Av någon anledning, jag vet inte riktigt varför själv, är jag något av en “periodare” när det gäller att blogga. Vissa perioder skriver jag dagligen, kanske flera gånger om dagen, andra perioder kan det gå flera månader mellan texterna, trots att det inte händer färre eller mindre intressanta saker i mitt liv.

Igår snickrade jag äntligen en fladdermusholk. Det är något jag har velat göra i många år, men det har inte blivit av. Den är klar sånär som på någon fästanordning för att förankra den i ett träd, och dessutom behöver fogmassan jag har tätat fogarna med få lite mer tid att torka/härda innan jag sätter upp den. Jag vill inte att det skall lukta otrevligt för fladdermössen, och jag misstänker att de inte uppskattar lukten av fogmassa som härdar. Jag skulle gärna göra fler holkar, jag har många träd att sätta dem i. Jag har läst att upp till 10 fladdermöss kan dela på en holk, åtminstone honorna som gärna bor tillsammans, och varje fladdermus kan äta upp till 7000 myggor per natt. Det finns massor av mygg i min trädgård, och jag skulle verkligen uppskatta om några fladdermöss kunde äta sig mätta på dem. Dessutom tycker jag att det är charmigt och trevligt med det speciella ljudet av flygande fladdermöss på kvällen. Jag har inte hört så mycket av det sedan min far och jag fotvandrade, då särskilt när vi tältade vid Årsjön bortåt Tyresta.

Jag har också i många år varit sugen på att göra en nypon- eller törnehäck, och i höstas började jag på allvar. Min tomt gränsar mot två vägar, jag har bara infart mot den ena, och det fanns en del törnesnår upp mot den andra vägen. I höstas gjorde jag så slag i saken och flyttade ett antal vildväxande nypon så att de står längs tomtgränsen mot Grönfinksvägen, bakom och ovanför huset. På delar av den tomtgränsen är det klippor utan jordtäckning, så jag byggde en slags lång öppen planteringslåda, öppen i botten och kortsidor, som jag fyllde med jord för att kunna få nyponen att växa där också. Ett par av plantorna var inte så lyckliga över flytten och tog sig inte så bra, men de flesta växer och frodas. Nu har jag börjat tillverka själva törnehäcken genom att lägga ned långa höga skott och fläta in dem i varandra och i nästa planta i raden, är det glest eller svårt att få dem att ligga som jag vill använder jag stenar eller grövre grenar för att hålla dem nere mot marken. Det fina med (vilda) nypon är att de skott som ligger ned kommer att skjuta många nya kraftiga skott rakt uppåt, i nittio graders vinkel mot marken och mot det liggande skottet. Nästa vår kan jag lägga ned dessa skott och på så vis både göra häcken tätare och högre. Det är också lätt att göra avläggare av nypon, lägger jag ett skott ned och täcker delar av det med jord (helst inte sista 10-20 cm vid spetsen, tror jag) så kommer det att rota sig där och bilda en ny planta. På det sättet planerar jag att fylla min planteringslåda med nya plantor, och även förtäta andra områden där det är för glest mellan plantorna.

När jag flyttade hit till Vidja gjorde jag ett par roliga saker redan första våren, dels gjorde jag ett levande stängsel av korgvide, dels en stor solrosplantering. Delar av det levande stängslet tog sig inte, när det var som varmast och pilskotten var känsliga för torka, var jag bortrest och kunde inte vattna. Jag har sedan dess försökt använda lite liknande teknik som med törnehäcken, att jag flätar ned nya skott, jordslår en del, och försöker på det sättet förtäta de områden som är lite glesare. Det är inte perfekt än, men det tar sig. Det har inte blivit någon omfattande solrosodling sedan det första året, men nu har jag försökt igen. Dels har jag och Edvard strött ut massor av solrosfrö på samma plats som jag hade den första solroshäcken, men jag tror att fåglarna har ätit upp det mesta och att resten kan ha torkat, dels har jag passat på att rensa och gräva om ett tidigare jordgubbsland som nu mest hade ogräs, för att sedan mylla ned ett par kg solrosfrö där. Det landet ligger alldeles intill ett större trädgårdsland där Edvard och jag har sått bönor, morötter, rucola och lite annat, så jag måste ändå vattna där regelbundet nu när det är så varmt. Vi får se om det hinner bli några blommande solrosor med så sen sådd, men det är kanske inte omöjligt.

Andra bloggar om: fladdermusholk, fladdermöss, myggor, törnehäck, levande stängsel, solrosor

Ämnesord: bambu, Edvard, fladdermus, korgvide, mygg, nypon, solrosor, törne, trädgård

När jag var på IKEA för att titta på juniorsäng till Edvard, han har börjat klättra ur spjälsängen, såg jag också deras underbart charmiga läsfåtölj i barnstorlek Poäng. När jag köpte sängen fanns den inte i lager, men när jag åkte tillbaka idag fanns den (Kungens Kurva), och den kostar bara 175 kronor—det kändes som ett fynd.

Jag blev besviken. Jag har aldrig varit med om så dålig passform ens från IKEA tidigare. Det hade väl varit OK om jag hade köpt den för 99 kronor på Rusta eller Överskottslagret/Ö&B, men jag har faktiskt vant mig vid att IKEA har ganska bra kvalitet och att sakerna jag köper går att sätta ihop utan större problem. Här var hålen borrade lite hur som helst, tvärstagen sitter snett och skevt och en skruv gick inte in i sin gänga med mindre än att jag slog ganska hårt upprepade gånger på den. Visst, man får vad man betalar för, och 175 kronor är inte mycket, men skall verkligen IKEA riskera sitt rykte genom att sälja sådant skräp? Det kändes som hyfsad kvalitet i övrigt, men som hålen var borrade blev resultatet inte roligt. Jag orkar inte åka tillbaka med den för att klaga, jag antar att Edvard inte kommer att använda den så länge att det känns värt besväret, och jag tror inte att det påverkar funktionen eller säkerheten. Men det känns trist.

Kjell&Co har öppnat en butik i Farsta och har lite erbjudanden som gäller till imorgon, jag har handlat en del, även sådant som det inte var rabatt på nu. Jag passade på att köpa bläck till skrivaren, originalbläck med 25 % rabatt, extrabatteri till digitalkameran, en liten laserpekare med LED-lampa för 49 kronor, trådlös inne/ute-termometer och en massa annat smått och gott.

Laserpekare köpte jag en till idag, jag insåg att den lilla dels är av ganska medioker kvalitet, dels att det kommer att kosta nästan lika mycket som hela kitet att byta batterier när de tar slut. Jag lade lite mer pengar på en större, som känns som ganska god kvalitet, som tar standardbatterier (två AAA), inte “klockceller”. Då är det mer sannolikt att jag fortsätter använda den även när de medföljande batterierna är slut.

Igår köpte jag deras billigaste näshårstrimmer för 129 kronor, en plastig sak med tre olika skärhuvuden, bl.a. en ögonbryns-kam och klippare. Jag funderade på att ta Moser-varianten för några tior till, men avstod. Idag insåg jag att det var dumt och jag köpte Moser-trimmern istället. Eftersom jag hade testat budget-trimmern i min egen näsa vill jag inte ens försöka lämna tillbaka den, det skulle inte kännas schysst vare sig mot butik eller mot den kund som får den efter mig. Vill frugan använda den till något, ögonbryn eller näsa, får hon göra det, annars går den i soporna. Mosertrimmern känns vettigare, lite plastig den också, men ändå mer kvalitetskänsla. (Jag har inte någon imponerande hårväxt i näsan, men brukar ändå av fåfänga klippa av de strån som vill sticka ut, och tänkte nu att jag skulle testa denna variant.)

I övrigt är jag plågad av värmen, och glad att det äntligen har regnat lite här. Det får gärna komma mer, men det gör det väl inte. Jag får fortsätta vattna det nysådda gräset och min bambu.

Andra bloggar om: IKEA, Poäng, Kjell&Co, Farsta, laserpekare, näshårstrimmer

Ämnesord: Allmänt, bambu, barn, Edvard, Farsta, IKEA, Kjell&Co, laserpekare, näshårstrimmer, Poäng

Det är fascinerande med bambu, tycker jag.

Jag har sedan flera år tre bambusorter, tre “plantor”, i trädgården. En Phyllostachus nigra ‘boryana’ (eller var det ‘punctata’? Minns inte säkert.), en Fargesia murielae ‘jumbo’ (“kinesisk bergsbambu”, en av de få som har ett svenskt namn), och en Sasa palmata ‘nebulosa’.

Det är spännande på våren, när de skjuter nya skott, att se en liten konformad spetsig sak sticka upp ur marken och på några veckor bli ett högt strå. Det går att gissa höjden på det nya strået utifrån grovleken på skottet, strået blir inte grövre än de lägre delarna av bambuskottet, och höjden hänger ihop med grovleken. I år kom min Phyllostachus med ett grövre skott än den tidigare år har haft, och äntligen verkar den kunna växa om mig (jag är 187 cm lång). Just det skottet har på några veckor gått från ett par cm till knappt två meter, och det har inte växt klart än. Det har börjat komma sidoskott, “grenar”, långt ned, men i toppen är den sluten än, foderbladen har inte öppnat sig. Jag tror att detta strå kommer att bli över två meter när den växer klart.

I vintras har just min Phyllostachus för första gången varit ordentligt vintertäckt med juteväv. Den tål många minusgrader, runt -30, och är vintergrön som annan bambu (och annat gräs), men bambu är känslig för vårsolen. När det blir för ljust lockas den att försöka växa trots att marken ännu är frusen och det inte finns vatten nog. Då blir bladen lätt torra och dör, och även delar av stråna kan dö. Min Fargesia fick ingen bra vintertäckning, juteväven blåste av och begravdes i snön, men den klarade sig bra ändå. Sasan har aldrig fått någon vintertäckning och den brukar se lite trött ut på våren, men den växer så bra ändå så den får klara sig som den gör.

Fargesian växer ganska kompakt i sidled, sprider sig inte så mycket åt sidorna, medan Phyllostachus skjuter iväg lite längre åt sidorna och växer glesare. Sasan skickar långa utlöpare till sina nya skott, men begränsas av att den står i en stor plastbalja som jag har borrat hål i botten på och grävt ned bakom en gran i sluttningen bakom huset. Just Sasa är ökänd för att den sprider sig så otroligt aggressivt, har den fått fäste någonstans där man inte vill ha den lär man bara kunna bli av med den antingen med så starka bekämpningsmedel att all annan växtlighet stryker med, eller så får man gräva bort den med grävskopa och lägga på ny jord. Den lär, åtminstone i varmare klimat, kunna döda en skog på en trädgeneration—den bildar en så tät matta att inga nya trädskott kan växa upp, de får inget ljus. Den kraftiga underjordiska spridningen används i Japan för att förankra jord på nybyggda slänter, som vi använder gräset kvickrot (ogräs i grönsakslandet och rabatter).

Jag gödslar all bambu ganska generöst, nu med kaningödsel som de verkar tycka mycket om. Sasan som står i en balja får ett lager ovanpå jorden, den växer inte så tätt så det går bra. De andra två lägger jag en vall av gödsel runt, som också markerar gränsen mot omkringliggande gräsmatta. Det blir lättare att rensa bort gräs och ogräs närmast bambun på det sättet. När jag först planterade dem grävde jag dubbelt så djupt som behövdes och lade ett ordentligt lager gödsel i botten av gropen innan jag ställde ned plantorna. Den gången var det hästgödsel från Ågesta ridskola som ligger i närheten.

Min Phyllostachus står nog lite för blåsigt, kanske lite för soligt också. Många bambusorter vill ha skugga åtminstone en del av dagen, Sasa vill ha mer skugga. Fargesian får skugga av en stor björk på eftermiddagen, och den har fram till i våras stått delvis i lä av mina vildvuxna hallon som jag nu har tagit bort, men den står intill en slänt så den borde inte få alltför blåsigt ändå, hoppas jag. Phyllostachusen står lite friare och har det lite blåsigt, och den får inte mycket skugga någon del av dagen. Det är lite synd, jag tycker om den och skulle vilja att den växer sig riktigt stor, och jag vet inte riktigt vart jag skulle flytta den om jag skulle vilja göra det.

En härlig bok om bambu är David Farrellys The Book of Bamboo, min favoritbok i ämnet. Det finns andra böcker som berättar mer om t.ex. hur man odlar bambu i våra icke-tropiska klimat, men Farrellys bok berättar så otroligt mycket mer om bambu, om historia, om hur bambu används i olika delar av världen och mycket mer. Den är klart läsvärd för den som är det minsta nyfiken på bambu.

Andra bloggar om: bambu, Phyllostachus nigra, Fargesia murielae, Sasa palmata, vintertäckning, gödsel, David Farrelly

Ämnesord: bambu, David Farrelly, Fargesia murielae, gödsel, hus, Phyllostachus nigra, Sasa palmata, vintertäckning

Mamma var i Kenya i januari med föreningen Kisumu som bl.a. bygger och driver en skola för hemlösa barn. Jag lade upp en del av hennes bilder därifrån på http://marianne.gripman.se/kenya/.

Min fru Larisa och vår son Edvard är nu i Ukraina för att hälsa på mina svärföräldrar och Larisas vänner. Flygresan gick bra, jag var lite orolig eftersom Edvard bara är knappt åtta månader, men det var tydligen inga problem. Det är första gången min svärfar Peter/Piotr träffar sitt första barnbarn. Det måste vara stort. Svärmor var här i några veckor strax efter förlossningen.

Snart börjar min föräldraledighet. Jag skall vara hemma ett halvår med lille Edvard. Jag har för länge sedan insett att det inte är någon idé att planera in totalrenovering av huset eller andra stora projekt under den tiden. Jag har egentligen inte planerat något speciellt, men tänkte väl prova öppna förskolan för att träffa lite andra lediga föräldrar. Förhoppningsvis hinner jag med att klippa gräset och sköta trädgården också.

När jag flyttade till Vidja byggde jag ett levande stängsel av korgvide, men det var en torr och varm vår och jag var bortrest en vecka när det var som torrast. Nyplanterade videstörar kräver mycket vatten för att överleva och rota sig, och hälften av pinnarna dog. Nu är delar av stängslet helt dött, pinnarna har gått av vid marknivå, medan andra delar växer och frodas. Någon gång tänkte jag fylla på med friska plantor där det har blivit luckor i stängslet.

I överkanten av tomten (som gränsar mot två vägar) tänkte jag försöka göra en törnehäck på ett sätt jag läst om i John Seymors bok Självhushållning (som också inspirerade mig till kaninhållning). Ett problem blir att få tag på högväxta vildnypon, inte någon liten buskvariant för parker. Det finns redan en del i den delen av tomten, och en stor planta mitt i hallonhäcken, men jag vet inte om det räcker. Det får kanske bli en liten del av den tomtgränsen till en början.

Jag har börjat vårstäda min blivande blomsteräng. Den skall slås med lite på sensommaren och städas från löv och kvistar på våren. Både ängshöet, löv och kvistar skall bort från ängen, helt enkelt för att utarma jorden. En bra äng växer på mager näringsfattig jord. Det kommer säkert att ta några år till innan det börjar likna en vettig blomsteräng. Det står sedan gammalt en krusbärsbuske och en vinbärsbuske i nederkant av ängen, ett framtidsprojekt är att flytta dem till en annan del av trädgården så att ängen blir en ren äng och så att det går lätt att komma åt alla bärbuskar.

Denna vinter har jag för första gången lagt skuggväv (jute) över två av mina bambudungar. Min Phyllostachus nigra har torkat ihop ändå, men den brukar komma sig bra under sommaren trots det. Bergsbambun, Fargesia murielae ser fräschare ut än tidigare vårar, och min Sasa palmata har övervintrat fint utan täckning. Tyvärr dog min Bambusa vulgaris som stod inne, jag är osäker på varför.

Ämnesord: bambu, barn, blandat, Edvard, korgvide, nypon, törne, trädgård