Jag råkade snubbla över DN:s artikel om nyvakna igelkottar. Där står att man skall “Ta in den i rumsvärme, 1820 grader, ha den i en kattbur med tidningspapper i botten och med lite halm som den kan krypa in i.”

Min ugn blir inte varmare än 275 grader, och hur jag skall få kotten till närmare 2000 grader vet jag inte. Räcker blåslampan? Kommer det verkligen att smaka gott?

För många år sedan läste jag i någon överlevnadsbok att man skulle baka in sin kotte i lera och lägga den i glöden efter lägerelden. När leran är torr och hård knackar man sönder den så följer taggarna med. Jag vet inte om det är det viltrehabiliterare Chatarina Krångh menar att jag skall göra. >;-)

Andra bloggar om: DN, igelkott

Min första text om att Sun köper MySQL blev kort, men det är inte något jag slutar tänka på.

Jag kan inte annat än hålla med bloggaren på Digital Media. DN har verkligen klantat sig. Jag kanske är lite partisk med tanke på mitt snart 30-åriga datorintresse, men jag har faktiskt svårt att förstå att de inte tar med uppköpet av MySQL på förstasidan, inte bara som en liten anonym blänkare på två rader på ekonomidelens omslag. Vore jag redaktör vore det förstasidesstoff, och jag skulle se till att en skribent som vet vad det handlar om skriver artikeln.

Cecilia Jacobsson må vara en bra journalist, därom kan jag inte uttala mig, men det är patetiskt uppenbart att hon inte är insatt i IT.  Dels kan hon inte stava till MySQL (utan särskriver det som My SQL), dels har hon uppenbarligen ingen aning om vad som menas med öppen källkod eller open source (FOSS). Hon skriver att gratis nedladdning är synonymt med öppen källkod—jag må vara skadad av mina många år som datorintresserad, men jag tycker ändå att en skribent som inte förstår skillnaden mellan vad t.ex. WinAMP och GIMP står för inte borde få skriva en artikel som denna.

Påståendet att MySQL är en del av Linux kanske man måste tolerera, även om många av oss vet bättre. Visst ingår MySQL i många linuxdistributioner, installeras det inte automatiskt så har man i alla fall möjligheten att installera det. Att Linux är kärnan, kernel, och att alla andra program som ingår i en distribution inte per automatik är synonymt med Linux kanske jag motvilligt måste acceptera att en glad datoramatör inte kan förstå (även om det bär emot). Att MySQL åtminstone i begreppet LAMP är jämställt med både Linux-kärnan, Apache och PHP verkar ha gått Cecilia helt förbi.

Det är inte utan att det känns lite tråkigt att inte någon av oss som läser och förstår detta kunde ha fått skriva artikeln istället. För mig är det en världsomskakande händelse, och jag tycker verkligen att DN borde ha tillräcklig pejl på omvärlden för att inse det.

Andra bloggar om: DN, MySQL, MySQL, öppen källkod, open source, FOSS, Linux, Apache, PHP

Visst, jag såg det på DN på nätet igår, och ser det idag igen i papperstidningen: I en av delarna skriver de om kvinnan som fick hjärtinfarkt efter att deras villa, inte långt från där jag bor, brunnit ned sedan någon skjutit raketer på det; i en annan del om vilka superfyrverkerier man skall köpa till nyår, deras testvinnare innehåller i runda slängar ett kilogram krut.

Igår skrev både jag och DN om hur fyrverkerier missbrukas av individer med akut omdömes– och empatibrist (min formulering, inte DN:s). Det känns som stupid dubbelmoral och motbjudande pengahunger att sälja sig på det sättet. Till och med skymningspressens Aftonpravda kör artiklar för ett förbud (men som skymningspress förutsätter jag att de också har utförliga tester av all tänkbar pyroteknik), men jag hade hoppats i min naiva enfald att DN skulle kunna hålla sig på en lite högre nivå.

Nu skriver ju även SvD om raketproblemet (även om man inte helt oväntat hellre ser fler poliser än ytterligare förbud som lösning), och AB rekommenderar att man skippar fyrverkerierna.

Bland andra bloggare finns som väntat kritiska röster, som spaniorens torftigt formulerade förbudsskräck kryddad med spridda felstavningar, medan en folkpartist i Borås är torr men lite mer nyanserad. Kyrk-oordnaren uppmärksammar också DN:s tveksamma dubbelmoral. Drottningen av Södertälje är med all rätt asförbannad, hon kan inte ta sig till jobbet eftersom bussarna är inställda på grund av raketattacker.

Själv sitter jag ännu i obrunnet hus, men jag tycker inte om att det smäller högt och ljudligt nära utanför tomten. Lite skönt är det med Vidjas stora tomter, så att jag har 40–50 meter ned till den väg där den lokala intelligensreserven lufsar förbi med sina raketer. Jag förstår inte hur alla hundägare, och de är väldigt många här ute i Vidja, står ut, och varför de inte gör något drastiskt. Så länge det är tillåtet med privata fyrverkerier kanske de får acceptera att det smäller någon halvtimme kring tolvslaget, och att de då kanske ger lugnande medicin till sina hundar och stannar hemma inne med dem, men de skall inte behöva plågas varje kväll och natt i flera veckor!

Andra bloggar om: raketer, nyår, fyrverkerier, DN, förbud, hundar

Läste just artikeln i DN om hur ungdomar, som enligt gällande lag inte skulle ha tillgång till dem, använder fyrverkerier på sätt som ingen tänkande kännande person ens borde komma på tanken att göra. Som vanligt har andra bloggare skrivit om det tidigare, jag är sällan snabb med att skriva, mer eftertänksam, på nätet som i livet. Jag har också reagerat på att det pangar och smäller på gatorna omkring mig där jag bor, och har gjort så i flera veckor nu. Det har skrivits i tidningarna om att tunnelbanestationer stängs för att personer som bevisligen saknar empati eller ens basal tankeförmåga skjuter fyrverkerier där inne.

Min reaktion när jag läste artikeln i DN idag var att man helt enkelt borde förbjuda fyrverkerier, all pyroteknik. Inte fenomenet som helhet, såklart, utan försäljning till privatpersoner. Det finns redan idag ett förbud mot fyrverkerier i tättbebyggt område, som ingen bryr sig om, och som polisen givetvis inte har någon möjlighet att försöka se till att det följs. Vanliga “smällare” är förbjudna, de får inte säljas eftersom man ansåg att de mest missbrukades av barn, men barnen leker då istället med betydligt tyngre fyrverkerier.

Behöver privatpersoner verkligen ha fri tillgång till pyroteknik? Borde det inte räcka med offentliga fyrverkerier, som sköts av utbildade pyrotekniker som i mitt scenario är de enda som får köpa, tillverka, handha och använda alla former av pyrotekniska produkter. Professionella fyrverkerier kommer att ha en kvalitet som vida överstiger den som Svenssons fylleskjut i trädgården når upp till, oförståndiga barnungar kommer inte att ha tillgång till fyrverkerier genom än mer oförståndiga “vuxna” som köper ut åt dem. Vi inom sjukvården slipper lägga tid, och offentliga medel, på att sköta självförvållade skador som antagligen i elva fall av tio borde kunna nomineras till The Darwin Awards (utmärkelse till människor som genom sin urbota dumhet ser till att de själva inte kan föra sina korkade gener vidare till kommande generationer), eller betydligt värre och mer tragiskt, att hjälpa de stackare som drabbats av andra människors brist på intelligens, empati, och fungerande hjärnceller.

Behöver vi verkligen, sent på natten och i många fall mer än lovligt berusade, titta på amatörmässiga planlösa explosioner längs hela horisonten? Har vi inte tillräckligt med möjligheter att skada varandra utan att sätta dessa saker i händerna på barn och andra som inte förstår vad de gör?

Mitt svar, som du säkert förstår, är nej. Förbjud skiten! Vi säljer inte dynamit, handeldvapen eller ammunition över disk på Konsum och ICA till kreti och pleti, och vi skall inte sälja något som är lika farligt (om inte farligare eftersom ungarna och de hjärnbrist-drabbade mindre unga tydligen tror att detta handlar om leksaker) på det sätt som görs idag.

Efter att ha skrivit detta tittar jag lite vad andra svenska bloggare skrivit, och jag är visst inte ensam i bloggosfären om mina tankar och åsikter. Gamla modemar-kollegan Jinge Flücht verkar hålla med mig helt (men har självinsikt nog att kalla sig gammal tråkmåns, vilket jag avstår från att betitla mig); Emretsson är inte fullt så hård i sin kritik och verkar kunna tänka sig ett betydligt snällare förbud; Jah Hollis har skrivit om det flera gånger senaste dagarna. Jag har inte aktivt letat efter bloggare som har andra synpunkter, men jag verkar inte vara helt ensam om förbudstanken i svenska bloggosfären idag.

http://intressant.se/intressant

Andra bloggar om: DN, fyrverkerier, pyroteknik, privatpersoner, förbud, blogg, bloggosfären

Förra vintern läste jag en artikel i DN om att organisationer som hjälper hemlösa saknade varma vinterkläder, och vanliga underkläder, att dela ut till behövande hemlösa. Jag har lite hamster-mentalitet och hade rejält med extra kläder hemma som jag inte använde ofta eller alls, sådant jag använde för några år sedan men inte nu längre, kanske för att jag skaffat något nyare. En del är t-tröjor med små små hål, strumpor som börjar bli tunnslitna eller har något hål, skor som jag inte längre använder för att jag har köpt bättre. Jag samlade ihop dessa, det blev mer än jag hade trott, och skrev e-post till Convictus som nämndes i artikeln, för att höra hur jag kunde överlämna kläderna till dem. De hörde aldrig av sig, och jag tror jag förstår varför. Bara några dagar senare skrev DN att de organisationer de nämnt i artikeln hade överfullt med kläder i sina lokaler, och att de inte kunde ta emot mer gåvor. Antagligen hade de även bättre saker för sig än att svara på e-post från alla oss som ville ge dem ännu mer kläder.

Kläderna har jag kvar, packar jag om dem i banankartonger som jag hade tänkt blir det nog 4–6 fulla kartonger. Nu är det kallt ute igen, och jag skulle mycket hellre se att mina kläder ger värme till någon behövande än att de ligger i mitt garage med en massa skräp och bråte. Jag kan nog sortera ut ännu mer kläder och skor om jag tar mig lite tid till det. Jag har precis skrivit till Convictus igen och hoppas på sätt och vis att de hör av sig denna gång, även om det i den bästa av världar väl vore bättre om de inte hörde av sig, eller att de inte behövde finnas, för att alla människor har de kläder och andra grundläggande saker de behöver.

Jag har valt att kontakta just Convictus eftersom jag vill att mina kläder går direkt till den som behöver dem, inte hängs ut i någon andrahandsbutik eller att någon sorterar och kanske slänger sådant som jag vet att faktiskt går att använda. (Som DN skrev så är det ju faktiskt bättre att ha någons använda, men rena, kalsonger, och strumpor med några hål, än att inte ha några alls.)

Det känns lite som att jag ger lite små-patetisk Karl-Bertil Jonsson-känsla med det jag skriver, men det bjuder jag på. Jag lever inte i något stort överflöd, men jag vet att de finns många som har det sämre ställt och jag vill gärna hjälpa till på de sätt jag kan.

Andra bloggar om: hemlösa, kläder, skor, Convictus

Det känns fånigt att nästan allt jag skriver är kommentarer till sådant jag läser i DN, men jag har svårt att låta bli att reagera när jag ser något dumt.

Idag skriver DN om ett lagförslag som bl.a. skall förbjuda differentierade priser grundat på kön. Det skall bli förbjudet för frisörer att ta mindre betalt för en snabb och enkel herrklippning än en mer komplicerad dam-dito, och taxiföretagen får inte erbjuda lägre pris till kvinnor (som taxiföretagen och andra av någon outgrundlig anledning vill kalla tjejer).

Visst, en del yngre män kanske har lika krångliga frisyrer som många kvinnor, och en del kvinnor är snaggade som jag, men generellt tror jag att det är enklare och går snabbare att klippa håret på en man än på en kvinna. Jag hoppas att frisörerna inför något system med taxa efter hur komplicerat arbete de gör så att det ändå blir rättvist.

Den s.k. tjejtaxan för taxi tillkom, om jag inte minns helt fel, för att kvinnor lättare skall ha råd att ta (riktig, inte svart-) taxi hem från en utekväll. Det är ett sätt att minska utsattheten för övergrepp och jag betalar gärna lite mer för mina taxiresor, de är inte vanliga, för att kvinnor skall få känna sig tryggare på väg hem på natten. Statistiskt sett är det unga män som oftast råkar ut för våld (utanför hemmet), men jag vill inte att någon kvinna skall behöva stanna hemma, låta bli att gå ut med vännerna, av rädsla för att bli våldtagen på vägen hem. Det är svårt att gradera olika övergrepp, kanske speciellt för mig som vare sig blivit misshandlad eller våldtagen, men jag föreställer mig att en våldtäkt är oändligt mer kränkande och kan vara mycket svårare att komma över.

Vad gäller inträde på nattklubb är det väl en enkel marknadsanpassning. Nattklubbsägarna hoppas att billigare inträde för kvinnor skall locka fler kvinnliga gäster, som i sin tur lockar fler manliga gäster. Varför skall inte marknadskrafterna få styra?

Idag kommer nästa del i DN:s kampanj mot läkare. Ulrika By skriver att vi som arbetar på sjukhus sitter hemma och pillar oss i naveln och får miljonlöner för det. Synd att hon inte vet så mycket om den verklighet hon försöker skriva om.

Hon tycker att vi skall jobba extra på vårdcentraler i Stockholm på vår lediga tid, men hon har inte brytt sig om att ta reda på att landstinget förbjuder det. De som jobbar extra genom bemanningsföretag skulle nog gärna arbeta på hemorten om det gick, det finns många fördelar med det, både att man kan bo hemma och att man känner till sjukvårdens struktur och lättare kan remittera till rätt instans direkt. Dock anser landstinget att det är fel, att arbeta som hyrdoktor i egna landstinget är strängeligen förbjudet.

Något annat som Ulrika inte förstår är att det är stor skillnad i vad man behöver kunna som specialist på sjukhuset och som distriktsläkare på vårdcentralen. Distriktsläkaren är specialist i allmänmedicin och har en bredd på sina kunskaper som sjukhusspecialisterna saknar. Jag som är öronläkare kan behandla öronbarn och ta ut vaxproppar på vårdcentralen, men jag har inte den bästa kompetensen när det gäller den senaste blodtrycksbehandlingen eller bensår hos diabetiker. Fördelen med distriktsläkare är att de är specialister inom sitt fält, de är bäst på att behandla vårdcentralens patienter.

Jag håller med om att det är barockt att politikerna bestämmer att man inte skall få träffa vissa läkare utan att ha remiss från vårdcentralen, att allt fler patienter skall hänvisas till vårdcentralerna, utan att man satsar på primärvården och ser till att det finns en fungerande organisation, givetvis innan man genomför en sådan förändring. Men att tvinga alla andra läkare ut i primärvården ser jag inte som en lösning. Det ger en sämre vård på vårdcentralerna och längre köer till specialister på sjukhusen.

Att läkare skall vara chefer är en självklarhet. Det finns ingen annan i organisationen som är bättre insatt i hur vårt arbete går till och vilka förutsättningar som finns för vårt arbete. Läkare som chefer är i många fall en förutsättning för att vårt arbete skall fungera optimalt. Just schemaläggning kan givetvis någon annan än den mest erfarna specialisten ägna sig åt.

Det känns sorgligt att DN publicerar en artikel av detta slag, så dåligt underbyggd, och dessutom tar med den på förstasidan. Det får mig att tänka på skymningspressens lågvattenmärken. Med artikeln i förrgår, som jag skrev om då, började jag tro att DN bedriver en systematisk hatkampanj mot läkarkåren, något som dock ansvarig utgivare Jan Wifstrand förnekar i ett svar på mitt mail imorse.

DN skriver idag om jourersättningen för läkare, en mycket onyanserad och vinklad artikel av Nils Palmgren

Sjukhusdirektören Cecilia Seidegård och ordföranden för läkarföreningen är de som kommer med vettiga uttalanden i frågan. Direktören när hon säger att ”…de som tjänar mest är specialister inom smala områden som är jourtunga. Det är läkare som gör fenomenala insatser.” Allt som Thomas Flodin skriver är relevant, tycker jag som läkare och f.d. fackligt aktiv.

Det enda namnet jag känner igen på DN:s lista över höga årslöner hos läkare (som saknas i nätversionen) är en kollega som är narkosläkare och arbetar på IVA. Narkosläkare går (arbetande) jour även som specialister, och får därför högre ersättning för sina jourer. Som dr Flodin skriver så baseras jourersättningen på grundlönen. Det normala är att varje timmes jour ersätts med 1,5–2 timmes timpenning (lön eller ledighet), kvällar 1,5, nätter och helger 2. För mig som öronläkare under utbildning innebär det att jourerna kan ge 10–25 % på den skattade lönen varje månad, till ett pris av sömnlösa nätter och helgarbete utöver den vanliga femdagarsveckan. Är det ohemult? Jag tycker inte det.

Att vissa narkosläkare i länet kan få riktigt bra lön kan bero på att det alltid finns en skicklig specialist (med bra grundlön) som har “leverberedskap”, d.v.s. han eller hon är beredd att när som helst, dygnet runt, alla dagar i veckan, åka till sjukhuset för att hjälpa till med levertransplantationer. Skulle det falla sig så att det är många levertransplantationer (en verksamhet som inte kan planeras) den vecka som läkare X har leverberedskap så kommer denna läkare att få bra betalt för att inte sova, inte kunna träffa sin familj, inte kunna ha ett socialt liv denna vecka. Det är ett pris vi får betala för att rädda liv. Skall vi hjälpa människor som inte kan leva utan att få en annan människas lever? Då måste vi se till att det finns kompetent personal som kan sköta transplantationerna. Skall vi spara pengar på detta så kommer det att innebära att människor dör i onödan, det måste politiker och DN inse.

Precis som dr Flodin säger så är det mest underläkare (läkare som ännu inte är specialister inom ett område) som går jour, och vi har inte särskilt hög grundlön om man tänker på dels utbildningens längd, men framför allt det stora ansvar vi tar i mötet med varje enskild patient. Inom vissa specialiteter måste specialister, med högre grundlön, gå jour (och arbeta under jouren), och de får då en betydligt högre ersättning för detta arbete, vilket för mig känns mycket rimligt.

Skulle jourersättningen sänkas får gärna någon annan ta mina jourer, så roligt är det inte att vara borta från min fru och min fyra månader gamla son på nätter och helger. Ingen går jour för att det är roligt, vi gör det för att vi måste, för att det måste finnas en kompetent läkare på plats dygnet runt för att hjälpa den som är sjuk. Skall det få kosta pengar? Fråga politikerna, och fråga Nils Palmgren