Avföring värd 25000 kronor!!

Där jag bor, lant­ligt och skönt i Vidja, har vi enskilt vat­ten och avlopp. Grå­vat­ten går till en tre­kam­mar­brunn och infilt­ra­tions­bädd, toa­let­ten är kopp­lad till en sep­tik­tank. Den törra töms en gång per år och den senare två gånger per år. Det bru­kar väl kosta ett par tusen om året för denna service.

Idag fick jag en räk­ning på 23516 kro­nor för en töm­ning av både sep­tik­tank och tre­kam­mar­brunn. Det är mer än jag får ut efter skatt en nor­mal månad. Har jag gått många jou­rer och fått ut myc­ket komp i pengar kan jag kanske få ihop så myc­ket. Om jag för­står fak­tu­ran från SRV Åter­vin­ning kor­rekt anser de sig ha befriat mig från 30 000 liter (30 kubik­me­ter) bajs, till en kost­nad av 770.50 per kubik­me­ter, totalt 23115 kro­nor. Sep­tik­tan­ken var inte full när de kom, det vet jag, och även om den vore full rym­mer den inte mer än tre kubik. De ver­kar ha debi­te­rat för fem års töm­ning på ett bräde, och med en taxa jag inte alls kän­ner igen.

Jag behö­ver väl inte säga att jag inte kom­mer att betala…

Andra blog­gar om: sep­tik­tank, srv, räk­ning

Tjälknöl

Lammtjälknö­len blev bra, kan jag rap­por­tera. Den fick stå i ugnen på 175 gra­der tills den höll 73 gra­der invän­digt. Då lade jag den i en salt­lake på 1 L vat­ten, 1 dL salt, 1 dL soja, en skvätt sherry, vit­lökspul­ver, ros­ma­rin och svart­pep­par som jag stötte i mor­tel. Den låg i denna lag 3–4 tim­mar innan jag tog upp den, benade ur den och skar den i ski­vor. Den var vac­kert grårosa rakt ige­nom och sma­kade under­bart till­sam­mans med hem­gjort potatismos.

Jag har nog inte ätit tjälknöl sedan min tret­tio­års­fest 1997, snart åtta år sedan.

I övrigt hac­kar jag mest wiki nu. Alex Schrö­der har ledigt över jul och kom­mer med nya upp­da­te­ringar fem gånger så ofta som jag duschar, minst. Jag har instal­le­rat hans wiki Odd­muse på http://vidja.se/ och det ver­kar fun­gera bra. Jag hade ett par små pro­blem som han snabbt löste åt mig, nästa steg är att hacka CSS för att få sidorna att se ut som jag vill.

Strömlöst i Vidja

Ström­men för­svann vid halv­tre nat­ten till idag, stor­men hade väl rivit ned några träd som hade rivit ned luft­led­ning­arna hit, som vanligt.

Innan jag lade mig igår kväll satte jag in en stor lamm­stek i ugnen för att göra tjälknöl av den. Den hade nog bara hun­nit tina när ugnen blev kall. Idag eldade jag rejält i kami­nen och ställde in ste­ken i ugns­fast form inlin­dad i folie på glö­den. Lite varm blev den, men inte fär­dig. Vid tre på efter­mid­da­gen kom ström­men till­baka, så då kunde jag låta ste­ken bli klar i ugnen. Ström­men har kom­mit och gått lite, som den bru­kar, men ste­ken blev klar och lig­ger nu i salt­lag med ros­ma­rin och lite sherry.

Det är ganska bra att Vat­ten­fall kan med­dela per SMS när ström­men för­svin­ner och när man kan hop­pas att den kom­mer till­baka, men deras upp­skatt­ningar av tiden bru­kar inte stämma sär­skilt bra. Halv­tio i för­mid­dags fick jag ett med­de­lande om att vi hade ström igen, det dröjde 5,5 timme innan vi fak­tiskt hade det.

Stor­men hade rivit ned en bit plåt som sit­ter ovan­för vind­ski­vorna på gara­gets gavel. Bilen stod pre­cis nedan­för (gara­get är numer verk­stad) men ver­kar inte ha bli­vit träf­fad av den vassa plåt­bi­ten som jag nu har skru­vat på plats igen. Från­sett det var det inga stora ska­dor på hus eller tomt. Kanin­bu­rarna är tunga och rejäla, så de står kvar.

Semester

Nu har jag semes­ter en vecka. Egent­li­gen hade jag tänkt jobba extra som hyr­dok­tor denna vecka och en vecka till som jag har tagit ledigt, men med allt som hänt känns det som att jag behö­ver vara ledig istäl­let. Mamma och jag skall gå ige­nom Hele­nas lägen­het igen, se vad som skall spa­ras och vad vi skall göra med res­ten. Sådant tar tid och myc­ket kraft och energi.

Mamma och jag träf­fade Hele­nas läkare på Söder­sjuk­hu­set nyli­gen, för att få obduk­tions­re­sul­ta­tet. Vi fick veta att det är möj­ligt att en läka­res fel­be­döm­ning 1997 kan ha legat bakom Hele­nas sjuk­dom. Jag orkar inte skriva så myc­ket om det, men läs gärna på http://helena.gripman.se/Sjukdom—jag orkar inte skriva på mer än ett ställe.

I fre­dags badade jag i min granne Anders vedel­dade ute­bad. Det kän­des under­bart. Snö run­tom, mössa på huvu­det för att inte frysa, smäll­hett i badet, öl och cog­nac. Då känns det rätt med snö, men när man skall skotta par­ke­ringen och gången upp till huset känns det som att jag kunde vara utan snön. Jag är fort­fa­rande mör efter att ha skot­tat näs­tan varje dag i hel­gen. Så fort man får undan snön kom­mer det mer, eller så kom­mer plog­bi­len och läg­ger en fin vall för hela infar­ten. Jag körde fast på den val­len i lör­dags, trots att jag hade skot­tat bort det mesta av den i fre­dags. Roli­gare kan man ha…

Vad skall jag mer göra denna vecka? Jag vet inte. Lära mig mer PHP och Perl, kanske? Pyssla om kani­nerna? Städa huset? Det finns myc­ket att göra, men jag behö­ver vara ledig också. Vi får se vad som händer.

Parkering och trafik

För mig som bor i Vidja är det inte kul att för­söka trassla sig fram till SöS. Köerna på Nynäs­vä­gen norrut är inte att leka med, ens om man som jag kör lokal­ga­tor så långt det går. Skall man sedan kunna par­kera vid sjuk­hu­set måste man vara där tre­kvart innan arbets­ti­den, sedan är plat­serna slut. Idag, som grädde på moset, fun­ge­rade inte par­ke­rings­au­to­ma­ten så det fick bli ett sam­tal till vilka det nu är som skö­ter par­ke­ringen för att felan­mäla. Hop­pas de kla­rar av att sam­ordna sin verk­sam­het så jag slip­per en böteslapp som skall över­kla­gas.