Grillad igelkott enligt DN

Jag råkade snubbla över DN:s arti­kel om nyvakna igel­kot­tar. Där står att man skall “Ta in den i rumsvärme, 1820 gra­der, ha den i en katt­bur med tid­nings­pap­per i bot­ten och med lite halm som den kan krypa in i.”

Min ugn blir inte var­mare än 275 gra­der, och hur jag skall få kot­ten till när­mare 2000 gra­der vet jag inte. Räc­ker blåslam­pan? Kom­mer det verk­li­gen att smaka gott?

För många år sedan läste jag i någon över­lev­nads­bok att man skulle baka in sin kotte i lera och lägga den i glö­den efter lägerel­den. När leran är torr och hård knac­kar man sön­der den så föl­jer tag­garna med. Jag vet inte om det är det viltre­ha­bi­li­te­rare Cha­ta­rina Krångh menar att jag skall göra. >;-)

Andra blog­gar om: DN, igel­kott

MySQL, Sun och DN:s inkompetens

Min första text om att Sun köper MySQL blev kort, men det är inte något jag slu­tar tänka på.

Jag kan inte annat än hålla med blog­ga­ren på Digi­tal Media. DN har verk­li­gen klan­tat sig. Jag kanske är lite par­tisk med tanke på mitt snart 30-åriga dator­in­tresse, men jag har fak­tiskt svårt att för­stå att de inte tar med upp­kö­pet av MySQL på första­si­dan, inte bara som en liten ano­nym blän­kare på två rader på eko­no­mi­de­lens omslag. Vore jag redak­tör vore det första­si­desstoff, och jag skulle se till att en skri­bent som vet vad det hand­lar om skri­ver artikeln.

Ceci­lia Jacobs­son må vara en bra jour­na­list, därom kan jag inte uttala mig, men det är pate­tiskt uppen­bart att hon inte är insatt i IT.  Dels kan hon inte stava till MySQL (utan sär­skri­ver det som My SQL), dels har hon uppen­bar­li­gen ingen aning om vad som menas med öppen käll­kod eller open source (FOSS). Hon skri­ver att gra­tis ned­ladd­ning är syno­nymt med öppen källkod—jag må vara ska­dad av mina många år som dator­in­tres­se­rad, men jag tyc­ker ändå att en skri­bent som inte för­står skill­na­den mel­lan vad t.ex. WinAMP och GIMP står för inte borde få skriva en arti­kel som denna.

Påstå­en­det att MySQL är en del av Linux kanske man måste tole­rera, även om många av oss vet bättre. Visst ingår MySQL i många linux­dis­tri­bu­tio­ner, instal­le­ras det inte auto­ma­tiskt så har man i alla fall möj­lig­he­ten att instal­lera det. Att Linux är kär­nan, ker­nel, och att alla andra pro­gram som ingår i en dis­tri­bu­tion inte per auto­ma­tik är syno­nymt med Linux kanske jag mot­vil­ligt måste accep­tera att en glad dato­ra­ma­tör inte kan för­stå (även om det bär emot). Att MySQL åtminstone i begrep­pet LAMP är jäm­ställt med både Linux-kärnan, Apache och PHP ver­kar ha gått Ceci­lia helt förbi.

Det är inte utan att det känns lite trå­kigt att inte någon av oss som läser och för­står detta kunde ha fått skriva arti­keln istäl­let. För mig är det en världs­om­ska­kande hän­delse, och jag tyc­ker verk­li­gen att DN borde ha till­räck­lig pejl på omvärl­den för att inse det.

Andra blog­gar om: DN, MySQL, MySQL, öppen käll­kod, open source, FOSS, Linux, Apache, PHP

Uppdatering om fyrverkerier, DN:s dubbelmoral om raketer

Visst, jag såg det på DN på nätet igår, och ser det idag igen i pap­pers­tid­ningen: I en av delarna skri­ver de om kvin­nan som fick hjär­tin­farkt efter att deras villa, inte långt från där jag bor, brun­nit ned sedan någon skju­tit rake­ter på det; i en annan del om vilka super­fyr­ver­ke­rier man skall köpa till nyår, deras testvin­nare inne­hål­ler i runda slängar ett kilo­gram krut.

Igår skrev både jag och DN om hur fyr­ver­ke­rier miss­bru­kas av indi­vi­der med akut omdö­mes– och empa­ti­brist (min for­mu­le­ring, inte DN:s). Det känns som stu­pid dub­bel­mo­ral och mot­bju­dande peng­a­hunger att sälja sig på det sät­tet. Till och med skym­nings­pres­sens Aftonpravda kör artik­lar för ett för­bud (men som skym­nings­press för­ut­sät­ter jag att de också har utför­liga tes­ter av all tänk­bar pyro­tek­nik), men jag hade hop­pats i min naiva enfald att DN skulle kunna hålla sig på en lite högre nivå.

Nu skri­ver ju även SvD om raket­pro­ble­met (även om man inte helt ovän­tat hellre ser fler poli­ser än ytter­li­gare för­bud som lös­ning), och AB rekom­men­de­rar att man skip­par fyr­ver­ke­ri­erna.

Bland andra blog­gare finns som vän­tat kri­tiska rös­ter, som spa­ni­o­rens torf­tigt for­mu­le­rade för­buds­skräck kryd­dad med spridda fel­stav­ningar, medan en folk­par­tist i Borås är torr men lite mer nyan­se­rad. Kyrk-oordnaren upp­märk­sam­mar också DN:s tvek­samma dub­bel­mo­ral. Drott­ningen av Söder­tälje är med all rätt asför­ban­nad, hon kan inte ta sig till job­bet eftersom bus­sarna är inställda på grund av raketattacker.

Själv sit­ter jag ännu i obrun­net hus, men jag tyc­ker inte om att det smäl­ler högt och ljud­ligt nära utan­för tom­ten. Lite skönt är det med Vidjas stora tom­ter, så att jag har 40–50 meter ned till den väg där den lokala intel­li­gens­re­ser­ven luf­sar förbi med sina rake­ter. Jag för­står inte hur alla hundä­gare, och de är väl­digt många här ute i Vidja, står ut, och var­för de inte gör något dras­tiskt. Så länge det är tillå­tet med pri­vata fyr­ver­ke­rier kanske de får accep­tera att det smäl­ler någon halv­timme kring tolvsla­get, och att de då kanske ger lug­nande medi­cin till sina hun­dar och stan­nar hemma inne med dem, men de skall inte behöva plå­gas varje kväll och natt i flera veckor!

Andra blog­gar om: rake­ter, nyår, fyr­ver­ke­rier, DN, för­bud, hun­dar

Skall fyrverkerier få säljas till privatpersoner?

Läste just arti­keln i DN om hur ung­do­mar, som enligt gäl­lande lag inte skulle ha till­gång till dem, använ­der fyr­ver­ke­rier på sätt som ingen tän­kande kän­nande per­son ens borde komma på tan­ken att göra. Som van­ligt har andra blog­gare skri­vit om det tidi­gare, jag är säl­lan snabb med att skriva, mer efter­tänk­sam, på nätet som i livet. Jag har också rea­ge­rat på att det pangar och smäl­ler på gatorna omkring mig där jag bor, och har gjort så i flera vec­kor nu. Det har skri­vits i tid­ning­arna om att tun­nel­ba­nesta­tio­ner stängs för att per­so­ner som bevis­li­gen sak­nar empati eller ens basal tan­ke­för­måga skju­ter fyr­ver­ke­rier där inne.

Min reak­tion när jag läste arti­keln i DN idag var att man helt enkelt borde för­bjuda fyr­ver­ke­rier, all pyro­tek­nik. Inte feno­me­net som hel­het, såklart, utan för­sälj­ning till pri­vat­per­so­ner. Det finns redan idag ett för­bud mot fyr­ver­ke­rier i tätt­be­byggt område, som ingen bryr sig om, och som poli­sen givet­vis inte har någon möj­lig­het att för­söka se till att det följs. Van­liga “smäl­lare” är för­bjudna, de får inte säl­jas eftersom man ansåg att de mest miss­bru­ka­des av barn, men bar­nen leker då istäl­let med betyd­ligt tyngre fyrverkerier.

Behö­ver pri­vat­per­so­ner verk­li­gen ha fri till­gång till pyro­tek­nik? Borde det inte räcka med offent­liga fyr­ver­ke­rier, som sköts av utbil­dade pyro­tek­ni­ker som i mitt sce­na­rio är de enda som får köpa, till­verka, handha och använda alla for­mer av pyro­tek­niska pro­duk­ter. Pro­fes­sio­nella fyr­ver­ke­rier kom­mer att ha en kva­li­tet som vida översti­ger den som Svens­sons fyl­le­skjut i träd­går­den når upp till, oför­stån­diga bar­nungar kom­mer inte att ha till­gång till fyr­ver­ke­rier genom än mer oför­stån­diga “vuxna” som köper ut åt dem. Vi inom sjuk­vår­den slip­per lägga tid, och offent­liga medel, på att sköta själv­för­vål­lade ska­dor som antag­li­gen i elva fall av tio borde kunna nomi­ne­ras till The Dar­win Awards (utmär­kelse till män­ni­skor som genom sin urbota dum­het ser till att de själva inte kan föra sina kor­kade gener vidare till kom­mande gene­ra­tio­ner), eller betyd­ligt värre och mer tra­giskt, att hjälpa de stac­kare som drab­bats av andra män­ni­skors brist på intel­li­gens, empati, och fun­ge­rande hjärnceller.

Behö­ver vi verk­li­gen, sent på nat­ten och i många fall mer än lov­ligt beru­sade, titta på ama­tör­mäs­siga plan­lösa explo­sio­ner längs hela hori­son­ten? Har vi inte till­räck­ligt med möj­lig­he­ter att skada varandra utan att sätta dessa saker i hän­derna på barn och andra som inte för­står vad de gör?

Mitt svar, som du säkert för­står, är nej. För­bjud ski­ten! Vi säl­jer inte dyna­mit, han­deld­va­pen eller ammu­ni­tion över disk på Kon­sum och ICA till kreti och pleti, och vi skall inte sälja något som är lika far­ligt (om inte far­li­gare eftersom ung­arna och de hjärnbrist-drabbade mindre unga tyd­li­gen tror att detta hand­lar om lek­sa­ker) på det sätt som görs idag.

Efter att ha skri­vit detta tit­tar jag lite vad andra svenska blog­gare skri­vit, och jag är visst inte ensam i bloggo­sfä­ren om mina tan­kar och åsik­ter. Gamla modemar-kollegan Jinge Flücht ver­kar hålla med mig helt (men har självin­sikt nog att kalla sig gam­mal tråk­måns, vil­ket jag avstår från att betitla mig); Emrets­son är inte fullt så hård i sin kri­tik och ver­kar kunna tänka sig ett betyd­ligt snäl­lare för­bud; Jah Hol­lis har skri­vit om det flera gånger senaste dagarna. Jag har inte aktivt letat efter blog­gare som har andra syn­punk­ter, men jag ver­kar inte vara helt ensam om för­budstan­ken i svenska bloggo­sfä­ren idag.

http://intressant.se/intressant

Andra blog­gar om: DN, fyr­ver­ke­rier, pyro­tek­nik, pri­vat­per­so­ner, för­bud, blogg, bloggo­sfä­ren

Kläder för att värma hemlösa, ett andra försök

Förra vin­tern läste jag en arti­kel i DN om att orga­ni­sa­tio­ner som hjäl­per hem­lösa sak­nade varma vin­ter­klä­der, och van­liga under­klä­der, att dela ut till behö­vande hem­lösa. Jag har lite hamster-mentalitet och hade rejält med extra klä­der hemma som jag inte använde ofta eller alls, sådant jag använde för några år sedan men inte nu längre, kanske för att jag skaf­fat något nyare. En del är t-tröjor med små små hål, strum­por som bör­jar bli tunnslitna eller har något hål, skor som jag inte längre använ­der för att jag har köpt bättre. Jag sam­lade ihop dessa, det blev mer än jag hade trott, och skrev e-post till Con­victus som nämn­des i arti­keln, för att höra hur jag kunde över­lämna klä­derna till dem. De hörde ald­rig av sig, och jag tror jag för­står var­för. Bara några dagar senare skrev DN att de orga­ni­sa­tio­ner de nämnt i arti­keln hade över­fullt med klä­der i sina loka­ler, och att de inte kunde ta emot mer gåvor. Antag­li­gen hade de även bättre saker för sig än att svara på e-post från alla oss som ville ge dem ännu mer kläder.

Klä­derna har jag kvar, pac­kar jag om dem i banankar­tonger som jag hade tänkt blir det nog 4–6 fulla kar­tonger. Nu är det kallt ute igen, och jag skulle myc­ket hellre se att mina klä­der ger värme till någon behö­vande än att de lig­ger i mitt garage med en massa skräp och bråte. Jag kan nog sor­tera ut ännu mer klä­der och skor om jag tar mig lite tid till det. Jag har pre­cis skri­vit till Con­victus igen och hop­pas på sätt och vis att de hör av sig denna gång, även om det i den bästa av värl­dar väl vore bättre om de inte hörde av sig, eller att de inte behövde fin­nas, för att alla män­ni­skor har de klä­der och andra grund­läg­gande saker de behöver.

Jag har valt att kon­takta just Con­victus eftersom jag vill att mina klä­der går direkt till den som behö­ver dem, inte hängs ut i någon andra­hands­bu­tik eller att någon sor­te­rar och kanske slänger sådant som jag vet att fak­tiskt går att använda. (Som DN skrev så är det ju fak­tiskt bättre att ha någons använda, men rena, kal­songer, och strum­por med några hål, än att inte ha några alls.)

Det känns lite som att jag ger lite små-patetisk Karl-Bertil Jonsson-känsla med det jag skri­ver, men det bju­der jag på. Jag lever inte i något stort över­flöd, men jag vet att de finns många som har det sämre ställt och jag vill gärna hjälpa till på de sätt jag kan.

Andra blog­gar om: hem­lösa, klä­der, skor, Con­victus