Kort och blandat

Av någon anled­ning, jag vet inte rik­tigt var­för själv, är jag något av en “peri­o­dare” när det gäl­ler att blogga. Vissa peri­o­der skri­ver jag dag­li­gen, kanske flera gånger om dagen, andra peri­o­der kan det gå flera måna­der mel­lan tex­terna, trots att det inte hän­der färre eller mindre intres­santa saker i mitt liv.

Igår snick­rade jag äntli­gen en flad­der­mus­holk. Det är något jag har velat göra i många år, men det har inte bli­vit av. Den är klar sånär som på någon fäs­tan­ord­ning för att för­ankra den i ett träd, och dess­utom behö­ver fog­mas­san jag har tätat fogarna med få lite mer tid att torka/härda innan jag sät­ter upp den. Jag vill inte att det skall lukta otrev­ligt för flad­der­mös­sen, och jag miss­tän­ker att de inte upp­skat­tar luk­ten av fog­massa som här­dar. Jag skulle gärna göra fler hol­kar, jag har många träd att sätta dem i. Jag har läst att upp till 10 flad­der­möss kan dela på en holk, åtminstone honorna som gärna bor till­sam­mans, och varje flad­der­mus kan äta upp till 7000 myg­gor per natt. Det finns mas­sor av mygg i min träd­gård, och jag skulle verk­li­gen upp­skatta om några flad­der­möss kunde äta sig mätta på dem. Dess­utom tyc­ker jag att det är char­migt och trev­ligt med det spe­ci­ella lju­det av fly­gande flad­der­möss på kväl­len. Jag har inte hört så myc­ket av det sedan min far och jag fot­vand­rade, då sär­skilt när vi täl­tade vid Årsjön bortåt Tyresta.

Jag har också i många år varit sugen på att göra en nypon– eller tör­ne­häck, och i hös­tas bör­jade jag på all­var. Min tomt grän­sar mot två vägar, jag har bara infart mot den ena, och det fanns en del tör­ne­snår upp mot den andra vägen. I hös­tas gjorde jag så slag i saken och flyt­tade ett antal vild­väx­ande nypon så att de står längs tomt­grän­sen mot Grön­finks­vä­gen, bakom och ovan­för huset. På delar av den tomt­grän­sen är det klip­por utan jord­täck­ning, så jag byggde en slags lång öppen plan­te­rings­låda, öppen i bot­ten och kort­si­dor, som jag fyllde med jord för att kunna få nypo­nen att växa där också. Ett par av plan­torna var inte så lyck­liga över flyt­ten och tog sig inte så bra, men de flesta växer och fro­das. Nu har jag bör­jat till­verka själva tör­ne­häc­ken genom att lägga ned långa höga skott och fläta in dem i varandra och i nästa planta i raden, är det glest eller svårt att få dem att ligga som jag vill använ­der jag ste­nar eller grövre gre­nar för att hålla dem nere mot mar­ken. Det fina med (vilda) nypon är att de skott som lig­ger ned kom­mer att skjuta många nya kraf­tiga skott rakt uppåt, i nit­tio gra­ders vin­kel mot mar­ken och mot det lig­gande skot­tet. Nästa vår kan jag lägga ned dessa skott och på så vis både göra häc­ken tätare och högre. Det är också lätt att göra avläg­gare av nypon, läg­ger jag ett skott ned och täc­ker delar av det med jord (helst inte sista 10–20 cm vid spet­sen, tror jag) så kom­mer det att rota sig där och bilda en ny planta. På det sät­tet pla­ne­rar jag att fylla min plan­te­rings­låda med nya plan­tor, och även för­täta andra områ­den där det är för glest mel­lan plantorna.

När jag flyt­tade hit till Vidja gjorde jag ett par roliga saker redan första våren, dels gjorde jag ett levande stäng­sel av korg­vide, dels en stor sol­ros­plan­te­ring. Delar av det levande stängs­let tog sig inte, när det var som var­mast och pil­skot­ten var käns­liga för torka, var jag bort­rest och kunde inte vattna. Jag har sedan dess för­sökt använda lite lik­nande tek­nik som med tör­ne­häc­ken, att jag flä­tar ned nya skott, jord­slår en del, och för­sö­ker på det sät­tet för­täta de områ­den som är lite gle­sare. Det är inte per­fekt än, men det tar sig. Det har inte bli­vit någon omfat­tande sol­ros­od­ling sedan det första året, men nu har jag för­sökt igen. Dels har jag och Edvard strött ut mas­sor av sol­ros­frö på samma plats som jag hade den första sol­ros­häc­ken, men jag tror att fåg­larna har ätit upp det mesta och att res­ten kan ha tor­kat, dels har jag pas­sat på att rensa och gräva om ett tidi­gare jord­gubbs­land som nu mest hade ogräs, för att sedan mylla ned ett par kg sol­ros­frö där. Det lan­det lig­ger all­de­les intill ett större träd­gårds­land där Edvard och jag har sått bönor, moröt­ter, rucola och lite annat, så jag måste ändå vattna där regel­bun­det nu när det är så varmt. Vi får se om det hin­ner bli några blom­mande sol­ro­sor med så sen sådd, men det är kanske inte omöjligt.

Andra blog­gar om: flad­der­mus­holk, flad­der­möss, myg­gor, tör­ne­häck, levande stäng­sel, sol­ro­sor

Stormen stänger vägen till Vidja

Visst läste jag i DN om att det skulle vara stor­mar, men jag räk­nade inte med att det skulle drabba mig. Visst bru­kar vi ha ett antal strö­mav­brott om året, mest på vin­tern, när luft­led­ning­arna hit inte kla­rar snö eller fal­lande träd, men något som detta kom som en total överraskning.

Strax före sju på kväl­len skulle jag åka iväg för att handla lite. Det är mörkt och lite reg­nigt, och kanske det blå­ser mer än det bru­kar. Jag åker den enda väg som finns till och från Vidja, Vid­ja­vä­gen norrut för att komma upp till Ågesta­vä­gen och bron över till Farsta Strand. Jag hade knappt hun­nit upp i sko­gen pre­cis norr om Vidja när jag såg att det ver­kade vara bilar som stod stilla i mötande kör­fält, och kanske någon som körde på tvä­ren över vägen också. Som tur var sak­tade jag in, för det jag inte såg i mot­lju­set från deras strål­kas­tare var den stora gran som låg rakt över vägen.

En gran som hade stått kanske 3–4 meter från vägen (väs­terut) hade fal­lit näs­tan i per­fekt rät vin­kel rakt över vägen, mot 3:s mobil­mast som står på vägens östra sida där. Den del av gra­nen som låg över vägen upp­skat­tade jag till 50–60 cm i dia­me­ter, ingen liten slana alltså. Kanske är det en yrkes­skada, eller bara min per­son­lig­het, men bland det första jag gjorde när jag klev ur bilen för att beskåda detta var att titta så att inte någon hade bli­vit klämd under storm­fäl­let. Det är verk­li­gen tur att inte gra­nen föll på en pas­se­rande bil, det hade inte varit vac­kert, och att ingen hade kört för snabbt för att upp­märk­samma den och fort­satt köra rakt in i den.

Jag vände bilen och körde hem igen (några hundra meter) för att hämta kame­ran, körde till­baka och ställde bilen på behö­rigt avstånd, med var­nings­blin­kers på, och gick fram för att ta lite bil­der (jag tänkte ju på dig, kära läsare) som du kan se på Pica­saWeb. Där skall också fin­nas länk till karta och till Google Earth så att du kan se var det hela inträf­fade och hur sår­bart vårt område på sätt och vis är. När jag hade tagit några bil­der kom några kar­lar från Vid­ja­hål­let, i orange klä­der och med en motor­såg. Jag vet inte om det var några gran­nar som själv tog på sig upp­gif­ten att röja vägen, eller om det arbe­tar för Vidja väg­för­e­ning och så snabbt hade fått i upp­drag att göra det. De bör­jade kvista och kapa gra­nen, men tyvärr hade de näs­tan slut på ben­sin i motor­så­gen, som också var ganska svår­star­tad till en början.

Jag hade hun­nit fun­dera över vem man skall ringa till när något som detta inträf­far, vems ansvar det är att röja undan storm­fällda träd från vägen. Vägen sköts av Vidja väg­för­e­ning, men kan man räkna med att de gör en akutu­t­ryck­ning i ett fall som detta? När jag stod där såg jag också att en av de få bus­sar som kom­mer till vårt område stod bland de vän­tande bilarna på väg in mot Vidja, och chauf­fö­ren där är nog den jag tyckte mest synd om. Han hade antag­li­gen bara en eller två pas­sa­ge­rare, och jag gis­sar att han var­ken fick eller ville för­söka vända bus­sen för att åka till­baka norrut igen.

Bäst som jag stod där och fun­de­rade kom något stort och rött körande norr­i­från, förbi alla stil­lastå­ende bilar. Det var en bil från Rädd­nings­tjäns­ten, en “brand­bil”, som kom körande. Nu blev det fart på röjan­det! De var många, rätt klädda, och ver­kade ha en effek­ti­vare motor­såg. Deras bil hade rejäla strål­kas­tare på en slags stolpe (rör) som his­sa­des upp från bilens mitt, så de fick bra arbets­be­lys­ning. Snart var de väg­bloc­ke­rande delarna av gra­nen avkvis­tade (kvis­tar tjocka som min överarm), kapade i mindre bitar och undan­röjda från väg­ba­nan. Tyd­li­gen hade någon av gran­narna som satt där i bil ringt 112 och lar­mat dem, och tyd­li­gen är det det man skall göra. Där lärde jag mig något nytt.

Det ver­kade som att det snart skulle gå att köra igen, så jag gick till­baka till min bil, som inte star­tade. Jag hade inte bara läm­nat var­nings­blin­kers på utan även strål­kas­tarna, och nu var bat­te­riet när­mast dött. Klan­tigt och tank­löst värre, men som tur var fanns det ju andra bilar överallt omkring mig. Man­nen i bilen bakom hjälpte mig med start­hjälp, jag stod i upp­förs­backe på regn­våt väg med många bilar bakom mig, så jag ville inte för­söka knuffa igång bilen, och sedan kunde jag någon timme senare än beräk­nat komma iväg för att handla.

En lagom sur­re­a­lis­tisk hän­delse som bry­ter av fint mot var­da­gen.

Andra blog­gar om: storm, träd, väg, Vidja

Att dra kabel mellan husen

Kul att du frå­gar, Jocke. Jag tänkte länge och väl, skis­sade på olika möj­lig­he­ter att göra detta utan att ta hit gräv­ma­skin, en kost­nads­ef­fek­tiv lös­ning som jag kunde genom­föra själv. Det blev en del kanske lite udda men väl fun­ge­rande lösningar.

Det hela bör­jade väl med att jag ville sätta upp en antenn för mark­sänd digital-TV, och jag bedömde att den bästa pla­ce­ringen för denna skulle vara på gäst­hu­sets östra gavel. (Se fem år gam­mal bild, tagen ganska direkt från östlig rikt­ning). Med anten­nen pla­ce­rad där skulle jag und­vika att sig­na­len stör­des av för myc­ket träd och annat. Jag hade, som jag har skri­vit om här tidi­gare, tagit fram kom­pass­rikt­ning till Nacka-sändarna med GPS och med olika kar­tor på nätet. Jag läste på om anten­ner i stort och DVB-T spe­ci­fikt, och kom fram till att jag ville ha en antenn­för­stär­kare så nära anten­nen som möj­ligt, och jag tyckte att det kunde vara bra att kunna få möj­lig­het att ha flera anten­nut­tag, bland annat ett i gäst­hu­set och två i bostads­hu­set (till TV och till dator). Alltså ville jag dra in antenn­ka­beln i gäst­hu­set, och där­i­från till bostads­hu­set. Det skulle väl i prin­cip gå att dra den i luf­ten, från gäst­hu­set in på vin­den i bostads­hu­set, och där­i­från ned i var­dags­rum­met. (Jag hade tidi­gare byggt om i hal­len och då pas­sat på att dra tre koax­i­al­kab­lar och en Cat-5e-kabel från var­dags­rum­met till vin­den, en koax och en Cat-5e till käl­la­ren, längs ven­ti­la­tions­rö­ret från badrummet.)

Men om jag nu skulle ordna en snygg och bra kabel­drag­ning från gäst­hus till bostads­hus, var­för inte göra en lite mer fram­tids­sä­ker lös­ning? Det vore smi­digt att kunna dra nät­verkska­bel också, och en enkel bil­lig Cat-5e fun­ge­rar som sagt utmärkt för fyra tele­fon­lin­jer i en rikt­ning var, så då kan man få tele­fo­nin den vägen också. Ännu bättre vore ju om jag kunde lägga någon form av kabel­rör så att jag enkelt kan lägga till mer kabel i fram­ti­den om jag skulle vilja det. Det snabba sva­ret på din fråga är att jag använde gult kabelskydds­rör (mark­skydds­rör) som egent­li­gen är tänkt för stark­ströms­kab­lar. Det har en ytter­di­a­me­ter på 50 mm och är gjort just för att ligga ned­grävt i marken.

Jag bestämde mig för att jag ville ha genom­fö­ring­arna genom väg­gar i de berörda rum­men, alltså inte till vind eller käl­lare i bostads­hu­set utan rakt in i var­dags­rum­met. Genom­fö­ringen måste vara tät så att jag slip­per att fukt vand­rar in i väg­gen eller i kabel­rö­ret (antenn­ka­beln är klas­sad för utom­hus­drag­ning, men inte nät­verkska­beln). Jag köpte IP65-klassade plast­lå­dor på Bau­haus, ca 20×10 x 10 cm, bor­rade hål med hål­såg i deras bot­ten och satte en på väg­gens utsida och en på insi­dan. Först hade jag bor­rat hål i väg­garna, först med lång 10 mm instal­la­tions­borr, sedan med hål­såg från in– och utsi­dan. Jag har för mig att hålet i väg­garna är 73 eller 80 mm, det skall passa till den tät­ning jag använde—dimensionsväxlingspryl 30–80 mm för avlopps­rör i ganska fast och tufft gummi. Denna gum­mipryl har en inner­di­a­me­ter på 50 mm, och mel­lan den inre och yttre har jag dra­git ett kort seg­ment av mark­skydds­rö­ret som jag först har klätt in– och utvän­digt med iso­le­rande alu­mi­ni­umtejp för att skärma mot stör­ningar från t.ex. elkab­lar i väg­gen. Lådorna på väg­gens utsida skru­vade jag fast efter att ha appli­ce­rat rejält med sili­kon under för att säkert få tätt. På insi­dan kän­des det inte nöd­vän­digt med silikon.

På de inre lådorna har jag bor­rat och sågat upp lämp­liga avlånga öppningar upp­till som låter kab­larna gå ut i kabel­ka­na­ler som löper längs tak­lis­ten på väg­gen. På de yttre har jag i under­kant tagit hål med hål­såg för en gum­mi­buss­ning som den ovan men i mindre dimen­sion, 38–50 mm. Denna buss­ning har en fläns på lådans insida, ett seg­ment med ytter­di­a­me­ter 50 mm som stic­ker ut ur lådan, och en inner­di­a­me­ter på 38 mm. Det mark­skydds­rör som skall gå mel­lan husen trädde jag på denna buss­ning och fix­e­rade med mon­ta­ge­lim PL400 (som jag nog senare har bytt mot sili­kon för att säkert få helt tätt). Drag­trå­den som låg i mark­skydds­rö­ret använde jag för att dra ett bättre snöre genom röret, som jag sedan använ­der för att dra in en lång drag­fjä­der av nylon när jag skall dra en kabel genom röret. Lite sili­konspray gör att det blir lät­tare att få ige­nom kabeln.

Inne har jag dra­git kabeln genom kabel­ka­na­lerna längs taket till vägg­do­sor för Keystone-jack, där jag enkelt kan stoppa in de uttag jag behö­ver (Cat-6, F-kontakt etc). Vägg­do­sorna från Clas Ohl­son var bäst, tyckte jag, Keystone Cat-6 från Kjell & Co, och övriga Keystone inkl täck­plå­tar från Cabletro­nic. Tele­fon­led­ning­arna kopp­las som jag vill i en kopp­lingsplint (inkom­mande från telesta­tio­nen, mat­ning från ATA-boxarna, led­ningar till husen) och de får sedan gå till Cat-6-uttag (8/8). Fär­diga slad­dar från Kjell & Co omvand­lar 8/8 till 4/6 för telefonutrustning.

Andra blog­gar om: kabel­drag­ning, nät­verkska­bel, kabelskydds­rör, mark­skydds­rör, Keystone

Mobiloperatören 3/Hi3G

På det stora hela taget är jag nöjd med att ha bytt till 3 som ope­ra­tör, jag har för första gången bra täck­ning hemma (bor 500 meter från deras mast) och kan surfa med datorn hemma med hyf­sad has­tig­het och till ett accep­ta­belt pris. Jag har abon­ne­manget 3Bomben Fri­ends med till­va­let 3Mobilt Bred­band 1GB, som inne­bär att jag dels ringer “gra­tis” (öppnings­av­gift 69 öre) inom 3, skic­kar gra­tis SMS/MMS inom 3 och kan surfa upp till 1 GB per månad för 199 kro­nor extra. Jag sur­far ganska myc­ket, både med mobi­len och med datorn hemma, och har än så länge inte lyc­kats komma över 1 GB per månad, men skulle jag göra det kos­tar det sedan 1,49 per MB med ett pris­tak på 499 kro­nor per månad. Eftersom den stora majo­ri­te­ten av mina sam­tal och med­de­lan­den är till frun, som också använ­der 3, hål­ler jag/vi kost­na­derna på en rim­lig nivå och kan prata och skicka med­de­lan­den till varandra utan att fun­dera över vad det kom­mer att kosta.

Några saker som jag inte tyc­ker om eller vill ändra på finns dock.

På papp­ret jag fick med SIM-kortet, där PIN och PUK står, finns en e-post-adress till kund­tjänst. Det står att man antingen kan ringa (det bru­kar nor­malt vara unge­fär en halv­timme tele­fonkö med samma trå­kiga musik i för­vå­nans­värt dålig kva­li­tet varje gång man ringer), eller skicka e-post. För­sö­ker man skriva till dem kom­mer bre­vet i retur, tyd­li­gen har man slu­tat använda den adres­sen, något som deras “kundom­buds­man” har bekräf­tat. Det känns inte bra, tyc­ker jag, dels för att man går ut med infor­ma­tion som säger en sak, när det är något annat som gäl­ler, dels för att det för mig är smi­di­gaste sät­tet att kon­takta dem. Det skall i teo­rin vara möj­ligt att kon­takta kund­tjänst genom web-formulär på hem­si­dan, men det fun­ge­rar kanske en gång av tio, varan­nan gång man lyc­kas skicka kla­gomå­len ver­kar det komma fram och har man tur får man svar (men man måste själv logga in och kolla, man får ingen bekräf­telse vare sig med e-post eller SMS).

Kundom­buds­man­nen är hyf­sat trev­lig, om än sva­ren jag har fått är väl­digt kort­fat­tade och sum­ma­riska. Någon rik­tig hjälp tyc­ker jag inte att jag har fått.

En sak som verk­li­gen irri­te­rar och för­vå­nar mig är att 3 inte erbju­der möj­lig­he­ten att få ”tvil­ling­kort”, mer än ett SIM-kort kopp­lat till samma abon­ne­mang. Jag har nu dels min Sony Erics­son K800i som jag köpte genom 3, dels min HTC TyTN som jag klart före­drar. Kunde jag få tvil­ling­kort skulle jag gärna använda dem båda, del­vis för att K800i har använd­bar kamera (för att vara mobil­ka­mera) och är smi­di­gare som tele­fon. Som det är nu känns det inte aktu­ellt att behålla den i läng­den, så det blir nog att jag säl­jer den snart. Kunde jag få två eller tre kort skulle jag (som ju inte kan få ADSL där jag bor) gärna inve­stera i en 3G/HSDPA-router/accesspunkt till datorn hemma så att jag kunde vara upp­kopp­lad hela tiden, men skall jag behöva skaffa flera abon­ne­mang för att kunna använda det känns det inte hel­ler aktu­ellt. Som jag ser det skulle 3 tjäna på att erbjuda mig (och andra kun­der) flera SIM-kort per abon­ne­mang, helt enkelt för att jag skulle använda deras tjäns­ter betyd­ligt mer och gene­rera mer tra­fik och betala mer till dem.

Vad gäl­ler HSDPA/”Turbo3G” som de nu hål­ler på att imple­men­tera är jag också lite und­rande och för­vå­nad. Vill man använda van­ligt 3G med 384 kbps kos­tar det 499 kro­nor per månad för obe­grän­sad data­mängd, vill man ha samma vill­kor för HSDPA 1,8 Gbps kos­tar det lika myc­ket, med 3,6 Gbps kos­tar det 699 kro­nor per månad. Dock ver­kar man inte erbjuda den pris­mo­dell som jag har nu, med 199 kro­nor per månad upp till 1 GB, för den som önskar HSDPA, trots att pri­set för obe­grän­sad data­mängd som sagt är samma för de två has­tig­he­terna. Jag har hel­ler inte kun­nat få något besked om när den station/mast/cell jag är kopp­lad till hemma kan tän­kas upp­gra­de­ras till HSDPA, trots att jag har frå­gat flera gånger. Man erbju­der inte hel­ler möj­lig­he­ten att surfa med HSDPA genom mobi­len, trots att man nu säl­jer minst en tele­fon som kla­rar detta. Vill man använda HSDPA måste man köpa ett HSDPA-modem till datorn, antingen ett föråld­rat PC-card (nu när alla nyare bär­bara använ­der Expres­sCard) eller ett USB-modem, och fun­ge­rar det som tidi­gare kan man inte ringa med det SIM-kort man då får till det abon­ne­manget, så det går inte att använda i telefonen.

Jag tyc­ker spon­tant att man borde erbjuda full has­tig­het till alla, tek­ni­ken HSDPA gör ju att ope­ra­tö­ren spar band­bredd och kan få in fler använ­da­res tra­fik på mindre kapa­ci­tet, så det är ju inte som att det kos­tar dem mer. Skulle man erbjuda HSDPA och tvil­ling­kort till alla kun­der skulle man antag­li­gen locka fler kun­der att dels använda mer än en tele­fon, dels att surfa mer med dator, man skulle får mer tra­fik och nöj­dare kun­der, och i slutän­den tro­li­gen få sälja mer (HSDPA-anslutningshårdvara) och få fler kun­der. Synd att inte 3 reso­ne­rar på detta sätt.

Andra blog­gar om: 3, tvil­ling­kort, TyTN, K800i, HSDPA

Bambu som frodas och växer

Det är fasci­ne­rande med bambu, tyc­ker jag.

Jag har sedan flera år tre bam­bu­sor­ter, tre “plan­tor”, i träd­går­den. En Phyl­lo­sta­chus nigra ‘bory­ana’ (eller var det ‘pun­ctata’? Minns inte säkert.), en Far­ge­sia muri­e­lae ‘jumbo’ (“kine­sisk bergs­bambu”, en av de få som har ett svenskt namn), och en Sasa pal­mata ‘nebulosa’.

Det är spän­nande på våren, när de skju­ter nya skott, att se en liten kon­for­mad spet­sig sak sticka upp ur mar­ken och på några vec­kor bli ett högt strå. Det går att gissa höj­den på det nya strået uti­från grov­le­ken på skot­tet, strået blir inte grövre än de lägre delarna av bam­bus­kot­tet, och höj­den hänger ihop med grov­le­ken. I år kom min Phyl­lo­sta­chus med ett grövre skott än den tidi­gare år har haft, och äntli­gen ver­kar den kunna växa om mig (jag är 187 cm lång). Just det skot­tet har på några vec­kor gått från ett par cm till knappt två meter, och det har inte växt klart än. Det har bör­jat komma sido­skott, “gre­nar”, långt ned, men i top­pen är den slu­ten än, foder­bla­den har inte öppnat sig. Jag tror att detta strå kom­mer att bli över två meter när den växer klart.

I vint­ras har just min Phyl­lo­sta­chus för första gången varit ordent­ligt vin­ter­täckt med jute­väv. Den tål många minus­gra­der, runt –30, och är vin­ter­grön som annan bambu (och annat gräs), men bambu är käns­lig för vår­so­len. När det blir för ljust loc­kas den att för­söka växa trots att mar­ken ännu är fru­sen och det inte finns vat­ten nog. Då blir bla­den lätt torra och dör, och även delar av stråna kan dö. Min Far­ge­sia fick ingen bra vin­ter­täck­ning, jute­vä­ven blåste av och begrav­des i snön, men den kla­rade sig bra ändå. Sasan har ald­rig fått någon vin­ter­täck­ning och den bru­kar se lite trött ut på våren, men den växer så bra ändå så den får klara sig som den gör.

Far­ge­sian växer ganska kom­pakt i sid­led, spri­der sig inte så myc­ket åt sidorna, medan Phyl­lo­sta­chus skju­ter iväg lite längre åt sidorna och växer gle­sare. Sasan skic­kar långa utlö­pare till sina nya skott, men begrän­sas av att den står i en stor plast­balja som jag har bor­rat hål i bot­ten på och grävt ned bakom en gran i slutt­ningen bakom huset. Just Sasa är ökänd för att den spri­der sig så otro­ligt aggres­sivt, har den fått fäste någon­stans där man inte vill ha den lär man bara kunna bli av med den antingen med så starka bekämp­nings­me­del att all annan växt­lig­het stry­ker med, eller så får man gräva bort den med gräv­skopa och lägga på ny jord. Den lär, åtminstone i var­mare kli­mat, kunna döda en skog på en trädgeneration—den bil­dar en så tät matta att inga nya träd­skott kan växa upp, de får inget ljus. Den kraf­tiga under­jor­diska sprid­ningen används i Japan för att för­ankra jord på nybyggda slän­ter, som vi använ­der grä­set kvick­rot (ogräs i grön­saks­lan­det och rabatter).

Jag göds­lar all bambu ganska gene­röst, nu med kaningöd­sel som de ver­kar tycka myc­ket om. Sasan som står i en balja får ett lager ovanpå jor­den, den växer inte så tätt så det går bra. De andra två läg­ger jag en vall av göd­sel runt, som också mar­ke­rar grän­sen mot omkring­lig­gande gräs­matta. Det blir lät­tare att rensa bort gräs och ogräs när­mast bam­bun på det sät­tet. När jag först plan­te­rade dem grävde jag dub­belt så djupt som behöv­des och lade ett ordent­ligt lager göd­sel i bot­ten av gro­pen innan jag ställde ned plan­torna. Den gången var det häst­göd­sel från Ågesta rid­skola som lig­ger i närheten.

Min Phyl­lo­sta­chus står nog lite för blå­sigt, kanske lite för soligt också. Många bam­bu­sor­ter vill ha skugga åtminstone en del av dagen, Sasa vill ha mer skugga. Far­ge­sian får skugga av en stor björk på efter­mid­da­gen, och den har fram till i våras stått del­vis i lä av mina vild­vuxna hal­lon som jag nu har tagit bort, men den står intill en slänt så den borde inte få allt­för blå­sigt ändå, hop­pas jag. Phyl­lo­sta­chu­sen står lite fri­are och har det lite blå­sigt, och den får inte myc­ket skugga någon del av dagen. Det är lite synd, jag tyc­ker om den och skulle vilja att den växer sig rik­tigt stor, och jag vet inte rik­tigt vart jag skulle flytta den om jag skulle vilja göra det.

En här­lig bok om bambu är David Far­rel­lys The Book of Bam­boo, min favo­rit­bok i ämnet. Det finns andra böc­ker som berät­tar mer om t.ex. hur man odlar bambu i våra icke-tropiska kli­mat, men Far­rel­lys bok berät­tar så otro­ligt myc­ket mer om bambu, om histo­ria, om hur bambu används i olika delar av värl­den och myc­ket mer. Den är klart läsvärd för den som är det minsta nyfi­ken på bambu.

Andra blog­gar om: bambu, Phyl­lo­sta­chus nigra, Far­ge­sia muri­e­lae, Sasa pal­mata, vin­ter­täck­ning, göd­sel, David Far­relly