Jag blev ärligt talat ganska förvånad när jag läste om att Sun Microsystems har för avsikt att köpa det äktsvenska MySQL, den stora aktören inom SQL-databas och öppen källkod.

MySQL AB har använt en licens för sitt program som bl.a. har gjort att Digium inte låter MySQL-modulen ingå i standardpaketet för Asterisk, kanske kommer det att ändras när Sun styr, de har ju numer stor erfarenhet av öppen källkod (Java, OpenOffice med mera).

Några länkar:
http://www.mysql.se/news-and-events/sun-to-acquire-mysql.html
http://www.sun.com/aboutsun/media/presskits/2008–0116/index.jsp?intcmp=hp2008jan16_mysql_learn
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=733627
http://sadsmile.blogsome.com/2008/01/16/foretagsuppkop/
http://www.idg.se/2.1085/1.140585
http://www.idg.se/2.1085/1.140597
http://www.idg.se/2.1085/1.140618
http://www.mediascreen.se/archives/200801/dn-ror-till-det-om-mysql
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=733655

Andra bloggar om: Digium, MySQL, Asterisk, Sun, Java, OpenOffice

Jag heter som du säkert sett Johan Adler. Jag bor i ett litet hus i Vidja i södra Stockholm, sonen Edvard bor här med mig varannan vecka. Jag arbetar som öron-, näs– och halsläkare på Huddinge sjukhus (som nu skall kallas Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge) med viss tjänstgöring på Södersjukhuset och KUS Solna (f.d. Karolinska sjukhuset, KS).

Jag har många sidor på nätet, och ett ställe där jag försökte samla information som inte ändras så ofta är min wiki, wiki nyfiken, där du hittar en (alltmer sällan uppdaterad) sida om mig, ett curriculum vitae och inte så fasligt mycket annat av vikt nu längre. Det finns en mer maskinläsbar sammanfattning om och av mig i form av en foaf.rdf under denna domän, och i bästa fall kan du få en översättning för mänsklig läsning. Du har bevisligen hittat min blogg, nyfiken blog, men jag har också en mobil variant, en moblog, som min ena mobiltelefon (SEM K800i) fixade åt mig. På RubHub skall det gå att se hur olika sidor som använder XFN hänger ihop, men det är tydligen inte många som länkar tillbaka till mig

Du ser mig allt mer sällan på skom, det tar helt enkelt för mycket tid och kräver en regelbundenhet som jag har svårt att uppbåda. Däremot hittar du mig bland annat på Facebook, del.icio.us, flickr, Picasa och Technorati. När GeoURL behagar fungera kan du se vilka andra sajter som finns i min geografiska omgivning (om det nu är intressant i vår uppkopplade värld). Du kan nog hitta mig på en bunt olika internetfora också, så här på rak arm kommer jag att tänka på Esato, Min Hembio (genom kopplingen till Prisjakt), Manufrog (mitt webbhotell), svenska VoIP-Forum, Oddmuse wiki, VoIP-infos wiki, men det finns säkert många många fler, bland annat då sådana som är relaterade till linux, datorer, internet, IP-telefoni och annat som roar mig.

Du kan läsa en hel del om min kära syster, Helena Gripman, här på bloggen. Många av sidorna har varit med genom flera av bloggens inkarnationer, med olika bakomliggande program. Jag har också ordnat en minnessida för henne, men den blev inte så aktiv som jag hade tänkt när jag väl gjorde den. Nu är den mer ett tyst monument över en älskad syster, dotter, släkting och vän, som lämnade oss alldeles för tidigt.

Jag har ordnat en sajt för området där jag bor, Vidja, och efter att ha sett reaktionerna på texten jag skrev om problemen med att hitta kläder för långa ordnade jag även en sida för långa människor (som tyvärr inte verkar ha blivit lika populär som kommentarsträdet här på bloggen).

I vintras drog jag en massa kabel, bland annat antennkabel och nätverkskabel mellan husen, så nu har jag bland annat trådbundet cat6– och cat5e-nätverk mellan bostadshus och gästhus, och även ned till garaget (även om det inte är inkopplat dit än). Det är möjligt att jag inte kommer att ha någon större praktisk nytta av gigabit-nätverk till garaget, där det är för dammigt för att ställa någon mer avancerad teknisk utrustning än cirkelsåg, skruvdragare och pinnsvets, men drar jag ändå kabel känns det dumt att inte dra det nu. Kanske jag har glädje av det i framtiden. cat5-kablarna fungerar ju mer än väl för telefoni också (det räcker tydligen med cat3 till det).

En tanke jag lekte med var att sätta upp rörelsedetektorer (PIR) runt om huset, garaget, gästhuset, och koppla alla till en central, kanske en dator, kanske något annat, och även sätta upp kraftiga lampor, t.ex. halogen-flodlampor på 150‑1000 W (kostar från knappa hundringen), och låta rörelsedetektorer med mera påverka ljuset, tillsammans med skymningsrelä (ljusnivådetektor) och lite slump. Dithän har jag inte kommit än, men det var en av tankarna bakom att dra flera flertrådiga kablar mellan alla hus, lite ”smart hem”-ambitioner.

En annan tanke var det här med telefoni. Jag tror jag måste ha läst om asterisk innan jag började med projektet, för jag hade kollat upp vad jag behövde för slags hårdvara, och vad som verkade mest prisvärt. För den som inte pysslar med VoIP / IP-telefoni (telefoni över datornätverk) är alltså asterisk ett datorprogram, helt gratis, som i princip kan allt som den mest avancerade kommersiella telefonväxel kan, och mer därtill, och som man själv förhållandevis enkelt kan anpassa till sina egna behov och önskemål. När jag drog kabel drog jag alltså om telefonin också, och det finns förutsättningar för 2–8 trådar (1–4 envägs telefonlinjer) mellan alla hus. Vanlig standardtelefondragning bygger på två trådar från telestationen in i huset, sedan brukar det vara fyra trådar som går vidare, ett par från stationen och ett par i retur om ett jack inte används eller telefonen där ligger på.

Jag köpte sedan en Linksys SPA-3102 och en Linksys PAP2T. SPA-3102 är en dosa som kopplas till jacket från telestationen, och har även ett uttag för en vanlig telefon, samt för nätverk (Ethernet 10/100) in och ut, och PAP2T är en dosa med uttag för två vanliga telefoner och nätverk. Båda dessa små burkar omvandlar alltså vanlig analog telefonsignal till digitala signaler som skickas över nätverket enligt protokollet SIP (en öppen standard, till skillnad från t.ex. Skype). Detta gjorde att jag kunde få samtal till och från telestationen (Telia/Skanova etc) till datorn i digital form, och ha tre digitala telefonlinjer hemma som också kopplas till datorn. Jag skaffade också två IP-telefonnummer hos CellIP, och lät datorn med asterisk registrera sig på dem. Då kunde jag ta emot inkommande samtal på mitt vanliga Telia-nummer på vilken som helst av tre separata telefonlinjer hemma, och det gick samtidigt att ringa upp till två samtal till från de andra två linjerna, och för utgående samtal kan jag låta asterisk välja den billigaste vägen (i mitt fall t.ex. mobilsamtal genom Telia, övriga samtal genom CellIP).

Nu har jag också skaffat en Linksys SPA-941 som är en IP-telefon, en helt digital telefon som inte kan kopplas till vanliga telenätet utan bara till datorns nätverk, och den har med senaste mjukvaran fyra telefonlinjer, samt helt nyligen en Siemens Gigaset S675 IP, en trådlös DECT-telefon som hanterar sex generella VoIP-linjer, en VoIP-linje förinställd för Siemens egna gigaset.net, och en linje för fast telefoni. Nu har jag plötsligt tretton telefonlinjer som jag skulle kunna använda internt (fyra av dem går bara till min SPA-941, sex av dem till min S675 IP och upp till sex trådlösa telefoner som jag kan koppla till den). Jag har skaffat ett tredje nummer hos CellIP (tänkte ha ett särskilt faxnummer), ett gratis nummer hos Free World Dialup och ett hos italienska Eutelia (med gratis ingående nummer, i mitt fall i Oxford, Storbritannien).

Det går att göra mycket roligt med asterisk, bland annat finns en funktion för att automagiskt koppla ned samtal som rings av datoriserade uppringare (telefonförsäljare t.ex.), men den slutade jag med när jag märkte att den var för effektiv. Jag hade ringt vårdcentralen och bett dem ringa tillbaka, men de kom inte fram. De hade en dator som ringde åt dem, och skulle väl antagligen ha lämnat över samtalet till rätt person hos dem om inte asterisk hade skickat den speciella ton som får datorn som ringde upp att tro att numret var felaktigt. Jag har nu också en digital telefonsvarare i min dator, och lämnar någon ett meddelande så får jag det med e-post. Är det något telefonnummer som jag vet att jag inte vill svara på samtal från kan jag lägga in det i en “svart lista” i asterisk, och då kommer telefonen inte ens att ringa hemma. Ringer någon från ett hemligt nummer kan asterisk kräva att personen knappar in sitt nummer innan samtalet kopplas fram.
Bland framtida projekt finns bland annat fax, det blir då ett gratis program som låtsas vara en fax, och som dels kan ta emot fax och t.ex. skicka det som pdf-fil till min e-post (eller skriva ut det eller vad jag nu vill), dels skulle kunna göra om e-post som jag skickar till en speciell adress i ett speciellt format till ett utgående fax. Ett annat projekt blir att lägga in en utförlig lista över kända telefonförsäljares telefonnummer i den svarta listan (med program som automatiskt uppdaterar denna lista). Ännu ett framtida projekt är att med Bluetooth koppla en äldre mobiltelefon till asterisk, inte så mycket för att ta emot samtal som för möjligheten att koppla valda, prioriterade, samtal vidare direkt till min mobiltelefon. Med ett kontantkort hos 3, samma operatör som min vanliga mobil, i den telefonen kommer det inte att kosta mycket alls att få den möjligheten. Givetvis går det också att koppla larmet till datorn och låta asterisk ringa mig om det händer något hemma, och när jag har fått linux att prata med min UPS (reservström-aggregat till datorn) kan asterisk även ringa (eller skicka SMS) om det blir strömavbrott. Med koppling till mobiltelefon kan jag även på sikt ordna så att jag får SMS om de viktigaste e-postmeddelandena som kommer.

Länktips:

• http://www.voip-info.org/wiki/


• http://www.voip-forum.se/forum/index.php


• http://www.voip-forum.se/forum/showthread.php?p=7405#post7405


• http://www.minhembio.com/forum/index.php?showtopic=168142


• http://www.prisjakt.nu/produkt.php?p=220182


• http://en.wikipedia.org/wiki/Session_Initiation_Protocol


• http://www.asterisk.org/

Andra bloggar om: nätverk, smart hem, telefoni, VoIP, IP-telefoni, asterisk, telefonväxel

Jag hade en gammal installation av Ubuntu på datorn hemma, och har inte använt den så mycket på ett tag. Fedora Core kom med en ny version som jag ville testa, så jag tog bort ubuntu-partitionerna och startade en Fedora-installation.

Jag har, eller hade, två lika stora hårddiskar i datorn, 200 GB SATA, med en Windows-partition med OS och installerade program och en massa “bra att ha” nedladdat på den första disken, och linux-partitionerna och en stor Windows-partition med “Mina dokument” på den andra disken.

Jag sade åt Fedoras installationsprogram att använda den andra hårddisken och partitionera det fria utrymmet som den tyckte verkade bäst. Eftersom jag inte litar på att blir rätt och vill veta vad som händer bad jag att få se vad den tänkte göra och det såg lite skumt ut. Den verkade se båda diskarna som en stor, men jag tänkte att det var något med LVM (logiska volymer) som den busade med. Den fick göra sin partitionering och installation, men när jag startade om datorn kunde grub inte starta något. Den klagade på felaktig diskgeometri.

Det visade sig att Fedora hade lagt till partitioner på första disken, utöver den partition som redan tog allt utrymme, och Fedoras partitioner antog att disken var dubbelt så stor som den är. Jag återställde MBR (där jag hade låtit grub installeras) och försökte boota Windows, men det gick inte heller—“hal.dll saknas eller är skadad, installera om den”.

Jag ville inte chansa på några räddningsförsök utan att kunna ha en säkerhetskopia av min två år gamla och väl inkörda Windows-installation, så jag avvaktade några dagar, köpte en ny hårddisk som fick bli den nya första disken. Ny installation av Windows XP, uppgradering med SP2, grundläggande drivrutiner och program. Sedan försökte jag igen med Fedora, och nu partitionerade jag helt på egen hand, vis av erfarenheten. Nu gick det att boota Fedora (som jag inte var så imponerad av), men inte Windows. Det blev samma fel igen, med den nya installationen.

Nu hade jag hunnit googla lite, och sett att det går att åtgärda det felet genom att starta Windows XP räddningskonsol från CD-skivan och köra bootcfg /rebuild. Det var bara ett litet problem—det gick inte att starta Windows installations-CD… Jag tog bort Fedora-partitionerna helt, ingen skillnad. Jag tror det som gjorde susen (jag provade lite allt möjligt) var att ta bort boot-flaggan på Windows-partitionen. Då gick det att köra CD:n till slut, och jag kunde köra bootcfg och få min nya Windows-installation att starta. Med lite meckande kunde jag göra samma sak för min gamla kära installation, men det gjorde ingen skillnad.

Det verkar som att Fedora har fått för sig att jag hade en RAID-installation med mina två diskar, och av någon anledning skrev den hela installationen slumpmässigt över hela den första hårddisken, och skrev över slumpmässiga delar av Windows-installationen och alla andra “bra att ha”-filer (där givetvis drivrutiner och de program jag använder mest och deras uppdateringar fanns). Mina fotografier (säkerhetskopieras, om inte regelbundet så åtminstone hyfsat ofta), musik, filmer från videokameran, viktiga dokument och annat låg som tur var på den andra disken, den som Fedora skulle ha använt men som den inte rörde.

Pestflagg för Fedora alltså. Nu har jag hämtat senaste Ubuntu, från i höstas, i väntan på nästa version i juni och väntar på att jag skall våga försöka mig på en installation. (Fedora och Ubuntu är alltså linux-distributioner för den som inte visste det.)

För att mecka med partitioner och för att säkerhetskopiera en del saker medan jag utförde räddningsarbetet använde jag bl.a. senaste Slax och SystemRescueCD, och jag rekommenderar även Ultimate Boot CD för denna typ av arbete. Slax är en linux live-cd som jag tycker mycket om, den är inte speciellt gjord för räddningsarbete men den är trevlig att använda. SystemRescue är också bl.a. en linux live-CD, mer inriktad på räddningsarbete, men den kan också starta t.ex. freedos, och det var så jag återställde MBR-koden. Det kanske finns andra sätt, men det är ett lätt och smidigt sätt att göra det.

Medan jag letade efter bra program att återinstallera hittade jag ett gratisprogram som jag måste nämna och rekommendera, SequoiaView som jag hittade genom SnapFiles. SequoiaView ger en otroligt bra bild över hur utrymmet på en hårddisk(-partition) används, se bara skärmbilden på programmets hemsida! Nu blir det hur enkelt som helst att leta upp de där stora filerna som bara tar plats och som sällan används, så att jag kan lägga över dem på någon skiva i väntan på att jag behöver dem igen.

En liten fördel med Fedoras destruktiva tendenser är att jag nu har en ny ren Windows-installation med senaste drivrutinerna för allt. Det mesta fungerar men jag har inte fått nätverksanslutningen att fungera. Jag använder inte något lokalt nätverk hemm till något annat än testning så det gör inte så mycket just nu, men det är lite irriterande. Någon drivrutin för min gamla bildskärm, Nokia 920C, finns inte på nätet, vad jag kan se. Installerade en för 930C och det verkar fungera som det skall. I värsta fall får jag försöka gräva fram originalskivan, var den nu kan vara, och lägga in drivrutinerna jag fick med skärmen en gång i tiden.

Andra bloggar om: Fedora Core, Windows, linux, Slax, SequoiaView

Jag sitter på “utbildning” för operationsplaneringsprogrammet Orbit från WM-data.

Jag trodde ärligt talat att Siemens Melior var det sämsta Windowsprogrammet i bruk, men Orbit verkar faktiskt betydligt värre. Vad WM-datas programmerare har för yrke kan jag inte ens gissa, men det har helt klart inget med datorer att göra. Man har inte hört talas om intuitiva användargränssnitt, antagligen har man inte ens hört ordet användargränssnitt, än mindre har man hört talas om standarder för Windowsprogram och deras användargränssnitt. Det är bland det rörigaste man kan tänka sig, ett par exempel är att man på vissa ställen måste dubbelklicka på det man vill välja i en rullgardinsmeny, och att man måste högerklicka med musen för att få fram en meny för att kunna spara patientuppgifter (det finns ingen klickbar “spara”-knapp).

Detta skräp skall vi tvingas använda dagligen, och därmed göra arbete som tidigare våra kompetenta vårdplanerare har gjort. Vi som läkare kommer att få ännu mindre tid för våra patienter, ännu mindre tid för att göra det vi är utbildade för, och underlaget för operationsplaneringen kommer givetvis att bli sämre när personal som saknar rutin vad gäller detta arbete skall sköta det. Vad våra vårdplanerare skall arbeta i framtiden med vet jag inte.

Jag är inte negativ till teknik, men jag vill ha välgjorda program som är smidiga och lättanvända och som underlättar mitt arbete. Inte tekniska missfoster som försvårar mitt arbete och tar tid från det jag borde göra, att prata med och undersöka patienter för att ställa rätt diagnos och föreslå den mest lämpliga behandlingen.

Länk till WM-data och Orbit

Andra bloggar om: Orbit, WM-data, Melior, läkare

Nu sitter jag på hälsocentralen i Järvsö i norra Hälsingland. Jag tog ledigt en vecka från mitt vanliga arbete för att åka hit och arbeta som distriktsläkare.

Jag åkte upp i söndags eftermiddag, började köra klockan ett på eftermiddagen för att försöka vara framme medan det var ljust. Vägen upp till Uppsala var fin, men sedan blev det värre. Från Uppsala upp till Tönnebro, där jag tog av mot Bollnäs, var det kö i mötande körfält med hemvändande stockholmare som haft sportlov och vasaloppsåkare. Det snöade och låg rikligt med snö på vägen. Ett stycke söder om Dalälven låg jag bakom snöröjningsfordon och fick hålla 30–40 på 90-väg en ganska lång sträcka. På motorvägen norr om Dalälven var det till en början helt vitt. Jag såg nätt och jämnt bilen som låg någon km framför mig pga snöröken, och några spår på den helvita vägen fanns inte. Det var bara stolparna intill vägen som gav mig någon liten fingervisning om var vägbanan låg. Jag var tvungen att hålla 50–60 på denna 110-väg tills sikten och vägen blev lite bättre. Efter en matrast på Max i Bollnäs åkte jag vidare sista biten upp till Järvsö och var framme vid halvsju på Järvsö vandrarhem Kultis. Jag blev väl omhändertagen och fick veta att familjen som äger vandrarhemmet kommer från Huddinge och har ärvt ett hus i Vidja. De hade tittat på Vidjas hemsida för något halvår sedan och kände till mig långt innan jag kom.

Nästa morgon var det –25 grader i Järvsö, så jag frös rejält på väg till hälsocentralen. Bilen startade knappt, och det är första gången jag varit med om det, det var trögt att styra och växla för att oljan var så kall. Jag var glad att jag hade tagit med varma kläder!

Alla på hälsocentralen är väldigt trevliga och jag känner mig mycket välkommen och väl omhändertagen. Man har ett lite udda journalsystem, PMOS, som körs i Apple-miljö. Jag tror det finns någon central Mac-server, men jag arbetar vid en PC som kör Mac-OS under en emulator som heter Basilisk II, så jag har en hel liten Mac i ett fönster under Windows. Det känns lite skumt. Jag har testat många journalsystem och det här är väl inte det sämsta jag har testat, men inte någon ny favorit heller.

Jag åker inte skidor, vilket förvånar många här, så jag har ingen större glädje av närheten till Järvsöbacken, men jag åkte upp dit igår efter jobbet för att titta på den underbara utsikten. Det är väldigt vackert här, både nu på vintern och på sommaren. Matutbudet här är kanske inte det största, det verkar mest vara de tre pizzeriorna längs huvudgatan om man inte vill lägga ut lite mer pengar för att äta på Järvsöbaden. När jag gjorde min AT i Bollnäs åkte vi en gång till Järvsöbaden för att äta julbord, jag tror det var med kirurgkliniken, och det var minnesvärt. Maten och miljön imponerar. Vid ett annat tillfälle åkte vi till Träteatern på Stenegård och tittade på Trollkarlen från Oz, en helt underbar föreställning.

Det är trevligt här och det känns bra att komma tillbaka till Hälsingland som var mitt hem i två år. Jag saknade ibland storstaden när jag bodde här, men det är väldigt vackert och trevligt här, det kan inte förnekas.

Andra bloggar om: Järvsö, Hälsocentral, läkare, hyrläkare, vandrarhem

Jag snubblade av en händelse över information om “smarta” USB-minnen och hittade en länk till U3. Det handlar om speciella USB-minnen som har två partitioner, en som emulerar en CD-ROM och en som emulerar en hårddisk. När man stoppar in USB-minnet i datorn startas ett program från USB-minnet som sedan används för att köra andra program som ligger installerade på USB-minnet. Man kan alltså köra program som man har med sig, utan att de är installerade på datorn där man använder dem. Kör man t.ex. sin webläsare på det sättet så kan också alla bokmärken, kakor och andra inställningar lagras på USB-minnet. Man kommer då dels att ha med sig sin invanda miljö med de inställningar man vill ha, dels kommer inga spår av det man gör att lagras på datorn man använder, utan allt lagras på USB-minnet.

Portable Privacy Machine är en annan variant på temat vad gäller att inte lämna spår efter sig. Det är helt enkelt en minimal linuxdistribution (Damn Small Linux, DSL) som körs under en emulator (Qemu), och man har bl.a. Firefox och Thunderbird installerat. Eftersom allt körs under ett annat operativsystem under en emulator så blir det långsamt, och det är inte helt banalt att försöka ändra i installationen, lägga till fler program eller nyare versioner.

Vill man ha program med sig på USB-minne och köra dem utan att installera dem på datorn man sitter vid finns också PortableApps lösning. Det ser ut att fungera på samma sätt som U3-lösningen men kräver inte specifik hårdvara, utan fungerar med vilka USB-minnen som helst. Enda skillnaden (förutom att man sparar pengar) är inga program autostartar som de gör med U3.

U3 verkar mer kommersiellt, majoriteten av de få program som finns tillgängliga kostar pengar. Firefox, Thunderbird och OpenOffice finns och är gratis. Det framgår inte hur man gör om man vill installera ett program som U3 inte har paketerat för sina speciella minnen, om man vill ha något gratisprogram med sig t.ex.

PortableApps ser ut att vara okommersiellt, alla program, där tyvärr ännu färre, är gratis. Där finns information om hur man bär sig åt för att t.ex. uppgradera Firefox till nyare versioner, eller för att installera en annan språkversion.

Ett par problem med U3 är dels att det i dagsläget bara finns enstaka modeller av de speciella USB-minnen som krävs ute på marknaden (Sandisk t.ex. säger sig ha U3-minnen, men de finns inte att köpa någonstans), dels att de minnen som finns att köpa är långsamma (låg överföringshastighet till/från datorn).

Jag har funderat lite på att köpa ett U3-minne för att testa, men i dagsläget tror jag mer på PortableApps. De program som är intressanta, Firefox och Thunderbird, finns till båda alternativen, och när det ena är gratis och verkar bättre så är det inte så svårt att välja.

Andra bloggar om: usb-minne, u3, portableapps

Jag har kikat lite mer på SIM, det visar sig att det var äldre kort som gick att läsa med det programmet, nyare kort kan bli förstörda om man försöker få ut den information man behöver. Jag fortsätter med det vanliga kortet istället.

Annars tuffar det på, känns lite lättare att jobba nu. Jag är fortfarande arg och upprörd för att en patolog på Huddinge sjukhus missade att min syster hade malignt melanom 1997. Hade hon, patologen, ställt rätt diagnos hade min syster kunnat leva idag.

Jag tittar lite på hur man kan programmera smartcard och har funnit att det går bra tt ladda hem fullständiga utvecklingmiljöer från företagen som tillverkar enchipsdatorerna som sitter i korten (t.ex. Atmel och Microchip) Jag är inte säker på vad jag vill skriva för program, men det verkar roligt att programmera dem. Det är RISC-processorer, Atmels 90S8515 har 118 instruktioner och Microchips PIC16F84A 35 (!) instruktioner.

Jag har blivit lite sugen på att programmera smartcard, inte att bränna kort alltså, utan att skriva program. Jag tycker om att programmera i assembler och insåg att ett vanligt smartcard som t.ex. ett Funcard har mer minne och förmodligen är snabbare än båda mina första hemdatorer (Sinclair ZX80 och Acorn Atom).

Jag kikade runt lite på nätet, insåg att Atmel tillhandahåller en komplett utvecklingsmiljö, med simulator, för sina processorer. Jag har hämtat hem den och skall börja leka lite. På AVRfreaks finns också väldigt mycket information.

När jag letade efter roliga saker att göra hittade jag SIM_EMU som är ett program man lägger på ett silvercard eller greencard som man sedan justerar till SIM-storlek (det finns färdiga silverkort med perforation till SIM-storlek) och sätter i telefonen. Där kan man lägga in informationen från upp till tio SIM-kort, och man kan byta virtuellt kort/telefonnummer/operatör från en meny, utan att stänga av telefonen. För att lägga in informationen behöver man lite data om sitt SIM-kort som inte är så lätt att få tag på utan att använda t.ex. SimScan eller något liknande program.

Jag blev av med min handsfree (vanlig med kabel) när jag hade inbrott i bilen, så jag frågade på GEAB/Phonehouse Farsta om Bluespoon Chameleon, som borde ligga på en prisnivå jag klarar. De hade inte fått några alls men såg i datorn att Bluespoon Digital, som normalt kostar 3500:, var prissatt till 1495:. De vet inte varför, det finns inga aktuella kampanjer om detta toppenpris på ett av de bästa BT-headseten på marknaden. Det introducerades i somras så det kan inte vara en utgående modell än på länge. Expansys säljer den fortfarande för £270.

Har de lagt in fel pris i sina datorer är det väl bara att passa på. De hade ingen hemma när jag var där men skulle ta hem en till denna vecka. Det var butikschefen jag pratade med och han var helt inställd på att sälja en till mig för det pris de hade i datorn.

Är du sugen på denna modell så passa på nu.