­tare var den stora gran som låg rakt över vägen.

En gran som hade stått kanske 3–4 meter från vägen (väs­terut) hade fal­lit näs­tan i per­fekt rät vin­kel rakt över vägen, mot 3:s mobil­mast som står på vägens östra sida där. Den del av gra­nen som låg över vägen upp­skat­tade jag till 50–60 cm i dia­me­ter, ingen liten slana alltså. Kanske är det en yrkes­skada, eller bara min per­son­lig­het, men bland det första jag gjorde när jag klev ur bilen för att beskåda detta var att titta så att inte någon hade bli­vit klämd under storm­fäl­let. Det är verk­li­gen tur att inte gra­nen föll på en pas­se­rande bil, det hade inte varit vac­kert, och att ingen hade kört för snabbt för att upp­märk­samma den och fort­satt köra rakt in i den.

Jag vände bilen och körde hem igen (några hundra meter) för att hämta kame­ran, körde till­baka och ställde bilen på behö­rigt avstånd, med var­nings­blin­kers på, och gick fram för att ta lite bil­der (jag tänkte ju på dig, kära läsare) som du kan se på Pica­saWeb. Där skall också fin­nas länk till karta och till Google Earth så att du kan se var det hela inträf­fade och hur sår­bart vårt område på sätt och vis är. När jag hade tagit några bil­der kom några kar­lar från Vid­ja­hål­let, i orange klä­der och med en motor­såg. Jag vet inte om det var några gran­nar som själv tog på sig upp­gif­ten att röja vägen, eller om det arbe­tar för Vidja väg­för­e­ning och så snabbt hade fått i upp­drag att göra det. De bör­jade kvista och kapa gra­nen, men tyvärr hade de näs­tan slut på ben­sin i motor­så­gen, som också var ganska svår­star­tad till en början.

Jag hade hun­nit fun­dera över vem man skall ringa till när något som detta inträf­far, vems ansvar det är att röja undan storm­fällda träd från vägen. Vägen sköts av Vidja väg­för­e­ning, men kan man räkna med att de gör en akutu­t­ryck­ning i ett fall som detta? När jag stod där såg jag också att en av de få bus­sar som kom­mer till vårt område stod bland de vän­tande bilarna på väg in mot Vidja, och chauf­fö­ren där är nog den jag tyckte mest synd om. Han hade antag­li­gen bara en eller två pas­sa­ge­rare, och jag gis­sar att han var­ken fick eller ville för­söka vända bus­sen för att åka till­baka norrut igen.

Bäst som jag stod där och fun­de­rade kom något stort och rött körande norr­i­från, förbi alla stil­lastå­ende bilar. Det var en bil från Rädd­nings­tjäns­ten, en “brand­bil”, som kom körande. Nu blev det fart på röjan­det! De var många, rätt klädda, och ver­kade ha en effek­ti­vare motor­såg. Deras bil hade rejäla strål­kas­tare på en slags stolpe (rör) som his­sa­des upp från bilens mitt, så de fick bra arbets­be­lys­ning. Snart var de väg­bloc­ke­rande delarna av gra­nen avkvis­tade (kvis­tar tjocka som min överarm), kapade i mindre bitar och undan­röjda från väg­ba­nan. Tyd­li­gen hade någon av gran­narna som satt där i bil ringt 112 och lar­mat dem, och tyd­li­gen är det det man skall göra. Där lärde jag mig något nytt.

Det ver­kade som att det snart skulle gå att köra igen, så jag gick till­baka till min bil, som inte star­tade. Jag hade inte bara läm­nat var­nings­blin­kers på utan även strål­kas­tarna, och nu var bat­te­riet när­mast dött. Klan­tigt och tank­löst värre, men som tur var fanns det ju andra bilar överallt omkring mig. Man­nen i bilen bakom hjälpte mig med start­hjälp, jag stod i upp­förs­backe på regn­våt väg med många bilar bakom mig, så jag ville inte för­söka knuffa igång bilen, och sedan kunde jag någon timme senare än beräk­nat komma iväg för att handla.

En lagom sur­re­a­lis­tisk hän­delse som bry­ter av fint mot var­da­gen.

Andra blog­gar om: storm, träd, väg, Vidja

mer om mig

Jag heter som du säkert sett Johan Adler. Jag bor i ett litet hus i Vidja i södra Stock­holm, sonen Edvard bor här med mig varan­nan vecka. Jag arbe­tar som öron-, näs– och halslä­kare på Hud­dinge sjuk­hus (som nu skall kal­las Karo­linska Uni­ver­si­tets­sjuk­hu­set Hud­dinge) med viss tjänst­gö­ring på Söder­sjuk­hu­set och KUS Solna (f.d. Karo­linska sjuk­hu­set, KS).

Jag har många sidor på nätet, och ett ställe där jag för­sökte samla infor­ma­tion som inte ändras så ofta är min wiki, wiki nyfi­ken, där du hit­tar en (allt­mer säl­lan upp­da­te­rad) sida om mig, ett cur­ricu­lum vitae och inte så fas­ligt myc­ket annat av vikt nu längre. Det finns en mer maskin­läs­bar sam­man­fatt­ning om och av mig i form av en foaf.rdf under denna domän, och i bästa fall kan du få en över­sätt­ning för mänsk­lig läs­ning. Du har bevis­li­gen hit­tat min blogg, nyfi­ken blog, men jag har också en mobil vari­ant, en moblog, som min ena mobil­te­le­fon (SEM K800i) fix­ade åt mig. På Rub­Hub skall det gå att se hur olika sidor som använ­der XFN hänger ihop, men det är tyd­li­gen inte många som län­kar till­baka till mig

Du ser mig allt mer säl­lan på skom, det tar helt enkelt för myc­ket tid och krä­ver en regel­bun­den­het som jag har svårt att upp­båda. Där­e­mot hit­tar du mig bland annat på Face­book, del.icio.us, flickr, Picasa och Tech­no­rati. När GeoURL beha­gar fun­gera kan du se vilka andra saj­ter som finns i min geo­gra­fiska omgiv­ning (om det nu är intres­sant i vår upp­kopp­lade värld). Du kan nog hitta mig på en bunt olika inter­net­fora också, så här på rak arm kom­mer jag att tänka på Esato, Min Hem­bio (genom kopp­lingen till Pris­jakt), Manufrog (mitt webb­ho­tell), svenska VoIP-Forum, Odd­muse wiki, VoIP-infos wiki, men det finns säkert många många fler, bland annat då sådana som är rela­te­rade till linux, dato­rer, inter­net, IP-telefoni och annat som roar mig.

Du kan läsa en hel del om min kära sys­ter, Helena Grip­man, här på blog­gen. Många av sidorna har varit med genom flera av blog­gens inkar­na­tio­ner, med olika bakom­lig­gande pro­gram. Jag har också ord­nat en min­nes­sida för henne, men den blev inte så aktiv som jag hade tänkt när jag väl gjorde den. Nu är den mer ett tyst monu­ment över en älskad sys­ter, dot­ter, släk­ting och vän, som läm­nade oss all­de­les för tidigt.

Jag har ord­nat en sajt för områ­det där jag bor, Vidja, och efter att ha sett reak­tio­nerna på tex­ten jag skrev om pro­ble­men med att hitta klä­der för långa ord­nade jag även en sida för långa män­ni­skor (som tyvärr inte ver­kar ha bli­vit lika popu­lär som kom­men­tarsträ­det här på bloggen).