Erik, en av stjärnorna bakom det underbara webhotellet på http://manufrog.com/ kontaktade mig idag och berättade i korthet att en server gick som sirap, det var svårt att köra säkerhetskopieringen och att han kunde knappt ens logga in för att se vad som var fel. Han kunde konstatera att min domän var skyldig till den höga belastningen, och att det var ett enskilt skript, en enskild webb-sida, som sänkte servern. Det var min wp-rss2.php, ett skript som levererar rss-flöden, och han bad mig kolla vad det var som var fel, om det var något tokigt med skriptet. Normalt skulle Erik ha löst detta problem snabbt själv, men det var nog lite svårt när han knappt kunde logga in. Jag vet hur tufft det kan vara att försöka analysera en server som är för överbelastad (tydligen tuggade “min” wp-rss2.php i sig 140 % av CPU-tiden på en dubbelkärnig processor, sjukt mycket).

Jag kollade snabbt på Wordpress-sajten, hittade inget där om kända problem med wp-rss2.php, kollade logganalyserna genom webhotellet, det stämde att det var ofantligt många anrop till det skriptet, så jag laddade hem de råa loggfilerna och körde tittade på dem. Redan när jag tittade snabbt på loggarna såg jag att en IP-adress verkade skyldig, med upp till 3-4 anrop per minut. Det följande fick jag fram när jag fördjupade analysen lite:

jadler@server:_{/nyfiken.org/nyfiken-log$ grep index.xml nyfiken.org|grep 193.200.86.17|wc -l
576
jadler@server:}/nyfiken.org/nyfiken-log$ grep index.xml nyfiken.org|grep -v 193.200.86.17|wc -l
1
jadler@server:_{/nyfiken.org/nyfiken-log$ grep wp-rss nyfiken.org|grep 193.200.86.17|wc -l
557
jadler@server:}/nyfiken.org/nyfiken-log$ grep wp-rss nyfiken.org|grep -v 193.200.86.17|wc -l
49

Loggfilen jag tittade på innehöll data från tolv timmar, och 193.200.86.17 har alltså i snitt skickat 1,6 anrop per minut.

Jag lade in en tillfällig spärr i .htaccess-filen, som om jag skrev rätt antagligen gör att ingen med den IP-adressen kommer åt någon information alls från http://nyfiken.org/. En snabb whois på den skyldiga IP-adressen pekade mig till ett företag i Göteborg, och för en gångs skull en användbar kontaktadress. Jag mailade Daniel vars adress fanns där och fick svar ganska snabbt. Han tror att det är http://sweblogs.com/ som ligger bakom attacken. De skall normalt inte begära rss-flöden oftare än var femte minut, så nu är något fel. Jag vet inte om andra har drabbats av samma sak, men är det så vet ni nu var ni skall leta.

I titeln nämner jag DOS-attack, där DOS står för Denial of service, en form av attack på Internet där man skickar så många förfrågningar till en server att den inte hinner med att svara på legitima förfrågningar från de riktiga besökarna. Jag tror och hoppas att det inte var det som var sweblogs tanke med detta, utan att de helt enkelt har buggiga program.

Jag kan för övrigt varmt rekommendera Manufrog! Jag upphör inte förvånas över deras service, nivån på deras support, hur vänliga och trevliga de är i alla lägen, och hur gärna de ställer upp med hjälp med små finjusteringar som jag gissar att andra webhotell inte skulle drömma om att hjälpa sina kunder med. Att de sedan inte tar mycket betalt har jag inget problem med, jag betalar gärna det de begär av mig även om det känns som att jag får betydligt mer än vad jag betalar för.

Andra bloggar om: webhotell, Wordpress, htaccess, DOS-attack, sweblogs, Manufrog

Ämnesord: Bloggosfären, Internet, Wordpress

Jag har sedan ett antal år ett American Express-kort som jag gärna använder för att betala både det ena och det andra. Tydligen är jag en “bra” kund eftersom jag någon gång per år får erbjudande om att byta upp mig till platinakort, även om ingen på AmEx än så länge har kunnat förklara för mig vad som skulle göra det värt att betala 5000 kronor per år för att ha ett sådant kort (som ger mig samma grundläggande tjänster som mitt nuvarande guldkort eller för den delen deras vanliga gröna kort). Sist jag kollade fick man bara platinakort om man hade fått en särskild inbjudan, men när jag kollar just nu kan tydligen vem som helst (som har tillräckligt god ekonomi och är villig att lägga ut 5000 kronor per år) få det. Nu antar jag att det är det svarta “centurion”-kortet som skall vara fint och bara tillgängligt för särskilt inbjudna (idioter som vill spendera för mycket pengar på förmånen att ha ett visst kort?). Vad svartkortet kostar framgår inte av deras sajt, så vitt jag kan se.

Sedan många år finns AmEx på nätet, jag kan enkelt se mina inköp och min aktuella skuld på nätet. När jag handlar med kortet får jag poäng (membership rewards), precis som på Konsum/COOP eller ICA, i deras fall en poäng per använd krona (mer om man har svartkort, tydligen). Det går att lösa in poängen mot några enstaka, oftast ganska tråkiga och ointressanta, saker, och deras aktuella erbjudanden skall finnas på nätet. Redan första gången (mååånga år sedan) som jag kollade fann jag en text liknande den som finns just idag: “För närvarande uppdateras Membership Rewards-sidorna (katalogen online), vänligen försök igen senare för att se de nya produkterna/partnerna I programmet/ katalogen”. Det motsvarar det “Under construction” som jag redan för tio år sedan lärde mig att man aldrig skall ha på en seriös sajt, någonsin. Denna text, kanske med lite skiftande ordalydelse, har AmEx alltså haft på sin sajt kontinuerligt i minst 5-6 år.

För ett par månader sedan fick jag ett utskick från AmEx, brev som vanligt, där man erbjöd mig att använda mina sparade poäng till “det senaste inom teknik”. Jag kunde bland annat få förra generationens iPod mini (som kostade runt 1200 kronor i butik innan de började reas ut några veckor innan deta utskick) för drygt 500 000 poäng. Handla för en halv miljon och få en gammal iPod som ingen seriös handlare ens har i lager längre. Tjusigt, AmEx! Lite senare fanns i och för sig den nya versionen av iPod också, och den skulle också kosta mer än en halv miljon poäng, men det var inte länge det varade. Om jag nu, sedan nyår ungefär, försöker se vad det finns för erbjudanden inom “elektronik” eller “Hem Elektronik” (SIC!), får jag helt enkelt veta att det inte finns några erbjudanden inom denna kategori. Tidigare fanns det några kaffebryggare, en utgången Sony bil-GPS, en utgången Sony digitalkamera och lite annat gammalt och unket, men nu finns det inget alls.

Vill jag kommunicera med AmEx är det telefon som gäller. E-post har man tydligen inte hört talas om, men man har fortfarande fax-nummer (jag har inte hittat något telex-nummer eller namnanrop för telefon än). Mina betydligt viktigare och känsligare ärenden med banken sköts helt elektroniskt och säkert, men sist jag frågade AmEx varför jag inte kunde skriva till dem på vanligt vis fick jag till svar att de inte ansåg sig ha hittat “en tillräckligt säker lösning” än. Det var ett par år sedan, minst, och tydligen har de fortfarande inte lyckats med det. Jag har lagt ned lite tid på att försöka få min telefonväxel (Asterisk) att skicka och ta emot fax, men jag har inte lyckats än och jag orkar inte lägga ned så mycket tid på det när det i princip bara är AmEx som är kvar i förra århundradets kommunikationsmetoder.

Som sagt, patetiskt, American Express!!

P.S. SIC! här ovan är latin och betyder Så! Det skriver vi läkare på recept om vi vill göra det klart för apotekaren att vi faktiskt menar det vi skriver, till exempel om dosen för ett visst läkemedel är större än vad man brukar skriva (idag då större än vad som anges i FASS). Det betyder alltså något i stil med “Det står faktiskt så, och jag hade för avsikt att skriva just det!” Här ovan refererade jag till AmEx (än en gång) patetiska särskrivning och felaktiga bruk av Stora Bokstäver I Början Av Ord Som Inte Inleder En Mening.

Andra bloggar om: American Express, membership rewards, iPod, telex

Ämnesord: American Express, läkare

Det sägs att det är torsdag idag. En kollega ringde från jobbet och undrade om de skulle ordna en ersättare för mig som enda ÖNH-läkare på Södersjukhuset imorgon. Jag blev lite (mer) förvirrad, frågade Jon om det inte var fredag idag, vi har ju ingen dagjour på SöS på helger, men han påstod att det är torsdag idag. Jag får väl tro honom på mitt ord, och han trodde mig när jag berättade att jag inte kommer att arbeta imorgon, på SöS eller någon annanstans.

Jag backar några dagar: För ett antal år sedan hade södra Stockholm fortfarande fullvärdig ÖNH-sjukvård dygnet runt, med jour på Huddinge sjukhus dygnet runt och en ÖNH-avdelning som var öppen dygnet runt hela veckan hela året. Efter att politikerna tog det galna verklighetsfrämmande beslutet att slå ihop HS och KS till KUS, sajt Huddinge och sajt Solna (eller lag Syd och lag Nord), kom också ett beslut om att de människor som bor söder om Slussen inte skall ha tillgång till samma sjukvård som tidigare. Vi tvingades sluta med natt- och helgjourer på Huddinge, och vi har nu en avdelning (egentligen två avdelningar) som bara är öppen vardagar. De svårast sjuka patienterna hos oss måste transporteras till Solna över helgerna, och tillbaka till oss på måndagarna. Det säger sig självt att det inte är för patienternas bästa, och Gud vet vem det skulle vara bra för… Som en del i denna förändring fick vi börja gå helgjourer och nattjourer på filialen i Solna (KS för alla som inte arbetar på KUS-S eller KUS-H). Jag har nu haft nattjoursvecka, vilket i detta fall innebar att jag arbetade fredag och söndag natt, och var komp-ledig torsdag till onsdag kring dessa nätter.

Fredagsjouren är vårt värsta jourpass tidsmässigt. Vi och våra kollegor på Solna slutar tidigare på fredagar, de har löst fredagsnattjouren genom att ha en extra kvällsjour som tar eftermiddagen fram till att den vanliga kvällsjouren brukar börja, det har inte vi Huddinge-läkare gjort, utan vi har arbetstid från klockan två fredag eftermiddag till halvett på lördagen (på pappret, man går hem efter morgonronden, vid halvtio eller tio lördag morgon). I fredags, 15/2, började jag således arbeta klockan två på eftermiddagen. Jag hade inte sovmorgon eftersom jag skulle upp och lämna Edvard på dagis. Från två var jag ensam ÖNH-läkare på akuten, det var inte ofantligt många patienter som väntade när jag började, men det fyllde på sig efter hand och det var inte de allra lättaste patienterna som sökte. Jag menar inte att det var jobbiga människor (det är väldigt sällan som jag upplever att någon som är sjuk och söker hjälp är “jobbig”), utan det var lite svårare fall, lite tyngre, sådant som tar tid för mig att handlägga. När man har några sådana patienter, hur intressant och spännande det än kan vara, så gör det att väntetiden för övriga patienter ökar. Några patienter kan jag hantera på 5-10 minuter om jag måste, till exempel någon som troligen eller säkert har en bruten näsa men som är för svullen för att jag skall kunna göra en riktigt bra reposition av den (alltså dra den brutna näsan rätt). Då frågar jag vad som har hänt (tar anamnes), undersöker (utesluter septumhematom, konstaterar att det inte är realistiskt att försöka reponera just då), ber sjuksköterskan ordna ett återbesök 4-6 dagar efter det trauma som gav näsfrakturen, och dokumenterar besöket. Andra patienter tar lång lång tid att handlägga, jag vill inte ge några exempel här eftersom jag då kanske blir för specifik och jag kan ju inte riskera att lämna ut någon som jag har träffat i tjänsten. Det var patienter på avdelningarna som behövde min uppmärksamhet (inklusive de patienter jag själv lade in), jag gjorde en akut operation och var med och väntade på att min bakjour skulle vara med på en annan akut operation (som jag var tvungen att gå ifrån för att rapportera till kollegorna som skulle jobba lördag dag).

Vid femtiden på eftermiddagen började jag bli hungrig och påtalade för min sköterska att jag nog ville äta snart. Så blev det inte, kommer det svårt sjuka patienter får doktorn vänta. Klockan var närmare midnatt när jag sprang iväg från akuten för att slänga i mig lite “kvällsmat”. Tidigare under kvällen var det godis, gelegodis, choklad och nötter, snus, en cola och jag tror fem burkar energidryck som höll mig vaken och på benen. Det föll sig inte bättre än att jag jobbade oavbrutet från två på eftermiddagen till tio nästa dag, tjugo timmars intensivt arbete. Jag kom hem på något sätt, somnade antagligen före tolv på dagen (vet inte), vaknade vid nio på kvällen, var uppe till tre på natten, somnade igen och sov till ett-tiden på söndagen, åt någon slags frukost-lunch och åkte till jobbet igen. Detta jourpass var mindre tungt för mig, dels för att jag “bara” skulle arbeta från halvfem på eftermiddagen till åtta på morgonen, dels för att det faktiskt var betydligt färre patienter som sökte och behövde träffa ÖNH-läkare. Jag hade svårt sjuka patienter på avdelningen att ta hand om, men kunde ändå komma i säng strax efter tre (utan att det var någon som väntade på akuten), och jag fick sova till strax efter sju. Efter fredagsnattens överväldigande tunga jourpass kändes det underbart, 3-4 timmars sömn kändes himmelskt och jag upplevde mig riktigt utsövd.

Senare på måndagen, när jag hade kommit hem, började jag känna mig krasslig, ont i halsen (kunde det bero på att jag hade snusat i princip oavbrutet under mitt tjugotimmarspass fredag-lördag?), trött, hängig, kanske feber. Jag skulle ju vara ledig till onsdagen men i tisdags ringde jag jobbet och sjukskrev mig. Jag hostar och är snorig och nästäppt, tung i huvudet, jag skulle förmodligen ha feber om det inte vore för pillren jag petar i mig för att slippa må så hemskt. Det finns mycket jag borde göra hemma, men jag orkar inte ta tag i något nu. För att få tiden att gå sitter jag en del vid datorn (såklart), men jag har också virkat lite mer. Jag virkade en ny mössa till mig själv, liknande den jag gjorde till Edvard för några veckor sedan. Jag tror att jag virkar hårdare nu än när jag gjorde mönstret för flera år sedan, för jag kan knappt få på mig min fina nya mössa, det får nog också bli Edvards. Jag har inte hittat något bra fodral till min nya telefon, HTC TyTN II, än, så jag bestämde mig för att försöka virka ett. Mitt första försök blev i och för sig ett snyggt fodral, men det sitter för tajt så det är pilligt att få telefonen i och ur fodralet. Nu provar jag ett lite annat sätt, och börjar med en lite större bas för att få ett fodral som passar bättre. Jag återkommer med beskrivning när jag är nöjd. Jag lekte lite med tanken på att använda krokning, men jag vet inte om mina krokningsnålar är riktigt rätt storlek för garnet jag tänkte använda, och skall jag kroka ett fodral måste jag göra ett mönster först. När jag virkar är det lättare att arbeta på fri hand, med krokning får jag ett stort stycke som måste passa ihop, så jag måste tänka ut hur det skall se ut redan innan jag börjar, och då först provkroka med rätt garn och nål så att jag har rätt masktäthet i mitt mönster. Det är inte riktigt min grej att tänka innan jag skapar, men jag kanske får prova det också.

Andra bloggar om: jour, sjukhus, läkare, akuten, patient, virka, krokning

Ämnesord: arbete, Edvard, Handarbete, HTC, jour, Krokning, läkare, sömn, sjukhus, slöjd, TyTN, Virkning

Nu har mitt snus äntligen kommit. På bilderna här till höger ser ni först paketet från Gällivare, sedan innehållet i paketet, den öppnade burken med ganska torrt råsnus, snuset i assistenten när jag blandar in vatten och natriumkarbonat (vanlig soda), och slutligen burken med 2 kg färdigt snus och medföljande dosa med nyfärdigt snus.

Förra gången jag köpte en snussats från Gellivare Snusfabrik kom snuset i en genomskinlig burk, som en stor godisburk av den typ som används för lösgodis vid leverans. Nu var det en (snyggare) helt svart burk. När jag öppnade den möttes jag av en helt underbar mustig tobaksdoft som jag inte riktigt känner igen från andra sorters snus man kan köpa i affärer.

Jag hade för mig att det var kaliumkarbonat man brukade blanda i snus, men i denna sats var det natriumkarbonat. Det fungerar antagligen precis lika bra, och gör nog ingen skillnad vad gäller smak eller effekt. I bruksanvisningen som följde med rekommenderade man att jag skulle lösa upp 1/3 av sodan med ½-1 dL hett vatten. Jag uppskattar när det känns lite mer att snuset ligger där det skall, så jag tog ungefär hälften av sodan. Jag tömde påsen i ett matskedsmått som blev ungefär 2/3 fullt, så jag använde 1 tsk (5 mL) soda till 1 dL vatten som jag värmde i mikrovågsugnen.

Råsnuset hällde jag i assistentens skål, efter att ha satt dit degkrok och skrapa, sedan fick den arbeta en stund för att blanda ihop snuset ordentligt. Tipset om blomspruta struntade jag helt i, det kändes inte så nödvändigt när jag använde assistenten för att blanda. Jag räknar med att den blandar tillräckligt bra ändå.

Den fina mustiga tobaksdoften blev om möjligt ännu bättre när råsnuset hade fuktats ordentligt, och när jag kontrollvägde det färdiga snuset var det precis 2 kg. Ni som har läst min första text om billigt snus minns kanske att jag beställde finmalet snus denna gång. Jag uppfattar det som aningen grövre än det mjölfina Röda lacket, men betydligt finare än Skruf Stark Lös eller Granit Lössnus. Det känns bra, men nästa gång jag beställer en snussats från Gellivare Snusfabrik blir det nog grovmalet. Det är en smaksak, men jag är nu mer van vid lite grövre snus än detta.

Jag har även nämnt min snusbeställning i min lägesrapport och i gårdagens text om att jag beställde en HTC TyTN II av 3.

Telefonen jag beställde, som säljaren trodde skulle komma nästa vecka, 11-12/2, kom faktiskt redan idag. När jag trött och sliten kom hem från en hård dag på jobbet efter att ha hämtat snussatsen hittade jag ännu en avi i brevlådan, och jag såg på beloppet att det handlade om min nya telefon. Jag valde att åka tillbaka till mitt lokala utlämningsställe och hämta även detta paket. Jag kommer nog inte att orka skriva så mycket om min nya HTC TyTN II idag, och jag har inte hunnit mycket mer än att ladda batteriet i den, men jag kan redan nu säga att förpackningen är bra mycket snyggare än den jag fick min TyTN i, den känns mer exklusiv, och även telefonen i sig är snyggare och känns mer lyxig. En trevlig liten detalj är att man inte behöver öppna telefonen eller ta ur batteriet för att stoppa in SIM-kortet. Jag kommer att berätta mer om telefonen när jag har hunnit testa den lite mer, kanske redan imorgon.

Andra bloggar om: snus, snussats, Gellivare Snusfabrik, HTC, TyTN II, 3

Ämnesord: HTC, Mobiltelefoni, Snus, TyTN, TyTN II

Bindningstiden för mitt abbonemang hos gick ut nyligen, och jag tror att de har jagat mig ett tag nu. Det brukar vara svårt för mig att svara i telefon dagtid, så jag vet inte säkert om det är de som har ringt. Idag fick de i alla fall tag på mig, och undrade om jag var nöjd med telefon och operatör, och om jag ville binda mig på nytt.

För ett par månader sedan ringde en annan säljare i samma ärende, vi pratade en stund och jag berättade att jag egentligen inte använder den SE K800i som jag köpt genom 3 sedan jag istället köpt en HTC TyTN. Jag frågade honom då om de kunde erbjuda en HTC TyTN II. Det svar jag fick då var att de inte skulle börja sälja den, men att de hade köpt in några stycken och att jag kunde få köpa en av dem om jag förlängde mitt abbonemang. Jag gjorde det inte då, men när jag pratade med säljaren i förmiddags berättade jag om det tidigare samtalet och ställde samma fråga. Det visade sig att de visst har börjat sälja den, men egentligen bara till företagskunder. Hon pratade kort med företagsavdelningen, och de såg inga problem med att sälja en till en privatperson, med privatabbonemang.

Jag accepterade att gå upp till ett dyrare avtal, 199 kronor per månad istället för 49 (eller 69?), med skillnaden att jag kan använda hela summan till samtal, SMS, datatrafik med mera. Telefonen skulle då, med 18 månaders bindningstid, kosta mig 995 kronor i engångskostnad och 199 kronor per månad, men hon erbjöd mig dels 10 kronor rabatt på månadsavbetalningen på telefonen, dels en rabatt på tre månadsavgifter. Det blev alltså 995 kronor plus 189 kronor per månad i 15 månader, totalt 3830 kronor i direkt kostnad för telefonen mot att jag binder mig att betala 199 kronor per månad i 18 månader, totalt 3582 kronor (som jag alltså kan använda till trafikavgifter). Med tanke på att bästa priset idag enligt Prisjakt är drygt 6000 kronor känns det som ett bra erbjudande.

Jag tror inte att det är så stor skillnad på telefonerna, den nyare modellen har Windows Mobile 6 från början, inbyggd GPS och mer minne. Den har ingen fotolampa, men är kameran lika usel som på min TyTN kommer jag ändå aldrig att använda den. Å andra sidan finns det program för visitkortsinläsning, vilket jag antar kräver åtminstone en hyfsad kamera.

Det blir väl till att köpa ny hållare till bilen (om den gamla inte råkar passa), kanske nytt skärmskydd också, resten av de få tillbehör jag har borde fungera bra. Telefonen bör komma i början av nästa vecka, då kan jag testa och skriva mer om vad jag tycker om den i jämförelse med min nuvarande telefon.

Snuset jag beställde från Gällivare kom idag. Jag kom hem sent och hittade avin i brevlådan, så jag hämtar snussatsen på vägen hem imorgon, och kommer att kunna  berätta mer om min upplevelse av det då eller i helgen.

Andra bloggar om: HTC, TyTN, TyTN II, snus

Ämnesord: 3, HTC, Snus, TyTN, TyTN II