En granne hjälpte mig nyligen att fälla en mindre ek som stod lite illa till och var stympad efter tidigare försök att hålla den borta från el- och telefonledningar. Slöjdintresserad som jag är, jag har faktiskt fem högskolepoäng i slöjd på kursen Formande i trä med skärande verktyg, tog jag undan några bitar att slöjda i. Snittytan på den nyfällda eken var väldigt vacker, trots att den var ganska grov efter motorsågens klinga.

En lätt krokväxt bit klöv jag och har skurit en sked av, en lite större modell som kommer att passa bra till matlagning. På den andra halvan av samma bit högg jag bort den krokväxta delen och skar ett litet avlångt fat av återstoden, format som ett klassiskt tråg men någonstans kring 15 cm långt. Skeden har jag slipat med slipduk korn 80 till 280, vattenslipat och oljat med rå kallpressad linolja. När oljan härdat lär jag nog oljeslipa den också, så att den blir riktigt riktigt len och fin. Fatet är inte riktigt renskuret än, jag har inte tänkt slipa det utan lämna den vackra skurna ytan.

Vi sparade en längre rotnära bit som jag gärna skulle göra ett vanligt tråg av, men utan tjäckelyxa och trågskav undrar jag om det inte blir lite väl mycket arbete. Eftersom jag inte slöjdar så regelbundet känns det inte riktigt motiverat att investera i dessa verktyg, även om jag vet att Svante Djärvs verktyg är av en underbar kvalitet. Just nu har jag ett par skedknivar från Svante, men jag skulle gärna fylla på arsenalen med fler av hans vackra och funktionella skapelser.

När jag ändå var igång med slöjdandet tog jag fram ett par grendelar med kvist för att skära klädhängare/krok. Det var ett par ämnen som har legat flera år i garaget, riktigt torr björk som inte alls var lika lättarbetad som det färska virket från den nyfällda eken, men det ger en vacker yta och Edvard, min son, kommer snart att få en egen klädhängare i lagom höjd som hans far har skurit. Den har skuren yta, det är inte svårt att få det vackert och jämnt, speciellt i torr björk, bara man är noggrann och vet vad man gör.

Andra bloggar om: ek, slöjd, sked, tråg, tjäckelyxa, trågskav, skedkniv, björk, klädhängare

Jag vet att jag borde vintertäcka min bambu, men det har aldrig blivit av. Jag har köpt juteväv att skugga den med, men jag är lite osäker på när jag skall täcka dem. Bambu är vintergrön, som annat gräs, men problemet är att den sticker upp långt ovanför snötäcket. När det börjar bli ljusare på senvintern försöker den att växa, men det är fortfarande fruset kring rotsystemet (som ju ligger ganska ytligt). När den ökar ämnesomsättningen och inte får vatten så torkar bladen som får sol. Plantan klarar sig fint trots detta, det enda “problemet” är att den ser lite skruttig ut senare på våren och en bit in på försommaren. Sedan kommer nya skott och nya blad på de delar av strået som klarade vintern.

Min Fargesia murielae ssp jumbo verkar vara den mest härdiga av de bambusorter jag har. Den håller sig grön genom vintern, och bara några få torra blad på våren.

Min Sasa palmata ssp nebulosa står väl skuggad av en stor gran, och den är ganska lågväxande, men den har nästan alla blad högt upp på sina strån och de flesta bladen brukar torka på den också. Den växer i en slags stor plasthink med stora borrade hål i botten, för att den inte skall sprida sig för kraftigt, trots att jag inte vet om den verkligen gör det här i vårt klimat.

Jag har inte sett några nya skott på Fargesian, men Sasan har satt igång lite smått, och jag vet att den också kommer att bli grön och fin senare i år. Den har ganska smala skott, som du ser på bilden här till höger.

Min Phyllostachus nigra ssp boryana är sorgebarnet när det gäller vintertorkan. Den är härdig, klarar vintern bra, men nästan alla blad torkar och blir gula. Förra säsongen sköt den skott som var över två meter, och de är nu förtorkade och döda i övre halvan. Det känns tråkigt på en så storväxande och majestätisk planta. Här till vänster är huvudplantan som började med den kruka jag köpte på Zetas för flera år sedan. Den breder ut sig ganska frodigt, och nya skott dyker upp så mycket som 30-40 cm från närmsta strå.

Jag tror det var förra säsongen jag delade huvudplantan och tog ett av dessa nya områden där den hade börjat skjuta nya skott, en ganska liten del, och satte den på en plats som jag tror kan passa den bättre, där den får skugga och värme från ett stort stenblock. Jag hoppas bara att den inte får det för soligt eller för torrt där.

Förra året köpte jag ännu en bambuplanta på Zetas, en Pleioblastus humilis ssp pumilus, ännu en lågväxande bambu som tydligen gärna breder ut sig. Det gjorde den med besked förra året,trots en växtplats som nog är i torraste laget. När snön försvann tyckte jag faktiskt att den såg helt död ut, bara torra strån och blad och inga tecken till liv, men tack och lov har den nu börjat visa lite livstecken.

Den har skjutit flera nya skott redan, och ser nog nästan ut att vara den av mina plantor som är mest aktiv än så länge detta år. Det skall bli spännande att se hur den artar sig under sommaren.

Jag vet inte om jag är sent ute, men jag tänkte bjuda bambun på gödsel snart. De får vanlig gräsgödning som jag ger betydligt mer generöst än vad förpackningen rekommenderar för gräsmattor. Bambun har ju mycket större växtmassa än gräsmattegräset, och den verkar inte ha något emot att jag öser på ganska friskt med gödsel. Tvärtom växer den på ordentligt och visar inga tecken på att den skulle vara övergödslad. Gräsmattan närmast runt plantorna blir också extra frisk och grön, en liten bonus. Jag brukar annars lägga täckbark kring min Phyllostachus eftersom den skickar så långa rotskott som jag inte vill råka klippa med gräsklipparen, vilket tyvärr har hänt mer än en gång.

Vad gäller vintertäckningen tror jag att det är i januari någon gång som det är lagom att svepa in plantorna i juteväv för att skugga dem, men jag är inte riktigt säker. Kanske jag kommer att göra det nästa vinter…

Tillägg: Jag ser att alla bilder kommer till vänster, utan bildtext. Mitt tema är tydligen inte riktigt anpassat till senaste versionen av WordPress. Skall försöka lösa detta på sikt.

Andra bloggar om: vintertäcka, bambu, Fargesia murielae, Sasa palmata, Phyllostachus nigra, Pleioblastus humilis, gödsel

Av någon anledning, jag vet inte riktigt varför själv, är jag något av en “periodare” när det gäller att blogga. Vissa perioder skriver jag dagligen, kanske flera gånger om dagen, andra perioder kan det gå flera månader mellan texterna, trots att det inte händer färre eller mindre intressanta saker i mitt liv.

Igår snickrade jag äntligen en fladdermusholk. Det är något jag har velat göra i många år, men det har inte blivit av. Den är klar sånär som på någon fästanordning för att förankra den i ett träd, och dessutom behöver fogmassan jag har tätat fogarna med få lite mer tid att torka/härda innan jag sätter upp den. Jag vill inte att det skall lukta otrevligt för fladdermössen, och jag misstänker att de inte uppskattar lukten av fogmassa som härdar. Jag skulle gärna göra fler holkar, jag har många träd att sätta dem i. Jag har läst att upp till 10 fladdermöss kan dela på en holk, åtminstone honorna som gärna bor tillsammans, och varje fladdermus kan äta upp till 7000 myggor per natt. Det finns massor av mygg i min trädgård, och jag skulle verkligen uppskatta om några fladdermöss kunde äta sig mätta på dem. Dessutom tycker jag att det är charmigt och trevligt med det speciella ljudet av flygande fladdermöss på kvällen. Jag har inte hört så mycket av det sedan min far och jag fotvandrade, då särskilt när vi tältade vid Årsjön bortåt Tyresta.

Jag har också i många år varit sugen på att göra en nypon- eller törnehäck, och i höstas började jag på allvar. Min tomt gränsar mot två vägar, jag har bara infart mot den ena, och det fanns en del törnesnår upp mot den andra vägen. I höstas gjorde jag så slag i saken och flyttade ett antal vildväxande nypon så att de står längs tomtgränsen mot Grönfinksvägen, bakom och ovanför huset. På delar av den tomtgränsen är det klippor utan jordtäckning, så jag byggde en slags lång öppen planteringslåda, öppen i botten och kortsidor, som jag fyllde med jord för att kunna få nyponen att växa där också. Ett par av plantorna var inte så lyckliga över flytten och tog sig inte så bra, men de flesta växer och frodas. Nu har jag börjat tillverka själva törnehäcken genom att lägga ned långa höga skott och fläta in dem i varandra och i nästa planta i raden, är det glest eller svårt att få dem att ligga som jag vill använder jag stenar eller grövre grenar för att hålla dem nere mot marken. Det fina med (vilda) nypon är att de skott som ligger ned kommer att skjuta många nya kraftiga skott rakt uppåt, i nittio graders vinkel mot marken och mot det liggande skottet. Nästa vår kan jag lägga ned dessa skott och på så vis både göra häcken tätare och högre. Det är också lätt att göra avläggare av nypon, lägger jag ett skott ned och täcker delar av det med jord (helst inte sista 10-20 cm vid spetsen, tror jag) så kommer det att rota sig där och bilda en ny planta. På det sättet planerar jag att fylla min planteringslåda med nya plantor, och även förtäta andra områden där det är för glest mellan plantorna.

När jag flyttade hit till Vidja gjorde jag ett par roliga saker redan första våren, dels gjorde jag ett levande stängsel av korgvide, dels en stor solrosplantering. Delar av det levande stängslet tog sig inte, när det var som varmast och pilskotten var känsliga för torka, var jag bortrest och kunde inte vattna. Jag har sedan dess försökt använda lite liknande teknik som med törnehäcken, att jag flätar ned nya skott, jordslår en del, och försöker på det sättet förtäta de områden som är lite glesare. Det är inte perfekt än, men det tar sig. Det har inte blivit någon omfattande solrosodling sedan det första året, men nu har jag försökt igen. Dels har jag och Edvard strött ut massor av solrosfrö på samma plats som jag hade den första solroshäcken, men jag tror att fåglarna har ätit upp det mesta och att resten kan ha torkat, dels har jag passat på att rensa och gräva om ett tidigare jordgubbsland som nu mest hade ogräs, för att sedan mylla ned ett par kg solrosfrö där. Det landet ligger alldeles intill ett större trädgårdsland där Edvard och jag har sått bönor, morötter, rucola och lite annat, så jag måste ändå vattna där regelbundet nu när det är så varmt. Vi får se om det hinner bli några blommande solrosor med så sen sådd, men det är kanske inte omöjligt.

Andra bloggar om: fladdermusholk, fladdermöss, myggor, törnehäck, levande stängsel, solrosor

Visst läste jag i DN om att det skulle vara stormar, men jag räknade inte med att det skulle drabba mig. Visst brukar vi ha ett antal strömavbrott om året, mest på vintern, när luftledningarna hit inte klarar snö eller fallande träd, men något som detta kom som en total överraskning.

Strax före sju på kvällen skulle jag åka iväg för att handla lite. Det är mörkt och lite regnigt, och kanske det blåser mer än det brukar. Jag åker den enda väg som finns till och från Vidja, Vidjavägen norrut för att komma upp till Ågestavägen och bron över till Farsta Strand. Jag hade knappt hunnit upp i skogen precis norr om Vidja när jag såg att det verkade vara bilar som stod stilla i mötande körfält, och kanske någon som körde på tvären över vägen också. Som tur var saktade jag in, för det jag inte såg i motljuset från deras strålkastare var den stora gran som låg rakt över vägen.

En gran som hade stått kanske 3-4 meter från vägen (västerut) hade fallit nästan i perfekt rät vinkel rakt över vägen, mot 3:s mobilmast som står på vägens östra sida där. Den del av granen som låg över vägen uppskattade jag till 50-60 cm i diameter, ingen liten slana alltså. Kanske är det en yrkesskada, eller bara min personlighet, men bland det första jag gjorde när jag klev ur bilen för att beskåda detta var att titta så att inte någon hade blivit klämd under stormfället. Det är verkligen tur att inte granen föll på en passerande bil, det hade inte varit vackert, och att ingen hade kört för snabbt för att uppmärksamma den och fortsatt köra rakt in i den.

Jag vände bilen och körde hem igen (några hundra meter) för att hämta kameran, körde tillbaka och ställde bilen på behörigt avstånd, med varningsblinkers på, och gick fram för att ta lite bilder (jag tänkte ju på dig, kära läsare) som du kan se på PicasaWeb. Där skall också finnas länk till karta och till Google Earth så att du kan se var det hela inträffade och hur sårbart vårt område på sätt och vis är. När jag hade tagit några bilder kom några karlar från Vidjahållet, i orange kläder och med en motorsåg. Jag vet inte om det var några grannar som själv tog på sig uppgiften att röja vägen, eller om det arbetar för Vidja vägförening och så snabbt hade fått i uppdrag att göra det. De började kvista och kapa granen, men tyvärr hade de nästan slut på bensin i motorsågen, som också var ganska svårstartad till en början.

Jag hade hunnit fundera över vem man skall ringa till när något som detta inträffar, vems ansvar det är att röja undan stormfällda träd från vägen. Vägen sköts av Vidja vägförening, men kan man räkna med att de gör en akututryckning i ett fall som detta? När jag stod där såg jag också att en av de få bussar som kommer till vårt område stod bland de väntande bilarna på väg in mot Vidja, och chauffören där är nog den jag tyckte mest synd om. Han hade antagligen bara en eller två passagerare, och jag gissar att han varken fick eller ville försöka vända bussen för att åka tillbaka norrut igen.

Bäst som jag stod där och funderade kom något stort och rött körande norrifrån, förbi alla stillastående bilar. Det var en bil från Räddningstjänsten, en “brandbil”, som kom körande. Nu blev det fart på röjandet! De var många, rätt klädda, och verkade ha en effektivare motorsåg. Deras bil hade rejäla strålkastare på en slags stolpe (rör) som hissades upp från bilens mitt, så de fick bra arbetsbelysning. Snart var de vägblockerande delarna av granen avkvistade (kvistar tjocka som min överarm), kapade i mindre bitar och undanröjda från vägbanan. Tydligen hade någon av grannarna som satt där i bil ringt 112 och larmat dem, och tydligen är det det man skall göra. Där lärde jag mig något nytt.

Det verkade som att det snart skulle gå att köra igen, så jag gick tillbaka till min bil, som inte startade. Jag hade inte bara lämnat varningsblinkers på utan även strålkastarna, och nu var batteriet närmast dött. Klantigt och tanklöst värre, men som tur var fanns det ju andra bilar överallt omkring mig. Mannen i bilen bakom hjälpte mig med starthjälp, jag stod i uppförsbacke på regnvåt väg med många bilar bakom mig, så jag ville inte försöka knuffa igång bilen, och sedan kunde jag någon timme senare än beräknat komma iväg för att handla.

En lagom surrealistisk händelse som bryter av fint mot vardagen.

Andra bloggar om: storm, träd, väg, Vidja

För ganska precis tre år sedan skrev jag om problemen med stopp i avloppet, och det har kommit tillbaka några gånger sedan dess. Vid ett senare tillfälle när det var totalstopp köpte jag en högtryckstvätt (Nilfisk/Alto, inte den allra billigaste modellen men ändå i budget-/hushållssegmentet) och en avloppsrens-anordning till den, en lång spolslang som sprutar vatten med högt tryck framåt och snett bakåt. Tanken är att den skall kunna arbeta sig igenom det som täpper till i avloppet. Slangen är 10 eller 15 meter lång, så den räcker ganska långt, men jag har ungefär 40 meter till trekammarbrunnen, så den räcker inte hela vägen fram. Den har hjälpt till en del när det har varit som partiellt stopp, men när det har varit som värst räcker den inte till.

Sist jag behövde ta hjälp av en spolbil för att rensa avloppet råkade jag vara hemma när de kom, och jag kunde vara med (förmodligen lika nyfiken som Edvard, som ju också ville titta vad mannen som ställde den stora lastbilen på vår grusplan skulle göra för spännande) när han löste mina problem. Jag fick se de massiva gråvita kakorna av fett som han kunde spola loss ur avloppsledningarna, och fick lära mig att man absolut inte skall skölja ned något fett i avloppet. Jag har alltså gjort helt fel när jag har spolat ur stekfett/olja ur stekpannan i diskhon, och senare har jag också läst i DN om att man ser samma problem i flerfamiljshus, och att det är så illa att man i nybyggda hus ibland installerar fettavskiljare för att slippa fettproppar i rören mellan fastigheten och avloppsnätet.

Mannen med spolbilen berättade att det bästa, vad gäller stekflott, är att låta pannan svalna och sedan torka ur fettet med hushållspapper. Han berättade också att kaustiksoda ofta bara gör saken värre när det handlar om fettproppar, sodan reagerar ju med fettet och bildar tvål, som kan bli ännu hårdare. Kaustiksoda kan lösa upp hår och ludd, men inte fett. Ett annat tips jag fick var att spola varmvatten, till exempel att vrida på varmvattenkranen fullt och låta det rinna en stund (men han var noga med att påpeka att man inte skall åka hemifrån under tiden, jag antar att det finns folk som skulle kunna göra det även om de redan har dåligt flöde i avloppssystemet). Jag har någon annan gång läst eller hört om att det är ett bra sätt att hålla flödet igång i toaletten också, men då genom att hälla kokande vatten direkt i toaletten. Någon annan tipsade om att då och då hälla en skvätt flytande handdiskmedel i toaletten, men jag vet inte om det bara skulle hjälpa till om fastigheten ifråga sällan används, ett sommarhus med enskilt avlopp till exempel.

Andra bloggar om: stopp, avlopp, fett, tips, toalett

Läste just artikeln i DN om hur ungdomar, som enligt gällande lag inte skulle ha tillgång till dem, använder fyrverkerier på sätt som ingen tänkande kännande person ens borde komma på tanken att göra. Som vanligt har andra bloggare skrivit om det tidigare, jag är sällan snabb med att skriva, mer eftertänksam, på nätet som i livet. Jag har också reagerat på att det pangar och smäller på gatorna omkring mig där jag bor, och har gjort så i flera veckor nu. Det har skrivits i tidningarna om att tunnelbanestationer stängs för att personer som bevisligen saknar empati eller ens basal tankeförmåga skjuter fyrverkerier där inne.

Min reaktion när jag läste artikeln i DN idag var att man helt enkelt borde förbjuda fyrverkerier, all pyroteknik. Inte fenomenet som helhet, såklart, utan försäljning till privatpersoner. Det finns redan idag ett förbud mot fyrverkerier i tättbebyggt område, som ingen bryr sig om, och som polisen givetvis inte har någon möjlighet att försöka se till att det följs. Vanliga “smällare” är förbjudna, de får inte säljas eftersom man ansåg att de mest missbrukades av barn, men barnen leker då istället med betydligt tyngre fyrverkerier.

Behöver privatpersoner verkligen ha fri tillgång till pyroteknik? Borde det inte räcka med offentliga fyrverkerier, som sköts av utbildade pyrotekniker som i mitt scenario är de enda som får köpa, tillverka, handha och använda alla former av pyrotekniska produkter. Professionella fyrverkerier kommer att ha en kvalitet som vida överstiger den som Svenssons fylleskjut i trädgården når upp till, oförståndiga barnungar kommer inte att ha tillgång till fyrverkerier genom än mer oförståndiga “vuxna” som köper ut åt dem. Vi inom sjukvården slipper lägga tid, och offentliga medel, på att sköta självförvållade skador som antagligen i elva fall av tio borde kunna nomineras till The Darwin Awards (utmärkelse till människor som genom sin urbota dumhet ser till att de själva inte kan föra sina korkade gener vidare till kommande generationer), eller betydligt värre och mer tragiskt, att hjälpa de stackare som drabbats av andra människors brist på intelligens, empati, och fungerande hjärnceller.

Behöver vi verkligen, sent på natten och i många fall mer än lovligt berusade, titta på amatörmässiga planlösa explosioner längs hela horisonten? Har vi inte tillräckligt med möjligheter att skada varandra utan att sätta dessa saker i händerna på barn och andra som inte förstår vad de gör?

Mitt svar, som du säkert förstår, är nej. Förbjud skiten! Vi säljer inte dynamit, handeldvapen eller ammunition över disk på Konsum och ICA till kreti och pleti, och vi skall inte sälja något som är lika farligt (om inte farligare eftersom ungarna och de hjärnbrist-drabbade mindre unga tydligen tror att detta handlar om leksaker) på det sätt som görs idag.

Efter att ha skrivit detta tittar jag lite vad andra svenska bloggare skrivit, och jag är visst inte ensam i bloggosfären om mina tankar och åsikter. Gamla modemar-kollegan Jinge Flücht verkar hålla med mig helt (men har självinsikt nog att kalla sig gammal tråkmåns, vilket jag avstår från att betitla mig); Emretsson är inte fullt så hård i sin kritik och verkar kunna tänka sig ett betydligt snällare förbud; Jah Hollis har skrivit om det flera gånger senaste dagarna. Jag har inte aktivt letat efter bloggare som har andra synpunkter, men jag verkar inte vara helt ensam om förbudstanken i svenska bloggosfären idag.

http://intressant.se/intressant

Andra bloggar om: DN, fyrverkerier, pyroteknik, privatpersoner, förbud, blogg, bloggosfären

Kul att du frågar, Jocke. Jag tänkte länge och väl, skissade på olika möjligheter att göra detta utan att ta hit grävmaskin, en kostnadseffektiv lösning som jag kunde genomföra själv. Det blev en del kanske lite udda men väl fungerande lösningar.

Det hela började väl med att jag ville sätta upp en antenn för marksänd digital-TV, och jag bedömde att den bästa placeringen för denna skulle vara på gästhusets östra gavel. (Se fem år gammal bild, tagen ganska direkt från östlig riktning). Med antennen placerad där skulle jag undvika att signalen stördes av för mycket träd och annat. Jag hade, som jag har skrivit om här tidigare, tagit fram kompassriktning till Nacka-sändarna med GPS och med olika kartor på nätet. Jag läste på om antenner i stort och DVB-T specifikt, och kom fram till att jag ville ha en antennförstärkare så nära antennen som möjligt, och jag tyckte att det kunde vara bra att kunna få möjlighet att ha flera antennuttag, bland annat ett i gästhuset och två i bostadshuset (till TV och till dator). Alltså ville jag dra in antennkabeln i gästhuset, och därifrån till bostadshuset. Det skulle väl i princip gå att dra den i luften, från gästhuset in på vinden i bostadshuset, och därifrån ned i vardagsrummet. (Jag hade tidigare byggt om i hallen och då passat på att dra tre koaxialkablar och en Cat-5e-kabel från vardagsrummet till vinden, en koax och en Cat-5e till källaren, längs ventilationsröret från badrummet.)

Men om jag nu skulle ordna en snygg och bra kabeldragning från gästhus till bostadshus, varför inte göra en lite mer framtidssäker lösning? Det vore smidigt att kunna dra nätverkskabel också, och en enkel billig Cat-5e fungerar som sagt utmärkt för fyra telefonlinjer i en riktning var, så då kan man få telefonin den vägen också. Ännu bättre vore ju om jag kunde lägga någon form av kabelrör så att jag enkelt kan lägga till mer kabel i framtiden om jag skulle vilja det. Det snabba svaret på din fråga är att jag använde gult kabelskyddsrör (markskyddsrör) som egentligen är tänkt för starkströmskablar. Det har en ytterdiameter på 50 mm och är gjort just för att ligga nedgrävt i marken.

Jag bestämde mig för att jag ville ha genomföringarna genom väggar i de berörda rummen, alltså inte till vind eller källare i bostadshuset utan rakt in i vardagsrummet. Genomföringen måste vara tät så att jag slipper att fukt vandrar in i väggen eller i kabelröret (antennkabeln är klassad för utomhusdragning, men inte nätverkskabeln). Jag köpte IP65-klassade plastlådor på Bauhaus, ca 20×10 x 10 cm, borrade hål med hålsåg i deras botten och satte en på väggens utsida och en på insidan. Först hade jag borrat hål i väggarna, först med lång 10 mm installationsborr, sedan med hålsåg från in- och utsidan. Jag har för mig att hålet i väggarna är 73 eller 80 mm, det skall passa till den tätning jag använde—dimensionsväxlingspryl 30-80 mm för avloppsrör i ganska fast och tufft gummi. Denna gummipryl har en innerdiameter på 50 mm, och mellan den inre och yttre har jag dragit ett kort segment av markskyddsröret som jag först har klätt in- och utvändigt med isolerande aluminiumtejp för att skärma mot störningar från t.ex. elkablar i väggen. Lådorna på väggens utsida skruvade jag fast efter att ha applicerat rejält med silikon under för att säkert få tätt. På insidan kändes det inte nödvändigt med silikon.

På de inre lådorna har jag borrat och sågat upp lämpliga avlånga öppningar upptill som låter kablarna gå ut i kabelkanaler som löper längs taklisten på väggen. På de yttre har jag i underkant tagit hål med hålsåg för en gummibussning som den ovan men i mindre dimension, 38-50 mm. Denna bussning har en fläns på lådans insida, ett segment med ytterdiameter 50 mm som sticker ut ur lådan, och en innerdiameter på 38 mm. Det markskyddsrör som skall gå mellan husen trädde jag på denna bussning och fixerade med montagelim PL400 (som jag nog senare har bytt mot silikon för att säkert få helt tätt). Dragtråden som låg i markskyddsröret använde jag för att dra ett bättre snöre genom röret, som jag sedan använder för att dra in en lång dragfjäder av nylon när jag skall dra en kabel genom röret. Lite silikonspray gör att det blir lättare att få igenom kabeln.

Inne har jag dragit kabeln genom kabelkanalerna längs taket till väggdosor för Keystone-jack, där jag enkelt kan stoppa in de uttag jag behöver (Cat-6, F-kontakt etc). Väggdosorna från Clas Ohlson var bäst, tyckte jag, Keystone Cat-6 från Kjell & Co, och övriga Keystone inkl täckplåtar från Cabletronic. Telefonledningarna kopplas som jag vill i en kopplingsplint (inkommande från telestationen, matning från ATA-boxarna, ledningar till husen) och de får sedan gå till Cat-6-uttag (8/8). Färdiga sladdar från Kjell & Co omvandlar 8/8 till 4/6 för telefonutrustning.

Andra bloggar om: kabeldragning, nätverkskabel, kabelskyddsrör, markskyddsrör, Keystone

I vintras drog jag en massa kabel, bland annat antennkabel och nätverkskabel mellan husen, så nu har jag bland annat trådbundet cat6- och cat5e-nätverk mellan bostadshus och gästhus, och även ned till garaget (även om det inte är inkopplat dit än). Det är möjligt att jag inte kommer att ha någon större praktisk nytta av gigabit-nätverk till garaget, där det är för dammigt för att ställa någon mer avancerad teknisk utrustning än cirkelsåg, skruvdragare och pinnsvets, men drar jag ändå kabel känns det dumt att inte dra det nu. Kanske jag har glädje av det i framtiden. cat5-kablarna fungerar ju mer än väl för telefoni också (det räcker tydligen med cat3 till det).

En tanke jag lekte med var att sätta upp rörelsedetektorer (PIR) runt om huset, garaget, gästhuset, och koppla alla till en central, kanske en dator, kanske något annat, och även sätta upp kraftiga lampor, t.ex. halogen-flodlampor på 150-1000 W (kostar från knappa hundringen), och låta rörelsedetektorer med mera påverka ljuset, tillsammans med skymningsrelä (ljusnivådetektor) och lite slump. Dithän har jag inte kommit än, men det var en av tankarna bakom att dra flera flertrådiga kablar mellan alla hus, lite ”smart hem”-ambitioner.

En annan tanke var det här med telefoni. Jag tror jag måste ha läst om asterisk innan jag började med projektet, för jag hade kollat upp vad jag behövde för slags hårdvara, och vad som verkade mest prisvärt. För den som inte pysslar med VoIP / IP-telefoni (telefoni över datornätverk) är alltså asterisk ett datorprogram, helt gratis, som i princip kan allt som den mest avancerade kommersiella telefonväxel kan, och mer därtill, och som man själv förhållandevis enkelt kan anpassa till sina egna behov och önskemål. När jag drog kabel drog jag alltså om telefonin också, och det finns förutsättningar för 2-8 trådar (1-4 envägs telefonlinjer) mellan alla hus. Vanlig standardtelefondragning bygger på två trådar från telestationen in i huset, sedan brukar det vara fyra trådar som går vidare, ett par från stationen och ett par i retur om ett jack inte används eller telefonen där ligger på.

Jag köpte sedan en Linksys SPA-3102 och en Linksys PAP2T. SPA-3102 är en dosa som kopplas till jacket från telestationen, och har även ett uttag för en vanlig telefon, samt för nätverk (Ethernet 10/100) in och ut, och PAP2T är en dosa med uttag för två vanliga telefoner och nätverk. Båda dessa små burkar omvandlar alltså vanlig analog telefonsignal till digitala signaler som skickas över nätverket enligt protokollet SIP (en öppen standard, till skillnad från t.ex. Skype). Detta gjorde att jag kunde få samtal till och från telestationen (Telia/Skanova etc) till datorn i digital form, och ha tre digitala telefonlinjer hemma som också kopplas till datorn. Jag skaffade också två IP-telefonnummer hos CellIP, och lät datorn med asterisk registrera sig på dem. Då kunde jag ta emot inkommande samtal på mitt vanliga Telia-nummer på vilken som helst av tre separata telefonlinjer hemma, och det gick samtidigt att ringa upp till två samtal till från de andra två linjerna, och för utgående samtal kan jag låta asterisk välja den billigaste vägen (i mitt fall t.ex. mobilsamtal genom Telia, övriga samtal genom CellIP).

Nu har jag också skaffat en Linksys SPA-941 som är en IP-telefon, en helt digital telefon som inte kan kopplas till vanliga telenätet utan bara till datorns nätverk, och den har med senaste mjukvaran fyra telefonlinjer, samt helt nyligen en Siemens Gigaset S675 IP, en trådlös DECT-telefon som hanterar sex generella VoIP-linjer, en VoIP-linje förinställd för Siemens egna gigaset.net, och en linje för fast telefoni. Nu har jag plötsligt tretton telefonlinjer som jag skulle kunna använda internt (fyra av dem går bara till min SPA-941, sex av dem till min S675 IP och upp till sex trådlösa telefoner som jag kan koppla till den). Jag har skaffat ett tredje nummer hos CellIP (tänkte ha ett särskilt faxnummer), ett gratis nummer hos Free World Dialup och ett hos italienska Eutelia (med gratis ingående nummer, i mitt fall i Oxford, Storbritannien).

Det går att göra mycket roligt med asterisk, bland annat finns en funktion för att automagiskt koppla ned samtal som rings av datoriserade uppringare (telefonförsäljare t.ex.), men den slutade jag med när jag märkte att den var för effektiv. Jag hade ringt vårdcentralen och bett dem ringa tillbaka, men de kom inte fram. De hade en dator som ringde åt dem, och skulle väl antagligen ha lämnat över samtalet till rätt person hos dem om inte asterisk hade skickat den speciella ton som får datorn som ringde upp att tro att numret var felaktigt. Jag har nu också en digital telefonsvarare i min dator, och lämnar någon ett meddelande så får jag det med e-post. Är det något telefonnummer som jag vet att jag inte vill svara på samtal från kan jag lägga in det i en “svart lista” i asterisk, och då kommer telefonen inte ens att ringa hemma. Ringer någon från ett hemligt nummer kan asterisk kräva att personen knappar in sitt nummer innan samtalet kopplas fram.
Bland framtida projekt finns bland annat fax, det blir då ett gratis program som låtsas vara en fax, och som dels kan ta emot fax och t.ex. skicka det som pdf-fil till min e-post (eller skriva ut det eller vad jag nu vill), dels skulle kunna göra om e-post som jag skickar till en speciell adress i ett speciellt format till ett utgående fax. Ett annat projekt blir att lägga in en utförlig lista över kända telefonförsäljares telefonnummer i den svarta listan (med program som automatiskt uppdaterar denna lista). Ännu ett framtida projekt är att med Bluetooth koppla en äldre mobiltelefon till asterisk, inte så mycket för att ta emot samtal som för möjligheten att koppla valda, prioriterade, samtal vidare direkt till min mobiltelefon. Med ett kontantkort hos 3, samma operatör som min vanliga mobil, i den telefonen kommer det inte att kosta mycket alls att få den möjligheten. Givetvis går det också att koppla larmet till datorn och låta asterisk ringa mig om det händer något hemma, och när jag har fått linux att prata med min UPS (reservström-aggregat till datorn) kan asterisk även ringa (eller skicka SMS) om det blir strömavbrott. Med koppling till mobiltelefon kan jag även på sikt ordna så att jag får SMS om de viktigaste e-postmeddelandena som kommer.

Länktips:

• http://www.voip-info.org/wiki/


• http://www.voip-forum.se/forum/index.php


• http://www.voip-forum.se/forum/showthread.php?p=7405#post7405


• http://www.minhembio.com/forum/index.php?showtopic=168142


• http://www.prisjakt.nu/produkt.php?p=220182


• http://en.wikipedia.org/wiki/Session_Initiation_Protocol


• http://www.asterisk.org/

Andra bloggar om: nätverk, smart hem, telefoni, VoIP, IP-telefoni, asterisk, telefonväxel

Efter att 3 och Anovo hade gjort mig besviken var det en lisa för själen det som hände idag.

För ungefär två år sedan installerade jag en diskmaskin och bytte samtidigt blandare till diskbänken till en FM Mattsson engreppsblandare, mjukstängande med keramisk insats och avstängning för separat diskmaskinsmatning, något i stil med ‘FMM 9101-0000’ (ingen fungerande direktlänk). Jag har egen brunn och en del partiklar smiter nog förbi filtret jag har installerat, och den mjukstängande blandaren håller förvisso tätt men har blivit alltmer trögstängande med tiden. När jag skulle stänga av vattnet idag fick jag handtaget i handen (se bild på mobilbloggen).

När Edvard hade somnat (han har någon infektion med hög feber och jag är hemma “med sjukt barn”) ringde jag till stockholmskontoret vars nummer jag hittade på hitta.se med mobilen och hann knappt berätta vad saken gällde innan mannen jag pratade med lovade skicka mig de delar som behövs och de verktyg jag skulle behöva för att byta dem. (Jag ringde egentligen för att höra om det var något jag kunde laga själv, och i så fall vilka delar jag skulle leta efter på Bauhaus på kvällen idag.) Jag nämnde något om att det kanske skulle vara svårt att vara utan vatten i köket till nästa dag, och då fick han så bråttom att ringa till servicekillen att jag knappt hann ställa mina andra frågor.

2½ timme senare, efter att ha ringt lite tidigare för att fråga om jag är hemma, kommer Anders från FMM med reservdelar och verktyg. Medan jag tömde skåpet under diskbänken för att komma åt vattenavstängningen vaknade Edvard, och medan jag hämtade honom i källaren började Anders laga min blandare. (Jag hade trott att han skulle slänga åt mig delarna och åka snabbare än kvickt…) Han bytte insatsen, polerade blandaren och kontrollerade att den fungerade. Han märkte att blandaren hade börjat läcka lite när man flyttar kranen medan vattnet är på, tipsade om hur man kan undvika sådant i framtiden och beklagade att han inte hade de nödvändiga packningarna med sig. Jag fick en utförlig instruktion i packningsbyte och information om var jag kan läsa mer om det (på FMM:s hemsida), och för att vara på den säkra sidan lämnade han den fasta nyckel som krävs för att man skall kunna lossa insatsen och byta packningar eller insats.

Den sortens service trodde jag bara var en skröna som jag hört om Rolls Royce, inte något som händer i verkliga livet när något så banalt som diskbänksblandaren går sönder. Jag är väldigt imponerad och mycket mycket nöjd, och det skall nog mycket till innan jag köper blandare av ett annat märke i framtiden.

Andra bloggar om: FM Mattsson, FMM

Jag läste att Cez funderar på akvarium, och sedan hittade jag en berättelse om ett akvarium på 50 000 gallon (knappt 200 000 liter), länk genom #!/usr/bin/girl. Killen sparar pengar i nio år för att kunna bygga akvariet, det tar ett år att bygga det. Det är i själva verket en tillbyggnad till hans hus, akvariet är L-format och 11×8 meter längs ytterkanterna. Det tog en vecka att fylla akvariet med 200 ton vatten.

Andra bloggar om: akvarium