Efter att 3 och Anovo hade gjort mig besviken var det en lisa för själen det som hände idag.

För ungefär två år sedan installerade jag en diskmaskin och bytte samtidigt blandare till diskbänken till en FM Mattsson engreppsblandare, mjukstängande med keramisk insats och avstängning för separat diskmaskinsmatning, något i stil med ‘FMM 9101-0000’ (ingen fungerande direktlänk). Jag har egen brunn och en del partiklar smiter nog förbi filtret jag har installerat, och den mjukstängande blandaren håller förvisso tätt men har blivit alltmer trögstängande med tiden. När jag skulle stänga av vattnet idag fick jag handtaget i handen (se bild på mobilbloggen).

När Edvard hade somnat (han har någon infektion med hög feber och jag är hemma “med sjukt barn”) ringde jag till stockholmskontoret vars nummer jag hittade på hitta.se med mobilen och hann knappt berätta vad saken gällde innan mannen jag pratade med lovade skicka mig de delar som behövs och de verktyg jag skulle behöva för att byta dem. (Jag ringde egentligen för att höra om det var något jag kunde laga själv, och i så fall vilka delar jag skulle leta efter på Bauhaus på kvällen idag.) Jag nämnde något om att det kanske skulle vara svårt att vara utan vatten i köket till nästa dag, och då fick han så bråttom att ringa till servicekillen att jag knappt hann ställa mina andra frågor.

2½ timme senare, efter att ha ringt lite tidigare för att fråga om jag är hemma, kommer Anders från FMM med reservdelar och verktyg. Medan jag tömde skåpet under diskbänken för att komma åt vattenavstängningen vaknade Edvard, och medan jag hämtade honom i källaren började Anders laga min blandare. (Jag hade trott att han skulle slänga åt mig delarna och åka snabbare än kvickt…) Han bytte insatsen, polerade blandaren och kontrollerade att den fungerade. Han märkte att blandaren hade börjat läcka lite när man flyttar kranen medan vattnet är på, tipsade om hur man kan undvika sådant i framtiden och beklagade att han inte hade de nödvändiga packningarna med sig. Jag fick en utförlig instruktion i packningsbyte och information om var jag kan läsa mer om det (på FMM:s hemsida), och för att vara på den säkra sidan lämnade han den fasta nyckel som krävs för att man skall kunna lossa insatsen och byta packningar eller insats.

Den sortens service trodde jag bara var en skröna som jag hört om Rolls Royce, inte något som händer i verkliga livet när något så banalt som diskbänksblandaren går sönder. Jag är väldigt imponerad och mycket mycket nöjd, och det skall nog mycket till innan jag köper blandare av ett annat märke i framtiden.

Andra bloggar om: FM Mattsson, FMM

Ämnesord: barn, blogg, Edvard, FM Mattsson, FMM, hus

När jag var på IKEA för att titta på juniorsäng till Edvard, han har börjat klättra ur spjälsängen, såg jag också deras underbart charmiga läsfåtölj i barnstorlek Poäng. När jag köpte sängen fanns den inte i lager, men när jag åkte tillbaka idag fanns den (Kungens Kurva), och den kostar bara 175 kronor—det kändes som ett fynd.

Jag blev besviken. Jag har aldrig varit med om så dålig passform ens från IKEA tidigare. Det hade väl varit OK om jag hade köpt den för 99 kronor på Rusta eller Överskottslagret/Ö&B, men jag har faktiskt vant mig vid att IKEA har ganska bra kvalitet och att sakerna jag köper går att sätta ihop utan större problem. Här var hålen borrade lite hur som helst, tvärstagen sitter snett och skevt och en skruv gick inte in i sin gänga med mindre än att jag slog ganska hårt upprepade gånger på den. Visst, man får vad man betalar för, och 175 kronor är inte mycket, men skall verkligen IKEA riskera sitt rykte genom att sälja sådant skräp? Det kändes som hyfsad kvalitet i övrigt, men som hålen var borrade blev resultatet inte roligt. Jag orkar inte åka tillbaka med den för att klaga, jag antar att Edvard inte kommer att använda den så länge att det känns värt besväret, och jag tror inte att det påverkar funktionen eller säkerheten. Men det känns trist.

Kjell&Co har öppnat en butik i Farsta och har lite erbjudanden som gäller till imorgon, jag har handlat en del, även sådant som det inte var rabatt på nu. Jag passade på att köpa bläck till skrivaren, originalbläck med 25 % rabatt, extrabatteri till digitalkameran, en liten laserpekare med LED-lampa för 49 kronor, trådlös inne/ute-termometer och en massa annat smått och gott.

Laserpekare köpte jag en till idag, jag insåg att den lilla dels är av ganska medioker kvalitet, dels att det kommer att kosta nästan lika mycket som hela kitet att byta batterier när de tar slut. Jag lade lite mer pengar på en större, som känns som ganska god kvalitet, som tar standardbatterier (två AAA), inte “klockceller”. Då är det mer sannolikt att jag fortsätter använda den även när de medföljande batterierna är slut.

Igår köpte jag deras billigaste näshårstrimmer för 129 kronor, en plastig sak med tre olika skärhuvuden, bl.a. en ögonbryns-kam och klippare. Jag funderade på att ta Moser-varianten för några tior till, men avstod. Idag insåg jag att det var dumt och jag köpte Moser-trimmern istället. Eftersom jag hade testat budget-trimmern i min egen näsa vill jag inte ens försöka lämna tillbaka den, det skulle inte kännas schysst vare sig mot butik eller mot den kund som får den efter mig. Vill frugan använda den till något, ögonbryn eller näsa, får hon göra det, annars går den i soporna. Mosertrimmern känns vettigare, lite plastig den också, men ändå mer kvalitetskänsla. (Jag har inte någon imponerande hårväxt i näsan, men brukar ändå av fåfänga klippa av de strån som vill sticka ut, och tänkte nu att jag skulle testa denna variant.)

I övrigt är jag plågad av värmen, och glad att det äntligen har regnat lite här. Det får gärna komma mer, men det gör det väl inte. Jag får fortsätta vattna det nysådda gräset och min bambu.

Andra bloggar om: IKEA, Poäng, Kjell&Co, Farsta, laserpekare, näshårstrimmer

Ämnesord: Allmänt, bambu, barn, Edvard, Farsta, IKEA, Kjell&Co, laserpekare, näshårstrimmer, Poäng

OK, sonen Edvard har varit sjuk, han har haft hög feber från mitten av förra veckan, trots Alvedon och Ipren i maxdos. Natten till lördag hade han 41 grader, så på lördag förmiddag åkte jag till barnakuten på Huddinge sjukhus och fick veta att han hade en dubbelsidig öroninflammation. Han fick Kåvepenin som han till min förvåning sväljer glatt, det borde smaka vedervärdigt och många barn kräks av blotta åsynen. Vi kom hem från sjukhus och apotek vid två på eftermiddagen och jag hade då inte ätit något sedan ett par mackor till frukost. Edvard fick sin medicin, penicillin och febernedsättande, och somnade snart. Jag värmde en burk Campbell’s gulaschsoppa som jag köpte nyligen på Coop Forum Haninge.

Edvard sov gott, frugan kom hem efter att ha handlat medan vi var på sjukhuset, och ett par timmar efter att jag hade ätit soppan började jag må illa. Jag fick feber och frysningar, ont i magen och mådde hemskt. Jag lufsade omkring inne i varma vinterytterkläder, låg och sov eller försökte sova när jag inte satt på toaletten. Det var diarréer och jag önskade att jag skulle få kräkas. Till slut, efter vad som kändes som flera veckor men troligen var ett par timmar, tröttnade jag på att frysa så att jag hackade tänder och satt och skakade. Jag tog ett par Alvedon som jag svalde med lite vatten. Jag hann precis fram till toaletten innan kaskadkräkningarna kom. Jag har kräkts tidigare, men aldrig som jag gjorde denna gång. Det var som att hela kroppen krampade från tårna och uppåt för att kasta ur mig det hemska som gjorde mig så sjuk. Efter att ha samlat kraft och återhämtat mig en stund på toalettgolvet lyckades jag släpa mig upp till köket, ta mer Alvedon istället för den jag kräkts upp, nu med lite vätskeersättning. Resten av eftermiddagen förflöt i ett töcken, jag lyckades få i mig mer vätskeersättning, lite vatten, senare på kvällen lite varmt honungsvatten. När Alvedonen verkade kunde jag sova på natten, men jag fick gå upp för att fylla på mer Alvedon mitt i natten när jag började skaka i sängen.

Det var tänkt att jag skulle arbeta hela söndagen, 9-22 som jourhavande öronläkare på Karolinska i Solna. Tydligen lyckades jag i mitt töcken jaga rätt på den bakjour som ansvarade för att se till att någon annan kunde ta mina jourpass med några timmars varsel. Min söndag var inte långt bättre än lördagen. Jag fick i mig lite bröd, nyponsoppa och mycket vätskeersättning, troligen lite yoghurt också. När jag vägde mig på måndagmorgonen vägde jag 67 kg, vilket betyder att jag måste ha gått ned 5-6 kg på 36 timmar. När jag idag känner på huden på magen är det mesta av underhudsfettet borta, och det brukar inte vara mycket där i vanliga fall heller.

Igår åt jag majsgröt både till lunch och på kvällen. Det smakar inte så mycket men det stör inte magen så mycket heller. Jag har inte känt någon större lust att äta något alls sedan lördagen, och jag har varit utan kaffe och snus utan att sakna det.

För mig som läkare är det lätt att känna igen en matförgiftning. Det har växt bakterier i soppburken, de har bildat gifter som slår mot min tarm och ger mig feber. Burken var hel och oskadad när jag öppnade den, så jag antar att det kan ha varit fel på en större sändning. Har någon annan råkat ut för samma sak så vet ni nu vad det beror på. Jag har skrivit till Campbell’s i Sverige om det som hände mig men har inte hört något från dem än.

Andra bloggar om: burksoppa, campbell, gulash, matförgiftning, magsjuka, kräkning

Ämnesord: barn, blogg, Edvard, kläder, läkare

DN skriver idag om ett lagförslag som skulle tillåta polisen att bugga bl.a. läkarmottagningar. Det känns i sig helt barockt, och inte blir det bättre av att justitieminister Thomas Bodström säger att

Det är svårare att kontrollera läkare än advokater och präster. Läkare kan till exempel vara utbildade utomlands. Utbildningen kan vara svår att kontrollera. Läkartiteln är inte lika skyddad som de för advokater och präster.

Det känns för mig som att han inte vet något alls om läkaryrket. Kanske någon på Socialstyrelsen kan upplysa honom om vad som krävs för att få arbeta som läkare. Min fru är läkare från Ukraina och jag vet vad hon har behövt gå igenom för att få svensk legitimation, och jag tror inte att det är lätt, eller kanske ens möjligt, att bluffa. Han har självklart kritiserats hårt för sitt uttalande av Läkarförbundet (se t.ex. Dagens Medicin), och han gjorde åtminstone en halv pudel i nätupplagan av DN.

Som läkare behöver jag kunna ha mina patienters fulla förtroende. De skall veta att den stränga sekretesslagstiftning som jag lyder under följs. Det finns redan idag undantag från sekretessen, t.ex. om jag får kännedom om barn som far illa, eller om jag får kännedom om brott som kan leda till minst två års fängelse. Det borde kunna räcka. Om mina patienter skall behöva fundera över om Säpo eller Polisen avlyssnar min mottagning tror jag att det är tveksamt om de kommer att kunna eller vilja öppna sig så helt och fullt som kan behövas i läkar-patient-mötet. Skulle detta kritiserade lagförslag gå igenom får jag väl hänvisa till att jag är pastor inom Universal Life Church. Enligt lagförslaget skall advokater och präster inte få buggas på samma sätt som läkare.

Jag ser att andra bloggare också har reagerat på Bodströms dumheter:
Magnus tankar, Suburbia, Beta Alfa 2, Mathias Klang Wrote, Sakernas tillstånd

Dagens Medicin skriver i sin senaste pappersupplaga om lönerna för sjukhusdirektörer på universitetssjukhus. Chefen för Karolinska Universitetssjukhuset, där jag arbetar, Cecilia Schelin Seidegård, ligger högst av alla med 150 000 kronor per månad, tjänstebil och 2 årslöner (3,6 miljoner kronor) i ersättning om/när hon blir uppsagd. Det senare känns lite konstigt med tanke på att de tokhöga lönerna brukar förklaras med att det är svårt att rekrytera bra höga chefer. Är det så gott om jobb och så få chefsämnen borde hon inte behöva något avgångsvederlag alls, tycker jag. En annan konstig sak med vår högsta chef är att hon försöker få all personal att kalla henne för Cissi. Det är närmare 15 000 personer som arbetar under henne, och hon kan rimligen inte känna oss alla så väl att hon är motiverad att använda ett smeknamn i kontakten med oss.

DN skriver också idag om hemtest av klamydia, “för kvinnor med hög säkerhet”. Är det kvinnor godkända av Säpo som kan använda testet, eller kvinnor som är säkra på att de har klamydia? Meningen lyder i helhet “Ett självtest för kvinnor med hög säkerhet kommer i månaden ut på marknaden.” Jag skulle hellre uttrycka det som “Ett självtest med hög säkerhet för kvinnor…” om jag inte ville missförstås.

Edvard, min son, är sjuk och har feber, så jag köpte mer flytande Alvedon och Ipren. Tidigare har jag köpt annan flytande medicin på recept och då fått en praktisk dosspruta och passande kork till flaskan på köpet. Nu fick jag veta att när det gäller receptfri medicin (som man köper utan recept) så får man betala en tia för korken och sprutan. Så blir ditt barn sjukt och ni söker läkare som råder er att använda (flytande) receptfri medicin, t.ex. febernedsättande, så hör om du kan få den på recept. Jag kommer nog att skriva fler recept på Alvedon efter detta. Jag kan inte gärna ge medicinen utan sprutan, med dossked hamnar all den kladdiga lösningen på kläderna (mina eller hans), så jag tycker att det borde ingå. Till råga på allt får man ibland en kork som inte passar till flaskan, och då rinner det ändå ut medicin och kladdar ned överallt. Är ens barn sjukt har man oftast annat att roa sig med än att torka upp kladdig medicin eller tvätta kläder ännu oftare.

Andra bloggar om: buggning, bodström, läkare, chefslöner, klamydia, läkemedel, barn

Ämnesord: barn, blogg, Edvard, kläder, läkare

Nyhittade, säkert mer eller mindre gamla:

Tangentbordet med liten display i varje tangent, ändrar sig efter dina önskemål.

Portable Virtual Privacy Machine—Tag med dig din omgivning på ett USB-minne, starta från Windows eller linux, ha webläsare (Firefox), e-postprogram (Thunderbird), bokmärken, e-post, kakor mm i fickan istället för på någon annans dator.

Real Programmers Don’t Use Pascal—23 år gammal text som jag hade mycket roligt åt när den var mer aktuell.

Real Programmers Don’t Write Specs—Liknar ovanstående text, kortare och i punktform.

The Story of Mel är ännu en berättelse om riktiga programmerare.

Toogle använder Googles bildsök och gör en ASCII-bild av den första bild den hittar som motsvarar dina sökord. Testa t.ex. Toogle edvard adler.

Sanna historier från servicetekniker—oavsett hur det är med sanningshalten, källan gör mig tveksam, så är det iaf ovanligt rolig läsning för att komma från Micro$oft.

“Scrollbar”-halsduk som är handvirkad, tyvärr ingen beskrivning utan bara besked om att den är slutsåld. Men vi som kan virka kan nog slänga ihop en liknande ganska enkelt.

Andra bloggar om: länkar, bloggosfären

Ämnesord: blandat, blogg, Bloggosfären, Edvard, Google, Internet, länkar, program, usb-minne