Specialistläkare, symaskin och annat…

Jag kla­rade spe­ci­a­list­skriv­ningen med ganska bra mar­gi­nal, som jag skrev om tidi­gare. Idag hade jag möte med kli­nik­che­fen med flera. För att göra en lång histo­ria kort upp­fyl­ler jag kra­ven för spe­ci­a­list­lä­kare inom öron-, näs– och hals­spe­ci­a­li­te­ten. Jag får nu betala 2000 kro­nor till Soci­al­sty­rel­sen för att de skall god­känna det hela for­mellt, sedan får jag antag­li­gen pap­per från dem som gör att jag offi­ci­ellt kan titu­lera mig “spe­ci­a­list­lä­kare inom öron-, näs– och hals­sjuk­do­mar” eller något i den stilen.

För ganska pre­cis 20 år sedan, medan jag bodde på Slät­baks­vä­gen i Årsta, hit­tade jag en schysst syma­skin i en con­tai­ner, en Husqvarna Zig-Zag model 1020. Den låg i ori­gi­nal­väs­kan och de flesta ori­gi­nal­till­be­hör utom olje­flas­kan fanns med i väs­kan, inklu­sive för­läng­nings­bord och bruks­an­vis­ning. Den har gjort sitt jobb genom åren, trots att den enda ser­vice den har fått är en skvätt syma­skins­olja någon gång under alla dessa år. Senaste tiden har den bör­jat krångla lite, och sist jag ville sy något fast­nade den i back­läge, Jag sydde framåt, skulle så bakåt för att för­stärka och fästa söm­men, men sedan ville den inte börja sy framåt igen. Jag fun­de­rade ett tag på huruvida jag skulle kosta på den en ser­vice (6–800 kro­nor) eller om jag skulle skaffa mig en nyare maskin istäl­let. För ett par vec­kor sedan blev det sedan som så att jag på lör­da­gen köpte en ny Janome DC 4100 (efter­föl­ja­ren till Janome Jubi­lee 85), men jag insåg snabbt att jag ville ha mer.  Tre dagar senare åkte jag så till ett område utan­för Åkers­berga och köpte en begag­nad Janome Memory Craft 11000, en kom­bi­ne­rad sy– och bro­der­ma­skin och Jano­mes vas­saste kon­su­ment­ma­skin. Jag vill knappt tänka på vad jag beta­lade för den, men det var näs­tan i klass med vad jag skulle få i inbyte för min bil om jag bytte upp mig hos en Toyo­ta­hand­lare, trots att jag nog får anse att jag fick ett bra pris med tanke på de till­be­hör jag fick med. Bara pro­gram­met Digi­ti­zer Pro kos­tar 10 000 kro­nor i buti­ken, för­mod­li­gen det mest kost­samma pro­gram jag har ärlig till­gång till, och antag­li­gen det första sedan C64-tiden som använ­der en dongle (hård­vara, i detta fall en USB-pryl, som bekräf­tar att jag är en legi­tim använ­dare och har rätt att använda pro­gram­met ifråga).

Min MC11000 är bra. Den trär nålen själv (med lite assi­stans) och den klip­per både över– och under­tråd själv. Den har fler söm­mar än jag kom­mer att ha använd­ning för (och fick fler när jag instal­le­rade senaste upp­gra­de­ringen som jag lad­dade ned på nätet), och den bro­de­rar snyggt. Jag har bland annat skan­nat bil­der på Bamse och Var­gen, Hello Kitty, Karolinska-loggan och mer, och med Digi­ti­zer Pro gjort om det till bro­der­fi­ler som jag med USB direkt från datorn eller med USB-minne kan ladda över till syma­ski­nen för att bro­dera. Jag sydde en kasse i snygg grå mar­kis­väv (som ser ut som tyget i ett par snygga som­mar­herr­byxor i ull som jag har)  där jag hade bro­de­rat dels KUS-loggan, dels skis­ser på öra, näsa respek­tive hals från en bok om under­sök­ning­tek­nik jag har. Nu har jag bro­de­rat Edvards namn och (mitt) tele­fon­num­mer på hans klä­der istäl­let för att sy i namn­lap­par, och han är klart nöjd med bro­de­rad Bamse, Var­gen, Hello Kitty eller Miffy på sina kläder.

Nu skall jag bara se till att sälja min gamla Husqvarna (finns på Bloc­ket) och min i prin­cip oan­vända DC4100…

Andra blog­gar om: spe­ci­a­list­lä­kare, syma­skin, Janome

Virkad väska version 2, HTC TyTN II

Jag gjorde en ny väska, lite annan modell men samma garn, men jag är inte rik­tigt nöjd med den hel­ler. Den känns lite sladd­rig och är inte sådär per­fekt sym­met­risk och jämn längs alla kan­ter som jag vill att mina als­ter skall vara. Jag antar att den skulle ha bli­vit mindre sladd­rig om jag hade använt en lite sma­lare virk­nål, men nu är jag lite less på att för­söka virka en snygg väska, och också mer tänd på krok­ning. Virk­ning är roligt, men nu har jag gjort två väs­kor utan att någon har bli­vit rik­tigt som jag vill, så jag vill prova en annan tek­nik istäl­let. Jag skall skriva mer om krok­ning lite senare, men nu tänkte jag skriva en kort beskriv­ning för denna väska, även om den inte blev per­fekt för mig. Kanske någon annan kan hämta inspi­ra­tion och göra något roligt.

Jag har arbe­tat med ett garn som heter Paris från norska Garnstu­dio, ren bomull (inte mer­ci­se­rat), rekom­men­de­rade stic­kor 4½-5½ (det står inget om virk­nål), och virk­nål 4 mm.

lm = luftmaskor/löpmaskor, sm = smyg­mas­kor, st = stol­par, hst = halv­stol­par, fm = fasta mas­kor, * * = upp­repa det som står mel­lan asteriskerna/stjärnorna.

10 + 3 lm, 3 st i lm 10 (3:e från slu­tet), 1 st i varje lm, 3 st i sista lm, dra trå­dän­den mot dig (så ham­nar den på insi­dan lite snyggt), ytter­li­gare 3 st i samma lm (du är nu på väg till­baka längs andra sidan), 1 st i bak­si­dan av varje lm, 2 st i den lm där du bör­jade med st, sam­man­foga var­vet med 1 sm i bakre mask­bå­gen på den översta lm före första st.

1 lm, lösa sm i främre mask­bå­gen hela var­vet, sm (bakre mask­bå­gen i var­vets lm).

3 lm, vänd och arbeta från det som skall bli utsi­dan, * st *, sm

3 lm, * st * lm, upp­repa tills du har 11 varv med st

1 lm, vänd, sm, hst, 11 st

3 lm, vänd, 11 st

3 lm, vänd, 1 st, minska 1 st, 5 st, minska 1 st, 1 st

3 lm, vänd, 1 st, minska 1, 3 st, minska 1, 1 st

3 lm, vänd, 1 st, minska 1, 1 st, minska 1, 1 st

Avsluta, fäst gar­net. Jag gjorde sedan en kant med fasta mas­kor där jag gick in under hela stol­pen (alltså i mel­lan­rum­met mel­lan två stol­par) när jag vir­kade hori­son­tellt (i samma ledd som stol­parna), och när jag vir­kade upp längs kan­ten av loc­ket gick jag runt hela stol­pens “kropp”, två fm kring varje stolp­kropp, 1 fm i den hori­son­tella delen mel­lan stolp­krop­parna. Jag mins­kade i kon­kava områ­den och ökade i kon­vexa områ­den, jag tror jag gjorde 2 extra fm längs de övre hör­nen på locket.

Första delen, före var­vet med sm, ger en rak platta med run­dade ändar. Tek­ni­ken med sm i främre mask­bå­garna ger en ganska snygg 90-graders kant, och jag väl­jer att vända efter dessa dels för att det är smi­di­gare att kunna virka från utsi­dan, dels för att jag ville ha den tyd­li­gare delen av stol­parna på utsidan.

Andra blog­gar om: väska, virka, krok­ning, Virk­ning, beskriv­ning

Virkande virusdrabbad jourtrött doktor

Det sägs att det är tors­dag idag. En kol­lega ringde från job­bet och und­rade om de skulle ordna en ersät­tare för mig som enda ÖNH–läkare på Söder­sjuk­hu­set imor­gon. Jag blev lite (mer) för­vir­rad, frå­gade Jon om det inte var fre­dag idag, vi har ju ingen dag­jour på SöS på hel­ger, men han påstod att det är tors­dag idag. Jag får väl tro honom på mitt ord, och han trodde mig när jag berät­tade att jag inte kom­mer att arbeta imor­gon, på SöS eller någon annanstans.

Jag bac­kar några dagar: För ett antal år sedan hade södra Stock­holm fort­fa­rande full­vär­dig ÖNH-sjukvård dyg­net runt, med jour på Hud­dinge sjuk­hus dyg­net runt och en ÖNH-avdelning som var öppen dyg­net runt hela vec­kan hela året. Efter att poli­ti­kerna tog det galna verk­lig­hets­främ­mande beslu­tet att slå ihop HS och KS till KUS, sajt Hud­dinge och sajt Solna (eller lag Syd och lag Nord), kom också ett beslut om att de män­ni­skor som bor söder om Slus­sen inte skall ha till­gång till samma sjuk­vård som tidi­gare. Vi tving­a­des sluta med natt– och helg­jou­rer på Hud­dinge, och vi har nu en avdel­ning (egent­li­gen två avdel­ningar) som bara är öppen var­da­gar. De svå­rast sjuka pati­en­terna hos oss måste trans­por­te­ras till Solna över hel­gerna, och till­baka till oss på mån­da­garna. Det säger sig självt att det inte är för pati­en­ter­nas bästa, och Gud vet vem det skulle vara bra för… Som en del i denna för­änd­ring fick vi börja gå helg­jou­rer och natt­jou­rer på fili­a­len i Solna (KS för alla som inte arbe­tar på KUS-S eller KUS-H). Jag har nu haft natt­jours­vecka, vil­ket i detta fall inne­bar att jag arbe­tade fre­dag och sön­dag natt, och var komp-ledig tors­dag till ons­dag kring dessa nätter.

Fre­dags­jou­ren är vårt värsta jour­pass tids­mäs­sigt. Vi och våra kol­le­gor på Solna slu­tar tidi­gare på fre­da­gar, de har löst fre­dags­natt­jou­ren genom att ha en extra kvälls­jour som tar efter­mid­da­gen fram till att den van­liga kvälls­jou­ren bru­kar börja, det har inte vi Huddinge-läkare gjort, utan vi har arbets­tid från kloc­kan två fre­dag efter­mid­dag till hal­vett på lör­da­gen (på papp­ret, man går hem efter mor­gon­ron­den, vid halv­tio eller tio lör­dag mor­gon). I fre­dags, 15/2, bör­jade jag såle­des arbeta kloc­kan två på efter­mid­da­gen. Jag hade inte sov­mor­gon eftersom jag skulle upp och lämna Edvard på dagis. Från två var jag ensam ÖNH-läkare på aku­ten, det var inte ofant­ligt många pati­en­ter som vän­tade när jag bör­jade, men det fyllde på sig efter hand och det var inte de allra lät­taste pati­en­terna som sökte. Jag menar inte att det var job­biga män­ni­skor (det är väl­digt säl­lan som jag upp­le­ver att någon som är sjuk och söker hjälp är “job­big”), utan det var lite svå­rare fall, lite tyngre, sådant som tar tid för mig att hand­lägga. När man har några sådana pati­en­ter, hur intres­sant och spän­nande det än kan vara, så gör det att vän­te­ti­den för övriga pati­en­ter ökar. Några pati­en­ter kan jag han­tera på 5–10 minu­ter om jag måste, till exem­pel någon som tro­li­gen eller säkert har en bru­ten näsa men som är för svul­len för att jag skall kunna göra en rik­tigt bra repo­si­tion av den (alltså dra den brutna näsan rätt). Då frå­gar jag vad som har hänt (tar anam­nes), under­sö­ker (ute­slu­ter sep­tum­he­ma­tom, kon­sta­te­rar att det inte är rea­lis­tiskt att för­söka repo­nera just då), ber sjuk­skö­ters­kan ordna ett åter­be­sök 4–6 dagar efter det trauma som gav näs­frak­tu­ren, och doku­men­te­rar besö­ket. Andra pati­en­ter tar lång lång tid att hand­lägga, jag vill inte ge några exem­pel här eftersom jag då kanske blir för spe­ci­fik och jag kan ju inte ris­kera att lämna ut någon som jag har träf­fat i tjäns­ten. Det var pati­en­ter på avdel­ning­arna som behövde min upp­märk­sam­het (inklu­sive de pati­en­ter jag själv lade in), jag gjorde en akut ope­ra­tion och var med och vän­tade på att min bak­jour skulle vara med på en annan akut ope­ra­tion (som jag var tvungen att gå ifrån för att rap­por­tera till kol­le­gorna som skulle jobba lör­dag dag).

Vid fem­ti­den på efter­mid­da­gen bör­jade jag bli hung­rig och påta­lade för min skö­terska att jag nog ville äta snart. Så blev det inte, kom­mer det svårt sjuka pati­en­ter får dok­torn vänta. Kloc­kan var när­mare mid­natt när jag sprang iväg från aku­ten för att slänga i mig lite “kvälls­mat”. Tidi­gare under kväl­len var det godis, gele­go­dis, cho­klad och nöt­ter, snus, en cola och jag tror fem bur­kar ener­gidryck som höll mig vaken och på benen. Det föll sig inte bättre än att jag job­bade oav­bru­tet från två på efter­mid­da­gen till tio nästa dag, tjugo tim­mars inten­sivt arbete. Jag kom hem på något sätt, som­nade antag­li­gen före tolv på dagen (vet inte), vak­nade vid nio på kväl­len, var uppe till tre på nat­ten, som­nade igen och sov till ett-tiden på sön­da­gen, åt någon slags frukost-lunch och åkte till job­bet igen. Detta jour­pass var mindre tungt för mig, dels för att jag “bara” skulle arbeta från halv­fem på efter­mid­da­gen till åtta på mor­go­nen, dels för att det fak­tiskt var betyd­ligt färre pati­en­ter som sökte och behövde träffa ÖNH-läkare. Jag hade svårt sjuka pati­en­ter på avdel­ningen att ta hand om, men kunde ändå komma i säng strax efter tre (utan att det var någon som vän­tade på aku­ten), och jag fick sova till strax efter sju. Efter fre­dags­nat­tens över­väl­di­gande tunga jour­pass kän­des det under­bart, 3–4 tim­mars sömn kän­des him­melskt och jag upp­levde mig rik­tigt utsövd.

Senare på mån­da­gen, när jag hade kom­mit hem, bör­jade jag känna mig krass­lig, ont i hal­sen (kunde det bero på att jag hade snu­sat i prin­cip oav­bru­tet under mitt tju­go­tim­mars­pass fredag-lördag?), trött, hängig, kanske feber. Jag skulle ju vara ledig till ons­da­gen men i tis­dags ringde jag job­bet och sjuk­skrev mig. Jag hos­tar och är sno­rig och nästäppt, tung i huvu­det, jag skulle för­mod­li­gen ha feber om det inte vore för pill­ren jag petar i mig för att slippa må så hemskt. Det finns myc­ket jag borde göra hemma, men jag orkar inte ta tag i något nu. För att få tiden att gå sit­ter jag en del vid datorn (såklart), men jag har också vir­kat lite mer. Jag vir­kade en ny mössa till mig själv, lik­nande den jag gjorde till Edvard för några vec­kor sedan. Jag tror att jag vir­kar hår­dare nu än när jag gjorde mönst­ret för flera år sedan, för jag kan knappt få på mig min fina nya mössa, det får nog också bli Edvards. Jag har inte hit­tat något bra fodral till min nya tele­fon, HTC TyTN II, än, så jag bestämde mig för att för­söka virka ett. Mitt första för­sök blev i och för sig ett snyggt fodral, men det sit­ter för tajt så det är pil­ligt att få tele­fo­nen i och ur fodra­let. Nu pro­var jag ett lite annat sätt, och bör­jar med en lite större bas för att få ett fodral som pas­sar bättre. Jag åter­kom­mer med beskriv­ning när jag är nöjd. Jag lekte lite med tan­ken på att använda krok­ning, men jag vet inte om mina krok­ningsnå­lar är rik­tigt rätt stor­lek för gar­net jag tänkte använda, och skall jag kroka ett fodral måste jag göra ett möns­ter först. När jag vir­kar är det lät­tare att arbeta på fri hand, med krok­ning får jag ett stort stycke som måste passa ihop, så jag måste tänka ut hur det skall se ut redan innan jag bör­jar, och då först prov­kroka med rätt garn och nål så att jag har rätt mask­tät­het i mitt möns­ter. Det är inte rik­tigt min grej att tänka innan jag ska­par, men jag kanske får prova det också.

Andra blog­gar om: jour, sjuk­hus, läkare, aku­ten, pati­ent, virka, krok­ning

Virkad mössa till sonen

I hel­gen vir­kade jag en mössa till Edvard. Det var ett tag sedan jag vir­kade en sådan mössa, och jag har tidi­gare bara vir­kat den i vux­enstor­lek. Mönst­ret eller beskriv­ningen hit­tade jag på själv för några år sedan, den finns på min wiki för den som vill läsa eller prova själv. Jag var kanske lite kaxig när jag skrev den, mitt i en virk– och stick­pe­riod, och jag kan glatt erkänna att jag var tvungen att själv ta fram ett par virk­böc­ker för att kolla upp hur det var man gjorde de olika mas­korna och vad för­kort­ning­arna står för. Start­mas­kan fick jag också kolla upp för att påminna mig om hur man gör den.

På bil­derna här ser du Edvard i sin nya, ännu omärkta mössa; en av mina egna äldre mös­sor, och Edvards mössa efter att jag har bro­de­rat dit hans initialer.

Jag gjorde ett par ändringar för att få en lite mindre stor­lek, en av mina egna mös­sor som jag har lig­gande, gjord efter min ori­gi­nal­be­skriv­ning, var helt klart i största laget till Edvard. Den platta över­de­len gjorde jag ett stolp­varv mindre, sedan valde jag att istäl­let för att minska en maska efter 15 stol­par i var­vet efter kan­ten istäl­let öka en maska efter var femte. Det blev inte lika snyggt, med en mer run­dad sida på “pil­ler­bur­ken”, och det kän­des som att det skulle bli i största laget, så något varv senare mins­kade jag en maska efter var fjärde stolpe igen. Skall jag göra fler barn­mös­sor vill jag nog anpassa mönst­ret lite bättre för att få det utse­ende jag vill även på den mindre vari­an­ten. Jag tyc­ker själv annars att det är ett ganska trev­ligt möns­ter, dels för att det blir en snygg mössa, dels för att det går så snabbt att göra den, med lovikka-garn och fem­mans virknål.

Imorse innan jag väckte Edvard pas­sade jag på att göra en snabb och enkel märk­ning genom att bro­dera hans ini­ti­a­ler fram­till på mös­san. Jag har inte bro­de­rat myc­ket i mina dagar, och dessa stygn är de enda jag egent­li­gen kan något så när. Jag gjorde det på fri hand medan jag åt fru­kost, det skulle säkert gå att göra myc­ket jäm­nare för någon med mer bro­dyr­vana, men jag ville sätta namn på mös­san innan han fick ta den med till dagis. Nu ville han fak­tiskt inte ha den nya mös­san på sig när vi åkte till dagis, men jag fick ett SMS på efter­mid­da­gen från min ex-fru som häm­tade honom, där hon berömde mig för den fina mös­san och berät­tade att hon tyckte att Edvard var väl­digt söt i den. Tyd­li­gen hade han den på sig när hon kom till dagis.

Andra blog­gar om: virka, mössa, garn, bro­dyr