Idag kommer nästa del i DN:s kampanj mot läkare. Ulrika By skriver att vi som arbetar på sjukhus sitter hemma och pillar oss i naveln och får miljonlöner för det. Synd att hon inte vet så mycket om den verklighet hon försöker skriva om.

Hon tycker att vi skall jobba extra på vårdcentraler i Stockholm på vår lediga tid, men hon har inte brytt sig om att ta reda på att landstinget förbjuder det. De som jobbar extra genom bemanningsföretag skulle nog gärna arbeta på hemorten om det gick, det finns många fördelar med det, både att man kan bo hemma och att man känner till sjukvårdens struktur och lättare kan remittera till rätt instans direkt. Dock anser landstinget att det är fel, att arbeta som hyrdoktor i egna landstinget är strängeligen förbjudet.

Något annat som Ulrika inte förstår är att det är stor skillnad i vad man behöver kunna som specialist på sjukhuset och som distriktsläkare på vårdcentralen. Distriktsläkaren är specialist i allmänmedicin och har en bredd på sina kunskaper som sjukhusspecialisterna saknar. Jag som är öronläkare kan behandla öronbarn och ta ut vaxproppar på vårdcentralen, men jag har inte den bästa kompetensen när det gäller den senaste blodtrycksbehandlingen eller bensår hos diabetiker. Fördelen med distriktsläkare är att de är specialister inom sitt fält, de är bäst på att behandla vårdcentralens patienter.

Jag håller med om att det är barockt att politikerna bestämmer att man inte skall få träffa vissa läkare utan att ha remiss från vårdcentralen, att allt fler patienter skall hänvisas till vårdcentralerna, utan att man satsar på primärvården och ser till att det finns en fungerande organisation, givetvis innan man genomför en sådan förändring. Men att tvinga alla andra läkare ut i primärvården ser jag inte som en lösning. Det ger en sämre vård på vårdcentralerna och längre köer till specialister på sjukhusen.

Att läkare skall vara chefer är en självklarhet. Det finns ingen annan i organisationen som är bättre insatt i hur vårt arbete går till och vilka förutsättningar som finns för vårt arbete. Läkare som chefer är i många fall en förutsättning för att vårt arbete skall fungera optimalt. Just schemaläggning kan givetvis någon annan än den mest erfarna specialisten ägna sig åt.

Det känns sorgligt att DN publicerar en artikel av detta slag, så dåligt underbyggd, och dessutom tar med den på förstasidan. Det får mig att tänka på skymningspressens lågvattenmärken. Med artikeln i förrgår, som jag skrev om då, började jag tro att DN bedriver en systematisk hatkampanj mot läkarkåren, något som dock ansvarig utgivare Jan Wifstrand förnekar i ett svar på mitt mail imorse.

Ämnesord: barn, DN, läkare

Så har man då fyllt år ännu en gång, i torsdags. På kvällen gick jag på Vidja vägförenings årsmöte, jag var nominerad till styrelsen men valde under kvällen att tacka nej av olika skäl.

Idag kom lite folk på fika, mamma och hennes sambo Gert, Rye med flickvän Line, Martin och Yusie med dottern Signe (sju månader, bedårande), och grannen Anders med sonen Andreas. Jag fick en massa trevliga presenter, några intressanta pocketböcker, en antik skål från Svenskt Tenn från 1933, första och senaste utgåvan av Ett barn blir till, ett trägängningsverktyg och en begagnad MIG/MAG-svets (ESAB Smashweld 180—tur att jag har trefas-uttag i garaget).

Jag har under hösten lärt mig att svetsa lite med vanlig “pinnsvets”, men MIG/MAG har jag inte provat än, jag har inte haft råd att köpa någon maskin. Det skall bli roligt att testa och jag hoppas att mer erfarna grannar, kanske Anders, kan hjälpa mig att komma igång.

Mamma hade med sig tre storlekar av bilbarnstolar, barnvagnsunderrede med ligg- och sittvagnsmodul och lite annat för småbarnsföräldrar som vi får överta av Micke (mammas sambos son) och Åsa. Det är verkligen guld värt!

Ämnesord: Allmänt, barn, Livet

Igår var vi på ultraljud, min fru och jag, och som det visade sig, vår blivande son (om barnmorskan och vi såg rätt). Larisa är idag i vecka 16+6, jag beräknas bli far prel 10/8. Det känns stort.

Det var underbart att se den lilla krabaten där inne. Han rörde sig livligt, så liten han är, och såg helt välskapt ut.

Vi har sån tur så att en vän vill göra sig av med alla sina småbarnssaker, deras dotter fyller sex år i veckan och de skall flytta till ett hus på Dalarö. De planerar tydligen inte att skaffa fler barn, och de behöver tömma förrådet till lägenheten innan mitten av månaden. De har liggvagn och sittvagn, bilbarnstol och kanske lite mer saker. Det blir skönt att slippa den utgiften.

Nu blir det väl till att plocka fram stickor och virknålar, köpa lite bomullsgarn och börja göra barnkläder. Redan när jag gick på universitetet stickade jag barnkläder åt vänner som väntade smått. Det är roligt att göra barnkläder, inte minst för att det går snabbt att få klart något. Jag har börjat sticka tröjor åt mig själv flera gånger, men jag har aldrig gjort klart någon. Det tar för lång tid så jag hinner tappa lusten. Barnkläder går snabbt och lätt, man ser snabbt resultat.

Ämnesord: barn, kläder

Jag är nattjour på Huddinge i natt. Jourhavande öron-, näs- och halsläkare. Ofta kan man ha det väldigt körigt, många patienter hela tiden, alla får vänta väldigt länge utom de allra sjukaste, men kvällen har varit ganska lugn än så länge, faktiskt. (Det betyder inte att alla som läser detta måste rusa hit med sina förkylningar…

Man ser en hel del här, misshandel med ansiktsskador, svåra näsblödningar, halsfluss och halsböld, öronbarn med öroninfektioner. Det kommer barn som har stoppat allt möjligt i näsan eller öronen. Jag har tagit ut pärlor, stenar, popcorn, pappersbitar och jag vet inte vad allt. Andra har jättesvår yrsel eller sår i ansiktet som jag behöver sy.

Det är ett roligt och intressant arbete, och man träffar många underbara människor. Många är vänliga och trevliga fast de har fått vänta länge, särskilt när man är trevlig tillbaka (vilket ibland är lite svårt när klockan närmar sig fyra på natten och man har jobbat oavbrutet sedan fyra på eftermiddagen).

Ämnesord: barn, läkare

Jag förstår mig inte på våra politiker. Man beslutar om att lägga ned öronkliniken i Södertälje och dra ned radikalt på öron-, näs- och halskliniken på Huddinge sjukhus. Nätter och helger skall det bara finnas akutmottagning på Karolinska sjukhuset, och dit blir det remisstvång. Vem som skall skriva remisserna vet ingen, primärvården har inte kapacitet att ta hand om det, och jag har inte hört talas om någon drastiskt ökad tilldelning av pengar till primärvården för den rejäla utbyggnad som helt klart kommer att behövas nu.

För att göra saken ännu bättre läser jag idag i tidningen att man har diskuterat nedläggning av barnklinikens akutmottagning på Huddinge sjukhus.

Inser inte politikerna att det bor människor söder om Stadshuset? Är människor i söderort mindre värda? Skall man få sämre vård för att man bor i Fittja eller Salem, Södertälje, Nynäshamn eller Järna? Jag tycker inte det!

Sammanslagningen av Huddinge och Karolinska till ett sjukhus verkar inte heller klokt. Vad jag förstår har det inte fungerat i andra delar av landet, så varför försöka här? Värst av allt är väl namnet. Karolinska Universitetssjukhuset Vad har Huddinge med namnet Karolinska att göra? Hur många patienter kommer att gå till fel sjukhus när det i liten stil står något om att det är “Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge”? Vad kommer inte det att kosta.

Någon skrev här på vårt intranät om namnförslaget, det vettigaste jag har sett i frågan. Stockholms Universitetssjukhus. Något annat kan eller bör man inte kalla det. SU Solna och SU Huddinge.

Ämnesord: barn, sjukvård, Stockholms Läns Landsting