Bambu som frodas och växer

Det är fasci­ne­rande med bambu, tyc­ker jag.

Jag har sedan flera år tre bam­bu­sor­ter, tre “plan­tor”, i träd­går­den. En Phyl­lo­sta­chus nigra ‘bory­ana’ (eller var det ‘pun­ctata’? Minns inte säkert.), en Far­ge­sia muri­e­lae ‘jumbo’ (“kine­sisk bergs­bambu”, en av de få som har ett svenskt namn), och en Sasa pal­mata ‘nebulosa’.

Det är spän­nande på våren, när de skju­ter nya skott, att se en liten kon­for­mad spet­sig sak sticka upp ur mar­ken och på några vec­kor bli ett högt strå. Det går att gissa höj­den på det nya strået uti­från grov­le­ken på skot­tet, strået blir inte grövre än de lägre delarna av bam­bus­kot­tet, och höj­den hänger ihop med grov­le­ken. I år kom min Phyl­lo­sta­chus med ett grövre skott än den tidi­gare år har haft, och äntli­gen ver­kar den kunna växa om mig (jag är 187 cm lång). Just det skot­tet har på några vec­kor gått från ett par cm till knappt två meter, och det har inte växt klart än. Det har bör­jat komma sido­skott, “gre­nar”, långt ned, men i top­pen är den slu­ten än, foder­bla­den har inte öppnat sig. Jag tror att detta strå kom­mer att bli över två meter när den växer klart.

I vint­ras har just min Phyl­lo­sta­chus för första gången varit ordent­ligt vin­ter­täckt med jute­väv. Den tål många minus­gra­der, runt –30, och är vin­ter­grön som annan bambu (och annat gräs), men bambu är käns­lig för vår­so­len. När det blir för ljust loc­kas den att för­söka växa trots att mar­ken ännu är fru­sen och det inte finns vat­ten nog. Då blir bla­den lätt torra och dör, och även delar av stråna kan dö. Min Far­ge­sia fick ingen bra vin­ter­täck­ning, jute­vä­ven blåste av och begrav­des i snön, men den kla­rade sig bra ändå. Sasan har ald­rig fått någon vin­ter­täck­ning och den bru­kar se lite trött ut på våren, men den växer så bra ändå så den får klara sig som den gör.

Far­ge­sian växer ganska kom­pakt i sid­led, spri­der sig inte så myc­ket åt sidorna, medan Phyl­lo­sta­chus skju­ter iväg lite längre åt sidorna och växer gle­sare. Sasan skic­kar långa utlö­pare till sina nya skott, men begrän­sas av att den står i en stor plast­balja som jag har bor­rat hål i bot­ten på och grävt ned bakom en gran i slutt­ningen bakom huset. Just Sasa är ökänd för att den spri­der sig så otro­ligt aggres­sivt, har den fått fäste någon­stans där man inte vill ha den lär man bara kunna bli av med den antingen med så starka bekämp­nings­me­del att all annan växt­lig­het stry­ker med, eller så får man gräva bort den med gräv­skopa och lägga på ny jord. Den lär, åtminstone i var­mare kli­mat, kunna döda en skog på en trädgeneration—den bil­dar en så tät matta att inga nya träd­skott kan växa upp, de får inget ljus. Den kraf­tiga under­jor­diska sprid­ningen används i Japan för att för­ankra jord på nybyggda slän­ter, som vi använ­der grä­set kvick­rot (ogräs i grön­saks­lan­det och rabatter).

Jag göds­lar all bambu ganska gene­röst, nu med kaningöd­sel som de ver­kar tycka myc­ket om. Sasan som står i en balja får ett lager ovanpå jor­den, den växer inte så tätt så det går bra. De andra två läg­ger jag en vall av göd­sel runt, som också mar­ke­rar grän­sen mot omkring­lig­gande gräs­matta. Det blir lät­tare att rensa bort gräs och ogräs när­mast bam­bun på det sät­tet. När jag först plan­te­rade dem grävde jag dub­belt så djupt som behöv­des och lade ett ordent­ligt lager göd­sel i bot­ten av gro­pen innan jag ställde ned plan­torna. Den gången var det häst­göd­sel från Ågesta rid­skola som lig­ger i närheten.

Min Phyl­lo­sta­chus står nog lite för blå­sigt, kanske lite för soligt också. Många bam­bu­sor­ter vill ha skugga åtminstone en del av dagen, Sasa vill ha mer skugga. Far­ge­sian får skugga av en stor björk på efter­mid­da­gen, och den har fram till i våras stått del­vis i lä av mina vild­vuxna hal­lon som jag nu har tagit bort, men den står intill en slänt så den borde inte få allt­för blå­sigt ändå, hop­pas jag. Phyl­lo­sta­chu­sen står lite fri­are och har det lite blå­sigt, och den får inte myc­ket skugga någon del av dagen. Det är lite synd, jag tyc­ker om den och skulle vilja att den växer sig rik­tigt stor, och jag vet inte rik­tigt vart jag skulle flytta den om jag skulle vilja göra det.

En här­lig bok om bambu är David Far­rel­lys The Book of Bam­boo, min favo­rit­bok i ämnet. Det finns andra böc­ker som berät­tar mer om t.ex. hur man odlar bambu i våra icke-tropiska kli­mat, men Far­rel­lys bok berät­tar så otro­ligt myc­ket mer om bambu, om histo­ria, om hur bambu används i olika delar av värl­den och myc­ket mer. Den är klart läsvärd för den som är det minsta nyfi­ken på bambu.

Andra blog­gar om: bambu, Phyl­lo­sta­chus nigra, Far­ge­sia muri­e­lae, Sasa pal­mata, vin­ter­täck­ning, göd­sel, David Far­relly