Saknaden efter min lillasyster, Helena Gripman

Idag skulle Helena ha fyllt 40 år. När hon dog hade hon bör­jat pla­nera sin 35-årsfest. Det känns lite kons­tigt att tänka mig henne som 40-åring. För mig är hon all­tid lil­la­sys­ter, mindre rent kropps­ligt och evigt yngre, kanske såg jag henne ibland som ännu yngre än hon egent­li­gen var. Skulle jag upp­skatta hen­nes ålder som­ma­ren innan hon blev dålig hade jag nog gis­sat på någon­stans runt 30, inte 34 som hon fak­tiskt var/blev.

Jag har skri­vit så myc­ket om hän­del­serna kring hen­nes död både här på min blogg och på hen­nes min­nes­si­dor att jag inte kän­ner att jag behö­ver upp­repa eller sam­man­fatta det.

Nu har inte Edvard pra­tat om henne på länge, men ett tag ver­kade han tänka myc­ket på Helena, min sys­ter och hans fas­ter som han ald­rig fick träffa. Han frå­gade var hon var, var­för han inte fick träffa henne, och sade ofta att han ville träffa henne. På sätt och vis kän­des det skönt. Många saker är natur­li­gare och lät­tare att prata med barn om, även om jag tyc­ker att det känns lite svårt att få Edvard (som fyl­ler fem om knappt en månad) att för­stå rik­tigt hur slut­gil­tig döden är. Andra ämnen känns inte lika lätta att prata om, inte för honom utan för mig. Härom­da­gen upp­re­pade Edvard att han ville ha sys­kon och und­rade om jag kunde göra en lil­le­bror till honom. Jag för­kla­rade att jag inte kunde göra det själv, att det behövs både en “far­bror” och en “tant”. Hans själv­klara lös­ning var att jag skulle åka hem till hans mamma, min ex-fru, och göra en lil­le­bror till­sam­mans med henne… Jag minns inte hur jag bytte ämne eller avslu­tade den diskussionen.

Andra blog­gar om: död, barn, döden, sys­kon

Om livet med en son som snart fyller fyra

Edvard fyl­ler fyra i augusti, och sedan en vecka har vi semes­ter till­sam­mans, och vi kom­mer att fort­sätta med det två vec­kor till. Det blir inte så myc­ket semes­ter för mig, det tar myc­ket tid och energi att hålla Edvard sys­sel­satt och till­freds. När hans mor tar över och åker till Ukraina med honom om två vec­kor har jag två vec­kor semes­ter på egen hand, så en del borde jag väl hinna med för egen del också.

En bekant till mig berät­tade att hen­nes barn, en pojke unge­fär ett år äldre än Edvard och en flicka unge­fär ett år yngre, bru­kade få titta på barn­film på eng­elska. Ofta har ju DVD-filmer för barn både ori­gi­nal­språ­ket, då oftast eng­elska, och en svensk dubb­ning. Jag har bör­jat göra samma sak med Edvard, och han ver­kar tycka om det, kanske inte minst för att jag har skaf­fat några fil­mer med hans favo­ri­ter (bland annat Byg­gare Bob/Bob the Buil­der) som bara är på eng­elska. Jag bru­kar för­söka sitta med honom för att kunna för­klara vad som hän­der i fil­men och vad som sägs. Kanske beror det på fil­merna, kanske något annat, men denne treå­ring vill nu lära sig eng­elska. Han frå­gar mig om vad alla möj­liga och omöj­liga saker heter på eng­elska, härom­da­gen när vi var på väg till min mor, hans far­mor, ville han veta hur man säger far­mor på eng­elska, och sedan hur man säger jag tyc­ker om. I slu­tet blev det I like far­mor, men det är väl inte så illa för en treå­ring som redan är två­språ­kig.

I övrigt bör­jar han verk­li­gen upp­täcka och utforska sin egen vilja. Igår hade vi en rik­tig vil­jor­nas kamp, han ville inte äta kvälls­mat, utan ville ha glass och chips direkt. Han var helt omed­gör­lig på den punk­ten, tills jag bör­jade bära ned honom till sov­rum­met för att lägga honom, då ändrade han sig till slut och gick med på att åtminstone smaka på maten. Jag lovade att han skulle få en glass om han åt lite av maten, och även chips om han skulle äta upp all mat (och det var inte myc­ket jag hade lagt upp på tall­ri­ken). Han sma­kade på maten, fick en glass, skrek om att han ville ha chips, vil­ket han inte fick, sedan blev det sängen. Vi var på Skan­sen i förr­går, och sedan hos hans far­mor till ganska sent, så han var ordent­ligt trött, och efter glas­sen gick han fak­tiskt med på att sova.

Andra blog­gar om: barn, eng­elska, två­språ­kig

Gratis konsert, Einstürzende Neubauten ikväll

Jag bokade en bil­jett till kväl­lens kon­sert på Berns för ett bra tag sedan, men det har inte bli­vit av att fak­tiskt hämta ut bil­jet­ten. Nu blev det så att jag glömde se till att vara ledig ikväll, Edvard är med mig fram till imor­gon och jag har ingen möj­lig­het att gå på konsert.

Det känns dumt om bil­jet­ten, som jag redan har betalt, inte skulle komma till använd­ning, och jag kän­ner inte så många som tyc­ker om denna typ av musik (och inte redan har en egen biljett).

Vill du gå på kväl­lens kon­sert, Einstür­zende Neu­bau­ten på Berns 080427 kl. 21.20 (ålders­gräns 20 år) så hämta gärna ut min bil­jett och njut. Gå till val­fritt ATG-ombud och uppge föl­jande:
Bok­nings­num­mer: STH-GZM953
Pin­kod: 6655

Trev­lig kväll!

Andra blog­gar om: kon­sert, Berns, Einstür­zende Neubauten

Virkad mössa till sonen

I hel­gen vir­kade jag en mössa till Edvard. Det var ett tag sedan jag vir­kade en sådan mössa, och jag har tidi­gare bara vir­kat den i vux­enstor­lek. Mönst­ret eller beskriv­ningen hit­tade jag på själv för några år sedan, den finns på min wiki för den som vill läsa eller prova själv. Jag var kanske lite kaxig när jag skrev den, mitt i en virk– och stick­pe­riod, och jag kan glatt erkänna att jag var tvungen att själv ta fram ett par virk­böc­ker för att kolla upp hur det var man gjorde de olika mas­korna och vad för­kort­ning­arna står för. Start­mas­kan fick jag också kolla upp för att påminna mig om hur man gör den.

På bil­derna här ser du Edvard i sin nya, ännu omärkta mössa; en av mina egna äldre mös­sor, och Edvards mössa efter att jag har bro­de­rat dit hans initialer.

Jag gjorde ett par ändringar för att få en lite mindre stor­lek, en av mina egna mös­sor som jag har lig­gande, gjord efter min ori­gi­nal­be­skriv­ning, var helt klart i största laget till Edvard. Den platta över­de­len gjorde jag ett stolp­varv mindre, sedan valde jag att istäl­let för att minska en maska efter 15 stol­par i var­vet efter kan­ten istäl­let öka en maska efter var femte. Det blev inte lika snyggt, med en mer run­dad sida på “pil­ler­bur­ken”, och det kän­des som att det skulle bli i största laget, så något varv senare mins­kade jag en maska efter var fjärde stolpe igen. Skall jag göra fler barn­mös­sor vill jag nog anpassa mönst­ret lite bättre för att få det utse­ende jag vill även på den mindre vari­an­ten. Jag tyc­ker själv annars att det är ett ganska trev­ligt möns­ter, dels för att det blir en snygg mössa, dels för att det går så snabbt att göra den, med lovikka-garn och fem­mans virknål.

Imorse innan jag väckte Edvard pas­sade jag på att göra en snabb och enkel märk­ning genom att bro­dera hans ini­ti­a­ler fram­till på mös­san. Jag har inte bro­de­rat myc­ket i mina dagar, och dessa stygn är de enda jag egent­li­gen kan något så när. Jag gjorde det på fri hand medan jag åt fru­kost, det skulle säkert gå att göra myc­ket jäm­nare för någon med mer bro­dyr­vana, men jag ville sätta namn på mös­san innan han fick ta den med till dagis. Nu ville han fak­tiskt inte ha den nya mös­san på sig när vi åkte till dagis, men jag fick ett SMS på efter­mid­da­gen från min ex-fru som häm­tade honom, där hon berömde mig för den fina mös­san och berät­tade att hon tyckte att Edvard var väl­digt söt i den. Tyd­li­gen hade han den på sig när hon kom till dagis.

Andra blog­gar om: virka, mössa, garn, bro­dyr

Fjärilshuset med Edvard idag

Jag visste inte rik­tigt vad vi skulle hitta på idag, och fun­de­rade på om vi skulle åka till Eriks­dals­ba­det. Jag kol­lade öppet­ti­der och pri­ser på deras hem­sida, men ville vet var jag kunde par­kera, så jag goog­lade efter det och ham­nade på Barn­gui­den. Där pro­vade jag att söka efter akti­vi­te­ter för barn i Edvards ålder, och råkade hitta Fjä­rils­hu­set bland tip­sen där. Det hade jag inte tänkt på själv, men jag tyc­ker om Fjä­rils­hu­set och det kän­des som en trev­lig idé. Jag tog med en ganska stor ryggsäck att packa ned våra ytter­klä­der i, och vi åkte dit. Edvard hade väl­digt roligt, fjä­ri­larna var kanske inte så värst intres­santa, men kine­siska dvärg­vakt­lar som åt mask var roli­gare. Det bästa var dock fis­karna, stora fis­kar vi kunde se både genom glas och genom vat­ten­y­tan. Där stod vi länge och tit­tade. I asi­a­tiska träd­går­den var det pape­go­jvis­ning, och de var också fasci­ne­rande. Han vågade inte rik­tigt låta en pape­goja sitta på armen, men det var intres­sant när den satt på min arm. Vi gick genom buti­ken för att komma till caféet, och det tog tid att få honom med från buti­ken. Han hit­tade en rolig lek­sak som han ville ha, ett kro­ko­dil­hu­vud på en pinne, som man kan få att bita ihop genom att trycka ihop hand­ta­get, och det var svårt att kon­cen­trera sig på juice och bulle när han visste att den fanns där i buti­ken. Så när vi hade fikat fick det bli en kro­ko­dil att ta med hem. Redan i bilen pra­tade han om att han ville åka till­baka dit.

Andra blog­gar om: akti­vi­tet, barn, Fjä­rils­hu­set, fika