Billigt snus, under 15 kronor dosan

Jag är inte helt säker på att jag skall fort­sätta snusa, jag var sjuk en vecka kring jul och hade inga pro­blem att avstå från snu­set då, även när jag bör­jade må lite bättre. Nu har jag bör­jat igen, men ser det väl egent­li­gen som till­fäl­ligt än så länge. Jag kän­ner mig inte sär­skilt moti­ve­rad att sluta, men kän­ner mig inte hel­ler sär­skilt bero­ende av det. Jag fort­sät­ter för att jag tyc­ker om det, och för att jag gärna äter en massa godis när jag inte snusar.

Nu vid nyår har ju skat­ten på snus höjts ordent­ligt igen, så det kan bli ett dyrt nöje. Där­för tänkte jag prova en snus­sats från Gel­li­vare Snus­fa­brik igen. En snus­sats kos­tar 480 kro­nor, frakt och post­för­skotts­av­gift 118 kro­nor, så för mig som bestäl­ler en sats blir det 598 kro­nor för 2 kg snus, mot­sva­rande 40 dosor lössnus, alltså 14,95 per dosa. Klart bättre pris än i affären.

Jag har pro­vat deras snus­sats en gång tidi­gare, för flera år sedan, och det är inte krång­ligt alls. Man får en stor plast­burk med i prin­cip fär­digt snus, och en liten påse med kaliumkarbonat/soda som skall blan­das med lite varmt vat­ten och blan­das ned i toba­ken, sedan är det klart. Så vitt jag minns var sma­ken bra, ren fin tobakssmak.

Kanske andra blog­gande snu­sare, som Pet­ter på Mina dag­liga bestyr kanske också kan tänka sig att prova en annan leve­ran­tör av sitt lössnus.

Andra blog­gar om: skatt, snus, Gel­li­vare Snus­fa­brik, snus­sats

Blogg-spam, .htaccess igen

Jag tror att min .htac­cess måste ha bli­vit bort­kopp­lad i förra upp­da­te­ringen av Word­Press, för jag hade nu en .htaccess.bak med det inne­håll jag hade vän­tat mig, och en .htac­cess som näs­tan var tom (från­sett lite inne­håll från WordPress).

Jag skrev för snart två år sedan om att Tom Raf­terys lös­ning på pro­ble­met med blogg-spam hade hjälpt mig myc­ket.
Nu har jag imple­men­te­rat hans lös­ning igen, och även om jag inte säkert kan säga hur myc­ket kommentars-spam som har för­svun­nit, så ver­kar all trackback-spam ha för­svun­nit. Jag kan inte svära på att det är Raf­terys för­tjänst, eftersom jag sam­ti­digt åter­ak­ti­ve­rade en liten snutt som jag enligt min kom­men­tar en gång i tiden hit­tat på Word­Press Codex:
RewriteCond %{REQUEST_METHOD} POST
RewriteCond %{REQUEST_URI} .wp-comments-post\.php*
RewriteCond %{HTTP_REFERER} !.<strong>nyfiken.org.</strong> [OR]
RewriteCond <span>{HTTP_USER_AGENT} ^-$
RewriteRule (.*) ^http://</span>{REMOTE_ADDR}/$ [R=301,L]

Det som denna kod gör är att om någon begär sidan som skic­kar kom­men­ta­rer, och om hän­vi­sande sida (den sida man besökte när­mast tidi­gare) inte lig­ger inom min domän, så nekas de till­gång till sidan. Tol­kar jag koden rätt är det till och med så att de skic­kas till den IP-adress som själva befin­ner sig på, vil­ket knap­past gör dem gla­dare. Fun­ge­rar gör det i alla fall, och det är bra, även om Akis­met ver­kar ta hand om det mesta skräpet.

Andra blog­gar om: htac­cess, Word­Press, Tom Raf­tery, spam, Akis­met

mer om mig

Jag heter som du säkert sett Johan Adler. Jag bor i ett litet hus i Vidja i södra Stock­holm, sonen Edvard bor här med mig varan­nan vecka. Jag arbe­tar som öron-, näs– och halslä­kare på Hud­dinge sjuk­hus (som nu skall kal­las Karo­linska Uni­ver­si­tets­sjuk­hu­set Hud­dinge) med viss tjänst­gö­ring på Söder­sjuk­hu­set och KUS Solna (f.d. Karo­linska sjuk­hu­set, KS).

Jag har många sidor på nätet, och ett ställe där jag för­sökte samla infor­ma­tion som inte ändras så ofta är min wiki, wiki nyfi­ken, där du hit­tar en (allt­mer säl­lan upp­da­te­rad) sida om mig, ett cur­ricu­lum vitae och inte så fas­ligt myc­ket annat av vikt nu längre. Det finns en mer maskin­läs­bar sam­man­fatt­ning om och av mig i form av en foaf.rdf under denna domän, och i bästa fall kan du få en över­sätt­ning för mänsk­lig läs­ning. Du har bevis­li­gen hit­tat min blogg, nyfi­ken blog, men jag har också en mobil vari­ant, en moblog, som min ena mobil­te­le­fon (SEM K800i) fix­ade åt mig. På Rub­Hub skall det gå att se hur olika sidor som använ­der XFN hänger ihop, men det är tyd­li­gen inte många som län­kar till­baka till mig

Du ser mig allt mer säl­lan på skom, det tar helt enkelt för myc­ket tid och krä­ver en regel­bun­den­het som jag har svårt att upp­båda. Där­e­mot hit­tar du mig bland annat på Face­book, del.icio.us, flickr, Picasa och Tech­no­rati. När GeoURL beha­gar fun­gera kan du se vilka andra saj­ter som finns i min geo­gra­fiska omgiv­ning (om det nu är intres­sant i vår upp­kopp­lade värld). Du kan nog hitta mig på en bunt olika inter­net­fora också, så här på rak arm kom­mer jag att tänka på Esato, Min Hem­bio (genom kopp­lingen till Pris­jakt), Manufrog (mitt webb­ho­tell), svenska VoIP-Forum, Odd­muse wiki, VoIP-infos wiki, men det finns säkert många många fler, bland annat då sådana som är rela­te­rade till linux, dato­rer, inter­net, IP-telefoni och annat som roar mig.

Du kan läsa en hel del om min kära sys­ter, Helena Grip­man, här på blog­gen. Många av sidorna har varit med genom flera av blog­gens inkar­na­tio­ner, med olika bakom­lig­gande pro­gram. Jag har också ord­nat en min­nes­sida för henne, men den blev inte så aktiv som jag hade tänkt när jag väl gjorde den. Nu är den mer ett tyst monu­ment över en älskad sys­ter, dot­ter, släk­ting och vän, som läm­nade oss all­de­les för tidigt.

Jag har ord­nat en sajt för områ­det där jag bor, Vidja, och efter att ha sett reak­tio­nerna på tex­ten jag skrev om pro­ble­men med att hitta klä­der för långa ord­nade jag även en sida för långa män­ni­skor (som tyvärr inte ver­kar ha bli­vit lika popu­lär som kom­men­tarsträ­det här på bloggen).

Uppdatering om fyrverkerier, DN:s dubbelmoral om raketer

Visst, jag såg det på DN på nätet igår, och ser det idag igen i pap­pers­tid­ningen: I en av delarna skri­ver de om kvin­nan som fick hjär­tin­farkt efter att deras villa, inte långt från där jag bor, brun­nit ned sedan någon skju­tit rake­ter på det; i en annan del om vilka super­fyr­ver­ke­rier man skall köpa till nyår, deras testvin­nare inne­hål­ler i runda slängar ett kilo­gram krut.

Igår skrev både jag och DN om hur fyr­ver­ke­rier miss­bru­kas av indi­vi­der med akut omdö­mes– och empa­ti­brist (min for­mu­le­ring, inte DN:s). Det känns som stu­pid dub­bel­mo­ral och mot­bju­dande peng­a­hunger att sälja sig på det sät­tet. Till och med skym­nings­pres­sens Aftonpravda kör artik­lar för ett för­bud (men som skym­nings­press för­ut­sät­ter jag att de också har utför­liga tes­ter av all tänk­bar pyro­tek­nik), men jag hade hop­pats i min naiva enfald att DN skulle kunna hålla sig på en lite högre nivå.

Nu skri­ver ju även SvD om raket­pro­ble­met (även om man inte helt ovän­tat hellre ser fler poli­ser än ytter­li­gare för­bud som lös­ning), och AB rekom­men­de­rar att man skip­par fyr­ver­ke­ri­erna.

Bland andra blog­gare finns som vän­tat kri­tiska rös­ter, som spa­ni­o­rens torf­tigt for­mu­le­rade för­buds­skräck kryd­dad med spridda fel­stav­ningar, medan en folk­par­tist i Borås är torr men lite mer nyan­se­rad. Kyrk-oordnaren upp­märk­sam­mar också DN:s tvek­samma dub­bel­mo­ral. Drott­ningen av Söder­tälje är med all rätt asför­ban­nad, hon kan inte ta sig till job­bet eftersom bus­sarna är inställda på grund av raketattacker.

Själv sit­ter jag ännu i obrun­net hus, men jag tyc­ker inte om att det smäl­ler högt och ljud­ligt nära utan­för tom­ten. Lite skönt är det med Vidjas stora tom­ter, så att jag har 40–50 meter ned till den väg där den lokala intel­li­gens­re­ser­ven luf­sar förbi med sina rake­ter. Jag för­står inte hur alla hundä­gare, och de är väl­digt många här ute i Vidja, står ut, och var­för de inte gör något dras­tiskt. Så länge det är tillå­tet med pri­vata fyr­ver­ke­rier kanske de får accep­tera att det smäl­ler någon halv­timme kring tolvsla­get, och att de då kanske ger lug­nande medi­cin till sina hun­dar och stan­nar hemma inne med dem, men de skall inte behöva plå­gas varje kväll och natt i flera veckor!

Andra blog­gar om: rake­ter, nyår, fyr­ver­ke­rier, DN, för­bud, hun­dar

Skall fyrverkerier få säljas till privatpersoner?

Läste just arti­keln i DN om hur ung­do­mar, som enligt gäl­lande lag inte skulle ha till­gång till dem, använ­der fyr­ver­ke­rier på sätt som ingen tän­kande kän­nande per­son ens borde komma på tan­ken att göra. Som van­ligt har andra blog­gare skri­vit om det tidi­gare, jag är säl­lan snabb med att skriva, mer efter­tänk­sam, på nätet som i livet. Jag har också rea­ge­rat på att det pangar och smäl­ler på gatorna omkring mig där jag bor, och har gjort så i flera vec­kor nu. Det har skri­vits i tid­ning­arna om att tun­nel­ba­nesta­tio­ner stängs för att per­so­ner som bevis­li­gen sak­nar empati eller ens basal tan­ke­för­måga skju­ter fyr­ver­ke­rier där inne.

Min reak­tion när jag läste arti­keln i DN idag var att man helt enkelt borde för­bjuda fyr­ver­ke­rier, all pyro­tek­nik. Inte feno­me­net som hel­het, såklart, utan för­sälj­ning till pri­vat­per­so­ner. Det finns redan idag ett för­bud mot fyr­ver­ke­rier i tätt­be­byggt område, som ingen bryr sig om, och som poli­sen givet­vis inte har någon möj­lig­het att för­söka se till att det följs. Van­liga “smäl­lare” är för­bjudna, de får inte säl­jas eftersom man ansåg att de mest miss­bru­ka­des av barn, men bar­nen leker då istäl­let med betyd­ligt tyngre fyrverkerier.

Behö­ver pri­vat­per­so­ner verk­li­gen ha fri till­gång till pyro­tek­nik? Borde det inte räcka med offent­liga fyr­ver­ke­rier, som sköts av utbil­dade pyro­tek­ni­ker som i mitt sce­na­rio är de enda som får köpa, till­verka, handha och använda alla for­mer av pyro­tek­niska pro­duk­ter. Pro­fes­sio­nella fyr­ver­ke­rier kom­mer att ha en kva­li­tet som vida översti­ger den som Svens­sons fyl­le­skjut i träd­går­den når upp till, oför­stån­diga bar­nungar kom­mer inte att ha till­gång till fyr­ver­ke­rier genom än mer oför­stån­diga “vuxna” som köper ut åt dem. Vi inom sjuk­vår­den slip­per lägga tid, och offent­liga medel, på att sköta själv­för­vål­lade ska­dor som antag­li­gen i elva fall av tio borde kunna nomi­ne­ras till The Dar­win Awards (utmär­kelse till män­ni­skor som genom sin urbota dum­het ser till att de själva inte kan föra sina kor­kade gener vidare till kom­mande gene­ra­tio­ner), eller betyd­ligt värre och mer tra­giskt, att hjälpa de stac­kare som drab­bats av andra män­ni­skors brist på intel­li­gens, empati, och fun­ge­rande hjärnceller.

Behö­ver vi verk­li­gen, sent på nat­ten och i många fall mer än lov­ligt beru­sade, titta på ama­tör­mäs­siga plan­lösa explo­sio­ner längs hela hori­son­ten? Har vi inte till­räck­ligt med möj­lig­he­ter att skada varandra utan att sätta dessa saker i hän­derna på barn och andra som inte för­står vad de gör?

Mitt svar, som du säkert för­står, är nej. För­bjud ski­ten! Vi säl­jer inte dyna­mit, han­deld­va­pen eller ammu­ni­tion över disk på Kon­sum och ICA till kreti och pleti, och vi skall inte sälja något som är lika far­ligt (om inte far­li­gare eftersom ung­arna och de hjärnbrist-drabbade mindre unga tyd­li­gen tror att detta hand­lar om lek­sa­ker) på det sätt som görs idag.

Efter att ha skri­vit detta tit­tar jag lite vad andra svenska blog­gare skri­vit, och jag är visst inte ensam i bloggo­sfä­ren om mina tan­kar och åsik­ter. Gamla modemar-kollegan Jinge Flücht ver­kar hålla med mig helt (men har självin­sikt nog att kalla sig gam­mal tråk­måns, vil­ket jag avstår från att betitla mig); Emrets­son är inte fullt så hård i sin kri­tik och ver­kar kunna tänka sig ett betyd­ligt snäl­lare för­bud; Jah Hol­lis har skri­vit om det flera gånger senaste dagarna. Jag har inte aktivt letat efter blog­gare som har andra syn­punk­ter, men jag ver­kar inte vara helt ensam om för­budstan­ken i svenska bloggo­sfä­ren idag.

http://intressant.se/intressant

Andra blog­gar om: DN, fyr­ver­ke­rier, pyro­tek­nik, pri­vat­per­so­ner, för­bud, blogg, bloggo­sfä­ren