Jag har skrivit om min skilsmässa här tidigare, och att döma av kommentarerna är det många som har läst det jag har skrivit. Det känns därför rimligt att skriva lite mer om vad som har hänt sedan dess.

Larisa har (som ni säkert förstår) inte mördat mig, vare sig med gift i mat eller dryck, eller genom att hugga en förskärare i mig när jag sover, som hon hotade med. Efter att ha letat lägenhet mer eller mindre aktivt i några år köpte hon en till slut, på Vikingavägen några kilometer från den förskola där vår son Edvard går. Hon flyttade dit sista dagarna i november, och vi har sedan dess inte behövt bo under samma tak längre. Vi har gått i samarbetssamtal och där efter diverse pajkastning förhållandevis smärtfritt kommit fram till att Edvard skall bo en vecka hos oss var. Det blev alltså gemensam vårdnad (som väntat) och växelvis boende (som jag har förespråkat hela tiden). Jag bor kvar i huset i Vidja som jag köpte innan vi hade träffats.

Edvard kallar fortfarande huset för hemma, men har också blivit alltmer fascinerad av lägenheter. Så snart han ser ett flerfamiljshus berättar han att han ser en lägenhet, eller att han har hittat en lägenhet åt mamma. Han är knappt 3½ år, han kommer att förstå det på ett annat sätt när han blir lite äldre. Han verkar ta det bra, och som jag ser det verkar han lugnare och mer harmonisk sedan vi flyttade isär, och han kan bo med en av oss i taget, en mer harmonisk förälder som kan fokusera mer på honom och mindre på hur jobbigt det känns att bo tillsammans med någon man växte ifrån för flera år sedan. Han har pratat om att han vill titta på film, han är mer van att se barnfilm på DVD än att se TV-program, men när jag förklarar att TV:n är hos mamma i lägenheten kan han acceptera det. Ibland undrar han var någon av hans leksaker är, och får han veta att den är hos mamma kan han acceptera det också.

Som jag ser det kommer vi alla tre på kort och lång sikt att vinna på detta, och jag tror att Edvard är den som som har mest att vinna på den nya situationen.

Ämnesord: barn, Edvard, separation, Skilsmässa

Jag heter som du säkert sett Johan Adler. Jag bor i ett litet hus i Vidja i södra Stockholm, sonen Edvard bor här med mig varannan vecka. Jag arbetar som öron-, näs- och halsläkare på Huddinge sjukhus (som nu skall kallas Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge) med viss tjänstgöring på Södersjukhuset och KUS Solna (f.d. Karolinska sjukhuset, KS).

Jag har många sidor på nätet, och ett ställe där jag försökte samla information som inte ändras så ofta är min wiki, wiki nyfiken, där du hittar en (alltmer sällan uppdaterad) sida om mig, ett curriculum vitae och inte så fasligt mycket annat av vikt nu längre. Det finns en mer maskinläsbar sammanfattning om och av mig i form av en foaf.rdf under denna domän, och i bästa fall kan du få en översättning för mänsklig läsning. Du har bevisligen hittat min blogg, nyfiken blog, men jag har också en mobil variant, en moblog, som min ena mobiltelefon (SEM K800i) fixade åt mig. På RubHub skall det gå att se hur olika sidor som använder XFN hänger ihop, men det är tydligen inte många som länkar tillbaka till mig

Du ser mig allt mer sällan på skom, det tar helt enkelt för mycket tid och kräver en regelbundenhet som jag har svårt att uppbåda. Däremot hittar du mig bland annat på Facebook, del.icio.us, flickr, Picasa och Technorati. När GeoURL behagar fungera kan du se vilka andra sajter som finns i min geografiska omgivning (om det nu är intressant i vår uppkopplade värld). Du kan nog hitta mig på en bunt olika internetfora också, så här på rak arm kommer jag att tänka på Esato, Min Hembio (genom kopplingen till Prisjakt), Manufrog (mitt webbhotell), svenska VoIP-Forum, Oddmuse wiki, VoIP-infos wiki, men det finns säkert många många fler, bland annat då sådana som är relaterade till linux, datorer, internet, IP-telefoni och annat som roar mig.

Du kan läsa en hel del om min kära syster, Helena Gripman, här på bloggen. Många av sidorna har varit med genom flera av bloggens inkarnationer, med olika bakomliggande program. Jag har också ordnat en minnessida för henne, men den blev inte så aktiv som jag hade tänkt när jag väl gjorde den. Nu är den mer ett tyst monument över en älskad syster, dotter, släkting och vän, som lämnade oss alldeles för tidigt.

Jag har ordnat en sajt för området där jag bor, Vidja, och efter att ha sett reaktionerna på texten jag skrev om problemen med att hitta kläder för långa ordnade jag även en sida för långa människor (som tyvärr inte verkar ha blivit lika populär som kommentarsträdet här på bloggen).

Ämnesord: blogg, Datorer, Edvard, Google, Huddinge sjukhus, Johan Adler, kläder, läkare, meta

Jag tog bort min första text om separationen en tid, som en trevligt gest gentemot mitt ex, som tydligen tycker det är väldigt jobbigt att ha minsta lilla detalj om sitt liv blottad på nätet.

Ge mig tid så fyller jag på vad som hänt sedan dess.

I kväll har hon klart och tydligt hotat mörda mig, giftmord, hon skall blanda gift i min mat.

Nu vill ingen av oss lägga oss före den andra (vi bor som sagt under samma tak än, jag vill bo här, hon är rädd att köpa lägenhet). Jag är inte stolt över det, men jag har druckit några folköl för att orka diskutera med henne genom kvällen, och för att inte ta det för personligt när hennes koncentrerat sarkastiska och ondskefulla attacker slåt mot mig om och om och om igen.

Hon har även tidigare hotat mig mer eller mindre explicit, hon skulle gör mitt liv till ett helvete på jorden, eller snarare något som skulle få mig att längta efter, och be och böna om, blott ett helvete på jorden.

Kvällens tirader känns om möjlig värre än de tidigare, och ser ni mig inte här i framtiden så kan jag tipsa er om att det inte är butlern (som jag aldrig sett annat än i brittiska filmer) som är mördaren, utan min gravt instabila före detta fru som är den primärt misstänkte mördaren. Hon har alla skäl, allt att vinna, motiv, möjlighet, tillräcklig personlighetsstörning, vad ni vill. Att hon blir inlåst för alltiv med särskild utskrivningsprövning får komma som en seranre överaskning och postum glädje för mig.

tipsför skribenter: Stilnoct och Oxascand i en kropp som inte är särskilt van vid dessa asubstanser, det glr intet för läsförsteåensen, sannolikt ine mcyet för mindre stavfel eller för den storre sakliga argumentationen.

Låt detta helvete sluta någon gång! Gå i kloster Larisa!

Hon har viftat efter mig med stora förskärare tidigare, gift i maten vore liksom inte helt oväntat, tyvärr. Hon får det lite svärt efter som sonen Edvardm jag och exet ofta äter i frund och botten samma mat, med mindre variationer vad gäller kryddor, sås och tillbehör (ris, bröd, potatis hel, potatismos)

Nu för ultraseg och ofokuserad av lungnande medicin och insomningtabletter för att kunna fortsätta ett resonemang eller ens kunna skriva bebgripligt. Görsöker återkomma när mindre intoxikerad, kan då förhoppningsvis deschiffrera det jag skrivit här och på facebook om någon skulle bry sig.

Jag föreskog i all välmening att hon skulle sova honś någon av sina bekanta som har stora hus, medan hon letar efter en lägehet hon vill ha,, och tills hon lälr sig den svenska bostadsmarknande och dess vindllingar. Det var nog strac efter det hon mordhotade mig, helt klart.

Medicinen jag har tagit för att kunna soav ngåt alls inatt har slgit till ganska bra, så jag kan inte fortsätta längre. Om ingen får tag på mig imorgm har hon kanske gjort slag i saken.

Rye: Ta vad du vull av mitt vinylm 600 skivor ich boxar,

Andra bloggar om: separationen, ex, hotat mörda mig, giftmord

Ämnesord: Allmänt, döden, Edvard, ex-fru, giftmord, hot, Livet, mordhot, Relationer, separation, Skilsmässa

Jag har inte bloggat mycket på ganska länge, som eventuella besökare kan se. Jag tror att det tyngsta skälet till detta är att det har varit så trassligt och jobbigt hemma. Larisa har tjatat i flera år (minst tre av de fyra vi varit gifta) om att hon inte kan och inte vill bo med mig, och senaste månaderna har hon även sagt åt mig att ta fram blanketter och mer information om skilsmässa. Det är nästan permanent dålig stämning hemma, vi grälar inte så sällan och ingen av oss mår bra, och jag tycker att det känns som att lilla Edvard (fyller tre i augusti) också mår dåligt av detta, vilket väl egentligen är ganska självklart.

Nu har jag laddat hem och fyllt i blanketten för ansökan om äktenskapsskillnad, skaffat de särskilda personbevis som krävs, och då vägrar hon plötsligt att skriva under. Hon har i flera år på många olika sätt uttryckt att hon hatar huset där vi bor, och att hon så snabbt som möjligt vill flytta till något annat. När jag för knappt två veckor sedan försökte prata med henne om skilsmässa skrek hon att hon ville bo kvar i huset, att hon hade ändrat sig nu. Till saken hör att huset står på mig och att jag har alla lånen (ärligt talat är lånen förmodligen lika stora som fastighetens marknadsvärde), och hon skulle nog ha svårt att lösa ut mig om hon ville bo kvar här. Vi har tidigare varit helt överens om att vi skall ha gemensam vårdnad om Edvard och att han skall bo en vecka hos oss var, men nu när jag lade fram pappren ville hon plötsligt ha ensam vårdnad, och hon tyckte inte alls längre att det var viktigt för Edvard att ha regelbunden kontakt med båda sina föräldrar.

Eftersom hon vägrade skriva under blanketten gjorde jag ett par ändringar och skickade in den själv, med bara min underskrift. Det gör ingen skillnad i sak vad gäller skilsmässan, möjligen att det kan ta lite längre tid (veckor) för det att vinna laga kraft. Igår fick Larisa brevet med delgivning från Södertörns tingsrätt, och då fick hon spel igen och säger att hon inte skall skriva under delgivningskvittot. Ärligt talat tror jag att det handlar om delvis att hon inte förstår vad det handlar om och hur det går till, delvis rädsla och oro för hur hon skall klara sig själv i ett främmande land (även om hon bott här 4½ år, pratar perfekt svenska, jobbar och har bättre grundlön än jag själv har). Jag ringde nyss till tingsrätten för att fråga vad som händer om hon inte skickar in delgivningskvittot, och får de inget svar inom tre veckor går de vidare med delgivningsman, som t.ex. kan välja att söka upp henne på arbetsplatsen. Jag får väl försöka förklara detta för henne, så att hon inser hur det fungerar, om hon bara vill lyssna på mig några minuter i sträck även när jag pratar om något som hon tycker är obehagligt.

Jag vill inte snacka skit om Larisa här, och vill försöka vara så objektiv jag kan, även om det givetvis inte är enkelt i den situation jag befinner mig. Du som läser detta skall veta att jag här skriver om min upplevelse av det hela. Jag kan personligen inte leva tillsammans med Larisa, vi har inte varit och kan troligen inte vara lyckliga tillsammans, men hon har många goda kvaliteter och är absolut inte någon dålig eller ond människa även om hon har sårat mig djupt och innerligt under lång tid.

Jag kommer förhoppningsvis att orka skriva mer om detta under den närmaste tiden, jag vet att det kommer att bli en jobbig tid med många nya konflikter, men jag är helt övertygad om att vi alla tre kommer att må mycket bättre när Larisa och jag bor på varsitt håll.

Andra bloggar om: skilsmässa, gräl, äktenskapsskillnad, gemensam vårdnad, vårdnad, delgivning, Södertörns tingsrätt

Ämnesord: äktenskapsskillnad, blogg, delgivning, Edvard, gemensam vårdnad, gräl, Livet, Relationer, Södertörns tingsrätt, Skilsmässa, vårdnad

Nu har jag en ny telefon och handdator i en och samma enhet, en HTC TyTN. Den har ett riktigt tangentbord, om än ganska litet, och skärmen är dubbelt så stor som på min Sony Ericsson K800i, den har stöd för trådlöst nätverk och den snabbare 3G-kopplingen HSDPA som 3 håller på att implementera här i Stockholm.

Det känns lite ovant med Windows Mobile 5.0 för mig som är van vid Palm OS på handdator, och föredrar Sony Ericsson när det gäller telefoner. Det sägs att det skall finnas en uppsjö av program för WM5, bland annat många som är gratis. Det första jag köpte var Opera Mobile, nöjd som jag varit med Opera Mini på förra mobilen. Jag har inte förstått hur jag skall kunne importera mina bokmärken, och jag önskar att jag kunde spara sessioner som jag gör i Firefox, men den verkar hantera många sidor bättre än den inbyggda Pocket Internet Explorer.

Jag har inte hittat något PPC-program för att blogga, så nu skriver jag i Java-programmet Kablog, en J2ME midlet som under WM5 är lite omständig att starta och köra. Det vore smidigare med ett program skrivet speciellt för WM5 och Wordpress, men jag har inte lyckats googla fram något än.

Jag har hittat en annan svensk bloggare som skriver lite om HTC TyTN på http://blogg.vadfan.nu/ men han har inte varit så aktiv på sistone.

Får skriva mer om detta senare, nu skall Edvard bada.

Andra bloggar om: HTC TyTN, K800i, HSDPA, Palm, Kablog, WM5, Wordpress, HTC, TyTN

Ämnesord: blogg, Edvard, HSDPA, HTC, K800i, Kablog, Mobiltelefoni, Palm, TyTN, WM5, Wordpress