Skall fyrverkerier få säljas till privatpersoner?

Läste just arti­keln i DN om hur ung­do­mar, som enligt gäl­lande lag inte skulle ha till­gång till dem, använ­der fyr­ver­ke­rier på sätt som ingen tän­kande kän­nande per­son ens borde komma på tan­ken att göra. Som van­ligt har andra blog­gare skri­vit om det tidi­gare, jag är säl­lan snabb med att skriva, mer efter­tänk­sam, på nätet som i livet. Jag har också rea­ge­rat på att det pangar och smäl­ler på gatorna omkring mig där jag bor, och har gjort så i flera vec­kor nu. Det har skri­vits i tid­ning­arna om att tun­nel­ba­nesta­tio­ner stängs för att per­so­ner som bevis­li­gen sak­nar empati eller ens basal tan­ke­för­måga skju­ter fyr­ver­ke­rier där inne.

Min reak­tion när jag läste arti­keln i DN idag var att man helt enkelt borde för­bjuda fyr­ver­ke­rier, all pyro­tek­nik. Inte feno­me­net som hel­het, såklart, utan för­sälj­ning till pri­vat­per­so­ner. Det finns redan idag ett för­bud mot fyr­ver­ke­rier i tätt­be­byggt område, som ingen bryr sig om, och som poli­sen givet­vis inte har någon möj­lig­het att för­söka se till att det följs. Van­liga “smäl­lare” är för­bjudna, de får inte säl­jas eftersom man ansåg att de mest miss­bru­ka­des av barn, men bar­nen leker då istäl­let med betyd­ligt tyngre fyrverkerier.

Behö­ver pri­vat­per­so­ner verk­li­gen ha fri till­gång till pyro­tek­nik? Borde det inte räcka med offent­liga fyr­ver­ke­rier, som sköts av utbil­dade pyro­tek­ni­ker som i mitt sce­na­rio är de enda som får köpa, till­verka, handha och använda alla for­mer av pyro­tek­niska pro­duk­ter. Pro­fes­sio­nella fyr­ver­ke­rier kom­mer att ha en kva­li­tet som vida översti­ger den som Svens­sons fyl­le­skjut i träd­går­den når upp till, oför­stån­diga bar­nungar kom­mer inte att ha till­gång till fyr­ver­ke­rier genom än mer oför­stån­diga “vuxna” som köper ut åt dem. Vi inom sjuk­vår­den slip­per lägga tid, och offent­liga medel, på att sköta själv­för­vål­lade ska­dor som antag­li­gen i elva fall av tio borde kunna nomi­ne­ras till The Dar­win Awards (utmär­kelse till män­ni­skor som genom sin urbota dum­het ser till att de själva inte kan föra sina kor­kade gener vidare till kom­mande gene­ra­tio­ner), eller betyd­ligt värre och mer tra­giskt, att hjälpa de stac­kare som drab­bats av andra män­ni­skors brist på intel­li­gens, empati, och fun­ge­rande hjärnceller.

Behö­ver vi verk­li­gen, sent på nat­ten och i många fall mer än lov­ligt beru­sade, titta på ama­tör­mäs­siga plan­lösa explo­sio­ner längs hela hori­son­ten? Har vi inte till­räck­ligt med möj­lig­he­ter att skada varandra utan att sätta dessa saker i hän­derna på barn och andra som inte för­står vad de gör?

Mitt svar, som du säkert för­står, är nej. För­bjud ski­ten! Vi säl­jer inte dyna­mit, han­deld­va­pen eller ammu­ni­tion över disk på Kon­sum och ICA till kreti och pleti, och vi skall inte sälja något som är lika far­ligt (om inte far­li­gare eftersom ung­arna och de hjärnbrist-drabbade mindre unga tyd­li­gen tror att detta hand­lar om lek­sa­ker) på det sätt som görs idag.

Efter att ha skri­vit detta tit­tar jag lite vad andra svenska blog­gare skri­vit, och jag är visst inte ensam i bloggo­sfä­ren om mina tan­kar och åsik­ter. Gamla modemar-kollegan Jinge Flücht ver­kar hålla med mig helt (men har självin­sikt nog att kalla sig gam­mal tråk­måns, vil­ket jag avstår från att betitla mig); Emrets­son är inte fullt så hård i sin kri­tik och ver­kar kunna tänka sig ett betyd­ligt snäl­lare för­bud; Jah Hol­lis har skri­vit om det flera gånger senaste dagarna. Jag har inte aktivt letat efter blog­gare som har andra syn­punk­ter, men jag ver­kar inte vara helt ensam om för­budstan­ken i svenska bloggo­sfä­ren idag.

http://intressant.se/intressant

Andra blog­gar om: DN, fyr­ver­ke­rier, pyro­tek­nik, pri­vat­per­so­ner, för­bud, blogg, bloggo­sfä­ren

Separation, mellanspel –fyleknappande

Jag tog bort min första text om sepa­ra­tio­nen en tid, som en trev­ligt gest gente­mot mitt ex, som tyd­li­gen tyc­ker det är väl­digt job­bigt att ha minsta lilla detalj om sitt liv blot­tad på nätet.

Ge mig tid så fyl­ler jag på vad som hänt sedan dess.

I kväll har hon klart och tyd­ligt hotat mörda mig, gift­mord, hon skall blanda gift i min mat.

Nu vill ingen av oss lägga oss före den andra (vi bor som sagt under samma tak än, jag vill bo här, hon är rädd att köpa lägen­het). Jag är inte stolt över det, men jag har druc­kit några folköl för att orka dis­ku­tera med henne genom kväl­len, och för att inte ta det för per­son­ligt när hen­nes kon­cen­tre­rat sar­kas­tiska och ond­ske­fulla attac­ker slåt mot mig om och om och om igen.

Hon har även tidi­gare hotat mig mer eller mindre expli­cit, hon skulle gör mitt liv till ett hel­vete på jor­den, eller sna­rare något som skulle få mig att längta efter, och be och böna om, blott ett hel­vete på jorden.

Kväl­lens tira­der känns om möj­lig värre än de tidi­gare, och ser ni mig inte här i fram­ti­den så kan jag tipsa er om att det inte är but­lern (som jag ald­rig sett annat än i brit­tiska fil­mer) som är mör­da­ren, utan min gravt insta­bila före detta fru som är den pri­märt miss­tänkte mör­da­ren. Hon har alla skäl, allt att vinna, motiv, möj­lig­het, till­räck­lig per­son­lig­hets­stör­ning, vad ni vill. Att hon blir inlåst för all­tiv med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning får komma som en seranre överask­ning och postum glädje för mig.

tips­för skri­ben­ter: Stil­noct och Oxa­scand i en kropp som inte är sär­skilt van vid dessa asub­stan­ser, det glr intet för läs­försteå­en­sen, san­no­likt ine mcyet för mindre stav­fel eller för den storre sak­liga argumentationen.

Låt detta hel­vete sluta någon gång! Gå i klos­ter Larisa!

Hon har vif­tat efter mig med stora för­skä­rare tidi­gare, gift i maten vore lik­som inte helt ovän­tat, tyvärr. Hon får det lite svärt efter som sonen Edvardm jag och exet ofta äter i frund och bot­ten samma mat, med mindre vari­a­tio­ner vad gäl­ler kryd­dor, sås och till­be­hör (ris, bröd, pota­tis hel, potatismos)

Nu för ult­ra­seg och ofo­ku­se­rad av lung­nande medi­cin och insom­ning­tablet­ter för att kunna fort­sätta ett reso­ne­mang eller ens kunna skriva beb­grip­ligt. Gör­sö­ker åter­komma när mindre intox­i­ke­rad, kan då för­hopp­nings­vis deschiffrera det jag skri­vit här och på face­book om någon skulle bry sig.

Jag före­skog i all väl­me­ning att hon skulle sova honś någon av sina bekanta som har stora hus, medan hon letar efter en läge­het hon vill ha„ och tills hon lälr sig den svenska bostads­mark­nande och dess vind­l­lingar. Det var nog strac efter det hon mord­ho­tade mig, helt klart.

Medi­ci­nen jag har tagit för att kunna soav ngåt alls inatt har slgit till ganska bra, så jag kan inte fort­sätta längre. Om ingen får tag på mig imorgm har hon kanske gjort slag i saken.

Rye: Ta vad du vull av mitt vinylm 600 ski­vor ich boxar,

Andra blog­gar om: sepa­ra­tio­nen, ex, hotat mörda mig, gift­mord

Radioaktiv mamma ger dödshjälp

Min mamma, Mari­anne Grip­man, arbe­tar nu som bout­re­dare på kom­mu­nen. Jag bru­kar skoja om att hon arbe­tar med dödshjälp.

När en män­ni­ska utan kända anhö­riga dör, i det område hon skö­ter, kopp­las hon in. Hon för­sö­ker hitta familj, släkt eller vän­ner som kanske inte har haft kon­takt med den avlidne på länge, om alls. Finns ingen anhö­rig gör hon en boupp­teck­ning, ord­nar med allt prak­tiskt som måste ord­nas när en män­ni­ska dör i vårt sam­hälle som det ser ut idag. Om den avlid­nes till­gångar inte räc­ker för att betala en begrav­ning så står kom­mu­nen för det, även en utblot­tad per­son kom­mer i jor­den när det är dags för det.

Sve­ri­ges Radios P1 gjorde ett långt repor­tage om henne i pro­gram­met Ten­dens som sän­des 10/1 2006. Tyvärr var mamma i Kenya då, men hon fick pro­gram­met på CD. Jag har inte lyss­nat på det än, och jag kunde inte hitta det för ned­ladd­ning från Sve­ri­ges Radio än.

Svenska Dag­bla­dets radi­okrö­nika, vet inte vil­ken dag, hand­lade helt om det pro­gram­met. Jag har inte kun­nat hitta den krö­ni­kan på nätet, så jag kan inte ge någon länk, jag har den bara som papperskopia.

Kanske kan jag skriva mer när jag har lyss­nat på programmet.

Tillägg 060208:
Jag lyss­nade på pro­gram­met ganska snart efter att jag skrev ovanstå­ende, och jag är impo­ne­rad. Bra pro­gram som ger en bra bild av vad mamma arbe­tar med. Nu finns pro­gram­met som webra­dio, länk från denna sida idag, jag får upp webb­ra­dion i detta föns­ter. Har inte hit­tat filen för ned­ladd­ning, vet inte om den finns.

Kära syster

Idag är det ett år sedan min sys­ter Helena dog. Jag skrev myc­ket i min blog när det hände, bl.a. här. Det var grav­sätt­ning i som­ras, vid Hele­nas födel­se­dag, hon skulle ha fyllt 35 i år. Ikväll skall familj och vän­ner träf­fas och äta mid­dag till­sam­mans på årsdagen.

Läka­ren som mis­sade dia­gno­sen får ingen påföljd för det. Det var för lång tid sedan hon slar­vade, så det är pre­skri­be­rat. Att can­cer växer lång­samt och att ingen kunde veta om det innan Helena blev sjuk på all­var spe­lar tyd­li­gen ingen roll. Det känns orättvist.

Helena

Igår var Larisa, mamma och jag i Hele­nas lägen­het igen. Det är verk­li­gen tungt att gå ige­nom hen­nes saker. Vi för­sö­ker dela upp det som vi vill behålla, och se till att vän­nerna också får några min­nes­sa­ker. Det är inte lätt, och det är jobbigt.

Jag tog hem hen­nes MiniDisc-spelare och ski­vorna till den. Det fanns bl.a. en skiva hon har spe­lat in när hon repade med sitt band inför en demo de gjorde. Jag har fört över den till datorn idag och ren­sat bort lite brus och klick­ningar. Jag har gjort om den till RealAudio-format och skall också bränna den på CD. RA-filen tänkte jag lägga på hen­nes domän så att den som vill kan lyssna, men det är 45 MB så jag gör det inte hem­i­från med modem utan tar med filen till job­bet och läg­ger upp den innan jag bör­jar på morgonen.

Jag filar på anmä­lan till HSAN och Pati­entska­de­för­säk­ringen, men det är också job­bigt att skriva, så det kanske tar ett tag till innan jag blir klar.