Snuset jag beställde har inte kommit än. De har haft semester fram till 21/1 på Gellivare Snusfabrik och räknar tydligen med att leverera i början av februari. Jag ser i min statistik att det är många som läser min text om billigt snus, och jag kommer att rapportera om min upplevelse så snart jag bara har fått hem burken med min snussats.

Convictus har inte hört av sig denna gång heller. Det gör mig lite ledsen, jag trodde att de var rätt organisation att ta hand om kläderna jag har samlat ihop för att se till att de kommer till de som verkligen behöver dem. Den här gången förstår jag att det inte kan handla om att de har fått för mycket publicitet för att ha tid att höra av sig. Jag vet inte om de har lagt ned verksamheten, eller ändrat inriktning. Jag kan inte ha kläderna liggande i garaget för evigt, de gör ingen nytta där heller, så jag får väl ge dem till någon annan organisation även om jag hellre skulle se att de kom till användning bland hemlösa som behöver dem.

Andra bloggar om: snus, kläder, hemlösa

Ämnesord: Convictus, hemlösa, kläder, Snus

Förra vintern läste jag en artikel i DN om att organisationer som hjälper hemlösa saknade varma vinterkläder, och vanliga underkläder, att dela ut till behövande hemlösa. Jag har lite hamster-mentalitet och hade rejält med extra kläder hemma som jag inte använde ofta eller alls, sådant jag använde för några år sedan men inte nu längre, kanske för att jag skaffat något nyare. En del är t-tröjor med små små hål, strumpor som börjar bli tunnslitna eller har något hål, skor som jag inte längre använder för att jag har köpt bättre. Jag samlade ihop dessa, det blev mer än jag hade trott, och skrev e-post till Convictus som nämndes i artikeln, för att höra hur jag kunde överlämna kläderna till dem. De hörde aldrig av sig, och jag tror jag förstår varför. Bara några dagar senare skrev DN att de organisationer de nämnt i artikeln hade överfullt med kläder i sina lokaler, och att de inte kunde ta emot mer gåvor. Antagligen hade de även bättre saker för sig än att svara på e-post från alla oss som ville ge dem ännu mer kläder.

Kläderna har jag kvar, packar jag om dem i banankartonger som jag hade tänkt blir det nog 4-6 fulla kartonger. Nu är det kallt ute igen, och jag skulle mycket hellre se att mina kläder ger värme till någon behövande än att de ligger i mitt garage med en massa skräp och bråte. Jag kan nog sortera ut ännu mer kläder och skor om jag tar mig lite tid till det. Jag har precis skrivit till Convictus igen och hoppas på sätt och vis att de hör av sig denna gång, även om det i den bästa av världar väl vore bättre om de inte hörde av sig, eller att de inte behövde finnas, för att alla människor har de kläder och andra grundläggande saker de behöver.

Jag har valt att kontakta just Convictus eftersom jag vill att mina kläder går direkt till den som behöver dem, inte hängs ut i någon andrahandsbutik eller att någon sorterar och kanske slänger sådant som jag vet att faktiskt går att använda. (Som DN skrev så är det ju faktiskt bättre att ha någons använda, men rena, kalsonger, och strumpor med några hål, än att inte ha några alls.)

Det känns lite som att jag ger lite små-patetisk Karl-Bertil Jonsson-känsla med det jag skriver, men det bjuder jag på. Jag lever inte i något stort överflöd, men jag vet att de finns många som har det sämre ställt och jag vill gärna hjälpa till på de sätt jag kan.

Andra bloggar om: hemlösa, kläder, skor, Convictus

Ämnesord: Convictus, DN, hemlösa, kläder, Livet, skor

Jag läste i DN idag att man “vräker” hemlösa som har bott i husvagnar och tält intill Solvalla. Jag tycker det känns fel. Finns det nÃ¥got bättre sätt? Jag gissar att Ã¥tminstone en del av de som bott där, och i andra liknande bosättningar inte är intresserade av de former av hjälp som det sociala kan och vill erbjuda dem. Tydligen hade Ã¥tminstone en av de boende i omrÃ¥det byggt sig en liten verkstad.

Jag älskade området Lugnet vid Sickla sluss öster om Hammarbyhamnen i södra Stockholm, där det fanns plats för alla möjliga småföretag och personer som inte riktigt vill eller kan passa in i gängse normer. Nu är området sterilt och högkommersiellt och går under namnet Hammarby Sjöstad. De tidigare invånarna vräktes och byggnaderna revs.

För dessa hemlösa som väljer att bo i omrÃ¥den som det intill Solvalla, eller tidigare vid Högdalstoppen, kunde man inte tänka sig en bättre lösning? Jag förstÃ¥r att mÃ¥nga känner att man vill hjälpa dem, men ingen vill ha dessa medmänniskor som grannar. “Not in my backyard” som det fenomenet kallas pÃ¥ engelska. Men kunde inte det sociala, eller nÃ¥gon annan kanske, skaffa mark där den som vill leva pÃ¥ detta sätt fÃ¥r bo? DÃ¥ kunde man ordna med el, rent vatten, avlopp, gemensam möjlighet till tvätt och fast telefon (om nÃ¥gon använder det i dessa mobila dagar). Det kunde vara lite som en kommersiell camping men billigt eller gratis, eller att man fÃ¥r plats där frÃ¥n det sociala, och de boende skulle inte behöva oroa sig över att bli bortkörda och fÃ¥ sina tillfälliga bostäder förstörda. Det sociala skulle ha lättare att hÃ¥lla kontakt med dessa personer, och man kunde lättare erbjuda tjänster som hälsovÃ¥rd, kanske en postadress om det är intressant.

Jag har själv inte möjlighet att genomdriva eller genomföra denna idé, men för den som faktiskt föredrar att leva på detta sätt tycker jag att möjligheten borde ges. Att försöka tvinga in alla människor i majoritetens livsstil känns diskriminerande.

Ämnesord: hemlösa, Livet, Lugnet, skor, vräkning