Jag klarade specialistskrivningen med ganska bra marginal, som jag skrev om tidigare. Idag hade jag möte med klinikchefen Pär Stjärne, läkarchefen Karin Lundkvist, och min tillförordnade handledare Ebba Hedén Blomqvist (tf dÃ¥ min tidigare “handledare” Pontus Stierna inte pÃ¥ nÃ¥got enda sätt har fungerat, som handledare eller nÃ¥got annat, inte arbetar kliniskt och inte har en susning om hur jag eller nÃ¥gon annan fungerar i det dagliga arbetet). För att göra en lÃ¥ng historia kort tyckte Pär och de andra att jag uppfyller kraven för specialistläkare inom öron-, näs- och halsspecialiteten. Jag fÃ¥r nu betala 2000 kronor till Socialstyrelsen för att de skall godkänna det hela formellt, sedan fÃ¥r jag antagligen papper frÃ¥n dem som gör att jag officiellt kan titulera mig “specialistläkare inom öron-, näs- och halssjukdomar” eller nÃ¥got i den stilen. Det känns skönt att den delen är avklarad, även om det finns smolk i bägaren, kanske skriver om det ocksÃ¥ senare.

För ganska precis 20 år sedan, medan jag bodde på Slätbaksvägen i Årsta, hittade jag en schysst symaskin i en container, en Husqvarna Zig-Zag model 1020. Den låg i originalväskan och de flesta originaltillbehör utom oljeflaskan fanns med i väskan, inklusive förlängningsbord och bruksanvisning. Den har gjort sitt jobb genom åren, trots att den enda service den har fått är en skvätt symaskinsolja någon gång under alla dessa år. Senaste tiden har den börjat krångla lite, och sist jag ville sy något fastnade den i backläge, Jag sydde framåt, skulle så bakåt för att förstärka och fästa sömmen, men sedan ville den inte börja sy framåt igen. Jag funderade ett tag på huruvida jag skulle kosta på den en service (6-800 kronor) eller om jag skulle skaffa mig en nyare maskin istället. För ett par veckor sedan blev det sedan som så att jag på lördagen köpte en ny Janome DC 4100 (efterföljaren till Janome Jubilee 85), men jag insåg snabbt att jag ville ha mer.  Tre dagar senare åkte jag så till ett område utanför Åkersberga och köpte en begagnad Janome Memory Craft 11000, en kombinerad sy- och brodermaskin och Janomes vassaste konsumentmaskin. Jag vill knappt tänka på vad jag betalade för den, men det var nästan i klass med vad jag skulle få i inbyte för min bil om jag bytte upp mig hos en Toyotahandlare, trots att jag nog får anse att jag fick ett bra pris med tanke på de tillbehör jag fick med. Bara programmet Digitizer Pro kostar 10 000 kronor i butiken, förmodligen det mest kostsamma program jag har ärlig tillgång till, och antagligen det första sedan C64-tiden som använder en dongle (hårdvara, i detta fall en USB-pryl, som bekräftar att jag är en legitim användare och har rätt att använda programmet ifråga).

Min MC11000 är bra. Den trär nålen själv (med lite assistans) och den klipper både över- och undertråd själv. Den har fler sömmar än jag kommer att ha användning för (och fick fler när jag installerade senaste uppgraderingen som jag laddade ned på nätet), och den broderar snyggt. Jag har bland annat skannat bilder på Bamse och Vargen, Hello Kitty, Karolinska-loggan och mer, och med Digitizer Pro gjort om det till broderfiler som jag med USB direkt från datorn eller med USB-minne kan ladda över till symaskinen för att brodera. Jag sydde en kasse i snygg grå markisväv (som ser ut som tyget i ett par snygga sommarherrbyxor i ull som jag har)  där jag hade broderat dels KUS-loggan, dels skisser på öra, näsa respektive hals från en bok om undersökningteknik jag har. Nu har jag broderat Edvards namn och (mitt) telefonnummer på hans kläder istället för att sy i namnlappar, och han är klart nöjd med broderad Bamse, Vargen, Hello Kitty eller Miffy på sina kläder.

Nu skall jag bara se till att sälja min gamla Husqvarna (finns pÃ¥ Blocket) och min i princip oanvända DC4100…

Andra bloggar om: specialistläkare, symaskin, Janome

Ämnesord: Edvard, Handarbete, kläder, läkare, ST-läkare

Jag gjorde en ny väska, lite annan modell men samma garn, men jag är inte riktigt nöjd med den heller. Den känns lite sladdrig och är inte sådär perfekt symmetrisk och jämn längs alla kanter som jag vill att mina alster skall vara. Jag antar att den skulle ha blivit mindre sladdrig om jag hade använt en lite smalare virknål, men nu är jag lite less på att försöka virka en snygg väska, och också mer tänd på krokning. Virkning är roligt, men nu har jag gjort två väskor utan att någon har blivit riktigt som jag vill, så jag vill prova en annan teknik istället. Jag skall skriva mer om krokning lite senare, men nu tänkte jag skriva en kort beskrivning för denna väska, även om den inte blev perfekt för mig. Kanske någon annan kan hämta inspiration och göra något roligt.

Jag har arbetat med ett garn som heter Paris från norska Garnstudio, ren bomull (inte merciserat), rekommenderade stickor 4½-5½ (det står inget om virknål), och virknål 4 mm.

lm = luftmaskor/löpmaskor, sm = smygmaskor, st = stolpar, hst = halvstolpar, fm = fasta maskor, * * = upprepa det som står mellan asteriskerna/stjärnorna.

10 + 3 lm, 3 st i lm 10 (3:e från slutet), 1 st i varje lm, 3 st i sista lm, dra trådänden mot dig (så hamnar den på insidan lite snyggt), ytterligare 3 st i samma lm (du är nu på väg tillbaka längs andra sidan), 1 st i baksidan av varje lm, 2 st i den lm där du började med st, sammanfoga varvet med 1 sm i bakre maskbågen på den översta lm före första st.

1 lm, lösa sm i främre maskbågen hela varvet, sm (bakre maskbågen i varvets lm).

3 lm, vänd och arbeta från det som skall bli utsidan, * st *, sm

3 lm, * st * lm, upprepa tills du har 11 varv med st

1 lm, vänd, sm, hst, 11 st

3 lm, vänd, 11 st

3 lm, vänd, 1 st, minska 1 st, 5 st, minska 1 st, 1 st

3 lm, vänd, 1 st, minska 1, 3 st, minska 1, 1 st

3 lm, vänd, 1 st, minska 1, 1 st, minska 1, 1 st

Avsluta, fäst garnet. Jag gjorde sedan en kant med fasta maskor där jag gick in under hela stolpen (alltsÃ¥ i mellanrummet mellan tvÃ¥ stolpar) när jag virkade horisontellt (i samma ledd som stolparna), och när jag virkade upp längs kanten av locket gick jag runt hela stolpens “kropp”, tvÃ¥ fm kring varje stolpkropp, 1 fm i den horisontella delen mellan stolpkropparna. Jag minskade i konkava omrÃ¥den och ökade i konvexa omrÃ¥den, jag tror jag gjorde 2 extra fm längs de övre hörnen pÃ¥ locket.

Första delen, före varvet med sm, ger en rak platta med rundade ändar. Tekniken med sm i främre maskbågarna ger en ganska snygg 90-graders kant, och jag väljer att vända efter dessa dels för att det är smidigare att kunna virka från utsidan, dels för att jag ville ha den tydligare delen av stolparna på utsidan.

Andra bloggar om: väska, virka, krokning, Virkning, beskrivning

Ämnesord: Handarbete, HTC, Krokning, slöjd, TyTN, TyTN II, Virkning

Det sägs att det är torsdag idag. En kollega ringde från jobbet och undrade om de skulle ordna en ersättare för mig som enda ÖNH-läkare på Södersjukhuset imorgon. Jag blev lite (mer) förvirrad, frågade Jon om det inte var fredag idag, vi har ju ingen dagjour på SöS på helger, men han påstod att det är torsdag idag. Jag får väl tro honom på mitt ord, och han trodde mig när jag berättade att jag inte kommer att arbeta imorgon, på SöS eller någon annanstans.

Jag backar nÃ¥gra dagar: För ett antal Ã¥r sedan hade södra Stockholm fortfarande fullvärdig ÖNH-sjukvÃ¥rd dygnet runt, med jour pÃ¥ Huddinge sjukhus dygnet runt och en ÖNH-avdelning som var öppen dygnet runt hela veckan hela Ã¥ret. Efter att politikerna tog det galna verklighetsfrämmande beslutet att slÃ¥ ihop HS och KS till KUS, sajt Huddinge och sajt Solna (eller lag Syd och lag Nord), kom ocksÃ¥ ett beslut om att de människor som bor söder om Slussen inte skall ha tillgÃ¥ng till samma sjukvÃ¥rd som tidigare. Vi tvingades sluta med natt- och helgjourer pÃ¥ Huddinge, och vi har nu en avdelning (egentligen tvÃ¥ avdelningar) som bara är öppen vardagar. De svÃ¥rast sjuka patienterna hos oss mÃ¥ste transporteras till Solna över helgerna, och tillbaka till oss pÃ¥ mÃ¥ndagarna. Det säger sig självt att det inte är för patienternas bästa, och Gud vet vem det skulle vara bra för… Som en del i denna förändring fick vi börja gÃ¥ helgjourer och nattjourer pÃ¥ filialen i Solna (KS för alla som inte arbetar pÃ¥ KUS-S eller KUS-H). Jag har nu haft nattjoursvecka, vilket i detta fall innebar att jag arbetade fredag och söndag natt, och var komp-ledig torsdag till onsdag kring dessa nätter.

Fredagsjouren är vÃ¥rt värsta jourpass tidsmässigt. Vi och vÃ¥ra kollegor pÃ¥ Solna slutar tidigare pÃ¥ fredagar, de har löst fredagsnattjouren genom att ha en extra kvällsjour som tar eftermiddagen fram till att den vanliga kvällsjouren brukar börja, det har inte vi Huddinge-läkare gjort, utan vi har arbetstid frÃ¥n klockan tvÃ¥ fredag eftermiddag till halvett pÃ¥ lördagen (pÃ¥ pappret, man gÃ¥r hem efter morgonronden, vid halvtio eller tio lördag morgon). I fredags, 15/2, började jag sÃ¥ledes arbeta klockan tvÃ¥ pÃ¥ eftermiddagen. Jag hade inte sovmorgon eftersom jag skulle upp och lämna Edvard pÃ¥ dagis. FrÃ¥n tvÃ¥ var jag ensam ÖNH-läkare pÃ¥ akuten, det var inte ofantligt mÃ¥nga patienter som väntade när jag började, men det fyllde pÃ¥ sig efter hand och det var inte de allra lättaste patienterna som sökte. Jag menar inte att det var jobbiga människor (det är väldigt sällan som jag upplever att nÃ¥gon som är sjuk och söker hjälp är “jobbig”), utan det var lite svÃ¥rare fall, lite tyngre, sÃ¥dant som tar tid för mig att handlägga. När man har nÃ¥gra sÃ¥dana patienter, hur intressant och spännande det än kan vara, sÃ¥ gör det att väntetiden för övriga patienter ökar. NÃ¥gra patienter kan jag hantera pÃ¥ 5-10 minuter om jag mÃ¥ste, till exempel nÃ¥gon som troligen eller säkert har en bruten näsa men som är för svullen för att jag skall kunna göra en riktigt bra reposition av den (alltsÃ¥ dra den brutna näsan rätt). DÃ¥ frÃ¥gar jag vad som har hänt (tar anamnes), undersöker (utesluter septumhematom, konstaterar att det inte är realistiskt att försöka reponera just dÃ¥), ber sjuksköterskan ordna ett Ã¥terbesök 4-6 dagar efter det trauma som gav näsfrakturen, och dokumenterar besöket. Andra patienter tar lÃ¥ng lÃ¥ng tid att handlägga, jag vill inte ge nÃ¥gra exempel här eftersom jag dÃ¥ kanske blir för specifik och jag kan ju inte riskera att lämna ut nÃ¥gon som jag har träffat i tjänsten. Det var patienter pÃ¥ avdelningarna som behövde min uppmärksamhet (inklusive de patienter jag själv lade in), jag gjorde en akut operation och var med och väntade pÃ¥ att min bakjour skulle vara med pÃ¥ en annan akut operation (som jag var tvungen att gÃ¥ ifrÃ¥n för att rapportera till kollegorna som skulle jobba lördag dag).

Vid femtiden pÃ¥ eftermiddagen började jag bli hungrig och pÃ¥talade för min sköterska att jag nog ville äta snart. SÃ¥ blev det inte, kommer det svÃ¥rt sjuka patienter fÃ¥r doktorn vänta. Klockan var närmare midnatt när jag sprang iväg frÃ¥n akuten för att slänga i mig lite “kvällsmat”. Tidigare under kvällen var det godis, gelegodis, choklad och nötter, snus, en cola och jag tror fem burkar energidryck som höll mig vaken och pÃ¥ benen. Det föll sig inte bättre än att jag jobbade oavbrutet frÃ¥n tvÃ¥ pÃ¥ eftermiddagen till tio nästa dag, tjugo timmars intensivt arbete. Jag kom hem pÃ¥ nÃ¥got sätt, somnade antagligen före tolv pÃ¥ dagen (vet inte), vaknade vid nio pÃ¥ kvällen, var uppe till tre pÃ¥ natten, somnade igen och sov till ett-tiden pÃ¥ söndagen, Ã¥t nÃ¥gon slags frukost-lunch och Ã¥kte till jobbet igen. Detta jourpass var mindre tungt för mig, dels för att jag “bara” skulle arbeta frÃ¥n halvfem pÃ¥ eftermiddagen till Ã¥tta pÃ¥ morgonen, dels för att det faktiskt var betydligt färre patienter som sökte och behövde träffa ÖNH-läkare. Jag hade svÃ¥rt sjuka patienter pÃ¥ avdelningen att ta hand om, men kunde ändÃ¥ komma i säng strax efter tre (utan att det var nÃ¥gon som väntade pÃ¥ akuten), och jag fick sova till strax efter sju. Efter fredagsnattens överväldigande tunga jourpass kändes det underbart, 3-4 timmars sömn kändes himmelskt och jag upplevde mig riktigt utsövd.

Senare på måndagen, när jag hade kommit hem, började jag känna mig krasslig, ont i halsen (kunde det bero på att jag hade snusat i princip oavbrutet under mitt tjugotimmarspass fredag-lördag?), trött, hängig, kanske feber. Jag skulle ju vara ledig till onsdagen men i tisdags ringde jag jobbet och sjukskrev mig. Jag hostar och är snorig och nästäppt, tung i huvudet, jag skulle förmodligen ha feber om det inte vore för pillren jag petar i mig för att slippa må så hemskt. Det finns mycket jag borde göra hemma, men jag orkar inte ta tag i något nu. För att få tiden att gå sitter jag en del vid datorn (såklart), men jag har också virkat lite mer. Jag virkade en ny mössa till mig själv, liknande den jag gjorde till Edvard för några veckor sedan. Jag tror att jag virkar hårdare nu än när jag gjorde mönstret för flera år sedan, för jag kan knappt få på mig min fina nya mössa, det får nog också bli Edvards. Jag har inte hittat något bra fodral till min nya telefon, HTC TyTN II, än, så jag bestämde mig för att försöka virka ett. Mitt första försök blev i och för sig ett snyggt fodral, men det sitter för tajt så det är pilligt att få telefonen i och ur fodralet. Nu provar jag ett lite annat sätt, och börjar med en lite större bas för att få ett fodral som passar bättre. Jag återkommer med beskrivning när jag är nöjd. Jag lekte lite med tanken på att använda krokning, men jag vet inte om mina krokningsnålar är riktigt rätt storlek för garnet jag tänkte använda, och skall jag kroka ett fodral måste jag göra ett mönster först. När jag virkar är det lättare att arbeta på fri hand, med krokning får jag ett stort stycke som måste passa ihop, så jag måste tänka ut hur det skall se ut redan innan jag börjar, och då först provkroka med rätt garn och nål så att jag har rätt masktäthet i mitt mönster. Det är inte riktigt min grej att tänka innan jag skapar, men jag kanske får prova det också.

Andra bloggar om: jour, sjukhus, läkare, akuten, patient, virka, krokning

Ämnesord: arbete, Edvard, Handarbete, HTC, jour, Krokning, läkare, sömn, sjukhus, slöjd, TyTN, Virkning

I helgen virkade jag en mössa till Edvard. Det var ett tag sedan jag virkade en sådan mössa, och jag har tidigare bara virkat den i vuxenstorlek. Mönstret eller beskrivningen hittade jag på själv för några år sedan, den finns på min wiki för den som vill läsa eller prova själv. Jag var kanske lite kaxig när jag skrev den, mitt i en virk- och stickperiod, och jag kan glatt erkänna att jag var tvungen att själv ta fram ett par virkböcker för att kolla upp hur det var man gjorde de olika maskorna och vad förkortningarna står för. Startmaskan fick jag också kolla upp för att påminna mig om hur man gör den.

På bilderna här ser du Edvard i sin nya, ännu omärkta mössa; en av mina egna äldre mössor, och Edvards mössa efter att jag har broderat dit hans initialer.

Jag gjorde ett par ändringar för att fÃ¥ en lite mindre storlek, en av mina egna mössor som jag har liggande, gjord efter min originalbeskrivning, var helt klart i största laget till Edvard. Den platta överdelen gjorde jag ett stolpvarv mindre, sedan valde jag att istället för att minska en maska efter 15 stolpar i varvet efter kanten istället öka en maska efter var femte. Det blev inte lika snyggt, med en mer rundad sida pÃ¥ “pillerburken”, och det kändes som att det skulle bli i största laget, sÃ¥ nÃ¥got varv senare minskade jag en maska efter var fjärde stolpe igen. Skall jag göra fler barnmössor vill jag nog anpassa mönstret lite bättre för att fÃ¥ det utseende jag vill även pÃ¥ den mindre varianten. Jag tycker själv annars att det är ett ganska trevligt mönster, dels för att det blir en snygg mössa, dels för att det gÃ¥r sÃ¥ snabbt att göra den, med lovikka-garn och femmans virknÃ¥l.

Imorse innan jag väckte Edvard passade jag på att göra en snabb och enkel märkning genom att brodera hans initialer framtill på mössan. Jag har inte broderat mycket i mina dagar, och dessa stygn är de enda jag egentligen kan något så när. Jag gjorde det på fri hand medan jag åt frukost, det skulle säkert gå att göra mycket jämnare för någon med mer brodyrvana, men jag ville sätta namn på mössan innan han fick ta den med till dagis. Nu ville han faktiskt inte ha den nya mössan på sig när vi åkte till dagis, men jag fick ett SMS på eftermiddagen från min ex-fru som hämtade honom, där hon berömde mig för den fina mössan och berättade att hon tyckte att Edvard var väldigt söt i den. Tydligen hade han den på sig när hon kom till dagis.

Andra bloggar om: virka, mössa, garn, brodyr

Ämnesord: barn, Edvard, Handarbete, slöjd, Virkning