Det sägs att det är torsdag idag. En kollega ringde från jobbet och undrade om de skulle ordna en ersättare för mig som enda ÖNH-läkare på Södersjukhuset imorgon. Jag blev lite (mer) förvirrad, frågade Jon om det inte var fredag idag, vi har ju ingen dagjour på SöS på helger, men han påstod att det är torsdag idag. Jag får väl tro honom på mitt ord, och han trodde mig när jag berättade att jag inte kommer att arbeta imorgon, på SöS eller någon annanstans.

Jag backar några dagar: För ett antal år sedan hade södra Stockholm fortfarande fullvärdig ÖNH-sjukvård dygnet runt, med jour på Huddinge sjukhus dygnet runt och en ÖNH-avdelning som var öppen dygnet runt hela veckan hela året. Efter att politikerna tog det galna verklighetsfrämmande beslutet att slå ihop HS och KS till KUS, sajt Huddinge och sajt Solna (eller lag Syd och lag Nord), kom också ett beslut om att de människor som bor söder om Slussen inte skall ha tillgång till samma sjukvård som tidigare. Vi tvingades sluta med natt- och helgjourer på Huddinge, och vi har nu en avdelning (egentligen två avdelningar) som bara är öppen vardagar. De svårast sjuka patienterna hos oss måste transporteras till Solna över helgerna, och tillbaka till oss på måndagarna. Det säger sig självt att det inte är för patienternas bästa, och Gud vet vem det skulle vara bra för… Som en del i denna förändring fick vi börja gå helgjourer och nattjourer på filialen i Solna (KS för alla som inte arbetar på KUS-S eller KUS-H). Jag har nu haft nattjoursvecka, vilket i detta fall innebar att jag arbetade fredag och söndag natt, och var komp-ledig torsdag till onsdag kring dessa nätter.

Fredagsjouren är vårt värsta jourpass tidsmässigt. Vi och våra kollegor på Solna slutar tidigare på fredagar, de har löst fredagsnattjouren genom att ha en extra kvällsjour som tar eftermiddagen fram till att den vanliga kvällsjouren brukar börja, det har inte vi Huddinge-läkare gjort, utan vi har arbetstid från klockan två fredag eftermiddag till halvett på lördagen (på pappret, man går hem efter morgonronden, vid halvtio eller tio lördag morgon). I fredags, 15/2, började jag således arbeta klockan två på eftermiddagen. Jag hade inte sovmorgon eftersom jag skulle upp och lämna Edvard på dagis. Från två var jag ensam ÖNH-läkare på akuten, det var inte ofantligt många patienter som väntade när jag började, men det fyllde på sig efter hand och det var inte de allra lättaste patienterna som sökte. Jag menar inte att det var jobbiga människor (det är väldigt sällan som jag upplever att någon som är sjuk och söker hjälp är “jobbig”), utan det var lite svårare fall, lite tyngre, sådant som tar tid för mig att handlägga. När man har några sådana patienter, hur intressant och spännande det än kan vara, så gör det att väntetiden för övriga patienter ökar. Några patienter kan jag hantera på 5-10 minuter om jag måste, till exempel någon som troligen eller säkert har en bruten näsa men som är för svullen för att jag skall kunna göra en riktigt bra reposition av den (alltså dra den brutna näsan rätt). Då frågar jag vad som har hänt (tar anamnes), undersöker (utesluter septumhematom, konstaterar att det inte är realistiskt att försöka reponera just då), ber sjuksköterskan ordna ett återbesök 4-6 dagar efter det trauma som gav näsfrakturen, och dokumenterar besöket. Andra patienter tar lång lång tid att handlägga, jag vill inte ge några exempel här eftersom jag då kanske blir för specifik och jag kan ju inte riskera att lämna ut någon som jag har träffat i tjänsten. Det var patienter på avdelningarna som behövde min uppmärksamhet (inklusive de patienter jag själv lade in), jag gjorde en akut operation och var med och väntade på att min bakjour skulle vara med på en annan akut operation (som jag var tvungen att gå ifrån för att rapportera till kollegorna som skulle jobba lördag dag).

Vid femtiden på eftermiddagen började jag bli hungrig och påtalade för min sköterska att jag nog ville äta snart. Så blev det inte, kommer det svårt sjuka patienter får doktorn vänta. Klockan var närmare midnatt när jag sprang iväg från akuten för att slänga i mig lite “kvällsmat”. Tidigare under kvällen var det godis, gelegodis, choklad och nötter, snus, en cola och jag tror fem burkar energidryck som höll mig vaken och på benen. Det föll sig inte bättre än att jag jobbade oavbrutet från två på eftermiddagen till tio nästa dag, tjugo timmars intensivt arbete. Jag kom hem på något sätt, somnade antagligen före tolv på dagen (vet inte), vaknade vid nio på kvällen, var uppe till tre på natten, somnade igen och sov till ett-tiden på söndagen, åt någon slags frukost-lunch och åkte till jobbet igen. Detta jourpass var mindre tungt för mig, dels för att jag “bara” skulle arbeta från halvfem på eftermiddagen till åtta på morgonen, dels för att det faktiskt var betydligt färre patienter som sökte och behövde träffa ÖNH-läkare. Jag hade svårt sjuka patienter på avdelningen att ta hand om, men kunde ändå komma i säng strax efter tre (utan att det var någon som väntade på akuten), och jag fick sova till strax efter sju. Efter fredagsnattens överväldigande tunga jourpass kändes det underbart, 3-4 timmars sömn kändes himmelskt och jag upplevde mig riktigt utsövd.

Senare på måndagen, när jag hade kommit hem, började jag känna mig krasslig, ont i halsen (kunde det bero på att jag hade snusat i princip oavbrutet under mitt tjugotimmarspass fredag-lördag?), trött, hängig, kanske feber. Jag skulle ju vara ledig till onsdagen men i tisdags ringde jag jobbet och sjukskrev mig. Jag hostar och är snorig och nästäppt, tung i huvudet, jag skulle förmodligen ha feber om det inte vore för pillren jag petar i mig för att slippa må så hemskt. Det finns mycket jag borde göra hemma, men jag orkar inte ta tag i något nu. För att få tiden att gå sitter jag en del vid datorn (såklart), men jag har också virkat lite mer. Jag virkade en ny mössa till mig själv, liknande den jag gjorde till Edvard för några veckor sedan. Jag tror att jag virkar hårdare nu än när jag gjorde mönstret för flera år sedan, för jag kan knappt få på mig min fina nya mössa, det får nog också bli Edvards. Jag har inte hittat något bra fodral till min nya telefon, HTC TyTN II, än, så jag bestämde mig för att försöka virka ett. Mitt första försök blev i och för sig ett snyggt fodral, men det sitter för tajt så det är pilligt att få telefonen i och ur fodralet. Nu provar jag ett lite annat sätt, och börjar med en lite större bas för att få ett fodral som passar bättre. Jag återkommer med beskrivning när jag är nöjd. Jag lekte lite med tanken på att använda krokning, men jag vet inte om mina krokningsnålar är riktigt rätt storlek för garnet jag tänkte använda, och skall jag kroka ett fodral måste jag göra ett mönster först. När jag virkar är det lättare att arbeta på fri hand, med krokning får jag ett stort stycke som måste passa ihop, så jag måste tänka ut hur det skall se ut redan innan jag börjar, och då först provkroka med rätt garn och nål så att jag har rätt masktäthet i mitt mönster. Det är inte riktigt min grej att tänka innan jag skapar, men jag kanske får prova det också.

Andra bloggar om: jour, sjukhus, läkare, akuten, patient, virka, krokning

Ämnesord: arbete, Edvard, Handarbete, HTC, jour, Krokning, läkare, sömn, sjukhus, slöjd, TyTN, Virkning

I helgen virkade jag en mössa till Edvard. Det var ett tag sedan jag virkade en sådan mössa, och jag har tidigare bara virkat den i vuxenstorlek. Mönstret eller beskrivningen hittade jag på själv för några år sedan, den finns på min wiki för den som vill läsa eller prova själv. Jag var kanske lite kaxig när jag skrev den, mitt i en virk- och stickperiod, och jag kan glatt erkänna att jag var tvungen att själv ta fram ett par virkböcker för att kolla upp hur det var man gjorde de olika maskorna och vad förkortningarna står för. Startmaskan fick jag också kolla upp för att påminna mig om hur man gör den.

På bilderna här ser du Edvard i sin nya, ännu omärkta mössa; en av mina egna äldre mössor, och Edvards mössa efter att jag har broderat dit hans initialer.

Jag gjorde ett par ändringar för att få en lite mindre storlek, en av mina egna mössor som jag har liggande, gjord efter min originalbeskrivning, var helt klart i största laget till Edvard. Den platta överdelen gjorde jag ett stolpvarv mindre, sedan valde jag att istället för att minska en maska efter 15 stolpar i varvet efter kanten istället öka en maska efter var femte. Det blev inte lika snyggt, med en mer rundad sida på “pillerburken”, och det kändes som att det skulle bli i största laget, så något varv senare minskade jag en maska efter var fjärde stolpe igen. Skall jag göra fler barnmössor vill jag nog anpassa mönstret lite bättre för att få det utseende jag vill även på den mindre varianten. Jag tycker själv annars att det är ett ganska trevligt mönster, dels för att det blir en snygg mössa, dels för att det går så snabbt att göra den, med lovikka-garn och femmans virknål.

Imorse innan jag väckte Edvard passade jag på att göra en snabb och enkel märkning genom att brodera hans initialer framtill på mössan. Jag har inte broderat mycket i mina dagar, och dessa stygn är de enda jag egentligen kan något så när. Jag gjorde det på fri hand medan jag åt frukost, det skulle säkert gå att göra mycket jämnare för någon med mer brodyrvana, men jag ville sätta namn på mössan innan han fick ta den med till dagis. Nu ville han faktiskt inte ha den nya mössan på sig när vi åkte till dagis, men jag fick ett SMS på eftermiddagen från min ex-fru som hämtade honom, där hon berömde mig för den fina mössan och berättade att hon tyckte att Edvard var väldigt söt i den. Tydligen hade han den på sig när hon kom till dagis.

Andra bloggar om: virka, mössa, garn, brodyr

Ämnesord: barn, Edvard, Handarbete, slöjd, Virkning

Jag visste inte riktigt vad vi skulle hitta på idag, och funderade på om vi skulle åka till Eriksdalsbadet. Jag kollade öppettider och priser på deras hemsida, men ville vet var jag kunde parkera, så jag googlade efter det och hamnade på Barnguiden. Där provade jag att söka efter aktiviteter för barn i Edvards ålder, och råkade hitta Fjärilshuset bland tipsen där. Det hade jag inte tänkt på själv, men jag tycker om Fjärilshuset och det kändes som en trevlig idé. Jag tog med en ganska stor ryggsäck att packa ned våra ytterkläder i, och vi åkte dit. Edvard hade väldigt roligt, fjärilarna var kanske inte så värst intressanta, men kinesiska dvärgvaktlar som åt mask var roligare. Det bästa var dock fiskarna, stora fiskar vi kunde se både genom glas och genom vattenytan. Där stod vi länge och tittade. I asiatiska trädgården var det papegojvisning, och de var också fascinerande. Han vågade inte riktigt låta en papegoja sitta på armen, men det var intressant när den satt på min arm. Vi gick genom butiken för att komma till caféet, och det tog tid att få honom med från butiken. Han hittade en rolig leksak som han ville ha, ett krokodilhuvud på en pinne, som man kan få att bita ihop genom att trycka ihop handtaget, och det var svårt att koncentrera sig på juice och bulle när han visste att den fanns där i butiken. Så när vi hade fikat fick det bli en krokodil att ta med hem. Redan i bilen pratade han om att han ville åka tillbaka dit.

Andra bloggar om: aktivitet, barn, Fjärilshuset, fika

Ämnesord: barn, Edvard, kläder, tips

Jag tänkte dela med mig av ett par av mina och Edvards favoritrecept. Edvard är nu 3½ år, tycker mycket om att “dega”, alltså leka med lekdeg av typen PlayDoh eller trolldeg, och som många andra barn tycker han om att äta pannkakor.

Leklera

Leklera som man köper tycker jag att brukar vara lite tråkig, inte sällan för hård och kanske smulig, den är dyr och torkar efter ett tag. Det känns inte helt lustigt att inte veta vad den innehåller, heller. Jag minns nu inte om vi köpte den eller om Edvard fick den i present, den första lådan med leklera och tillbehör. Han tyckte från början att det var jätteroligt, men dels var det ju olika färger på lera, och det är inte lätt att hålla isär de olika färgerna, och det blir lite tråkigt om de blandas och allt blir gråbrunt. Efter någon månad var den köpta leran torr och oanvändbar, och redan från början hade den en lätt motbjudande kemisk lukt. Jag letade på nätet efter recept på bra leklera, provade klassisk trolldeg men dels kändes den inte så rolig att arbeta med, dels var den svår att torka i ugn när jag provade en gång. Jag provade sedan flera recept på alundeg, det som ofta kallas PlayDoh (som egentligen är Hasbros varumärke för deras variant av leklera), och har nu kommit fram till följande variant som jag har använt länge och som fungerar bra:

Leklera, PlayDoh, alundeg
4 dL vetemjöl
2 dL salt
2 msk alun
Blanda dessa torra ingredienser i en skål. Koka upp vatten, gärna i en vattenkokare. (Kokande vatten borde vara mycket bättre än varmvatten från kranen.)
5 dL kokande vatten
2 msk matolja
valfri mängd karamellfärg/hushållsfärg
Blanda dessa blöta ingredienser i lämpligt kärl, häll det över det torra i skålen och blanda noga, ganska snabbt. Fortsätt knåda och arbeta degen en stund. Degen verkar hålla sig fräsch flera veckor i kylskåp, och denna sats ger en rejäl mängd deg som man kan ha mycket roligt med.

Alun hittar du på apoteket, det går åt en del så köp gärna flera burkar. Kokande vatten tillsammans med vetemjöl ger en härligt smidig och seg deg, speciellt om du arbetar med den en stund medan vattnet och den blivande degen är riktigt varm. Det är därför jag varmt rekommenderar att du använder så varmt vatten som möjligt, gärna direkt från vattenkokaren.

Nu i julas fick Edvard en härlig lekleralåda från Biltema av min bonussyster och hennes familj. Den innehåller många roliga och bra saker, som jag tror kommer att hålla länge.

Pannkakor

Jag har länge varit intresserad av det perfekta receptet på pannkakor, och tränade många år i den ädla konsten att vända pannkakor i luften (försök inte med en stekpanna av gjutjärn eller plåt, det verkar behövas en teflonbelagd stekpanna). Receptet jag använder nu är detta:

Pannkakor för Edvard och mig
6 ägg
1 L mjölk
4 dL vetemjöl
någon tsk salt
Blanda som man brukar med pannkakssmet, knäck äggen i en skål, vispa lite så att gulorna går sönder och blandas med vitorna, häll på mjölken och blanda igen, blanda ned mjöl och salt. Låt smeten stå 10-15 minuter för att svälla, blanda ned en skvätt olja eller annat matfett. Jag brukar ofta blanda i någon matsked sojamjöl som emulgeringsmedel, alltså för att få den blöta smeten att blanda sig väl med den feta oljan. Sojalecitin är ju ett vanligt emulgeringsmedel i sådant man köper i affären, och det verkar fungera lika bra hemma. Diskmedel har samma effekt men passar inte i mat, men de få gånger jag gör en vanlig salladsdressing med olja och vinäger blandar jag gärna ned lite pressad citron som verkar ha samma effekt och gör att det håller sig blandat längre.

Jag använder numer teflonbelagda stekpannor just för pannkakor, även om jag annars är väldigt förtjust i mina gjutjärnspannor, och för länge sedan köpte en stålplåtspanna med låga kanter på Cordon Bleu speciellt för pannkakor. Den senare har jag vårdat ömt (och även gjutjärnspannorna, så klart), stekt in med olja, sedan efter varje pannkakslagning har jag hällt grovt havssalt i pannan och gnuggat ur den (medan jag skyddar handen med en bit hushållspapper), inget vatten har någonsin rört den. Den fungerar bra i stort, men det kan vara svårt att få pannkakorna att lossna ibland, vilket inte är ett problem med teflonpannor, även om det känns lite som fusk.

Min erfarenhet från mitt långa experimenterande är att det blir frasigare pannkakor som är lättare att få riktigt tunna om man använder mer mjölk i smeten. Vill du prova så kan du antingen minska på övriga ingredienser i receptet ovan, eller helt enkelt öka mängden mjölk ännu mer.

Andra bloggar om: recept, PlayDoh, trolldeg, pannkakor, leklera, sojamjöl, emulgeringsmedel

Ämnesord: barn, Edvard, hobby, lek, pyssel, recept, tips

För ganska precis tre år sedan skrev jag om problemen med stopp i avloppet, och det har kommit tillbaka några gånger sedan dess. Vid ett senare tillfälle när det var totalstopp köpte jag en högtryckstvätt (Nilfisk/Alto, inte den allra billigaste modellen men ändå i budget-/hushållssegmentet) och en avloppsrens-anordning till den, en lång spolslang som sprutar vatten med högt tryck framåt och snett bakåt. Tanken är att den skall kunna arbeta sig igenom det som täpper till i avloppet. Slangen är 10 eller 15 meter lång, så den räcker ganska långt, men jag har ungefär 40 meter till trekammarbrunnen, så den räcker inte hela vägen fram. Den har hjälpt till en del när det har varit som partiellt stopp, men när det har varit som värst räcker den inte till.

Sist jag behövde ta hjälp av en spolbil för att rensa avloppet råkade jag vara hemma när de kom, och jag kunde vara med (förmodligen lika nyfiken som Edvard, som ju också ville titta vad mannen som ställde den stora lastbilen på vår grusplan skulle göra för spännande) när han löste mina problem. Jag fick se de massiva gråvita kakorna av fett som han kunde spola loss ur avloppsledningarna, och fick lära mig att man absolut inte skall skölja ned något fett i avloppet. Jag har alltså gjort helt fel när jag har spolat ur stekfett/olja ur stekpannan i diskhon, och senare har jag också läst i DN om att man ser samma problem i flerfamiljshus, och att det är så illa att man i nybyggda hus ibland installerar fettavskiljare för att slippa fettproppar i rören mellan fastigheten och avloppsnätet.

Mannen med spolbilen berättade att det bästa, vad gäller stekflott, är att låta pannan svalna och sedan torka ur fettet med hushållspapper. Han berättade också att kaustiksoda ofta bara gör saken värre när det handlar om fettproppar, sodan reagerar ju med fettet och bildar tvål, som kan bli ännu hårdare. Kaustiksoda kan lösa upp hår och ludd, men inte fett. Ett annat tips jag fick var att spola varmvatten, till exempel att vrida på varmvattenkranen fullt och låta det rinna en stund (men han var noga med att påpeka att man inte skall åka hemifrån under tiden, jag antar att det finns folk som skulle kunna göra det även om de redan har dåligt flöde i avloppssystemet). Jag har någon annan gång läst eller hört om att det är ett bra sätt att hålla flödet igång i toaletten också, men då genom att hälla kokande vatten direkt i toaletten. Någon annan tipsade om att då och då hälla en skvätt flytande handdiskmedel i toaletten, men jag vet inte om det bara skulle hjälpa till om fastigheten ifråga sällan används, ett sommarhus med enskilt avlopp till exempel.

Andra bloggar om: stopp, avlopp, fett, tips, toalett

Ämnesord: avlopp, Edvard, hus, tips, vvs