Tag Archives: bambu

Bambu efter vintern

Fargesia murielae ssp jumbo

Jag vet att jag borde vin­ter­täcka min bambu, men det har ald­rig bli­vit av. Jag har köpt jute­väv att skugga den med, men jag är lite osä­ker på när jag skall täcka dem. Bambu är vin­ter­grön, som annat gräs, men pro­ble­met är att den stic­ker upp långt ovan­för snötäc­ket. När det bör­jar bli lju­sare på sen­vin­tern för­sö­ker den att växa, men det är fort­fa­rande fru­set kring rot­sy­ste­met (som ju lig­ger ganska ytligt). När den ökar ämnes­om­sätt­ningen och inte får vat­ten så tor­kar bla­den som får sol. Plan­tan kla­rar sig fint trots detta, det enda “pro­ble­met” är att den ser lite skrut­tig ut senare på våren och en bit in på för­som­ma­ren. Sedan kom­mer nya skott och nya blad på de delar av strået som kla­rade vintern.

Min Far­ge­sia muri­e­lae ssp jumbo ver­kar vara den mest här­diga av de bam­bu­sor­ter jag har. Den hål­ler sig grön genom vin­tern, och bara några få torra blad på våren.

Sasa palmata ssp nebulosa

Min Sasa pal­mata ssp nebu­losa står väl skug­gad av en stor gran, och den är ganska låg­väx­ande, men den har näs­tan alla blad högt upp på sina strån och de flesta bla­den bru­kar torka på den också. Den växer i en slags stor plast­hink med stora bor­rade hål i bot­ten, för att den inte skall sprida sig för kraf­tigt, trots att jag inte vet om den verk­li­gen gör det här i vårt klimat.

Sasa palmata ssp nebulosa, nytt skott

Jag har inte sett några nya skott på Far­ge­sian, men Sasan har satt igång lite smått, och jag vet att den också kom­mer att bli grön och fin senare i år. Den har ganska smala skott, som du ser på bil­den här till höger.

Phyllostachus nigra ssp boryana

Min Phyl­lo­sta­chus nigra ssp bory­ana är sor­ge­bar­net när det gäl­ler vin­ter­tor­kan. Den är här­dig, kla­rar vin­tern bra, men näs­tan alla blad tor­kar och blir gula. Förra säsongen sköt den skott som var över två meter, och de är nu för­tor­kade och döda i övre hal­van. Det känns trå­kigt på en så stor­väx­ande och maje­stä­tisk planta. Här till väns­ter är huvud­plan­tan som bör­jade med den kruka jag köpte på Zetas för flera år sedan. Den bre­der ut sig ganska fro­digt, och nya skott dyker upp så myc­ket som 30–40 cm från närmsta strå.

Phyllostachus nigra ssp boryana, dotterplanta

Jag tror det var förra säsongen jag delade huvud­plan­tan och tog ett av dessa nya områ­den där den hade bör­jat skjuta nya skott, en ganska liten del, och satte den på en plats som jag tror kan passa den bättre, där den får skugga och värme från ett stort sten­block. Jag hop­pas bara att den inte får det för soligt eller för torrt där.

Pleioblastus

Förra året köpte jag ännu en bam­buplanta på Zetas, en Pleioblastus humi­lis ssp pumilus, ännu en låg­väx­ande bambu som tyd­li­gen gärna bre­der ut sig. Det gjorde den med besked förra året,trots en växt­plats som nog är i tor­raste laget. När snön för­svann tyckte jag fak­tiskt att den såg helt död ut, bara torra strån och blad och inga tec­ken till liv, men tack och lov har den nu bör­jat visa lite livstecken.

Pleioblastus humilis ssp pumilus, nya skott

Den har skju­tit flera nya skott redan, och ser nog näs­tan ut att vara den av mina plan­tor som är mest aktiv än så länge detta år. Det skall bli spän­nande att se hur den artar sig under sommaren.

Jag vet inte om jag är sent ute, men jag tänkte bjuda bam­bun på göd­sel snart. De får van­lig gräs­göd­ning som jag ger betyd­ligt mer gene­röst än vad för­pack­ningen rekom­men­de­rar för gräs­mat­tor. Bam­bun har ju myc­ket större växt­massa än gräs­matte­grä­set, och den ver­kar inte ha något emot att jag öser på ganska friskt med göd­sel. Tvärtom växer den på ordent­ligt och visar inga tec­ken på att den skulle vara över­göds­lad. Gräs­mat­tan när­mast runt plan­torna blir också extra frisk och grön, en liten bonus. Jag bru­kar annars lägga täck­bark kring min Phyl­lo­sta­chus eftersom den skic­kar så långa rot­skott som jag inte vill råka klippa med gräs­klip­pa­ren, vil­ket tyvärr har hänt mer än en gång.

Vad gäl­ler vin­ter­täck­ningen tror jag att det är i janu­ari någon gång som det är lagom att svepa in plan­torna i jute­väv för att skugga dem, men jag är inte rik­tigt säker. Kanske jag kom­mer att göra det nästa vin­ter… :-)

Tillägg: Jag ser att alla bil­der kom­mer till väns­ter, utan bild­text. Mitt tema är tyd­li­gen inte rik­tigt anpas­sat till senaste ver­sio­nen av Word­Press. Skall för­söka lösa detta på sikt.

Andra blog­gar om: , , , , , ,

Kort och blandat

Av någon anled­ning, jag vet inte rik­tigt var­för själv, är jag något av en “peri­o­dare” när det gäl­ler att blogga. Vissa peri­o­der skri­ver jag dag­li­gen, kanske flera gånger om dagen, andra peri­o­der kan det gå flera måna­der mel­lan tex­terna, trots att det inte hän­der färre eller mindre intres­santa saker i mitt liv.

Igår snick­rade jag änt­li­gen en flad­der­mus­holk. Det är något jag har velat göra i många år, men det har inte bli­vit av. Den är klar sånär som på någon fäs­tan­ord­ning för att för­ankra den i ett träd, och dess­utom behö­ver fog­mas­san jag har tätat fogarna med få lite mer tid att torka/härda innan jag sät­ter upp den. Jag vill inte att det skall lukta otrev­ligt för flad­der­mös­sen, och jag miss­tän­ker att de inte upp­skat­tar luk­ten av fog­massa som här­dar. Jag skulle gärna göra fler hol­kar, jag har många träd att sätta dem i. Jag har läst att upp till 10 flad­der­möss kan dela på en holk, åtminstone honorna som gärna bor till­sam­mans, och varje flad­der­mus kan äta upp till 7000 myg­gor per natt. Det finns mas­sor av mygg i min träd­gård, och jag skulle verk­li­gen upp­skatta om några flad­der­möss kunde äta sig mätta på dem. Dess­utom tyc­ker jag att det är char­migt och trev­ligt med det spe­ci­ella lju­det av fly­gande flad­der­möss på kväl­len. Jag har inte hört så myc­ket av det sedan min far och jag fot­vand­rade, då sär­skilt när vi täl­tade vid Års­jön bortåt Tyresta.

Jag har också i många år varit sugen på att göra en nypon– eller tör­ne­häck, och i hös­tas bör­jade jag på all­var. Min tomt grän­sar mot två vägar, jag har bara infart mot den ena, och det fanns en del tör­ne­snår upp mot den andra vägen. I hös­tas gjorde jag så slag i saken och flyt­tade ett antal vild­väx­ande nypon så att de står längs tomt­grän­sen mot Grön­finks­vä­gen, bakom och ovan­för huset. På delar av den tomt­grän­sen är det klip­por utan jord­täck­ning, så jag byggde en slags lång öppen plan­te­rings­låda, öppen i bot­ten och kort­si­dor, som jag fyllde med jord för att kunna få nypo­nen att växa där också. Ett par av plan­torna var inte så lyck­liga över flyt­ten och tog sig inte så bra, men de flesta växer och fro­das. Nu har jag bör­jat till­verka själva tör­ne­häc­ken genom att lägga ned långa höga skott och fläta in dem i varandra och i nästa planta i raden, är det glest eller svårt att få dem att ligga som jag vill använ­der jag ste­nar eller grövre gre­nar för att hålla dem nere mot mar­ken. Det fina med (vilda) nypon är att de skott som lig­ger ned kom­mer att skjuta många nya kraf­tiga skott rakt uppåt, i nit­tio gra­ders vin­kel mot mar­ken och mot det lig­gande skot­tet. Nästa vår kan jag lägga ned dessa skott och på så vis både göra häc­ken tätare och högre. Det är också lätt att göra avläg­gare av nypon, läg­ger jag ett skott ned och täc­ker delar av det med jord (helst inte sista 10–20 cm vid spet­sen, tror jag) så kom­mer det att rota sig där och bilda en ny planta. På det sät­tet pla­ne­rar jag att fylla min plan­te­rings­låda med nya plan­tor, och även för­täta andra områ­den där det är för glest mel­lan plantorna.

När jag flyt­tade hit till Vidja gjorde jag ett par roliga saker redan första våren, dels gjorde jag ett levande stäng­sel av korg­vide, dels en stor sol­ros­plan­te­ring. Delar av det levande stängs­let tog sig inte, när det var som var­mast och pil­skot­ten var käns­liga för torka, var jag bort­rest och kunde inte vattna. Jag har sedan dess för­sökt använda lite lik­nande tek­nik som med tör­ne­häc­ken, att jag flä­tar ned nya skott, jord­slår en del, och för­sö­ker på det sät­tet för­täta de områ­den som är lite gle­sare. Det är inte per­fekt än, men det tar sig. Det har inte bli­vit någon omfat­tande sol­ros­od­ling sedan det första året, men nu har jag för­sökt igen. Dels har jag och Edvard strött ut mas­sor av sol­ros­frö på samma plats som jag hade den första sol­ros­häc­ken, men jag tror att fåg­larna har ätit upp det mesta och att res­ten kan ha tor­kat, dels har jag pas­sat på att rensa och gräva om ett tidi­gare jord­gubbs­land som nu mest hade ogräs, för att sedan mylla ned ett par kg sol­ros­frö där. Det lan­det lig­ger all­de­les intill ett större träd­gårds­land där Edvard och jag har sått bönor, moröt­ter, rucola och lite annat, så jag måste ändå vattna där regel­bun­det nu när det är så varmt. Vi får se om det hin­ner bli några blom­mande sol­ro­sor med så sen sådd, men det är kanske inte omöjligt.

Andra blog­gar om: , , , , ,

IKEA och andra inköp

När jag var på IKEA för att titta på juni­or­säng till Edvard, han har bör­jat klättra ur spjäl­sängen, såg jag också deras under­bart char­miga läs­få­tölj i barnstor­lek Poäng. När jag köpte sängen fanns den inte i lager, men när jag åkte till­baka idag fanns den (Kung­ens Kurva), och den kos­tar bara 175 kronor—det kän­des som ett fynd.

Jag blev besvi­ken. Jag har ald­rig varit med om så dålig pass­form ens från IKEA tidi­gare. Det hade väl varit OK om jag hade köpt den för 99 kro­nor på Rusta eller Överskottslagret/Ö&B, men jag har fak­tiskt vant mig vid att IKEA har ganska bra kva­li­tet och att sakerna jag köper går att sätta ihop utan större pro­blem. Här var hålen bor­rade lite hur som helst, tvär­sta­gen sit­ter snett och skevt och en skruv gick inte in i sin gänga med mindre än att jag slog ganska hårt upp­re­pade gånger på den. Visst, man får vad man beta­lar för, och 175 kro­nor är inte myc­ket, men skall verk­li­gen IKEA ris­kera sitt rykte genom att sälja sådant skräp? Det kän­des som hyf­sad kva­li­tet i övrigt, men som hålen var bor­rade blev resul­ta­tet inte roligt. Jag orkar inte åka till­baka med den för att klaga, jag antar att Edvard inte kom­mer att använda den så länge att det känns värt besvä­ret, och jag tror inte att det påver­kar funk­tio­nen eller säker­he­ten. Men det känns trist.

Kjell&Co har öpp­nat en butik i Farsta och har lite erbju­dan­den som gäl­ler till imor­gon, jag har hand­lat en del, även sådant som det inte var rabatt på nu. Jag pas­sade på att köpa bläck till skri­va­ren, ori­gi­nal­bläck med 25 % rabatt, extra­bat­teri till digi­tal­ka­me­ran, en liten laser­pe­kare med LED-lampa för 49 kro­nor, tråd­lös inne/ute-termometer och en massa annat smått och gott.

Laser­pe­kare köpte jag en till idag, jag insåg att den lilla dels är av ganska medi­o­ker kva­li­tet, dels att det kom­mer att kosta näs­tan lika myc­ket som hela kitet att byta bat­te­rier när de tar slut. Jag lade lite mer pengar på en större, som känns som ganska god kva­li­tet, som tar stan­dard­bat­te­rier (två AAA), inte “klock­cel­ler”. Då är det mer san­no­likt att jag fort­sät­ter använda den även när de med­föl­jande bat­te­ri­erna är slut.

Igår köpte jag deras bil­li­gaste näs­hårstrim­mer för 129 kro­nor, en plastig sak med tre olika skär­hu­vu­den, bl.a. en ögonbryns-kam och klip­pare. Jag fun­de­rade på att ta Moser-varianten för några tior till, men avstod. Idag insåg jag att det var dumt och jag köpte Moser-trimmern istäl­let. Eftersom jag hade tes­tat budget-trimmern i min egen näsa vill jag inte ens för­söka lämna till­baka den, det skulle inte kän­nas schysst vare sig mot butik eller mot den kund som får den efter mig. Vill fru­gan använda den till något, ögon­bryn eller näsa, får hon göra det, annars går den i soporna. Mosertrim­mern känns vet­ti­gare, lite plastig den också, men ändå mer kva­li­tets­känsla. (Jag har inte någon impo­ne­rande hår­växt i näsan, men bru­kar ändå av fåfänga klippa av de strån som vill sticka ut, och tänkte nu att jag skulle testa denna variant.)

I övrigt är jag plå­gad av vär­men, och glad att det änt­li­gen har reg­nat lite här. Det får gärna komma mer, men det gör det väl inte. Jag får fort­sätta vattna det nysådda grä­set och min bambu.

Andra blog­gar om: , , , , ,

Bambu som frodas och växer

Det är fasci­ne­rande med bambu, tyc­ker jag.

Jag har sedan flera år tre bam­bu­sor­ter, tre “plan­tor”, i träd­går­den. En Phyl­lo­sta­chus nigra ‘bory­ana’ (eller var det ‘pun­ctata’? Minns inte säkert.), en Far­ge­sia muri­e­lae ‘jumbo’ (“kine­sisk bergs­bambu”, en av de få som har ett svenskt namn), och en Sasa pal­mata ‘nebulosa’.

Det är spän­nande på våren, när de skju­ter nya skott, att se en liten kon­for­mad spet­sig sak sticka upp ur mar­ken och på några vec­kor bli ett högt strå. Det går att gissa höj­den på det nya strået uti­från grov­le­ken på skot­tet, strået blir inte grövre än de lägre delarna av bam­bus­kot­tet, och höj­den hänger ihop med grov­le­ken. I år kom min Phyl­lo­sta­chus med ett grövre skott än den tidi­gare år har haft, och änt­li­gen ver­kar den kunna växa om mig (jag är 187 cm lång). Just det skot­tet har på några vec­kor gått från ett par cm till knappt två meter, och det har inte växt klart än. Det har bör­jat komma sido­skott, “gre­nar”, långt ned, men i top­pen är den slu­ten än, foder­bla­den har inte öpp­nat sig. Jag tror att detta strå kom­mer att bli över två meter när den växer klart.

I vint­ras har just min Phyl­lo­sta­chus för första gången varit ordent­ligt vin­ter­täckt med jute­väv. Den tål många minus­gra­der, runt –30, och är vin­ter­grön som annan bambu (och annat gräs), men bambu är käns­lig för vår­so­len. När det blir för ljust loc­kas den att för­söka växa trots att mar­ken ännu är fru­sen och det inte finns vat­ten nog. Då blir bla­den lätt torra och dör, och även delar av stråna kan dö. Min Far­ge­sia fick ingen bra vin­ter­täck­ning, jute­vä­ven blåste av och begrav­des i snön, men den kla­rade sig bra ändå. Sasan har ald­rig fått någon vin­ter­täck­ning och den bru­kar se lite trött ut på våren, men den växer så bra ändå så den får klara sig som den gör.

Far­ge­sian växer ganska kom­pakt i sid­led, spri­der sig inte så myc­ket åt sidorna, medan Phyl­lo­sta­chus skju­ter iväg lite längre åt sidorna och växer gle­sare. Sasan skic­kar långa utlö­pare till sina nya skott, men begrän­sas av att den står i en stor plast­balja som jag har bor­rat hål i bot­ten på och grävt ned bakom en gran i slutt­ningen bakom huset. Just Sasa är ökänd för att den spri­der sig så otro­ligt aggres­sivt, har den fått fäste någon­stans där man inte vill ha den lär man bara kunna bli av med den antingen med så starka bekämp­nings­me­del att all annan växt­lig­het stry­ker med, eller så får man gräva bort den med gräv­skopa och lägga på ny jord. Den lär, åtminstone i var­mare kli­mat, kunna döda en skog på en trädgeneration—den bil­dar en så tät matta att inga nya träd­skott kan växa upp, de får inget ljus. Den kraf­tiga under­jor­diska sprid­ningen används i Japan för att för­ankra jord på nybyggda slän­ter, som vi använ­der grä­set kvick­rot (ogräs i grön­saks­lan­det och rabatter).

Jag göds­lar all bambu ganska gene­röst, nu med kaningöd­sel som de ver­kar tycka myc­ket om. Sasan som står i en balja får ett lager ovanpå jor­den, den växer inte så tätt så det går bra. De andra två läg­ger jag en vall av göd­sel runt, som också mar­ke­rar grän­sen mot omkring­lig­gande gräs­matta. Det blir lät­tare att rensa bort gräs och ogräs när­mast bam­bun på det sät­tet. När jag först plan­te­rade dem grävde jag dub­belt så djupt som behöv­des och lade ett ordent­ligt lager göd­sel i bot­ten av gro­pen innan jag ställde ned plan­torna. Den gången var det häst­göd­sel från Ågesta rid­skola som lig­ger i närheten.

Min Phyl­lo­sta­chus står nog lite för blå­sigt, kanske lite för soligt också. Många bam­bu­sor­ter vill ha skugga åtminstone en del av dagen, Sasa vill ha mer skugga. Far­ge­sian får skugga av en stor björk på efter­mid­da­gen, och den har fram till i våras stått del­vis i lä av mina vild­vuxna hal­lon som jag nu har tagit bort, men den står intill en slänt så den borde inte få allt­för blå­sigt ändå, hop­pas jag. Phyl­lo­sta­chu­sen står lite fri­are och har det lite blå­sigt, och den får inte myc­ket skugga någon del av dagen. Det är lite synd, jag tyc­ker om den och skulle vilja att den växer sig rik­tigt stor, och jag vet inte rik­tigt vart jag skulle flytta den om jag skulle vilja göra det.

En här­lig bok om bambu är David Far­rel­lys The Book of Bam­boo, min favo­rit­bok i ämnet. Det finns andra böc­ker som berät­tar mer om t.ex. hur man odlar bambu i våra icke-tropiska kli­mat, men Far­rel­lys bok berät­tar så otro­ligt myc­ket mer om bambu, om histo­ria, om hur bambu används i olika delar av värl­den och myc­ket mer. Den är klart läsvärd för den som är det minsta nyfi­ken på bambu.

Andra blog­gar om: , , , , , ,

Gott och blandat

Mamma var i Kenya i janu­ari med för­e­ningen Kisumu som bl.a. byg­ger och dri­ver en skola för hem­lösa barn. Jag lade upp en del av hen­nes bil­der där­i­från på http://marianne.gripman.se/kenya/.

Min fru Larisa och vår son Edvard är nu i Ukraina för att hälsa på mina svär­för­äld­rar och Lari­sas vän­ner. Flyg­re­san gick bra, jag var lite oro­lig eftersom Edvard bara är knappt åtta måna­der, men det var tyd­li­gen inga pro­blem. Det är första gången min svär­far Peter/Piotr träf­far sitt första barn­barn. Det måste vara stort. Svär­mor var här i några vec­kor strax efter förlossningen.

Snart bör­jar min för­äld­ra­le­dig­het. Jag skall vara hemma ett halvår med lille Edvard. Jag har för länge sedan insett att det inte är någon idé att pla­nera in total­re­no­ve­ring av huset eller andra stora pro­jekt under den tiden. :-) Jag har egent­li­gen inte pla­ne­rat något spe­ci­ellt, men tänkte väl prova öppna för­sko­lan för att träffa lite andra lediga för­äld­rar. För­hopp­nings­vis hin­ner jag med att klippa grä­set och sköta träd­går­den också.

När jag flyt­tade till Vidja byggde jag ett levande stäng­sel av korg­vide, men det var en torr och varm vår och jag var bort­rest en vecka när det var som tor­rast. Nyplan­te­rade videstö­rar krä­ver myc­ket vat­ten för att över­leva och rota sig, och hälf­ten av pin­narna dog. Nu är delar av stängs­let helt dött, pin­narna har gått av vid mar­knivå, medan andra delar växer och fro­das. Någon gång tänkte jag fylla på med friska plan­tor där det har bli­vit luc­kor i stängslet.

I över­kan­ten av tom­ten (som grän­sar mot två vägar) tänkte jag för­söka göra en tör­ne­häck på ett sätt jag läst om i John Sey­mors bok Själv­hus­håll­ning (som också inspi­re­rade mig till kanin­håll­ning). Ett pro­blem blir att få tag på hög­växta vild­ny­pon, inte någon liten bus­kva­ri­ant för par­ker. Det finns redan en del i den delen av tom­ten, och en stor planta mitt i hal­lon­häc­ken, men jag vet inte om det räc­ker. Det får kanske bli en liten del av den tomt­grän­sen till en början.

Jag har bör­jat vår­städa min bli­vande bloms­teräng. Den skall slås med lite på sen­som­ma­ren och stä­das från löv och kvis­tar på våren. Både ängs­höet, löv och kvis­tar skall bort från ängen, helt enkelt för att utarma jor­den. En bra äng växer på mager närings­fat­tig jord. Det kom­mer säkert att ta några år till innan det bör­jar likna en vet­tig bloms­teräng. Det står sedan gam­malt en krus­bärs­buske och en vin­bärs­buske i neder­kant av ängen, ett fram­tids­pro­jekt är att flytta dem till en annan del av träd­går­den så att ängen blir en ren äng och så att det går lätt att komma åt alla bärbuskar.

Denna vin­ter har jag för första gången lagt skugg­väv (jute) över två av mina bam­budungar. Min Phyl­lo­sta­chus nigra har tor­kat ihop ändå, men den bru­kar komma sig bra under som­ma­ren trots det. Bergs­bam­bun, Far­ge­sia muri­e­lae ser frä­schare ut än tidi­gare vårar, och min Sasa pal­mata har över­vint­rat fint utan täck­ning. Tyvärr dog min Bam­busa vul­ga­ris som stod inne, jag är osä­ker på varför.