IKEA och andra inköp

När jag var på IKEA för att titta på juni­or­säng till Edvard, han har bör­jat klättra ur spjäl­sängen, såg jag också deras under­bart char­miga läs­få­tölj i barnstor­lek Poäng. När jag köpte sängen fanns den inte i lager, men när jag åkte till­baka idag fanns den (Kung­ens Kurva), och den kos­tar bara 175 kronor—det kän­des som ett fynd.

Jag blev besvi­ken. Jag har ald­rig varit med om så dålig pass­form ens från IKEA tidi­gare. Det hade väl varit OK om jag hade köpt den för 99 kro­nor på Rusta eller Överskottslagret/Ö&B, men jag har fak­tiskt vant mig vid att IKEA har ganska bra kva­li­tet och att sakerna jag köper går att sätta ihop utan större pro­blem. Här var hålen bor­rade lite hur som helst, tvär­sta­gen sit­ter snett och skevt och en skruv gick inte in i sin gänga med mindre än att jag slog ganska hårt upp­re­pade gånger på den. Visst, man får vad man beta­lar för, och 175 kro­nor är inte myc­ket, men skall verk­li­gen IKEA ris­kera sitt rykte genom att sälja sådant skräp? Det kän­des som hyf­sad kva­li­tet i övrigt, men som hålen var bor­rade blev resul­ta­tet inte roligt. Jag orkar inte åka till­baka med den för att klaga, jag antar att Edvard inte kom­mer att använda den så länge att det känns värt besvä­ret, och jag tror inte att det påver­kar funk­tio­nen eller säker­he­ten. Men det känns trist.

Kjell&Co har öppnat en butik i Farsta och har lite erbju­dan­den som gäl­ler till imor­gon, jag har hand­lat en del, även sådant som det inte var rabatt på nu. Jag pas­sade på att köpa bläck till skri­va­ren, ori­gi­nal­bläck med 25 % rabatt, extra­bat­teri till digi­tal­ka­me­ran, en liten laser­pe­kare med LED-lampa för 49 kro­nor, tråd­lös inne/ute-termometer och en massa annat smått och gott.

Laser­pe­kare köpte jag en till idag, jag insåg att den lilla dels är av ganska medi­o­ker kva­li­tet, dels att det kom­mer att kosta näs­tan lika myc­ket som hela kitet att byta bat­te­rier när de tar slut. Jag lade lite mer pengar på en större, som känns som ganska god kva­li­tet, som tar stan­dard­bat­te­rier (två AAA), inte “klock­cel­ler”. Då är det mer san­no­likt att jag fort­sät­ter använda den även när de med­föl­jande bat­te­ri­erna är slut.

Igår köpte jag deras bil­li­gaste näs­hårstrim­mer för 129 kro­nor, en plastig sak med tre olika skär­hu­vu­den, bl.a. en ögonbryns-kam och klip­pare. Jag fun­de­rade på att ta Moser-varianten för några tior till, men avstod. Idag insåg jag att det var dumt och jag köpte Moser-trimmern istäl­let. Eftersom jag hade tes­tat budget-trimmern i min egen näsa vill jag inte ens för­söka lämna till­baka den, det skulle inte kän­nas schysst vare sig mot butik eller mot den kund som får den efter mig. Vill fru­gan använda den till något, ögon­bryn eller näsa, får hon göra det, annars går den i soporna. Mosertrim­mern känns vet­ti­gare, lite plastig den också, men ändå mer kva­li­tets­känsla. (Jag har inte någon impo­ne­rande hår­växt i näsan, men bru­kar ändå av fåfänga klippa av de strån som vill sticka ut, och tänkte nu att jag skulle testa denna variant.)

I övrigt är jag plå­gad av vär­men, och glad att det äntli­gen har reg­nat lite här. Det får gärna komma mer, men det gör det väl inte. Jag får fort­sätta vattna det nysådda grä­set och min bambu.

Andra blog­gar om: IKEA, Poäng, Kjell&Co, Farsta, laser­pe­kare, näs­hårstrim­mer

Intelligens och föreningar för högintelligenta

Intel­li­gens är ett lite svårt begrepp. Svårt att defi­ni­era, svårt (anser jag) att mäta. Det finns många för­må­gor som kan räk­nas till intel­li­gens, för­må­gan att lösa matematiska/logiska pro­blem är väl det klas­siska, men även ver­bal intel­li­gens, musi­ka­lisk, social, kroppslig/motorisk intelligens.

Lät­tast är nog att mäta den matematisk-logiska och kanske den ver­bala kom­po­nen­ten. Att mäta och gra­dera musi­ka­lisk eller moto­risk intel­li­gens ver­kar för mig myc­ket svå­rare. Vad skall sedan ingå i en sam­lad intel­li­gens­be­döm­ning, en intelligenskvot?

Det finns ett antal eta­ble­rade intel­li­gens­test som mäter en eller flera aspek­ter av intel­li­gens, och som kan ge ett resul­tat i form av en intel­li­genskvot (IK, eng­elska IQ). Kvo­ten har defi­ni­e­rats som intel­li­gens­ål­der divi­de­rat med kro­no­lo­gisk ålder, en sex­å­ring som är intel­li­gent som en nio­å­ring bör då ha en IK på 9/6*100, alltså 150. Olika IK-skalor har olika stan­dar­dav­vi­kelse vil­ket gör att olika vär­den på IK bety­der olika saker bero­ende på vil­ken skala man använ­der, vil­ket test man har använt. Den klas­siska ska­lan har medel­värde på 100 och stan­dar­dav­vi­kelse på 15, men det finns många variationer.

Det finns ett stort antal för­e­ningar för per­so­ner som har en IK över genom­snit­tet, och eftersom ska­lorna är så olika bru­kar de ofta använda pro­cent­sat­ser för att defi­ni­era inträ­deskra­ven. Mensa är väl den mest kända för­e­ningen, och för att gå med där skall man ha en intel­li­gens högre än 98 % av befolk­ningen, höra till de översta två pro­cen­ten eller vara en på fem­tio alltså. Vil­ken IK det blir beror alltså på vil­ket test man har gjort.

Det finns andra för­e­ningar med högre (och även lägre) inträ­deskrav, där den mest extrema (idag) är Giga Soci­ety där man skall vara en på mil­jar­den, ha en intel­li­gens högre än 99.9999999 % av befolk­ningen. Att mäta intel­li­gens på denna nivå tror jag inte att är möj­ligt, och vad deras inträ­des­test egent­li­gen mäter, och på vil­ken nivå, kan jag inte uttala mig om. Skall man stan­dar­di­sera ett test som mäter på den nivån måste man göra testet på ett slump­mäs­sigt urval av män­ni­skor, det vore bra om man i sitt urval kan räkna med att hitta tio per­so­ner på den nivå man vill kunna urskilja, en på mil­jar­den. Alltså skulle man behöva testa tio mil­jar­der män­ni­skor för att vara säker på att testet kan hitta just dessa per­so­ner och för att kunna säga hur många rätt man måste ha för att ligga på den nivån. Det säger sig självt att detta inte går att genomföra.

De eta­ble­rade tes­terna som används av psy­ko­lo­ger kan mäta upp till ganska höga nivåer med rim­lig sta­tis­tisk säker­het, jag vet inte exakt hur högt upp i nivåer de anses ge säkra resultat.

Jag gick själv med i Mensa för snart tjugo år sedan, och fick efter test­ning veta att mitt resul­tat var högre än 99 % av befolk­ningen. Nu har jag under våren gjort ett annat intel­li­gens­test, WAIS (Wechs­ler Adult Intel­li­gence Scale, svensk ver­sion), och fått ett sam­man­ta­get resul­tat på IK 143. WAIS har en stan­dar­dav­vi­kelse på 15, så det är ett resul­tat högre än 99.81 % av befolk­ningen. Med detta resul­tat har jag sökt med­lem­skap, och igår bli­vit accepterad/medlem, i Col­lo­quy och Cere­brals Soci­ety, med inträ­deskrav på 99.5 % respek­tive 99.7 %. Hade jag pre­ste­rat lite högre, IK 146–147, hade jag även kun­nat söka med­lems­skap i fem andra för­e­ningar med inträ­deskrav på 99.9 %. Jag var ärligt talat inte i topp­form när jag gjorde WAIS, och jag tror att jag kan pre­stera högre under opti­mala omstän­dig­he­ter. Kanske gör jag ett nytt för­sök senare.

Det finns många intel­li­gens­tes­ter att hitta på nätet, sidan Uncom­monly Dif­ficult IQ Tests är ett bra ställe att börja leta på. Där finns också en kort histo­rik över för­e­ningar för högin­tel­li­genta. Det finns mer att läsa om för­e­ningar och fram­för allt tes­ter på denna sida (läs de fyra sidor som bör­jar med denna). Mensa Sve­rige har en, nu tyvärr inak­tiv, intres­se­grupp just för för­e­ningar för högin­tel­li­genta med en sida med en del intres­sant läsning.

Ett par lite intres­santa spe­ci­al­för­e­ningar är Poe­tic Genius Soci­ety som utö­ver en intel­li­gens högre än 99.5 % av befolk­ningen krä­ver att man fått poesi pub­li­ce­rad i tryck, och ISI-Society som krä­ver dels IK högre än 99.93 % av befolk­ningen, dels att man kan visa på att man har kre­a­tiv förmåga.

Andra blog­gar om: intel­li­gens, intel­li­gens­test, intel­li­genskvot, Mensa

Mobilfria zoner i T-banan

DN skri­ver idag om att lands­tings­full­mäk­tige beslu­tat att SL skall införa mobil­fria zoner i tun­nel­ba­nan. Det tyc­ker jag att låter kor­kat. Det finns så myc­ket annat att störa sig på i kol­lek­tiv­tra­fi­ken, så det känns ganska inskränkt att bara stirra sig blind på mobil­te­le­fo­ner. Det är väl antag­li­gen rent popu­lis­tiskt, för att för­söka få lite rös­ter i nästa val. Men var­för inte införa musik­fria zoner så att man slip­per höra and­ras MP3-spelare? Prat­fria zoner så att man slip­per höra and­ras tomprat? För­se­nings­fria zoner så att man kom­mer fram i tid någon gång? Tig­gar­fria och musi­kant­fria zoner?

Det är inte tänkt att för­bu­det skall inne­bära något straff för den som bry­ter mot det, SL tän­ker inte ens ingripa. Frå­gan är vad det då är bra för.

Man kan också läsa om att läkare i Tyskland skall strejka för bättre löner och arbets­vill­kor. Det är bra! Kanske något vi borde göra här också. Lönerna på större sjuk­hus är skam­ligt låga, det borde gå att lösa.

Andra blog­gar om: lands­tings­full­mäk­tige, SL, mobil­fria zoner, tun­nel­ba­nan, läkare, löner

Inbrott i bilen

Min gamla bil står på upp­far­ten till huset. När jag kom ut i morse var bägge bak­dör­rar­nas rutor ned­ve­vade. Den lilla tre­kan­tiga rutan bakom den större rutan på höger bak­dörr var kros­sad, och det är fullt av glas över barn­sto­len. Jag har ald­rig något vär­de­fullt i bilen och jag kunde i all hast inte märka att något skulle sak­nas. Bilen har starts­pärr så det går inte att köra iväg med den utan nyckel.

Jag blir så trött. Var­för skall något d-a drägg bryta sig in i min bil, de kan se att allt som finns i bilen är lite skräp och ett par isskra­por. Indi­o­ten som gör det utsät­ter sig för ris­ker, hade jag sett honom hade jag väl åkt dit för dråp. Jag får en massa onö­digt extra­ar­bete som jag gärna kunde vara utan. Det blir till att åka till för­sökrings­bo­la­gens besikt­nings­sta­tion, som tack och lov lig­ger ganska nära i ett indu­stri­om­råde utan­för Farsta. Jag har gjort en poli­san­mä­lan på tele­fon, som jag kanske får kom­plet­tera om det visar sig att något sak­nas trots allt. Sedan får jag lämna in bilen till glas­mäs­tare och vara utan bil en dag. Gis­sar att själv­ris­ken på för­säk­ringen är dyrare än att laga rutan, så ingen glädje har jag av den för­säk­ringen heller.

Jag för­sökte göra en poli­san­mä­lan på polisanmalan.nu, men det var så krång­ligt att jag ringde 114 14 istället.

Andra blog­gar om: bil, drägg, poli­san­mä­lan, inbrott

Avföring värd 25000 kronor!!

Där jag bor, lant­ligt och skönt i Vidja, har vi enskilt vat­ten och avlopp. Grå­vat­ten går till en tre­kam­mar­brunn och infilt­ra­tions­bädd, toa­let­ten är kopp­lad till en sep­tik­tank. Den törra töms en gång per år och den senare två gånger per år. Det bru­kar väl kosta ett par tusen om året för denna service.

Idag fick jag en räk­ning på 23516 kro­nor för en töm­ning av både sep­tik­tank och tre­kam­mar­brunn. Det är mer än jag får ut efter skatt en nor­mal månad. Har jag gått många jou­rer och fått ut myc­ket komp i pengar kan jag kanske få ihop så myc­ket. Om jag för­står fak­tu­ran från SRV Åter­vin­ning kor­rekt anser de sig ha befriat mig från 30 000 liter (30 kubik­me­ter) bajs, till en kost­nad av 770.50 per kubik­me­ter, totalt 23115 kro­nor. Sep­tik­tan­ken var inte full när de kom, det vet jag, och även om den vore full rym­mer den inte mer än tre kubik. De ver­kar ha debi­te­rat för fem års töm­ning på ett bräde, och med en taxa jag inte alls kän­ner igen.

Jag behö­ver väl inte säga att jag inte kom­mer att betala…

Andra blog­gar om: sep­tik­tank, srv, räk­ning