Läste just artikeln i DN om hur ungdomar, som enligt gällande lag inte skulle ha tillgång till dem, använder fyrverkerier på sätt som ingen tänkande kännande person ens borde komma på tanken att göra. Som vanligt har andra bloggare skrivit om det tidigare, jag är sällan snabb med att skriva, mer eftertänksam, på nätet som i livet. Jag har också reagerat på att det pangar och smäller på gatorna omkring mig där jag bor, och har gjort så i flera veckor nu. Det har skrivits i tidningarna om att tunnelbanestationer stängs för att personer som bevisligen saknar empati eller ens basal tankeförmåga skjuter fyrverkerier där inne.

Min reaktion när jag läste artikeln i DN idag var att man helt enkelt borde förbjuda fyrverkerier, all pyroteknik. Inte fenomenet som helhet, såklart, utan försäljning till privatpersoner. Det finns redan idag ett förbud mot fyrverkerier i tättbebyggt område, som ingen bryr sig om, och som polisen givetvis inte har någon möjlighet att försöka se till att det följs. Vanliga “smällare” är förbjudna, de får inte säljas eftersom man ansåg att de mest missbrukades av barn, men barnen leker då istället med betydligt tyngre fyrverkerier.

Behöver privatpersoner verkligen ha fri tillgång till pyroteknik? Borde det inte räcka med offentliga fyrverkerier, som sköts av utbildade pyrotekniker som i mitt scenario är de enda som får köpa, tillverka, handha och använda alla former av pyrotekniska produkter. Professionella fyrverkerier kommer att ha en kvalitet som vida överstiger den som Svenssons fylleskjut i trädgården når upp till, oförståndiga barnungar kommer inte att ha tillgång till fyrverkerier genom än mer oförståndiga “vuxna” som köper ut åt dem. Vi inom sjukvården slipper lägga tid, och offentliga medel, på att sköta självförvållade skador som antagligen i elva fall av tio borde kunna nomineras till The Darwin Awards (utmärkelse till människor som genom sin urbota dumhet ser till att de själva inte kan föra sina korkade gener vidare till kommande generationer), eller betydligt värre och mer tragiskt, att hjälpa de stackare som drabbats av andra människors brist på intelligens, empati, och fungerande hjärnceller.

Behöver vi verkligen, sent på natten och i många fall mer än lovligt berusade, titta på amatörmässiga planlösa explosioner längs hela horisonten? Har vi inte tillräckligt med möjligheter att skada varandra utan att sätta dessa saker i händerna på barn och andra som inte förstår vad de gör?

Mitt svar, som du säkert förstår, är nej. Förbjud skiten! Vi säljer inte dynamit, handeldvapen eller ammunition över disk på Konsum och ICA till kreti och pleti, och vi skall inte sälja något som är lika farligt (om inte farligare eftersom ungarna och de hjärnbrist-drabbade mindre unga tydligen tror att detta handlar om leksaker) på det sätt som görs idag.

Efter att ha skrivit detta tittar jag lite vad andra svenska bloggare skrivit, och jag är visst inte ensam i bloggosfären om mina tankar och åsikter. Gamla modemar-kollegan Jinge Flücht verkar hålla med mig helt (men har självinsikt nog att kalla sig gammal tråkmåns, vilket jag avstår från att betitla mig); Emretsson är inte fullt så hård i sin kritik och verkar kunna tänka sig ett betydligt snällare förbud; Jah Hollis har skrivit om det flera gånger senaste dagarna. Jag har inte aktivt letat efter bloggare som har andra synpunkter, men jag verkar inte vara helt ensam om förbudstanken i svenska bloggosfären idag.

http://intressant.se/intressant

Andra bloggar om: DN, fyrverkerier, pyroteknik, privatpersoner, förbud, blogg, bloggosfären

Det kommer säkert att ta ett tag innan bloggen ser ut som jag vill, och innan allt innehåll syns på ett vettigt sätt, men det känns roligt och lite som julstädning av bloggen. Det finns många teman för WordPress att välja på, några av de jag gillar är inte optimerade eller anpassade för senaste versionen av WordPress, med widgets och så vidare, men det tror jag att jag kan lösa själv. Det är nog lättare att uppdatera ett redan snyggt tema än att snygga till ett tema där alla teknikaliteter fungerar, åtminstone för mig. Den som är mer artistiskt lagd, mer rutinerad på grafisk formgivning och web-design, känner kanske annorlunda.

Ni som läser här får ha tålamod ett litet tag, eller njuta av att min blogg har annorlunda utseende varje gång ni kommer hit.

Några av de teman jag just nu tittar på är

• Bionic Jive


• Blue Earth


• Breaking News


• Daily Digest


• Clean


• Minima Plus


• Upstart Blogger Modicus

Jag vill ha två eller tre kolumner, och att dessa utnyttjar det mesta av det tillgängliga utrymmet på bredden, och jag vill kunna lägga in lite annonser från Google Adsense. Blue Earth ser ganska trevligt ut, men färgerna är inte i min smak.

En sak som känns lite tråkig med WordPress är att den språkliga anpassningen sker genom att redigera tema-filerna. Det vore trevligt om det fanns inbyggt stöd för internationalisering (i18n som det brukar skrivas i programmeringssammanhang), så att det räckte med att ändra på ett ställe, istället för att som nu gräva igenom alla inblandade filer, och göra om samma sak när man byter tema.

Det finns många insticksprogram/plugin att välja på också, bland annat för Google Adsense, även om jag inte har hittat just den perfekta för det senare. Det får jag jobba mer med när jag har bestämt mig för vilket tema det blir, och det är väl inte omöjligt att det blir handkodade annonsplaceringar även denna gång, det blir ju enklare att styra det som jag vill ha det då. Med den nya finessen i Adsense att man kan styra annonsenheters utseende direkt från Adsense-sidan så känns det inte lika viktigt att ha full kontroll från WordPress.

Har du som läser detta synpunkter på utseendet här så hör gärna av dig med en kommentar. När jag känner att det börjar bli klart kommer jag nog att skriva en text om vilket tema jag har valt och vilka anpassningar jag har gjort av detta, samt vilka insticksprogram jag använder.

Andra bloggar om: blogg, WordPress, tema, grafisk formgivning, web-design, utseende, Google, Adsense, internationalisering, i18n

Jag tog bort min första text om separationen en tid, som en trevligt gest gentemot mitt ex, som tydligen tycker det är väldigt jobbigt att ha minsta lilla detalj om sitt liv blottad på nätet.

Ge mig tid så fyller jag på vad som hänt sedan dess.

I kväll har hon klart och tydligt hotat mörda mig, giftmord, hon skall blanda gift i min mat.

Nu vill ingen av oss lägga oss före den andra (vi bor som sagt under samma tak än, jag vill bo här, hon är rädd att köpa lägenhet). Jag är inte stolt över det, men jag har druckit några folköl för att orka diskutera med henne genom kvällen, och för att inte ta det för personligt när hennes koncentrerat sarkastiska och ondskefulla attacker slåt mot mig om och om och om igen.

Hon har även tidigare hotat mig mer eller mindre explicit, hon skulle gör mitt liv till ett helvete på jorden, eller snarare något som skulle få mig att längta efter, och be och böna om, blott ett helvete på jorden.

Kvällens tirader känns om möjlig värre än de tidigare, och ser ni mig inte här i framtiden så kan jag tipsa er om att det inte är butlern (som jag aldrig sett annat än i brittiska filmer) som är mördaren, utan min gravt instabila före detta fru som är den primärt misstänkte mördaren. Hon har alla skäl, allt att vinna, motiv, möjlighet, tillräcklig personlighetsstörning, vad ni vill. Att hon blir inlåst för alltiv med särskild utskrivningsprövning får komma som en seranre överaskning och postum glädje för mig.

tipsför skribenter: Stilnoct och Oxascand i en kropp som inte är särskilt van vid dessa asubstanser, det glr intet för läsförsteåensen, sannolikt ine mcyet för mindre stavfel eller för den storre sakliga argumentationen.

Låt detta helvete sluta någon gång! Gå i kloster Larisa!

Hon har viftat efter mig med stora förskärare tidigare, gift i maten vore liksom inte helt oväntat, tyvärr. Hon får det lite svärt efter som sonen Edvardm jag och exet ofta äter i frund och botten samma mat, med mindre variationer vad gäller kryddor, sås och tillbehör (ris, bröd, potatis hel, potatismos)

Nu för ultraseg och ofokuserad av lungnande medicin och insomningtabletter för att kunna fortsätta ett resonemang eller ens kunna skriva bebgripligt. Görsöker återkomma när mindre intoxikerad, kan då förhoppningsvis deschiffrera det jag skrivit här och på facebook om någon skulle bry sig.

Jag föreskog i all välmening att hon skulle sova honś någon av sina bekanta som har stora hus, medan hon letar efter en lägehet hon vill ha,, och tills hon lälr sig den svenska bostadsmarknande och dess vindllingar. Det var nog strac efter det hon mordhotade mig, helt klart.

Medicinen jag har tagit för att kunna soav ngåt alls inatt har slgit till ganska bra, så jag kan inte fortsätta längre. Om ingen får tag på mig imorgm har hon kanske gjort slag i saken.

Rye: Ta vad du vull av mitt vinylm 600 skivor ich boxar,

Andra bloggar om: separationen, ex, hotat mörda mig, giftmord

Det känns lite konstigt, det är mycket jag skulle vilja skriva om, ändå skriver jag inget. Jag vet inte riktigt varför, jag sitter vid datorn ganska mycket, och har möjlighet att skriva, ändå blir det inget skrivet. Jag öppnar skrivfönstret i WordPress flera gånger varje vecka, men surfar sedan vidare på andra sidor.

Just nu sitter jag och scannar alla viktiga papper: betyg, anställningsintyg och anställningsbetyg, kursintyg med mera. Jag visste ärligt talat inte var de var, och när jag för en tid sedan behövde papper på att jag är leg läk var jag tvungen att be jobbet om en kopia på det pappret, som de ju har arkiverat (ordning och reda där i alla fall. Nu städade jag datorrummet och tittade igenom gamla flyttkartonger medan jag flyttade runt dem, och hittade mappen med viktiga papper (som borde ligga i ett bankfack), mina sparade recept och en hel del annat roligt. Jag har länge tänkt att jag skulle scanna alla dessa dokument så att jag säkert har dem även om originalen skulle brinna upp eller försvinna på annat sätt. Den digitala versionen kan jag lägga upp på mitt webhotell, i en mapp som inte är åtkomlig över nätet, bränna på ett gäng CD-skivor som jag kan sprida ut dit jag vill, så att jag vet att de alltid finns om jag behöver dem igen. I digital version är det ju också lätt att skicka dem med e-post till den som vill ha dem. Nu har jag (snart) fast anställning, och jag vill fortsätta arbeta på ÖNH-kliniken Huddinge inom överskådlig framtid, så jag behöver nog inte dessa papper inom närmaste tiden.

Annars pysslar jag en del med mobiltelefonen, nu en K800i. Jag har hittat en bunt intressanta program till den, bland dem jag använder mest är Wayfinder (navigation med extern GPS, Globalsat BT359 för min det, som pratar med telefonen genom Bluetooth), MobyExplorer, Opera Mini, IM+, MINO, Mobile GMaps, och ShoZu (som jag inte använder så värst mycket, ärligt talat). Spelmässigt är det Quadrapop (som är gratis, från Sony Ericsson), och Same Game 2 (också gratis).

När jag nu har bra 3G med bra avtal, god täckning hemma hos mig (bor 550 meter från 3:s mast), och 1 GB per månad för 199:, sedan 1:49 (?) per MB, max 499: per månad, har jag börjat mobilsurfa ganska friskt, och jag är sugen på en bättre surf- och epost-telefon, med riktigt tangentbord. Funderar på något som kan ersätta min gamla Palm Tungsten T3 som handdator, och också fungera som telefon och Internet-terminal. Nu lutar det mest åt HTC TyTN, men jag är också nyfiken på den telefon som går under arbetsnamnet HTC Omni, efterträdaren till HTC Universal/Qtek 9000, med VGA-skärm med mera. Å andra sidan lär inte Omni släppas förrän första eller andra kvartalet 2007, och den lär kosta en hel del, och redan TyTN är ju inte helt billig. Dessutom lär nog även Omni, som Universal, vara ganska stor och otymplig, även om man har planerat att göra Omni lite mindre just för att det är storleken som användarna anmärker på. Jag kände på en TyTN nyligen, och den känns helt OK på alla sätt, men större än så kan nog vara lite jobbigt.

Jag har skaffat ett i-name också, =johan.adler, hittade länken på Slashdot härom dagen, när det råkade vara extrapris på i-namn. Till en början fungerade i-namnet inte som OpenID, så jag skaffade ett sådant också, men nu skall nog mitt i-namn fungera som det skall även som OpenID, så det OpenID jag skaffade lär jag inte behöva mer.

Tanken med i-namn, och med OpenID, är att man skall ha en enda identitet på nätet. Genom mitt i-namn kan man nu komma till min blogg, mitt CV och andra sidor som jag har, och det finns en kontaktsida där vem som helst kan skriva till mig utan att jag behöver lämna ut min epost-adress och få en massa skräppost, och det finns åtminstone några sidor på nätet där jag kan logga in med mitt i-namn utan att behöva registrera mig speciellt just där. Tanken är god, om det bara slår igenom.

Jag vet att det finns en del som är skeptiska till Google, själv är jag inte det. Jag använder Gmail och älskar det, och jag provar gärna deras nya tjänster, nu senast kikar jag på Google Reader (RSS-läsare som känns väldigt smidig), Google Spreadsheets (kalkylblad som ligger på nätet, som jag kommer åt var jag vill), Google Calendar (som jag gärna skulle synka med SyncML mot telefonen), senaste Picasa med webalbum, med mera.

Jag hoppas att det kan bli av att skriva mer snart, jag har faktiskt lite dåligt samvete för att jag inte skriver om sådant som jag skulle vilja skriva om.

Jag har mycket som jag vill skriva om, och flera olika ämnen som passar i varsin text. Vet inte hur snart jag hinner skriva alla så jag tar en liten snabbgenomgång här, så kommer det längre texter senare. Skriver ned det i kronologisk ordning här.

Jag hade semester från mitt vanliga jobb som öronläkare på Huddinge sjukhus v.27-29, och jobbade extra som hyrdoktor på Upplands Väsby vårdcentral v.28. Jag har varit hyrdoktor på många olika vårdcentraler runtom i landet, och detta var en av de bästa jag har varit på. Alla var otroligt trevliga och hjälpsamma, och om jag inte tyckte så mycket om att arbeta som öron-, näs- och halsläkare och snart är färdig specialist, och om jag bodde lite närmare Upplands Väsby, skulle jag helt klart överväga att börja jobba där bara för att det var så mysigt och trevligt. Av någon för mig outgrundlig anledning finns det tre lediga tjänster där, och om någon som läser detta är intresserad av att arbeta som distriktsläkare på en väl fungerande vårdcentral med ovanligt bra stämning och väldigt trevliga medarbetare, så tveka inte att höra av dig dit.

Medan jag var i Upplands Väsby skaffade jag ny mobiltelefon och operatör. I Vidja där jag bor har varken Comviq/Tele2, Vodafone/Telenor eller Telia någon fungerande täckning. Inne i huset går det inte att prata i telefon, lyssna av meddelanden på telefonsvararen, och ofta inte ens skicka SMS! Operatören 3 har satt upp en mast bara någon kilometer från huset, och grannen mitt emot berättar att de har suverän täckning med 3 hemma hos sig. De använder ett kort i sin bärbara dator för att koppla upp sig mot Internet med 3, och det fungerar utmärkt. Det har inte gått att få bredband hit till Vidja, ingen bredbandsoperatör har velat ordna ADSL trots att det finns mer än 300 potentiella kunder varav åtminstone hundratalet är aktivt intresserade. Ett skojarföretag har försökt ordna ADSL hit, men de som gått på bluffen har lika stora problem som företagets (Hemmanet) kunder i övriga landet, och de verkar vara grymt besvikna. Jag har nu på Tre Mediacenter i Väsby centrum köpt en Sony Ericsson K800i med abonnemanget 3Bomben Friends, och jag kan surfa hejdlöst med telefonen som modem, bra hastigheter och snabb uppkoppling (jämfört med mitt gamla telefonmodem). Jag värvade min fru som kund hos 3, hon valde en SE K608i, och vi fick då 1000 kr var att använda som vi vill som betalning för Tres tjänster. Jag har tillvalet 3Bredband som innebär att jag kan surfa upp till 1 GB per månad för 199 kronor i fast avgift, över 1 GB kostar det 1.49 per MB, men aldrig mer än 499 kr per månad. Jag räknar med att det kommer att kosta mig ungefär som en traditionell bredbandsuppkoppling, och jag kan dessutom surfa så mycket jag orkar med mobilen, eller med min Palm Tungsten T3 genom mobilen, utan att behöva fundera över vad det kommer att kosta. Nu saknar jag bara tangentbord på mobilen (och W-lan, såklart).

I slutet av förra veckan blev jag sjuk. Natten till fredag, 28/7, var jag lite varm och svettades en del. Nästa natt svettades jag floder, sängen var genomblöt på morgonen, och frös om vartannat. Jag åkte ändå till jobbet på lördagen, öronjour på Karolinska sjukhuset i Solna, och försökte jobba. Före lunch gick det bra, men på eftermiddagen blev jag sämre, satt och hackade tänder trots att det var väldigt varmt på rummet där jag satt. Jag blev tvungen att åka hem. Jag låg mest hela tiden hemma och i söndags mitt på dagen körde min fru mig till akuten på Huddinge sjukhus där jag ganska snabbt blev inlagd. Jag hade en njurbäckeninflammation, pyelonefrit, och fick kraftfullt antibiotika direkt i blodet, intravenöst, och blev ganska snabbt bättre. Igår kväll fick jag åka hem, och jag känner mig inte lika sjuk längre men jag är väldigt trött, jag sov elva timmar i natt och jag blir snabbt trött och jag anstränger mig. Jag är sjukskriven två veckor och skall äta antibiotika lika länge. Personalen på avd K66 var helt underbar, väldigt trevliga och hjälpsamma, och det kändes riktigt trevligt att vara patient där, även om anledningen till att jag var där inte var rolig och jag inte mådde bra.

Det finns lite bilder och kortare texter i min nya mobilblogg nyfiken mobilblogg dit jag skickar fotografier direkt från mobilen.

Mer detaljer i senare texter…

Andra bloggar om: hyrdoktor, Upplands Väsby vårdcentral, mobiltelefon, 3, K800i, sjuk, sjukhus, njurbäckeninflammation, antibiotika, sjukskriven

När jag var på IKEA för att titta på juniorsäng till Edvard, han har börjat klättra ur spjälsängen, såg jag också deras underbart charmiga läsfåtölj i barnstorlek Poäng. När jag köpte sängen fanns den inte i lager, men när jag åkte tillbaka idag fanns den (Kungens Kurva), och den kostar bara 175 kronor—det kändes som ett fynd.

Jag blev besviken. Jag har aldrig varit med om så dålig passform ens från IKEA tidigare. Det hade väl varit OK om jag hade köpt den för 99 kronor på Rusta eller Överskottslagret/Ö&B, men jag har faktiskt vant mig vid att IKEA har ganska bra kvalitet och att sakerna jag köper går att sätta ihop utan större problem. Här var hålen borrade lite hur som helst, tvärstagen sitter snett och skevt och en skruv gick inte in i sin gänga med mindre än att jag slog ganska hårt upprepade gånger på den. Visst, man får vad man betalar för, och 175 kronor är inte mycket, men skall verkligen IKEA riskera sitt rykte genom att sälja sådant skräp? Det kändes som hyfsad kvalitet i övrigt, men som hålen var borrade blev resultatet inte roligt. Jag orkar inte åka tillbaka med den för att klaga, jag antar att Edvard inte kommer att använda den så länge att det känns värt besväret, och jag tror inte att det påverkar funktionen eller säkerheten. Men det känns trist.

Kjell&Co har öppnat en butik i Farsta och har lite erbjudanden som gäller till imorgon, jag har handlat en del, även sådant som det inte var rabatt på nu. Jag passade på att köpa bläck till skrivaren, originalbläck med 25 % rabatt, extrabatteri till digitalkameran, en liten laserpekare med LED-lampa för 49 kronor, trådlös inne/ute-termometer och en massa annat smått och gott.

Laserpekare köpte jag en till idag, jag insåg att den lilla dels är av ganska medioker kvalitet, dels att det kommer att kosta nästan lika mycket som hela kitet att byta batterier när de tar slut. Jag lade lite mer pengar på en större, som känns som ganska god kvalitet, som tar standardbatterier (två AAA), inte “klockceller”. Då är det mer sannolikt att jag fortsätter använda den även när de medföljande batterierna är slut.

Igår köpte jag deras billigaste näshårstrimmer för 129 kronor, en plastig sak med tre olika skärhuvuden, bl.a. en ögonbryns-kam och klippare. Jag funderade på att ta Moser-varianten för några tior till, men avstod. Idag insåg jag att det var dumt och jag köpte Moser-trimmern istället. Eftersom jag hade testat budget-trimmern i min egen näsa vill jag inte ens försöka lämna tillbaka den, det skulle inte kännas schysst vare sig mot butik eller mot den kund som får den efter mig. Vill frugan använda den till något, ögonbryn eller näsa, får hon göra det, annars går den i soporna. Mosertrimmern känns vettigare, lite plastig den också, men ändå mer kvalitetskänsla. (Jag har inte någon imponerande hårväxt i näsan, men brukar ändå av fåfänga klippa av de strån som vill sticka ut, och tänkte nu att jag skulle testa denna variant.)

I övrigt är jag plågad av värmen, och glad att det äntligen har regnat lite här. Det får gärna komma mer, men det gör det väl inte. Jag får fortsätta vattna det nysådda gräset och min bambu.

Andra bloggar om: IKEA, Poäng, Kjell&Co, Farsta, laserpekare, näshårstrimmer

Intelligens är ett lite svårt begrepp. Svårt att definiera, svårt (anser jag) att mäta. Det finns många förmågor som kan räknas till intelligens, förmågan att lösa matematiska/logiska problem är väl det klassiska, men även verbal intelligens, musikalisk, social, kroppslig/motorisk intelligens.

Lättast är nog att mäta den matematisk-logiska och kanske den verbala komponenten. Att mäta och gradera musikalisk eller motorisk intelligens verkar för mig mycket svårare. Vad skall sedan ingå i en samlad intelligensbedömning, en intelligenskvot?

Det finns ett antal etablerade intelligenstest som mäter en eller flera aspekter av intelligens, och som kan ge ett resultat i form av en intelligenskvot (IK, engelska IQ). Kvoten har definierats som intelligensålder dividerat med kronologisk ålder, en sexåring som är intelligent som en nioåring bör då ha en IK på 9/6*100, alltså 150. Olika IK-skalor har olika standardavvikelse vilket gör att olika värden på IK betyder olika saker beroende på vilken skala man använder, vilket test man har använt. Den klassiska skalan har medelvärde på 100 och standardavvikelse på 15, men det finns många variationer.

Det finns ett stort antal föreningar för personer som har en IK över genomsnittet, och eftersom skalorna är så olika brukar de ofta använda procentsatser för att definiera inträdeskraven. Mensa är väl den mest kända föreningen, och för att gå med där skall man ha en intelligens högre än 98 % av befolkningen, höra till de översta två procenten eller vara en på femtio alltså. Vilken IK det blir beror alltså på vilket test man har gjort.

Det finns andra föreningar med högre (och även lägre) inträdeskrav, där den mest extrema (idag) är Giga Society där man skall vara en på miljarden, ha en intelligens högre än 99.9999999 % av befolkningen. Att mäta intelligens på denna nivå tror jag inte att är möjligt, och vad deras inträdestest egentligen mäter, och på vilken nivå, kan jag inte uttala mig om. Skall man standardisera ett test som mäter på den nivån måste man göra testet på ett slumpmässigt urval av människor, det vore bra om man i sitt urval kan räkna med att hitta tio personer på den nivå man vill kunna urskilja, en på miljarden. Alltså skulle man behöva testa tio miljarder människor för att vara säker på att testet kan hitta just dessa personer och för att kunna säga hur många rätt man måste ha för att ligga på den nivån. Det säger sig självt att detta inte går att genomföra.

De etablerade testerna som används av psykologer kan mäta upp till ganska höga nivåer med rimlig statistisk säkerhet, jag vet inte exakt hur högt upp i nivåer de anses ge säkra resultat.

Jag gick själv med i Mensa för snart tjugo år sedan, och fick efter testning veta att mitt resultat var högre än 99 % av befolkningen. Nu har jag under våren gjort ett annat intelligenstest, WAIS (Wechsler Adult Intelligence Scale, svensk version), och fått ett sammantaget resultat på IK 143. WAIS har en standardavvikelse på 15, så det är ett resultat högre än 99.81 % av befolkningen. Med detta resultat har jag sökt medlemskap, och igår blivit accepterad/medlem, i Colloquy och Cerebrals Society, med inträdeskrav på 99.5 % respektive 99.7 %. Hade jag presterat lite högre, IK 146-147, hade jag även kunnat söka medlemsskap i fem andra föreningar med inträdeskrav på 99.9 %. Jag var ärligt talat inte i toppform när jag gjorde WAIS, och jag tror att jag kan prestera högre under optimala omständigheter. Kanske gör jag ett nytt försök senare.

Det finns många intelligenstester att hitta på nätet, sidan Uncommonly Difficult IQ Tests är ett bra ställe att börja leta på. Där finns också en kort historik över föreningar för högintelligenta. Det finns mer att läsa om föreningar och framför allt tester på denna sida (läs de fyra sidor som börjar med denna). Mensa Sverige har en, nu tyvärr inaktiv, intressegrupp just för föreningar för högintelligenta med en sida med en del intressant läsning.

Ett par lite intressanta specialföreningar är Poetic Genius Society som utöver en intelligens högre än 99.5 % av befolkningen kräver att man fått poesi publicerad i tryck, och ISI-Society som kräver dels IK högre än 99.93 % av befolkningen, dels att man kan visa på att man har kreativ förmåga.

Andra bloggar om: intelligens, intelligenstest, intelligenskvot, Mensa

DN skriver idag om att landstingsfullmäktige beslutat att SL skall införa mobilfria zoner i tunnelbanan. Det tycker jag att låter korkat. Det finns så mycket annat att störa sig på i kollektivtrafiken, så det känns ganska inskränkt att bara stirra sig blind på mobiltelefoner. Det är väl antagligen rent populistiskt, för att försöka få lite röster i nästa val. Men varför inte införa musikfria zoner så att man slipper höra andras MP3-spelare? Pratfria zoner så att man slipper höra andras tomprat? Förseningsfria zoner så att man kommer fram i tid någon gång? Tiggarfria och musikantfria zoner?

Det är inte tänkt att förbudet skall innebära något straff för den som bryter mot det, SL tänker inte ens ingripa. Frågan är vad det då är bra för.

Man kan också läsa om att läkare i Tyskland skall strejka för bättre löner och arbetsvillkor. Det är bra! Kanske något vi borde göra här också. Lönerna på större sjukhus är skamligt låga, det borde gå att lösa.

Andra bloggar om: landstingsfullmäktige, SL, mobilfria zoner, tunnelbanan, läkare, löner

Min gamla bil står på uppfarten till huset. När jag kom ut i morse var bägge bakdörrarnas rutor nedvevade. Den lilla trekantiga rutan bakom den större rutan på höger bakdörr var krossad, och det är fullt av glas över barnstolen. Jag har aldrig något värdefullt i bilen och jag kunde i all hast inte märka att något skulle saknas. Bilen har startspärr så det går inte att köra iväg med den utan nyckel.

Jag blir så trött. Varför skall något d-a drägg bryta sig in i min bil, de kan se att allt som finns i bilen är lite skräp och ett par isskrapor. Indioten som gör det utsätter sig för risker, hade jag sett honom hade jag väl åkt dit för dråp. Jag får en massa onödigt extraarbete som jag gärna kunde vara utan. Det blir till att åka till försökringsbolagens besiktningsstation, som tack och lov ligger ganska nära i ett industriområde utanför Farsta. Jag har gjort en polisanmälan på telefon, som jag kanske får komplettera om det visar sig att något saknas trots allt. Sedan får jag lämna in bilen till glasmästare och vara utan bil en dag. Gissar att självrisken på försäkringen är dyrare än att laga rutan, så ingen glädje har jag av den försäkringen heller.

Jag försökte göra en polisanmälan på polisanmalan.nu, men det var så krångligt att jag ringde 114 14 istället.

Andra bloggar om: bil, drägg, polisanmälan, inbrott

Där jag bor, lantligt och skönt i Vidja, har vi enskilt vatten och avlopp. Gråvatten går till en trekammarbrunn och infiltrationsbädd, toaletten är kopplad till en septiktank. Den törra töms en gång per år och den senare två gånger per år. Det brukar väl kosta ett par tusen om året för denna service.

Idag fick jag en räkning på 23516 kronor för en tömning av både septiktank och trekammarbrunn. Det är mer än jag får ut efter skatt en normal månad. Har jag gått många jourer och fått ut mycket komp i pengar kan jag kanske få ihop så mycket. Om jag förstår fakturan från SRV Återvinning korrekt anser de sig ha befriat mig från 30 000 liter (30 kubikmeter) bajs, till en kostnad av 770.50 per kubikmeter, totalt 23115 kronor. Septiktanken var inte full när de kom, det vet jag, och även om den vore full rymmer den inte mer än tre kubik. De verkar ha debiterat för fem års tömning på ett bräde, och med en taxa jag inte alls känner igen.

Jag behöver väl inte säga att jag inte kommer att betala…

Andra bloggar om: septiktank, srv, räkning