Erik, en av stjärnorna bakom det underbara webhotellet på http://manufrog.com/ kontaktade mig idag och berättade i korthet att en server gick som sirap, det var svårt att köra säkerhetskopieringen och att han kunde knappt ens logga in för att se vad som var fel. Han kunde konstatera att min domän var skyldig till den höga belastningen, och att det var ett enskilt skript, en enskild webb-sida, som sänkte servern. Det var min wp-rss2.php, ett skript som levererar rss-flöden, och han bad mig kolla vad det var som var fel, om det var något tokigt med skriptet. Normalt skulle Erik ha löst detta problem snabbt själv, men det var nog lite svårt när han knappt kunde logga in. Jag vet hur tufft det kan vara att försöka analysera en server som är för överbelastad (tydligen tuggade “min” wp-rss2.php i sig 140 % av CPU-tiden på en dubbelkärnig processor, sjukt mycket).

Jag kollade snabbt på WordPress-sajten, hittade inget där om kända problem med wp-rss2.php, kollade logganalyserna genom webhotellet, det stämde att det var ofantligt många anrop till det skriptet, så jag laddade hem de råa loggfilerna och körde tittade på dem. Redan när jag tittade snabbt på loggarna såg jag att en IP-adress verkade skyldig, med upp till 3–4 anrop per minut. Det följande fick jag fram när jag fördjupade analysen lite:

jadler@server:_{/nyfiken.org/nyfiken-log$ grep index.xml nyfiken.org|grep 193.200.86.17|wc –l
576
jadler@server:}/nyfiken.org/nyfiken-log$ grep index.xml nyfiken.org|grep –v 193.200.86.17|wc –l
1
jadler@server:_{/nyfiken.org/nyfiken-log$ grep wp-rss nyfiken.org|grep 193.200.86.17|wc –l
557
jadler@server:}/nyfiken.org/nyfiken-log$ grep wp-rss nyfiken.org|grep –v 193.200.86.17|wc –l
49

Jag lade in en tillfällig spärr i .htaccess-filen, som om jag skrev rätt antagligen gör att ingen med den IP-adressen kommer åt någon information alls från http://nyfiken.org/. En snabb whois på den skyldiga IP-adressen pekade mig till ett företag i Göteborg, och för en gångs skull en användbar kontaktadress. Jag mailade Daniel vars adress fanns där och fick svar ganska snabbt. Han tror att det är http://sweblogs.com/ som ligger bakom attacken. De skall normalt inte begära rss-flöden oftare än var femte minut, så nu är något fel. Jag vet inte om andra har drabbats av samma sak, men är det så vet ni nu var ni skall leta.

I titeln nämner jag DOS-attack, där DOS står för Denial of service, en form av attack på Internet där man skickar så många förfrågningar till en server att den inte hinner med att svara på legitima förfrågningar från de riktiga besökarna. Jag tror och hoppas att det inte var det som var sweblogs tanke med detta, utan att de helt enkelt har buggiga program.

Jag kan för övrigt varmt rekommendera Manufrog! Jag upphör inte förvånas över deras service, nivån på deras support, hur vänliga och trevliga de är i alla lägen, och hur gärna de ställer upp med hjälp med små finjusteringar som jag gissar att andra webhotell inte skulle drömma om att hjälpa sina kunder med. Att de sedan inte tar mycket betalt har jag inget problem med, jag betalar gärna det de begär av mig även om det känns som att jag får betydligt mer än vad jag betalar för.

Andra bloggar om: webhotell, WordPress, htaccess, DOS-attack, sweblogs, Manufrog

Jag råkade se att knuff.se erbjuder en ny widget som ärligt talat verkar bra mycket trevligare än att klistra in RSS-flöden från dem. Du ser deras nya widget en bit ned till höger på denna sida. Senare råkade jag se (ja, på knuff.se) att min namne Johan skrev om det på sin blogg igår. Bloggandet och bloggosfären utvecklas…

På knuffs widget-sida kan man kryssa i vilka delar man vill ha med på sin sida, länkar in, andra bloggar man ofta länkar till, och mycket annat. Titta själv, det verkar inte dumt! (Se kommenterande bloggar.)

Jag har också lagt in ett par andra nya widgets, en snyggare technorati–widget och en från ma.gnolia. Den senare får tyvärr väldigt liten text och blir lite svårläst, men det går säkert att lösa med tiden.

Andra bloggar om: knuff.se, widget, bloggosfären, knuff

Visst, jag såg det på DN på nätet igår, och ser det idag igen i papperstidningen: I en av delarna skriver de om kvinnan som fick hjärtinfarkt efter att deras villa, inte långt från där jag bor, brunnit ned sedan någon skjutit raketer på det; i en annan del om vilka superfyrverkerier man skall köpa till nyår, deras testvinnare innehåller i runda slängar ett kilogram krut.

Igår skrev både jag och DN om hur fyrverkerier missbrukas av individer med akut omdömes– och empatibrist (min formulering, inte DN:s). Det känns som stupid dubbelmoral och motbjudande pengahunger att sälja sig på det sättet. Till och med skymningspressens Aftonpravda kör artiklar för ett förbud (men som skymningspress förutsätter jag att de också har utförliga tester av all tänkbar pyroteknik), men jag hade hoppats i min naiva enfald att DN skulle kunna hålla sig på en lite högre nivå.

Nu skriver ju även SvD om raketproblemet (även om man inte helt oväntat hellre ser fler poliser än ytterligare förbud som lösning), och AB rekommenderar att man skippar fyrverkerierna.

Bland andra bloggare finns som väntat kritiska röster, som spaniorens torftigt formulerade förbudsskräck kryddad med spridda felstavningar, medan en folkpartist i Borås är torr men lite mer nyanserad. Kyrk-oordnaren uppmärksammar också DN:s tveksamma dubbelmoral. Drottningen av Södertälje är med all rätt asförbannad, hon kan inte ta sig till jobbet eftersom bussarna är inställda på grund av raketattacker.

Själv sitter jag ännu i obrunnet hus, men jag tycker inte om att det smäller högt och ljudligt nära utanför tomten. Lite skönt är det med Vidjas stora tomter, så att jag har 40–50 meter ned till den väg där den lokala intelligensreserven lufsar förbi med sina raketer. Jag förstår inte hur alla hundägare, och de är väldigt många här ute i Vidja, står ut, och varför de inte gör något drastiskt. Så länge det är tillåtet med privata fyrverkerier kanske de får acceptera att det smäller någon halvtimme kring tolvslaget, och att de då kanske ger lugnande medicin till sina hundar och stannar hemma inne med dem, men de skall inte behöva plågas varje kväll och natt i flera veckor!

Andra bloggar om: raketer, nyår, fyrverkerier, DN, förbud, hundar

Läste just artikeln i DN om hur ungdomar, som enligt gällande lag inte skulle ha tillgång till dem, använder fyrverkerier på sätt som ingen tänkande kännande person ens borde komma på tanken att göra. Som vanligt har andra bloggare skrivit om det tidigare, jag är sällan snabb med att skriva, mer eftertänksam, på nätet som i livet. Jag har också reagerat på att det pangar och smäller på gatorna omkring mig där jag bor, och har gjort så i flera veckor nu. Det har skrivits i tidningarna om att tunnelbanestationer stängs för att personer som bevisligen saknar empati eller ens basal tankeförmåga skjuter fyrverkerier där inne.

Min reaktion när jag läste artikeln i DN idag var att man helt enkelt borde förbjuda fyrverkerier, all pyroteknik. Inte fenomenet som helhet, såklart, utan försäljning till privatpersoner. Det finns redan idag ett förbud mot fyrverkerier i tättbebyggt område, som ingen bryr sig om, och som polisen givetvis inte har någon möjlighet att försöka se till att det följs. Vanliga “smällare” är förbjudna, de får inte säljas eftersom man ansåg att de mest missbrukades av barn, men barnen leker då istället med betydligt tyngre fyrverkerier.

Behöver privatpersoner verkligen ha fri tillgång till pyroteknik? Borde det inte räcka med offentliga fyrverkerier, som sköts av utbildade pyrotekniker som i mitt scenario är de enda som får köpa, tillverka, handha och använda alla former av pyrotekniska produkter. Professionella fyrverkerier kommer att ha en kvalitet som vida överstiger den som Svenssons fylleskjut i trädgården når upp till, oförståndiga barnungar kommer inte att ha tillgång till fyrverkerier genom än mer oförståndiga “vuxna” som köper ut åt dem. Vi inom sjukvården slipper lägga tid, och offentliga medel, på att sköta självförvållade skador som antagligen i elva fall av tio borde kunna nomineras till The Darwin Awards (utmärkelse till människor som genom sin urbota dumhet ser till att de själva inte kan föra sina korkade gener vidare till kommande generationer), eller betydligt värre och mer tragiskt, att hjälpa de stackare som drabbats av andra människors brist på intelligens, empati, och fungerande hjärnceller.

Behöver vi verkligen, sent på natten och i många fall mer än lovligt berusade, titta på amatörmässiga planlösa explosioner längs hela horisonten? Har vi inte tillräckligt med möjligheter att skada varandra utan att sätta dessa saker i händerna på barn och andra som inte förstår vad de gör?

Mitt svar, som du säkert förstår, är nej. Förbjud skiten! Vi säljer inte dynamit, handeldvapen eller ammunition över disk på Konsum och ICA till kreti och pleti, och vi skall inte sälja något som är lika farligt (om inte farligare eftersom ungarna och de hjärnbrist-drabbade mindre unga tydligen tror att detta handlar om leksaker) på det sätt som görs idag.

Efter att ha skrivit detta tittar jag lite vad andra svenska bloggare skrivit, och jag är visst inte ensam i bloggosfären om mina tankar och åsikter. Gamla modemar-kollegan Jinge Flücht verkar hålla med mig helt (men har självinsikt nog att kalla sig gammal tråkmåns, vilket jag avstår från att betitla mig); Emretsson är inte fullt så hård i sin kritik och verkar kunna tänka sig ett betydligt snällare förbud; Jah Hollis har skrivit om det flera gånger senaste dagarna. Jag har inte aktivt letat efter bloggare som har andra synpunkter, men jag verkar inte vara helt ensam om förbudstanken i svenska bloggosfären idag.

http://intressant.se/intressant

Andra bloggar om: DN, fyrverkerier, pyroteknik, privatpersoner, förbud, blogg, bloggosfären

Det kommer säkert att ta ett tag innan bloggen ser ut som jag vill, och innan allt innehåll syns på ett vettigt sätt, men det känns roligt och lite som julstädning av bloggen. Det finns många teman för WordPress att välja på, några av de jag gillar är inte optimerade eller anpassade för senaste versionen av WordPress, med widgets och så vidare, men det tror jag att jag kan lösa själv. Det är nog lättare att uppdatera ett redan snyggt tema än att snygga till ett tema där alla teknikaliteter fungerar, åtminstone för mig. Den som är mer artistiskt lagd, mer rutinerad på grafisk formgivning och web-design, känner kanske annorlunda.

Ni som läser här får ha tålamod ett litet tag, eller njuta av att min blogg har annorlunda utseende varje gång ni kommer hit.

Några av de teman jag just nu tittar på är

• Bionic Jive


• Blue Earth


• Breaking News


• Daily Digest


• Clean


• Minima Plus


• Upstart Blogger Modicus

Jag vill ha två eller tre kolumner, och att dessa utnyttjar det mesta av det tillgängliga utrymmet på bredden, och jag vill kunna lägga in lite annonser från Google Adsense. Blue Earth ser ganska trevligt ut, men färgerna är inte i min smak.

En sak som känns lite tråkig med WordPress är att den språkliga anpassningen sker genom att redigera tema-filerna. Det vore trevligt om det fanns inbyggt stöd för internationalisering (i18n som det brukar skrivas i programmeringssammanhang), så att det räckte med att ändra på ett ställe, istället för att som nu gräva igenom alla inblandade filer, och göra om samma sak när man byter tema.

Det finns många insticksprogram/plugin att välja på också, bland annat för Google Adsense, även om jag inte har hittat just den perfekta för det senare. Det får jag jobba mer med när jag har bestämt mig för vilket tema det blir, och det är väl inte omöjligt att det blir handkodade annonsplaceringar även denna gång, det blir ju enklare att styra det som jag vill ha det då. Med den nya finessen i Adsense att man kan styra annonsenheters utseende direkt från Adsense–sidan så känns det inte lika viktigt att ha full kontroll från WordPress.

Har du som läser detta synpunkter på utseendet här så hör gärna av dig med en kommentar. När jag känner att det börjar bli klart kommer jag nog att skriva en text om vilket tema jag har valt och vilka anpassningar jag har gjort av detta, samt vilka insticksprogram jag använder.

Andra bloggar om: blogg, WordPress, tema, grafisk formgivning, web-design, utseende, Google, Adsense, internationalisering, i18n

Jag har dragit mig för att uppgradera WordPress, jag har för mig att det var en del strul senast jag gjorde det, med att bygga om mitt tema så att det skulle fungera med nya versionen, men nu har jag äntligen tagit mig för att göra det, och det var ett antiklimax. Jag följde instruktionerna och nästan allt bara fungerade rakt av.

Som väntat fick jag uppgradera ett antal plugin / insticksprogram till nyare versioner, det borde jag väl ha gjort ändå för länge sedan. Mitt tema verkar fungera som det skall, men jag får kanske göra om det lite för att kunna använda en del nya finesser i senaste versionen. En del av mina länkar syns inte längre i de smalare spalterna till höger och vänster, men det går säkert snabbt att ordna. Den nya versionen har inbyggt stöd för taggar men jag vet inte om den kommer att länka till svenska bloggsidor som jag brukat göra tidigare, annars får jag se till att lösa det.

Andra bloggar om: WordPress, plugin

Det känns lite konstigt, det är mycket jag skulle vilja skriva om, ändå skriver jag inget. Jag vet inte riktigt varför, jag sitter vid datorn ganska mycket, och har möjlighet att skriva, ändå blir det inget skrivet. Jag öppnar skrivfönstret i WordPress flera gånger varje vecka, men surfar sedan vidare på andra sidor.

Just nu sitter jag och scannar alla viktiga papper: betyg, anställningsintyg och anställningsbetyg, kursintyg med mera. Jag visste ärligt talat inte var de var, och när jag för en tid sedan behövde papper på att jag är leg läk var jag tvungen att be jobbet om en kopia på det pappret, som de ju har arkiverat (ordning och reda där i alla fall. Nu städade jag datorrummet och tittade igenom gamla flyttkartonger medan jag flyttade runt dem, och hittade mappen med viktiga papper (som borde ligga i ett bankfack), mina sparade recept och en hel del annat roligt. Jag har länge tänkt att jag skulle scanna alla dessa dokument så att jag säkert har dem även om originalen skulle brinna upp eller försvinna på annat sätt. Den digitala versionen kan jag lägga upp på mitt webhotell, i en mapp som inte är åtkomlig över nätet, bränna på ett gäng CD-skivor som jag kan sprida ut dit jag vill, så att jag vet att de alltid finns om jag behöver dem igen. I digital version är det ju också lätt att skicka dem med e-post till den som vill ha dem. Nu har jag (snart) fast anställning, och jag vill fortsätta arbeta på ÖNH-kliniken Huddinge inom överskådlig framtid, så jag behöver nog inte dessa papper inom närmaste tiden.

Annars pysslar jag en del med mobiltelefonen, nu en K800i. Jag har hittat en bunt intressanta program till den, bland dem jag använder mest är Wayfinder (navigation med extern GPS, Globalsat BT359 för min det, som pratar med telefonen genom Bluetooth), MobyExplorer, Opera Mini, IM+, MINO, Mobile GMaps, och ShoZu (som jag inte använder så värst mycket, ärligt talat). Spelmässigt är det Quadrapop (som är gratis, från Sony Ericsson), och Same Game 2 (också gratis).

När jag nu har bra 3G med bra avtal, god täckning hemma hos mig (bor 550 meter från 3:s mast), och 1 GB per månad för 199:, sedan 1:49 (?) per MB, max 499: per månad, har jag börjat mobilsurfa ganska friskt, och jag är sugen på en bättre surf– och epost-telefon, med riktigt tangentbord. Funderar på något som kan ersätta min gamla Palm Tungsten T3 som handdator, och också fungera som telefon och Internet-terminal. Nu lutar det mest åt HTC TyTN, men jag är också nyfiken på den telefon som går under arbetsnamnet HTC Omni, efterträdaren till HTC Universal/Qtek 9000, med VGA-skärm med mera. Å andra sidan lär inte Omni släppas förrän första eller andra kvartalet 2007, och den lär kosta en hel del, och redan TyTN är ju inte helt billig. Dessutom lär nog även Omni, som Universal, vara ganska stor och otymplig, även om man har planerat att göra Omni lite mindre just för att det är storleken som användarna anmärker på. Jag kände på en TyTN nyligen, och den känns helt OK på alla sätt, men större än så kan nog vara lite jobbigt.

Jag har skaffat ett i-name också, =johan.adler, hittade länken på Slashdot härom dagen, när det råkade vara extrapris på i-namn. Till en början fungerade i-namnet inte som OpenID, så jag skaffade ett sådant också, men nu skall nog mitt i-namn fungera som det skall även som OpenID, så det OpenID jag skaffade lär jag inte behöva mer.

Tanken med i-namn, och med OpenID, är att man skall ha en enda identitet på nätet. Genom mitt i-namn kan man nu komma till min blogg, mitt CV och andra sidor som jag har, och det finns en kontaktsida där vem som helst kan skriva till mig utan att jag behöver lämna ut min epost-adress och få en massa skräppost, och det finns åtminstone några sidor på nätet där jag kan logga in med mitt i-namn utan att behöva registrera mig speciellt just där. Tanken är god, om det bara slår igenom.

Jag vet att det finns en del som är skeptiska till Google, själv är jag inte det. Jag använder Gmail och älskar det, och jag provar gärna deras nya tjänster, nu senast kikar jag på Google Reader (RSS-läsare som känns väldigt smidig), Google Spreadsheets (kalkylblad som ligger på nätet, som jag kommer åt var jag vill), Google Calendar (som jag gärna skulle synka med SyncML mot telefonen), senaste Picasa med webalbum, med mera.

Jag hoppas att det kan bli av att skriva mer snart, jag har faktiskt lite dåligt samvete för att jag inte skriver om sådant som jag skulle vilja skriva om.

Ser att jag kan få med min blogg på sajten bloggkartan.se genom att skriva ett inlägg om det och länka dit. Tar standardtexten direkt från sajten:

Jag har placerat min blogg i Vidja på bloggkartan.se

Känns onödigt att skriva om något annat i samma text. Återkommer senare med intressantare saker.

Andra bloggar om: bloggkartan

Nyhittade, säkert mer eller mindre gamla:

Tangentbordet med liten display i varje tangent, ändrar sig efter dina önskemål.

Portable Virtual Privacy Machine—Tag med dig din omgivning på ett USB-minne, starta från Windows eller linux, ha webläsare (Firefox), e-postprogram (Thunderbird), bokmärken, e-post, kakor mm i fickan istället för på någon annans dator.

Real Programmers Don’t Use Pascal—23 år gammal text som jag hade mycket roligt åt när den var mer aktuell.

Real Programmers Don’t Write Specs—Liknar ovanstående text, kortare och i punktform.

The Story of Mel är ännu en berättelse om riktiga programmerare.

Toogle använder Googles bildsök och gör en ASCII-bild av den första bild den hittar som motsvarar dina sökord. Testa t.ex. Toogle edvard adler.

Sanna historier från servicetekniker—oavsett hur det är med sanningshalten, källan gör mig tveksam, så är det iaf ovanligt rolig läsning för att komma från Micro$oft.

“Scrollbar”-halsduk som är handvirkad, tyvärr ingen beskrivning utan bara besked om att den är slutsåld. Men vi som kan virka kan nog slänga ihop en liknande ganska enkelt.

Andra bloggar om: länkar, bloggosfären

Vet inte hur gammal länken är, den kanske har snurrat i bloggosfären för länge sedan, men jag hittade den någonstans och tyckte den var lite rolig.

Google Gulp