I onsdags, 13/6, blev jag uppringd av ansvariga för sjukvården på Hultsfredsfestivalen, där jag har arbetar flera gånger som läkare. Jag fick veta att Ozzy Osbourne bl.a. hade krav på att det skulle finnas en öron-, näs- och halsläkare på plats för att undersöka honom innan han gick på scen klockan tio på fredagkvällen 15/6. På festivalen finns ganska basal medicinsk utrustning för undersökning, så jag fick lov av min verksamhetschef på Huddinge sjukhus att låna med några saker för att kunna göra en bra undersökning. Jag ringde också upp vår kontakt på Storz Endoskop i Stockholm, företaget som tillverkar mycket av den (ffa optiska) undersökningsutrustning som vi använder, och de var generösa nog att låna ut en del av sin senaste utrustning för undersökning utanför en ÖNH-klinik.

Utrustningen vi använder på mitt arbete är till största delen inte särskilt mobil, men nu fick jag med mig utrustning som sammantaget gick att få ned i en stor sportbag och åtminstone var släpbar. Det är ömtåliga saker, så även om de inte är så stora eller tunga var för sig ville jag inte släpa runt dem utan skyddande hårda förpackningar så här på festival.

Min chef ställde inte bara upp med att låna ut delar av klinikens utrustning till mig, utan han ställde personligen upp och tog över mina arbetsuppgifter på fredag eftermiddag så att jag skulle kunna komma iväg tidigt och vara tillgänglig från klockan 18.00 som Ozzy hade begärt. Jag åkte via Storz kontor i Skärholmen där jag fick låna avancerad portabel utrustning som jag också fick en snabblektion i att använda.

Jag körde ärligt talat för snabbt nästan hela vägen från södra Stockholm till festivalen, och var på plats och beredd att undersöka Ozzy grundligt och professionellt från klockan sex som han hade begärt. Tydligen har han scenskräck och brukar bli lugnad av att en ÖNH-läkare undersöker honom och berättar att allt ser bra ut. Jag hade nu med mig mycket bra utrustning anpassad för undersökning utanför sjukhus, och skulle bl.a. kunna titta ned i svalget på ett bra sätt (med fiberlaryngoskop med batteriljuskälla), och jag skulle till och med kunna undersöka stämbandens rörelser med det portabla stroboskopet med lupplaryngoskop som Storz lånade ut. De lånade mig även en mycket bra pannlampa med utsökt batteriljuskälla.

Tillsammans med ansvarig sjuksköterska väntade jag i sjukvårdstältet, beredd att snabbt gå iväg till Ozzys loge när han kände behov av att undersökas. Under kvällen begärde han att sköterskan skulle komma (jag anser inte att jag skall skriva här av vilken anledning, även i fall som dessa är patientsekretessen något som väger tungt). Under tiden blev jag ombedd att undersöka och hjälpa basisten i Wolfmother, Chris.

Det var nog tur att jag inte visste hur otroligt bra, och hur stora och kända, Wolfmother är, annars hade jag nog inte varit så lugn och avslappnad. Nu var jag mest spänd inför mötet med legenden Ozzy, vars senaste skiva Black Rain jag hade lyssnat på kontinuerligt i bilen ned. Jag konstaterade senare att Chris helt klart är den största scenpersonligenheten i Wolfmother, och det kändes tråkigt att inte ha möjlighet att berätta detta för honom innan han lämnade festivalen för att flyga till USA.

Vid tio gick Ozzy på scen, utan att ha efterfrågat mina tjänster en enda gång. Eftersom mitt specialuppdrag på årets festival nu var slutfört knallade jag ned och lyssnade lite på honom. Han berättade på scenen att han hade en halsinfektion och att en läkare tidigare på dagen (antagligen innan han kom till festivalen) sagt att han inte borde sjunga. Utifrån hur han lät hade jag antagligen sagt precis samma sak om jag hade fått chansen att undersöka honom och ge honom råd. Han lät hemskt. Rösten höll inte, han hoppade över varannan rad i låttexterna, och bandet körde långa solon, förmodligen för att han skulle få vila rösten. Det blev en paus mitt i spelningen och åtminstone några av mina kollegor inom festivalsjukvården trodde att han då träffade läkare (mig, alltså), men det gjorde han helt klart inte.

Hade jag fått undersöka honom hade jag kanske kunnat förbättra rösten just för denna kväll med en kortisoninjektion, men å andra sidan skulle det då antagligen bli sämre om några dagar. Jag vet inte hur hans turneschema ser ut, kanske tyckte han inte att det var så viktigt att låta bra i Hultsfred, eller så visste han vad jag skulle säga och ville inte höra det. Lite tråkigt känns det att jag inte fick en möjlighet att hjälpa honom, för han lät ärligt talar för jävligt, inte minst för mig som är van att lyssna till och bedöma röst.

Å andra sidan kom jag iväg till festivalen trots att jag inte hade planerat det, och min arbetsinsats på plats bestod av fyra timmars spänd väntan. Efter tio igår kväll har jag varit ledig och har kunnat göra vad jag vill, med fri entré, sovplats inomhus, fri mat, tillgång till backstageområdet där jag skriver detta i Telenors backstagetält. Som enda ÖNH-läkare inom årets festivalsjukvård har jag varit konsult åt mina kollegor i några fall där man haft funderingar om sådant jag har mer erfarenhet av, och jag har undersökt ett par artister, men i övrigt har jag haft ledigt och kunnat göra vad jag vill. Ganska skön tillvaro, även om det var väldigt stressigt på vägen hit.

Andra bloggar om: sjukvård, Hultsfred, läkare, Ozzy Osbourne, Huddinge sjukhus, Storz, festival, Ozzy, Wolfmother

Ämnesord: festival, Huddinge sjukhus, Hultsfred, läkare, Ozzy, Ozzy Osbourne, sjukvård, Storz, Wolfmother

Som läkare under utbildning till specialist göra man s.k. randutbildningar eller randningar. För mig som blivande öron-, näs- och halsspecialist handlar det om narkos (anestesi och intensivvård), foniatri (tal), audiologi (hörsel) och någon annan kirurgisk specialitet (där många som jag väljer plastikkirurgi). För oss på Huddinge ingår också en period i Solna för att se och lära oss mer om huvud-halstumörer, som i Stockholm handläggs helt i Solna.

Nu är jag på hörselkliniken sedan drygt en månad, och tittar på hörselmätningar (audiogram) mest hela dagarna. Idag fick jag en remiss från en ÖNH-kollega där frågeställningen var “surditas”. Jag var tvungen att googla för att ta reda på vad det kunde vara, och frågade sedan en specialistkollega här. Det är tydligen bara ett finare ord för “dövhet”, som inte säger något om själva orsaken till hörselnedsättningen. Det var ärligt talat första gången jag kom i kontakt med detta ord.

Ämnesord: läkare, Medicinskt

Jag har mycket som jag vill skriva om, och flera olika ämnen som passar i varsin text. Vet inte hur snart jag hinner skriva alla så jag tar en liten snabbgenomgång här, så kommer det längre texter senare. Skriver ned det i kronologisk ordning här.

Jag hade semester från mitt vanliga jobb som öronläkare på Huddinge sjukhus v.27-29, och jobbade extra som hyrdoktor på Upplands Väsby vårdcentral v.28. Jag har varit hyrdoktor på många olika vårdcentraler runtom i landet, och detta var en av de bästa jag har varit på. Alla var otroligt trevliga och hjälpsamma, och om jag inte tyckte så mycket om att arbeta som öron-, näs- och halsläkare och snart är färdig specialist, och om jag bodde lite närmare Upplands Väsby, skulle jag helt klart överväga att börja jobba där bara för att det var så mysigt och trevligt. Av någon för mig outgrundlig anledning finns det tre lediga tjänster där, och om någon som läser detta är intresserad av att arbeta som distriktsläkare på en väl fungerande vårdcentral med ovanligt bra stämning och väldigt trevliga medarbetare, så tveka inte att höra av dig dit.

Medan jag var i Upplands Väsby skaffade jag ny mobiltelefon och operatör. I Vidja där jag bor har varken Comviq/Tele2, Vodafone/Telenor eller Telia någon fungerande täckning. Inne i huset går det inte att prata i telefon, lyssna av meddelanden på telefonsvararen, och ofta inte ens skicka SMS! Operatören 3 har satt upp en mast bara någon kilometer från huset, och grannen mitt emot berättar att de har suverän täckning med 3 hemma hos sig. De använder ett kort i sin bärbara dator för att koppla upp sig mot Internet med 3, och det fungerar utmärkt. Det har inte gått att få bredband hit till Vidja, ingen bredbandsoperatör har velat ordna ADSL trots att det finns mer än 300 potentiella kunder varav åtminstone hundratalet är aktivt intresserade. Ett skojarföretag har försökt ordna ADSL hit, men de som gått på bluffen har lika stora problem som företagets (Hemmanet) kunder i övriga landet, och de verkar vara grymt besvikna. Jag har nu på Tre Mediacenter i Väsby centrum köpt en Sony Ericsson K800i med abonnemanget 3Bomben Friends, och jag kan surfa hejdlöst med telefonen som modem, bra hastigheter och snabb uppkoppling (jämfört med mitt gamla telefonmodem). Jag värvade min fru som kund hos 3, hon valde en SE K608i, och vi fick då 1000 kr var att använda som vi vill som betalning för Tres tjänster. Jag har tillvalet 3Bredband som innebär att jag kan surfa upp till 1 GB per månad för 199 kronor i fast avgift, över 1 GB kostar det 1.49 per MB, men aldrig mer än 499 kr per månad. Jag räknar med att det kommer att kosta mig ungefär som en traditionell bredbandsuppkoppling, och jag kan dessutom surfa så mycket jag orkar med mobilen, eller med min Palm Tungsten T3 genom mobilen, utan att behöva fundera över vad det kommer att kosta. Nu saknar jag bara tangentbord på mobilen (och W-lan, såklart).

I slutet av förra veckan blev jag sjuk. Natten till fredag, 28/7, var jag lite varm och svettades en del. Nästa natt svettades jag floder, sängen var genomblöt på morgonen, och frös om vartannat. Jag åkte ändå till jobbet på lördagen, öronjour på Karolinska sjukhuset i Solna, och försökte jobba. Före lunch gick det bra, men på eftermiddagen blev jag sämre, satt och hackade tänder trots att det var väldigt varmt på rummet där jag satt. Jag blev tvungen att åka hem. Jag låg mest hela tiden hemma och i söndags mitt på dagen körde min fru mig till akuten på Huddinge sjukhus där jag ganska snabbt blev inlagd. Jag hade en njurbäckeninflammation, pyelonefrit, och fick kraftfullt antibiotika direkt i blodet, intravenöst, och blev ganska snabbt bättre. Igår kväll fick jag åka hem, och jag känner mig inte lika sjuk längre men jag är väldigt trött, jag sov elva timmar i natt och jag blir snabbt trött och jag anstränger mig. Jag är sjukskriven två veckor och skall äta antibiotika lika länge. Personalen på avd K66 var helt underbar, väldigt trevliga och hjälpsamma, och det kändes riktigt trevligt att vara patient där, även om anledningen till att jag var där inte var rolig och jag inte mådde bra.

Det finns lite bilder och kortare texter i min nya mobilblogg nyfiken mobilblogg dit jag skickar fotografier direkt från mobilen.

Mer detaljer i senare texter…

Andra bloggar om: hyrdoktor, Upplands Väsby vårdcentral, mobiltelefon, 3, K800i, sjuk, sjukhus, njurbäckeninflammation, antibiotika, sjukskriven

Ämnesord: 3, Allmänt, antibiotika, blogg, hyrdoktor, Internet, K800i, läkare, Livet, Mobiltelefoni, njurbäckeninflammation, sjuk, sjukhus, sjukskriven, Upplands Väsby vårdcentral

För att bli läkare går man på läkarutbildningen på ett medicinskt universitet, under andra halvan av utbildningen går man mycket på avdelningar och mottagningar och träffar många patienter tillsammans med färdigutbildade läkare. Efter läkarexamen gör man allmäntjänstgöring, AT, och i slutet av denna gör man ett prov. Är man godkänd på provet och på AT kan man bli legitimerad läkare. Man brukar sedan välja att arbeta inom någon specialitet, och för att bli specialist arbetar man minst fem år inom den specialiteten, en så kallad specialiceringstjänstgöring (ST) eller specialistutbildning. Både AT och ST är utbildningstjänster, men på olika nivåer, AT för att bli legitimerad läkare, ST för att bli specialist inom ett område (t.ex. lungmedicin, ortopedi, öron-, näs- och halssjukdomar, psykiatri).

Tanken generellt är att en klinik skall utbilda specialister, genom att tillsätta ST-tjänster, för att täcka sitt eget kommande behov av specialister. Samtidigt har man tänkt sig att universitetssjukhusen, de som är knutna till en läkarutbildning och som har mer högspecialiserad vård, där man kan se mer ovanliga sjukdomstillstånd, skall utbilda fler specialister än de behöver, för att de som utbildats där skall kunna söka arbete på andra ställen i landet, på mindre sjukhus som inte själva kan utbilda de specialister de behöver. Grundat på denna tanke har ST-läkare, alltså blivande specialistläkare under utbildning, på universitetssjukhus haft tidsbegränsade tjänster. Man blir anställd på en tjänst som varar så länge man utbildar sig, och när man blir färdig specialist är anställningen över. Vill man fortsätta på samma arbetsplats måste man söka tjänst där på nytt, och det finns ingen garanti för att man får stanna kvar där man har arbetat de senaste fem åren. ST-läkare på universitetskliniken är alltså undantagna från LAS (lagen om anställningstrygghet) och har inte normal anställningstrygghet, som merparten av alla andra arbetstagare har.

Utöver den otrygghet som det medför kan det också göra att det blir svårt att ta lån, t.ex. för att köpa hus. Har man inte fast arbete så är det inte garanterat att banken vill ställa upp med lån även om grundlönen ligger högre än för genomsnittet. Skulle arbetslösheten bland läkare öka kan det bli svårare, så klart. Detta drabbar läkare som håller på att bilda familj och inte sällan behöver flytta till något större för att barnen skall få plats.

Sveriges Läkarförbund, vårt fackförbund, och då framför allt SYLF (Sveriges Yngre Läkares Förening, sektionen för läkare som är klara med grundutbildningen men ännu inte är färdiga specialister), har länge kämpat för att även ST-läkare vid universitetskliniker skall få fast anställning. SYLF:s lokalavdelning här i Stockholm har drivit denna fråga lokalt också, tillsammans med Stockholms Läkarförening.

Nu har man äntligen nått en överenskommelse med Stockholms Läns Landsting som innebär att alla ST-läkare i Stockholm kommer att få fast anställning. Alla tidsbegränsade ST-tjänster kommer att omvandlas till fasta tjänster den första oktober i år. Det innebär bl.a. att arbetsgivaren är skyldig att anställa den färdiga specialistläkaren efter ST, om det finns möjlighet till det. Är det omöjligt att ordna en tjänst på den egna kliniken så har landstinget ett ansvar att ordna en specialisttjänst på annan plats inom landstinget, så även om man inte kan beredas arbete på den arbetsplats där man utbildat sig i minst fem år så kommer man inte att sparkas ut på gatan.

Det känns roligt att just vårat landsting, som många annars har fått en känsla av att inte bryr sig mycket om de anställdas villkor och välmående, är tidigt ute med detta. Nu väntar vi bara på att övriga landet gör samma sak, så att alla landets ST-läkare får samma anställningstrygghet.

Jag, och många kollegor jag pratat med, tycker att detta känns väldigt skönt, att äntligen ha anställningstrygghet. Visst vet jag att min klinik försöker anställa alla som blir färdiga specialister, men det finns ändå inga garantier, och jag vet inte hur det ser ut på andra kliniker runtom i länet. Om det kommer att medföra att universitetsklinikerna inte “vågar” anställa lika många ST-läkare i framtiden återstår att se, men det har ju fungerat bra på andra sjukhus i landet, där ST-läkare redan tidigare har anställts med fasta tjänster. Även på universitetssjukhus kommer några färdiga specialister att vilja byta arbetsplats efter ST, kanske flytta till någon annan del av landet. Jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig, även om det kanske känns lite oroligt för klinikledningarna med denna nyordning.

Informationen här kommer dels från min egen kunskap och erfarenhet (om läkares utbildning), dels från elektronisk brevväxling med ordföranden för Stockholms Läkarförening och SYLF Stockholm, dels från följande källor:

fastjobb.nu—SYLF:s arbete med denna fråga
Läkarförbundets hemsida/nyheter
SYLF:s hemsida/nyheter
Läkartidningen
Dagens Medicin
Dagens Nyheter

Andra bloggar om: läkare, läkarutbildning, läkarexamen, legitimerad läkare, ST-läkare, universitetssjukhus, Sveriges Läkarförbund, SYLF, Stockholms Läkarförening, Stockholms Läns Landsting, fast anställning

Ämnesord: barn, fast anställning, läkare, läkarexamen, läkarutbildning, legitimerad läkare, ST-läkare, Stockholms Läkarförening, Stockholms Läns Landsting, Sveriges Läkarförbund, SYLF, universitetssjukhus

DN skriver idag om att landstingsfullmäktige beslutat att SL skall införa mobilfria zoner i tunnelbanan. Det tycker jag att låter korkat. Det finns så mycket annat att störa sig på i kollektivtrafiken, så det känns ganska inskränkt att bara stirra sig blind på mobiltelefoner. Det är väl antagligen rent populistiskt, för att försöka få lite röster i nästa val. Men varför inte införa musikfria zoner så att man slipper höra andras MP3-spelare? Pratfria zoner så att man slipper höra andras tomprat? Förseningsfria zoner så att man kommer fram i tid någon gång? Tiggarfria och musikantfria zoner?

Det är inte tänkt att förbudet skall innebära något straff för den som bryter mot det, SL tänker inte ens ingripa. Frågan är vad det då är bra för.

Man kan också läsa om att läkare i Tyskland skall strejka för bättre löner och arbetsvillkor. Det är bra! Kanske något vi borde göra här också. Lönerna på större sjukhus är skamligt låga, det borde gå att lösa.

Andra bloggar om: landstingsfullmäktige, SL, mobilfria zoner, tunnelbanan, läkare, löner

Ämnesord: Allmänt, landstingsfullmäktige, läkare, löner, mobilfria zoner, Mobiltelefoni, SL, tunnelbanan