Är verklighetsanpassning diskriminerande?

Det känns fånigt att näs­tan allt jag skri­ver är kom­men­ta­rer till sådant jag läser i DN, men jag har svårt att låta bli att rea­gera när jag ser något dumt.

Idag skri­ver DN om ett lag­för­slag som bl.a. skall för­bjuda dif­fe­ren­ti­e­rade pri­ser grun­dat på kön. Det skall bli för­bju­det för fri­sö­rer att ta mindre betalt för en snabb och enkel herr­klipp­ning än en mer kom­pli­ce­rad dam-dito, och tax­i­fö­re­ta­gen får inte erbjuda lägre pris till kvin­nor (som tax­i­fö­re­ta­gen och andra av någon out­grund­lig anled­ning vill kalla tje­jer).

Visst, en del yngre män kanske har lika krång­liga fri­sy­rer som många kvin­nor, och en del kvin­nor är snag­gade som jag, men gene­rellt tror jag att det är enklare och går snab­bare att klippa håret på en man än på en kvinna. Jag hop­pas att fri­sö­rerna inför något system med taxa efter hur kom­pli­ce­rat arbete de gör så att det ändå blir rättvist.

Den s.k. tjej­taxan för taxi till­kom, om jag inte minns helt fel, för att kvin­nor lät­tare skall ha råd att ta (rik­tig, inte svart-) taxi hem från en ute­kväll. Det är ett sätt att minska utsatt­he­ten för över­grepp och jag beta­lar gärna lite mer för mina tax­ire­sor, de är inte van­liga, för att kvin­nor skall få känna sig tryg­gare på väg hem på nat­ten. Sta­tis­tiskt sett är det unga män som oftast råkar ut för våld (utan­för hem­met), men jag vill inte att någon kvinna skall behöva stanna hemma, låta bli att gå ut med vän­nerna, av rädsla för att bli våld­ta­gen på vägen hem. Det är svårt att gra­dera olika över­grepp, kanske spe­ci­ellt för mig som vare sig bli­vit miss­hand­lad eller våld­ta­gen, men jag före­stäl­ler mig att en våld­täkt är oänd­ligt mer krän­kande och kan vara myc­ket svå­rare att komma över.

Vad gäl­ler inträde på natt­klubb är det väl en enkel mark­nads­an­pass­ning. Natt­klubb­sä­garna hop­pas att bil­li­gare inträde för kvin­nor skall locka fler kvinn­liga gäs­ter, som i sin tur loc­kar fler man­liga gäs­ter. Var­för skall inte mark­nads­kraf­terna få styra?

DN dissar doktorn

Idag kom­mer nästa del i DN:s kam­panj mot läkare. Ulrika By skri­ver att vi som arbe­tar på sjuk­hus sit­ter hemma och pil­lar oss i naveln och får mil­jon­lö­ner för det. Synd att hon inte vet så myc­ket om den verk­lig­het hon för­sö­ker skriva om.

Hon tyc­ker att vi skall jobba extra på vård­cen­tra­ler i Stock­holm på vår lediga tid, men hon har inte brytt sig om att ta reda på att lands­tinget för­bju­der det. De som job­bar extra genom beman­nings­fö­re­tag skulle nog gärna arbeta på hem­or­ten om det gick, det finns många för­de­lar med det, både att man kan bo hemma och att man kän­ner till sjuk­vår­dens struk­tur och lät­tare kan remit­tera till rätt instans direkt. Dock anser lands­tinget att det är fel, att arbeta som hyr­dok­tor i egna lands­tinget är stränge­li­gen förbjudet.

Något annat som Ulrika inte för­står är att det är stor skill­nad i vad man behö­ver kunna som spe­ci­a­list på sjuk­hu­set och som distrikts­lä­kare på vård­cen­tra­len. Distrikts­lä­ka­ren är spe­ci­a­list i all­män­me­di­cin och har en bredd på sina kun­ska­per som sjuk­hus­spe­ci­a­lis­terna sak­nar. Jag som är öron­lä­kare kan behandla öron­barn och ta ut vax­prop­par på vård­cen­tra­len, men jag har inte den bästa kom­pe­ten­sen när det gäl­ler den senaste blod­trycks­be­hand­lingen eller ben­sår hos dia­be­ti­ker. För­de­len med distrikts­lä­kare är att de är spe­ci­a­lis­ter inom sitt fält, de är bäst på att behandla vård­cen­tra­lens patienter.

Jag hål­ler med om att det är barockt att poli­ti­kerna bestäm­mer att man inte skall få träffa vissa läkare utan att ha remiss från vård­cen­tra­len, att allt fler pati­en­ter skall hän­vi­sas till vård­cen­tra­lerna, utan att man sat­sar på pri­mär­vår­den och ser till att det finns en fun­ge­rande orga­ni­sa­tion, givet­vis innan man genom­för en sådan för­änd­ring. Men att tvinga alla andra läkare ut i pri­mär­vår­den ser jag inte som en lös­ning. Det ger en sämre vård på vård­cen­tra­lerna och längre köer till spe­ci­a­lis­ter på sjukhusen.

Att läkare skall vara che­fer är en själv­klar­het. Det finns ingen annan i orga­ni­sa­tio­nen som är bättre insatt i hur vårt arbete går till och vilka för­ut­sätt­ningar som finns för vårt arbete. Läkare som che­fer är i många fall en för­ut­sätt­ning för att vårt arbete skall fun­gera opti­malt. Just sche­malägg­ning kan givet­vis någon annan än den mest erfarna spe­ci­a­lis­ten ägna sig åt.

Det känns sorg­ligt att DN pub­li­ce­rar en arti­kel av detta slag, så dåligt under­byggd, och dess­utom tar med den på första­si­dan. Det får mig att tänka på skym­nings­pres­sens låg­vat­ten­mär­ken. Med arti­keln i förr­går, som jag skrev om då, bör­jade jag tro att DN bedri­ver en sys­te­ma­tisk hat­kam­panj mot läkarkå­ren, något som dock ansva­rig utgi­vare Jan Wifstrand för­ne­kar i ett svar på mitt mail imorse.

Jouravtal för miljoner

DN skri­ver idag om jou­rer­sätt­ningen för läkare, en myc­ket ony­an­se­rad och vinklad arti­kel av Nils Palm­gren

Sjuk­hus­di­rek­tö­ren Ceci­lia Sei­de­gård och ord­fö­ran­den för läkar­för­e­ningen är de som kom­mer med vet­tiga utta­lan­den i frå­gan. Direk­tö­ren när hon säger att ”…de som tjä­nar mest är spe­ci­a­lis­ter inom smala områ­den som är jour­tunga. Det är läkare som gör feno­me­nala insat­ser.” Allt som Tho­mas Flo­din skri­ver är rele­vant, tyc­ker jag som läkare och f.d. fack­ligt aktiv.

Det enda nam­net jag kän­ner igen på DN:s lista över höga årslö­ner hos läkare (som sak­nas i nät­ver­sio­nen) är en kol­lega som är nar­ko­slä­kare och arbe­tar på IVA. Nar­ko­slä­kare går (arbe­tande) jour även som spe­ci­a­lis­ter, och får där­för högre ersätt­ning för sina jou­rer. Som dr Flo­din skri­ver så base­ras jou­rer­sätt­ningen på grund­lö­nen. Det nor­mala är att varje tim­mes jour ersätts med 1,5–2 tim­mes tim­pen­ning (lön eller ledig­het), kväl­lar 1,5, nät­ter och hel­ger 2. För mig som öron­lä­kare under utbild­ning inne­bär det att jou­rerna kan ge 10–25 % på den skat­tade lönen varje månad, till ett pris av sömn­lösa nät­ter och helg­ar­bete utö­ver den van­liga fem­da­gars­vec­kan. Är det ohe­mult? Jag tyc­ker inte det.

Att vissa nar­ko­slä­kare i länet kan få rik­tigt bra lön kan bero på att det all­tid finns en skick­lig spe­ci­a­list (med bra grund­lön) som har “lever­be­red­skap”, d.v.s. han eller hon är beredd att när som helst, dyg­net runt, alla dagar i vec­kan, åka till sjuk­hu­set för att hjälpa till med lever­trans­plan­ta­tio­ner. Skulle det falla sig så att det är många lever­trans­plan­ta­tio­ner (en verk­sam­het som inte kan pla­ne­ras) den vecka som läkare X har lever­be­red­skap så kom­mer denna läkare att få bra betalt för att inte sova, inte kunna träffa sin familj, inte kunna ha ett soci­alt liv denna vecka. Det är ett pris vi får betala för att rädda liv. Skall vi hjälpa män­ni­skor som inte kan leva utan att få en annan män­niskas lever? Då måste vi se till att det finns kom­pe­tent per­so­nal som kan sköta trans­plan­ta­tio­nerna. Skall vi spara pengar på detta så kom­mer det att inne­bära att män­ni­skor dör i onö­dan, det måste poli­ti­ker och DN inse.

Pre­cis som dr Flo­din säger så är det mest under­läkare (läkare som ännu inte är spe­ci­a­lis­ter inom ett område) som går jour, och vi har inte sär­skilt hög grund­lön om man tän­ker på dels utbild­ning­ens längd, men fram­för allt det stora ansvar vi tar i mötet med varje enskild pati­ent. Inom vissa spe­ci­a­li­te­ter måste spe­ci­a­lis­ter, med högre grund­lön, gå jour (och arbeta under jou­ren), och de får då en betyd­ligt högre ersätt­ning för detta arbete, vil­ket för mig känns myc­ket rimligt.

Skulle jou­rer­sätt­ningen sän­kas får gärna någon annan ta mina jou­rer, så roligt är det inte att vara borta från min fru och min fyra måna­der gamla son på nät­ter och hel­ger. Ingen går jour för att det är roligt, vi gör det för att vi måste, för att det måste fin­nas en kom­pe­tent läkare på plats dyg­net runt för att hjälpa den som är sjuk. Skall det få kosta pengar? Fråga poli­ti­kerna, och fråga Nils Palm­gren