Jag sitter på “utbildning” för operationsplaneringsprogrammet Orbit från WM-data.

Jag trodde ärligt talat att Siemens Melior var det sämsta Windowsprogrammet i bruk, men Orbit verkar faktiskt betydligt värre. Vad WM-datas programmerare har för yrke kan jag inte ens gissa, men det har helt klart inget med datorer att göra. Man har inte hört talas om intuitiva användargränssnitt, antagligen har man inte ens hört ordet användargränssnitt, än mindre har man hört talas om standarder för Windowsprogram och deras användargränssnitt. Det är bland det rörigaste man kan tänka sig, ett par exempel är att man på vissa ställen måste dubbelklicka på det man vill välja i en rullgardinsmeny, och att man måste högerklicka med musen för att få fram en meny för att kunna spara patientuppgifter (det finns ingen klickbar “spara”-knapp).

Detta skräp skall vi tvingas använda dagligen, och därmed göra arbete som tidigare våra kompetenta vårdplanerare har gjort. Vi som läkare kommer att få ännu mindre tid för våra patienter, ännu mindre tid för att göra det vi är utbildade för, och underlaget för operationsplaneringen kommer givetvis att bli sämre när personal som saknar rutin vad gäller detta arbete skall sköta det. Vad våra vårdplanerare skall arbeta i framtiden med vet jag inte.

Jag är inte negativ till teknik, men jag vill ha välgjorda program som är smidiga och lättanvända och som underlättar mitt arbete. Inte tekniska missfoster som försvårar mitt arbete och tar tid från det jag borde göra, att prata med och undersöka patienter för att ställa rätt diagnos och föreslå den mest lämpliga behandlingen.

Länk till WM-data och Orbit

Andra bloggar om: Orbit, WM-data, Melior, läkare

Ämnesord: Datorer, läkare, Melior, Orbit, WM-data

Nu sitter jag på hälsocentralen i Järvsö i norra Hälsingland. Jag tog ledigt en vecka från mitt vanliga arbete för att åka hit och arbeta som distriktsläkare.

Jag åkte upp i söndags eftermiddag, började köra klockan ett på eftermiddagen för att försöka vara framme medan det var ljust. Vägen upp till Uppsala var fin, men sedan blev det värre. Från Uppsala upp till Tönnebro, där jag tog av mot Bollnäs, var det kö i mötande körfält med hemvändande stockholmare som haft sportlov och vasaloppsåkare. Det snöade och låg rikligt med snö på vägen. Ett stycke söder om Dalälven låg jag bakom snöröjningsfordon och fick hålla 30-40 på 90-väg en ganska lång sträcka. På motorvägen norr om Dalälven var det till en början helt vitt. Jag såg nätt och jämnt bilen som låg någon km framför mig pga snöröken, och några spår på den helvita vägen fanns inte. Det var bara stolparna intill vägen som gav mig någon liten fingervisning om var vägbanan låg. Jag var tvungen att hålla 50-60 på denna 110-väg tills sikten och vägen blev lite bättre. Efter en matrast på Max i Bollnäs åkte jag vidare sista biten upp till Järvsö och var framme vid halvsju på Järvsö vandrarhem Kultis. Jag blev väl omhändertagen och fick veta att familjen som äger vandrarhemmet kommer från Huddinge och har ärvt ett hus i Vidja. De hade tittat på Vidjas hemsida för något halvår sedan och kände till mig långt innan jag kom.

Nästa morgon var det -25 grader i Järvsö, så jag frös rejält på väg till hälsocentralen. Bilen startade knappt, och det är första gången jag varit med om det, det var trögt att styra och växla för att oljan var så kall. Jag var glad att jag hade tagit med varma kläder!

Alla på hälsocentralen är väldigt trevliga och jag känner mig mycket välkommen och väl omhändertagen. Man har ett lite udda journalsystem, PMOS, som körs i Apple-miljö. Jag tror det finns någon central Mac-server, men jag arbetar vid en PC som kör Mac-OS under en emulator som heter Basilisk II, så jag har en hel liten Mac i ett fönster under Windows. Det känns lite skumt. Jag har testat många journalsystem och det här är väl inte det sämsta jag har testat, men inte någon ny favorit heller.

Jag åker inte skidor, vilket förvånar många här, så jag har ingen större glädje av närheten till Järvsöbacken, men jag åkte upp dit igår efter jobbet för att titta på den underbara utsikten. Det är väldigt vackert här, både nu på vintern och på sommaren. Matutbudet här är kanske inte det största, det verkar mest vara de tre pizzeriorna längs huvudgatan om man inte vill lägga ut lite mer pengar för att äta på Järvsöbaden. När jag gjorde min AT i Bollnäs åkte vi en gång till Järvsöbaden för att äta julbord, jag tror det var med kirurgkliniken, och det var minnesvärt. Maten och miljön imponerar. Vid ett annat tillfälle åkte vi till Träteatern på Stenegård och tittade på Trollkarlen från Oz, en helt underbar föreställning.

Det är trevligt här och det känns bra att komma tillbaka till Hälsingland som var mitt hem i två år. Jag saknade ibland storstaden när jag bodde här, men det är väldigt vackert och trevligt här, det kan inte förnekas.

Andra bloggar om: Järvsö, Hälsocentral, läkare, hyrläkare, vandrarhem

Ämnesord: blogg, Datorer, Hälsocentral, hyrläkare, Järvsö, kläder, läkare, vandrarhem, Vidja

DN skriver idag om ett lagförslag som skulle tillåta polisen att bugga bl.a. läkarmottagningar. Det känns i sig helt barockt, och inte blir det bättre av att justitieminister Thomas Bodström säger att

Det är svårare att kontrollera läkare än advokater och präster. Läkare kan till exempel vara utbildade utomlands. Utbildningen kan vara svår att kontrollera. Läkartiteln är inte lika skyddad som de för advokater och präster.

Det känns för mig som att han inte vet något alls om läkaryrket. Kanske någon på Socialstyrelsen kan upplysa honom om vad som krävs för att få arbeta som läkare. Min fru är läkare från Ukraina och jag vet vad hon har behövt gå igenom för att få svensk legitimation, och jag tror inte att det är lätt, eller kanske ens möjligt, att bluffa. Han har självklart kritiserats hårt för sitt uttalande av Läkarförbundet (se t.ex. Dagens Medicin), och han gjorde åtminstone en halv pudel i nätupplagan av DN.

Som läkare behöver jag kunna ha mina patienters fulla förtroende. De skall veta att den stränga sekretesslagstiftning som jag lyder under följs. Det finns redan idag undantag från sekretessen, t.ex. om jag får kännedom om barn som far illa, eller om jag får kännedom om brott som kan leda till minst två års fängelse. Det borde kunna räcka. Om mina patienter skall behöva fundera över om Säpo eller Polisen avlyssnar min mottagning tror jag att det är tveksamt om de kommer att kunna eller vilja öppna sig så helt och fullt som kan behövas i läkar-patient-mötet. Skulle detta kritiserade lagförslag gå igenom får jag väl hänvisa till att jag är pastor inom Universal Life Church. Enligt lagförslaget skall advokater och präster inte få buggas på samma sätt som läkare.

Jag ser att andra bloggare också har reagerat på Bodströms dumheter:
Magnus tankar, Suburbia, Beta Alfa 2, Mathias Klang Wrote, Sakernas tillstånd

Dagens Medicin skriver i sin senaste pappersupplaga om lönerna för sjukhusdirektörer på universitetssjukhus. Chefen för Karolinska Universitetssjukhuset, där jag arbetar, Cecilia Schelin Seidegård, ligger högst av alla med 150 000 kronor per månad, tjänstebil och 2 årslöner (3,6 miljoner kronor) i ersättning om/när hon blir uppsagd. Det senare känns lite konstigt med tanke på att de tokhöga lönerna brukar förklaras med att det är svårt att rekrytera bra höga chefer. Är det så gott om jobb och så få chefsämnen borde hon inte behöva något avgångsvederlag alls, tycker jag. En annan konstig sak med vår högsta chef är att hon försöker få all personal att kalla henne för Cissi. Det är närmare 15 000 personer som arbetar under henne, och hon kan rimligen inte känna oss alla så väl att hon är motiverad att använda ett smeknamn i kontakten med oss.

DN skriver också idag om hemtest av klamydia, “för kvinnor med hög säkerhet”. Är det kvinnor godkända av Säpo som kan använda testet, eller kvinnor som är säkra på att de har klamydia? Meningen lyder i helhet “Ett självtest för kvinnor med hög säkerhet kommer i månaden ut på marknaden.” Jag skulle hellre uttrycka det som “Ett självtest med hög säkerhet för kvinnor…” om jag inte ville missförstås.

Edvard, min son, är sjuk och har feber, så jag köpte mer flytande Alvedon och Ipren. Tidigare har jag köpt annan flytande medicin på recept och då fått en praktisk dosspruta och passande kork till flaskan på köpet. Nu fick jag veta att när det gäller receptfri medicin (som man köper utan recept) så får man betala en tia för korken och sprutan. Så blir ditt barn sjukt och ni söker läkare som råder er att använda (flytande) receptfri medicin, t.ex. febernedsättande, så hör om du kan få den på recept. Jag kommer nog att skriva fler recept på Alvedon efter detta. Jag kan inte gärna ge medicinen utan sprutan, med dossked hamnar all den kladdiga lösningen på kläderna (mina eller hans), så jag tycker att det borde ingå. Till råga på allt får man ibland en kork som inte passar till flaskan, och då rinner det ändå ut medicin och kladdar ned överallt. Är ens barn sjukt har man oftast annat att roa sig med än att torka upp kladdig medicin eller tvätta kläder ännu oftare.

Andra bloggar om: buggning, bodström, läkare, chefslöner, klamydia, läkemedel, barn

Ämnesord: barn, blogg, Edvard, kläder, läkare

På läkarförbundets förra årsmöte beslutade man att Läkartidningen skulle bli medlemstidning och att medlemsavgiften då skulle höjas med 500 kronor. Vill man inte ha tidningen slipper man, men man får ändå betala för den.

Det har kännts konstigt att vårt fackförbund inte har haft någon medlemstidning, men samtidigt tycker jag att det är fel att Läkartidningen skall bli vår medlemstidning. Tidningen innehåller nästan ingen facklig information, det är nästan bara vetenskapliga artiklar och offentliga diskussioner mellan äldre läkare. Tidningen är väldigt tråkigt skriven, jag har aldrig läst ett helt nummer och kommer säkert aldrig att göra det. Det är i undantagsfall som det finns någon artikel som jag tycker att är läsvärd. Mest känns det som ett slöseri med papper och alla inblandades tid.

Till råga på allt försöker man distribuera tidningen med morgontidningen, och det fungerar självklart inte. Jag har inte fått ett enda nummer av tidningen än, den ordinarie vägen. Jag har skrivit, alltmer surt, till Läkarförbundet, och får tidningen några dagar senare med vanlig post. Fortsätter problemen kommer jag att fakturera den tid jag lägger ned på att reklamera. Inte för att jag egentligen vill ha skräpet, men skall jag tvingas betala för den så skall den åtminstone komma när den skall.

Det finns en bra medicinsk tidning som är trevlig att läsa och som innehåller sådant som är läsvärt, och det är Dagens Medicin. Kunde jag få den som medlemstidning skulle jag gärna betala en slant för det, men det är ju inte Läkarförbundet som ger ut den.

Jag tycker att det är fel att Läkarförbundet försöker öka läsarsiffrorna genom att tvinga på medlemmarna sin undermåliga produkt. Att tidningen fortfarande ges ut beror nog inte på att någon är intresserad av att läsa den utan på att förbundet tjänar stora pengar på annonsintäkterna. Vore man intresserad av medlemsnyttan skulle man lägga ned tidningen och istället se till att alla medlemmar får möjlighet att prenumerera på Dagens Medicin till ett rabatterat pris.

Andra bloggar om: Läkartidningen, Läkarförbundet, Dagens Medicin,

Ämnesord: blogg, läkare

DN skriver idag om dyra rättsintyg. Artikeln innehåller som vanligt fel och rena oförskämdheter.

Jan Friberg på Söderortspolisen har mage att påstå att läkare medvetet utnyttjar kvinnomisshandel för att tjäna pengar, ett påstående som jag tycker kräver en offentlig ursäkt. Vi har som yrke att hjälpa människor i nöd, inte att utnyttja dem. Det skulle strida mot hela grunden för vårt yrke, vår profession. Om Jan Friberg vill skapa debatt om kostnaderna för rättsintyg borde han vara mer försiktig med vilket debattklimat han skapar. Att smutskasta en annan yrkeskår känns för mig inte som en bra inledning på en konstruktiv debatt.

Dessutom borde Jan Friberg, även om han arbetar på familjevåldsenheten (troligen nysvenska för våld mot kvinnor), känna till att inte bara kvinnor misshandlas. Många av de misshandlade människor jag möter som öronläkare är unga män som misshandlats utanför hemmet.

Vi läkare har en ansträngd arbetssituation idag, och stora mängder pappersarbete att ta itu med vid sidan om möten med patienter. När arbetstiden inte räcker till så kan en del av arbetet, t.ex. att skriva rättsintyg, göras utanför ordinarie arbetstid. Har man rätt att få ersättning för övertidsarbete kan man visst göra det på övertid, men det är inte alla som har den möjligheten.

Att rättsintyg som utfärdas på arbetstid skulle vara gratis för polisen stämmer inte. Man dokumenterar den tid som läkare och läkarsekreterare har använt för att skriva intyget, och fakturerar på precis samma sätt som när rättsintyget skrivs utanför arbetstid.

Ett tungt vägande skäl till att skriva rättsintygen utanför arbetstid, som jag ser det, är rättssäkerheten. Får jag en begäran om rättsintyg så vill jag att polisen skall få det begärda intyget så snart som möjligt. Utredningen skall inte fördröjas av att jag väntar, kanske flera veckor, på att få tid att skriva rättsintyget på arbetstid. Jag vill kunna sitta ned i lugn och ro, utan att störas av pipande personsökare, och skriva det bästa rättsintyg jag kan, varje gång. Den tiden finns mycket sällan under arbetstid. Jag skulle kunna hafsa ihop ett halvdant rättsintyg om jag får en lucka i mina andra arbetsuppgifter, men för mig är rättsintyg för viktiga för det. Intyget skall hjälpa till i den rättsliga processen, och min yrkesstolthet förbjuder mig att göra ett dåligt jobb med ett sådant intyg.

Gunilla Roxby Cromvall vill att alla rättsintyg skall skrivas under arbetstid. Gärna det, Gunilla, om du ser till att det utbildas och anställs betydligt fler läkare, så att vi faktiskt hinner med att göra det under arbetstid. Vi har faktiskt andra arbetsuppgifter också.

Skall rättssäkerheten få kosta pengar, eller skall den rättsliga processen grundas på ideellt arbete? Jag skriver rättsintyg utanför arbetstid eftersom jag vill göra bästa möjliga arbete och kunna göra det så snart som möjligt. Min fritid kostar pengar, och jag värderar den egentligen ännu högre nu som nybliven småbarnsförälder. Vore det inte för min yrkesstolthet kunde jag lägga polisens begäran om rättsintyg i högen med andra papper jag måste ta hand om, och skriva rättsintyget när jag får tid, några veckor senare i bästa fall. Då skulle jag få skriva det medan jag blir avbruten av sökningar och annat arbete, och det skulle ärligt talat inte bli ett lika bra intyg. Är det det man önskar får jag försöka svälja stoltheten och acceptera det, men det blir motvilligt.

Ämnesord: barn, läkare