I helgen virkade jag en mössa till Edvard. Det var ett tag sedan jag virkade en sådan mössa, och jag har tidigare bara virkat den i vuxenstorlek. Mönstret eller beskrivningen hittade jag på själv för några år sedan, den finns på min wiki för den som vill läsa eller prova själv. Jag var kanske lite kaxig när jag skrev den, mitt i en virk- och stickperiod, och jag kan glatt erkänna att jag var tvungen att själv ta fram ett par virkböcker för att kolla upp hur det var man gjorde de olika maskorna och vad förkortningarna står för. Startmaskan fick jag också kolla upp för att påminna mig om hur man gör den.

På bilderna här ser du Edvard i sin nya, ännu omärkta mössa; en av mina egna äldre mössor, och Edvards mössa efter att jag har broderat dit hans initialer.

Jag gjorde ett par ändringar för att få en lite mindre storlek, en av mina egna mössor som jag har liggande, gjord efter min originalbeskrivning, var helt klart i största laget till Edvard. Den platta överdelen gjorde jag ett stolpvarv mindre, sedan valde jag att istället för att minska en maska efter 15 stolpar i varvet efter kanten istället öka en maska efter var femte. Det blev inte lika snyggt, med en mer rundad sida på “pillerburken”, och det kändes som att det skulle bli i största laget, så något varv senare minskade jag en maska efter var fjärde stolpe igen. Skall jag göra fler barnmössor vill jag nog anpassa mönstret lite bättre för att få det utseende jag vill även på den mindre varianten. Jag tycker själv annars att det är ett ganska trevligt mönster, dels för att det blir en snygg mössa, dels för att det går så snabbt att göra den, med lovikka-garn och femmans virknål.

Imorse innan jag väckte Edvard passade jag på att göra en snabb och enkel märkning genom att brodera hans initialer framtill på mössan. Jag har inte broderat mycket i mina dagar, och dessa stygn är de enda jag egentligen kan något så när. Jag gjorde det på fri hand medan jag åt frukost, det skulle säkert gå att göra mycket jämnare för någon med mer brodyrvana, men jag ville sätta namn på mössan innan han fick ta den med till dagis. Nu ville han faktiskt inte ha den nya mössan på sig när vi åkte till dagis, men jag fick ett SMS på eftermiddagen från min ex-fru som hämtade honom, där hon berömde mig för den fina mössan och berättade att hon tyckte att Edvard var väldigt söt i den. Tydligen hade han den på sig när hon kom till dagis.

Andra bloggar om: virka, mössa, garn, brodyr

Ämnesord: barn, Edvard, Handarbete, slöjd, Virkning

Jag visste inte riktigt vad vi skulle hitta på idag, och funderade på om vi skulle åka till Eriksdalsbadet. Jag kollade öppettider och priser på deras hemsida, men ville vet var jag kunde parkera, så jag googlade efter det och hamnade på Barnguiden. Där provade jag att söka efter aktiviteter för barn i Edvards ålder, och råkade hitta Fjärilshuset bland tipsen där. Det hade jag inte tänkt på själv, men jag tycker om Fjärilshuset och det kändes som en trevlig idé. Jag tog med en ganska stor ryggsäck att packa ned våra ytterkläder i, och vi åkte dit. Edvard hade väldigt roligt, fjärilarna var kanske inte så värst intressanta, men kinesiska dvärgvaktlar som åt mask var roligare. Det bästa var dock fiskarna, stora fiskar vi kunde se både genom glas och genom vattenytan. Där stod vi länge och tittade. I asiatiska trädgården var det papegojvisning, och de var också fascinerande. Han vågade inte riktigt låta en papegoja sitta på armen, men det var intressant när den satt på min arm. Vi gick genom butiken för att komma till caféet, och det tog tid att få honom med från butiken. Han hittade en rolig leksak som han ville ha, ett krokodilhuvud på en pinne, som man kan få att bita ihop genom att trycka ihop handtaget, och det var svårt att koncentrera sig på juice och bulle när han visste att den fanns där i butiken. Så när vi hade fikat fick det bli en krokodil att ta med hem. Redan i bilen pratade han om att han ville åka tillbaka dit.

Andra bloggar om: aktivitet, barn, Fjärilshuset, fika

Ämnesord: barn, Edvard, kläder, tips

Visst läste jag i DN om att det skulle vara stormar, men jag räknade inte med att det skulle drabba mig. Visst brukar vi ha ett antal strömavbrott om året, mest på vintern, när luftledningarna hit inte klarar snö eller fallande träd, men något som detta kom som en total överraskning.

Strax före sju på kvällen skulle jag åka iväg för att handla lite. Det är mörkt och lite regnigt, och kanske det blåser mer än det brukar. Jag åker den enda väg som finns till och från Vidja, Vidjavägen norrut för att komma upp till Ågestavägen och bron över till Farsta Strand. Jag hade knappt hunnit upp i skogen precis norr om Vidja när jag såg att det verkade vara bilar som stod stilla i mötande körfält, och kanske någon som körde på tvären över vägen också. Som tur var saktade jag in, för det jag inte såg i motljuset från deras strålkastare var den stora gran som låg rakt över vägen.

En gran som hade stått kanske 3-4 meter från vägen (västerut) hade fallit nästan i perfekt rät vinkel rakt över vägen, mot 3:s mobilmast som står på vägens östra sida där. Den del av granen som låg över vägen uppskattade jag till 50-60 cm i diameter, ingen liten slana alltså. Kanske är det en yrkesskada, eller bara min personlighet, men bland det första jag gjorde när jag klev ur bilen för att beskåda detta var att titta så att inte någon hade blivit klämd under stormfället. Det är verkligen tur att inte granen föll på en passerande bil, det hade inte varit vackert, och att ingen hade kört för snabbt för att uppmärksamma den och fortsatt köra rakt in i den.

Jag vände bilen och körde hem igen (några hundra meter) för att hämta kameran, körde tillbaka och ställde bilen på behörigt avstånd, med varningsblinkers på, och gick fram för att ta lite bilder (jag tänkte ju på dig, kära läsare) som du kan se på PicasaWeb. Där skall också finnas länk till karta och till Google Earth så att du kan se var det hela inträffade och hur sårbart vårt område på sätt och vis är. När jag hade tagit några bilder kom några karlar från Vidjahållet, i orange kläder och med en motorsåg. Jag vet inte om det var några grannar som själv tog på sig uppgiften att röja vägen, eller om det arbetar för Vidja vägförening och så snabbt hade fått i uppdrag att göra det. De började kvista och kapa granen, men tyvärr hade de nästan slut på bensin i motorsågen, som också var ganska svårstartad till en början.

Jag hade hunnit fundera över vem man skall ringa till när något som detta inträffar, vems ansvar det är att röja undan stormfällda träd från vägen. Vägen sköts av Vidja vägförening, men kan man räkna med att de gör en akututryckning i ett fall som detta? När jag stod där såg jag också att en av de få bussar som kommer till vårt område stod bland de väntande bilarna på väg in mot Vidja, och chauffören där är nog den jag tyckte mest synd om. Han hade antagligen bara en eller två passagerare, och jag gissar att han varken fick eller ville försöka vända bussen för att åka tillbaka norrut igen.

Bäst som jag stod där och funderade kom något stort och rött körande norrifrån, förbi alla stillastående bilar. Det var en bil från Räddningstjänsten, en “brandbil”, som kom körande. Nu blev det fart på röjandet! De var många, rätt klädda, och verkade ha en effektivare motorsåg. Deras bil hade rejäla strålkastare på en slags stolpe (rör) som hissades upp från bilens mitt, så de fick bra arbetsbelysning. Snart var de vägblockerande delarna av granen avkvistade (kvistar tjocka som min överarm), kapade i mindre bitar och undanröjda från vägbanan. Tydligen hade någon av grannarna som satt där i bil ringt 112 och larmat dem, och tydligen är det det man skall göra. Där lärde jag mig något nytt.

Det verkade som att det snart skulle gå att köra igen, så jag gick tillbaka till min bil, som inte startade. Jag hade inte bara lämnat varningsblinkers på utan även strålkastarna, och nu var batteriet närmast dött. Klantigt och tanklöst värre, men som tur var fanns det ju andra bilar överallt omkring mig. Mannen i bilen bakom hjälpte mig med starthjälp, jag stod i uppförsbacke på regnvåt väg med många bilar bakom mig, så jag ville inte försöka knuffa igång bilen, och sedan kunde jag någon timme senare än beräknat komma iväg för att handla.

En lagom surrealistisk händelse som bryter av fint mot vardagen.

Andra bloggar om: storm, träd, väg, Vidja

Ämnesord: Google, hus, kläder, storm, träd, väg, Vidja

Jag tänkte dela med mig av ett par av mina och Edvards favoritrecept. Edvard är nu 3½ år, tycker mycket om att “dega”, alltså leka med lekdeg av typen PlayDoh eller trolldeg, och som många andra barn tycker han om att äta pannkakor.

Leklera

Leklera som man köper tycker jag att brukar vara lite tråkig, inte sällan för hård och kanske smulig, den är dyr och torkar efter ett tag. Det känns inte helt lustigt att inte veta vad den innehåller, heller. Jag minns nu inte om vi köpte den eller om Edvard fick den i present, den första lådan med leklera och tillbehör. Han tyckte från början att det var jätteroligt, men dels var det ju olika färger på lera, och det är inte lätt att hålla isär de olika färgerna, och det blir lite tråkigt om de blandas och allt blir gråbrunt. Efter någon månad var den köpta leran torr och oanvändbar, och redan från början hade den en lätt motbjudande kemisk lukt. Jag letade på nätet efter recept på bra leklera, provade klassisk trolldeg men dels kändes den inte så rolig att arbeta med, dels var den svår att torka i ugn när jag provade en gång. Jag provade sedan flera recept på alundeg, det som ofta kallas PlayDoh (som egentligen är Hasbros varumärke för deras variant av leklera), och har nu kommit fram till följande variant som jag har använt länge och som fungerar bra:

Leklera, PlayDoh, alundeg
4 dL vetemjöl
2 dL salt
2 msk alun
Blanda dessa torra ingredienser i en skål. Koka upp vatten, gärna i en vattenkokare. (Kokande vatten borde vara mycket bättre än varmvatten från kranen.)
5 dL kokande vatten
2 msk matolja
valfri mängd karamellfärg/hushållsfärg
Blanda dessa blöta ingredienser i lämpligt kärl, häll det över det torra i skålen och blanda noga, ganska snabbt. Fortsätt knåda och arbeta degen en stund. Degen verkar hålla sig fräsch flera veckor i kylskåp, och denna sats ger en rejäl mängd deg som man kan ha mycket roligt med.

Alun hittar du på apoteket, det går åt en del så köp gärna flera burkar. Kokande vatten tillsammans med vetemjöl ger en härligt smidig och seg deg, speciellt om du arbetar med den en stund medan vattnet och den blivande degen är riktigt varm. Det är därför jag varmt rekommenderar att du använder så varmt vatten som möjligt, gärna direkt från vattenkokaren.

Nu i julas fick Edvard en härlig lekleralåda från Biltema av min bonussyster och hennes familj. Den innehåller många roliga och bra saker, som jag tror kommer att hålla länge.

Pannkakor

Jag har länge varit intresserad av det perfekta receptet på pannkakor, och tränade många år i den ädla konsten att vända pannkakor i luften (försök inte med en stekpanna av gjutjärn eller plåt, det verkar behövas en teflonbelagd stekpanna). Receptet jag använder nu är detta:

Pannkakor för Edvard och mig
6 ägg
1 L mjölk
4 dL vetemjöl
någon tsk salt
Blanda som man brukar med pannkakssmet, knäck äggen i en skål, vispa lite så att gulorna går sönder och blandas med vitorna, häll på mjölken och blanda igen, blanda ned mjöl och salt. Låt smeten stå 10-15 minuter för att svälla, blanda ned en skvätt olja eller annat matfett. Jag brukar ofta blanda i någon matsked sojamjöl som emulgeringsmedel, alltså för att få den blöta smeten att blanda sig väl med den feta oljan. Sojalecitin är ju ett vanligt emulgeringsmedel i sådant man köper i affären, och det verkar fungera lika bra hemma. Diskmedel har samma effekt men passar inte i mat, men de få gånger jag gör en vanlig salladsdressing med olja och vinäger blandar jag gärna ned lite pressad citron som verkar ha samma effekt och gör att det håller sig blandat längre.

Jag använder numer teflonbelagda stekpannor just för pannkakor, även om jag annars är väldigt förtjust i mina gjutjärnspannor, och för länge sedan köpte en stålplåtspanna med låga kanter på Cordon Bleu speciellt för pannkakor. Den senare har jag vårdat ömt (och även gjutjärnspannorna, så klart), stekt in med olja, sedan efter varje pannkakslagning har jag hällt grovt havssalt i pannan och gnuggat ur den (medan jag skyddar handen med en bit hushållspapper), inget vatten har någonsin rört den. Den fungerar bra i stort, men det kan vara svårt att få pannkakorna att lossna ibland, vilket inte är ett problem med teflonpannor, även om det känns lite som fusk.

Min erfarenhet från mitt långa experimenterande är att det blir frasigare pannkakor som är lättare att få riktigt tunna om man använder mer mjölk i smeten. Vill du prova så kan du antingen minska på övriga ingredienser i receptet ovan, eller helt enkelt öka mängden mjölk ännu mer.

Andra bloggar om: recept, PlayDoh, trolldeg, pannkakor, leklera, sojamjöl, emulgeringsmedel

Ämnesord: barn, Edvard, hobby, lek, pyssel, recept, tips

Jag är inte helt säker på att jag skall fortsätta snusa, jag var sjuk en vecka kring jul och hade inga problem att avstå från snuset då, även när jag började må lite bättre. Nu har jag börjat igen, men ser det väl egentligen som tillfälligt än så länge. Jag känner mig inte särskilt motiverad att sluta, men känner mig inte heller särskilt beroende av det. Jag fortsätter för att jag tycker om det, och för att jag gärna äter en massa godis när jag inte snusar.

Nu vid nyår har ju skatten på snus höjts ordentligt igen, så det kan bli ett dyrt nöje. Därför tänkte jag prova en snussats från Gellivare Snusfabrik igen. En snussats kostar 480 kronor, frakt och postförskottsavgift 118 kronor, så för mig som beställer en sats blir det 598 kronor för 2 kg snus, motsvarande 40 dosor lössnus, alltså 14,95 per dosa. Klart bättre pris än i affären.

Jag har provat deras snussats en gång tidigare, för flera år sedan, och det är inte krångligt alls. Man får en stor plastburk med i princip färdigt snus, och en liten påse med kaliumkarbonat/soda som skall blandas med lite varmt vatten och blandas ned i tobaken, sedan är det klart. Så vitt jag minns var smaken bra, ren fin tobakssmak.

Kanske andra bloggande snusare, som Petter på Mina dagliga bestyr kanske också kan tänka sig att prova en annan leverantör av sitt lössnus.

Andra bloggar om: skatt, snus, Gellivare Snusfabrik, snussats

Ämnesord: blogg, skatt, Snus