Saknaden efter min lillasyster, Helena Gripman

Idag skulle Helena ha fyllt 40 år. När hon dog hade hon bör­jat pla­nera sin 35-årsfest. Det känns lite kons­tigt att tänka mig henne som 40-åring. För mig är hon all­tid lil­la­sys­ter, mindre rent kropps­ligt och evigt yngre, kanske såg jag henne ibland som ännu yngre än hon egent­li­gen var. Skulle jag upp­skatta hen­nes ålder som­ma­ren innan hon blev dålig hade jag nog gis­sat på någon­stans runt 30, inte 34 som hon fak­tiskt var/blev.

Jag har skri­vit så myc­ket om hän­del­serna kring hen­nes död både här på min blogg och på hen­nes min­nes­si­dor att jag inte kän­ner att jag behö­ver upp­repa eller sam­man­fatta det.

Nu har inte Edvard pra­tat om henne på länge, men ett tag ver­kade han tänka myc­ket på Helena, min sys­ter och hans fas­ter som han ald­rig fick träffa. Han frå­gade var hon var, var­för han inte fick träffa henne, och sade ofta att han ville träffa henne. På sätt och vis kän­des det skönt. Många saker är natur­li­gare och lät­tare att prata med barn om, även om jag tyc­ker att det känns lite svårt att få Edvard (som fyl­ler fem om knappt en månad) att för­stå rik­tigt hur slut­gil­tig döden är. Andra ämnen känns inte lika lätta att prata om, inte för honom utan för mig. Härom­da­gen upp­re­pade Edvard att han ville ha sys­kon och und­rade om jag kunde göra en lil­le­bror till honom. Jag för­kla­rade att jag inte kunde göra det själv, att det behövs både en “far­bror” och en “tant”. Hans själv­klara lös­ning var att jag skulle åka hem till hans mamma, min ex-fru, och göra en lil­le­bror till­sam­mans med henne… Jag minns inte hur jag bytte ämne eller avslu­tade den diskussionen.

Andra blog­gar om: död, barn, döden, sys­kon

Grillad igelkott enligt DN

Jag råkade snubbla över DN:s arti­kel om nyvakna igel­kot­tar. Där står att man skall “Ta in den i rumsvärme, 1820 gra­der, ha den i en katt­bur med tid­nings­pap­per i bot­ten och med lite halm som den kan krypa in i.”

Min ugn blir inte var­mare än 275 gra­der, och hur jag skall få kot­ten till när­mare 2000 gra­der vet jag inte. Räc­ker blåslam­pan? Kom­mer det verk­li­gen att smaka gott?

För många år sedan läste jag i någon över­lev­nads­bok att man skulle baka in sin kotte i lera och lägga den i glö­den efter lägerel­den. När leran är torr och hård knac­kar man sön­der den så föl­jer tag­garna med. Jag vet inte om det är det viltre­ha­bi­li­te­rare Cha­ta­rina Krångh menar att jag skall göra. >;-)

Andra blog­gar om: DN, igel­kott

Uppdatering om fyrverkerier, DN:s dubbelmoral om raketer

Visst, jag såg det på DN på nätet igår, och ser det idag igen i pap­pers­tid­ningen: I en av delarna skri­ver de om kvin­nan som fick hjär­tin­farkt efter att deras villa, inte långt från där jag bor, brun­nit ned sedan någon skju­tit rake­ter på det; i en annan del om vilka super­fyr­ver­ke­rier man skall köpa till nyår, deras testvin­nare inne­hål­ler i runda slängar ett kilo­gram krut.

Igår skrev både jag och DN om hur fyr­ver­ke­rier miss­bru­kas av indi­vi­der med akut omdö­mes– och empa­ti­brist (min for­mu­le­ring, inte DN:s). Det känns som stu­pid dub­bel­mo­ral och mot­bju­dande peng­a­hunger att sälja sig på det sät­tet. Till och med skym­nings­pres­sens Aftonpravda kör artik­lar för ett för­bud (men som skym­nings­press för­ut­sät­ter jag att de också har utför­liga tes­ter av all tänk­bar pyro­tek­nik), men jag hade hop­pats i min naiva enfald att DN skulle kunna hålla sig på en lite högre nivå.

Nu skri­ver ju även SvD om raket­pro­ble­met (även om man inte helt ovän­tat hellre ser fler poli­ser än ytter­li­gare för­bud som lös­ning), och AB rekom­men­de­rar att man skip­par fyr­ver­ke­ri­erna.

Bland andra blog­gare finns som vän­tat kri­tiska rös­ter, som spa­ni­o­rens torf­tigt for­mu­le­rade för­buds­skräck kryd­dad med spridda fel­stav­ningar, medan en folk­par­tist i Borås är torr men lite mer nyan­se­rad. Kyrk-oordnaren upp­märk­sam­mar också DN:s tvek­samma dub­bel­mo­ral. Drott­ningen av Söder­tälje är med all rätt asför­ban­nad, hon kan inte ta sig till job­bet eftersom bus­sarna är inställda på grund av raketattacker.

Själv sit­ter jag ännu i obrun­net hus, men jag tyc­ker inte om att det smäl­ler högt och ljud­ligt nära utan­för tom­ten. Lite skönt är det med Vidjas stora tom­ter, så att jag har 40–50 meter ned till den väg där den lokala intel­li­gens­re­ser­ven luf­sar förbi med sina rake­ter. Jag för­står inte hur alla hundä­gare, och de är väl­digt många här ute i Vidja, står ut, och var­för de inte gör något dras­tiskt. Så länge det är tillå­tet med pri­vata fyr­ver­ke­rier kanske de får accep­tera att det smäl­ler någon halv­timme kring tolvsla­get, och att de då kanske ger lug­nande medi­cin till sina hun­dar och stan­nar hemma inne med dem, men de skall inte behöva plå­gas varje kväll och natt i flera veckor!

Andra blog­gar om: rake­ter, nyår, fyr­ver­ke­rier, DN, för­bud, hun­dar

Skall fyrverkerier få säljas till privatpersoner?

Läste just arti­keln i DN om hur ung­do­mar, som enligt gäl­lande lag inte skulle ha till­gång till dem, använ­der fyr­ver­ke­rier på sätt som ingen tän­kande kän­nande per­son ens borde komma på tan­ken att göra. Som van­ligt har andra blog­gare skri­vit om det tidi­gare, jag är säl­lan snabb med att skriva, mer efter­tänk­sam, på nätet som i livet. Jag har också rea­ge­rat på att det pangar och smäl­ler på gatorna omkring mig där jag bor, och har gjort så i flera vec­kor nu. Det har skri­vits i tid­ning­arna om att tun­nel­ba­nesta­tio­ner stängs för att per­so­ner som bevis­li­gen sak­nar empati eller ens basal tan­ke­för­måga skju­ter fyr­ver­ke­rier där inne.

Min reak­tion när jag läste arti­keln i DN idag var att man helt enkelt borde för­bjuda fyr­ver­ke­rier, all pyro­tek­nik. Inte feno­me­net som hel­het, såklart, utan för­sälj­ning till pri­vat­per­so­ner. Det finns redan idag ett för­bud mot fyr­ver­ke­rier i tätt­be­byggt område, som ingen bryr sig om, och som poli­sen givet­vis inte har någon möj­lig­het att för­söka se till att det följs. Van­liga “smäl­lare” är för­bjudna, de får inte säl­jas eftersom man ansåg att de mest miss­bru­ka­des av barn, men bar­nen leker då istäl­let med betyd­ligt tyngre fyrverkerier.

Behö­ver pri­vat­per­so­ner verk­li­gen ha fri till­gång till pyro­tek­nik? Borde det inte räcka med offent­liga fyr­ver­ke­rier, som sköts av utbil­dade pyro­tek­ni­ker som i mitt sce­na­rio är de enda som får köpa, till­verka, handha och använda alla for­mer av pyro­tek­niska pro­duk­ter. Pro­fes­sio­nella fyr­ver­ke­rier kom­mer att ha en kva­li­tet som vida över­sti­ger den som Svens­sons fyl­le­skjut i träd­går­den når upp till, oför­stån­diga bar­nungar kom­mer inte att ha till­gång till fyr­ver­ke­rier genom än mer oför­stån­diga “vuxna” som köper ut åt dem. Vi inom sjuk­vår­den slip­per lägga tid, och offent­liga medel, på att sköta själv­för­vål­lade ska­dor som antag­li­gen i elva fall av tio borde kunna nomi­ne­ras till The Dar­win Awards (utmär­kelse till män­ni­skor som genom sin urbota dum­het ser till att de själva inte kan föra sina kor­kade gener vidare till kom­mande gene­ra­tio­ner), eller betyd­ligt värre och mer tra­giskt, att hjälpa de stac­kare som drab­bats av andra män­ni­skors brist på intel­li­gens, empati, och fun­ge­rande hjärnceller.

Behö­ver vi verk­li­gen, sent på nat­ten och i många fall mer än lov­ligt beru­sade, titta på ama­tör­mäs­siga plan­lösa explo­sio­ner längs hela hori­son­ten? Har vi inte till­räck­ligt med möj­lig­he­ter att skada varandra utan att sätta dessa saker i hän­derna på barn och andra som inte för­står vad de gör?

Mitt svar, som du säkert för­står, är nej. För­bjud ski­ten! Vi säl­jer inte dyna­mit, han­deld­va­pen eller ammu­ni­tion över disk på Kon­sum och ICA till kreti och pleti, och vi skall inte sälja något som är lika far­ligt (om inte far­li­gare eftersom ung­arna och de hjärnbrist-drabbade mindre unga tyd­li­gen tror att detta hand­lar om lek­sa­ker) på det sätt som görs idag.

Efter att ha skri­vit detta tit­tar jag lite vad andra svenska blog­gare skri­vit, och jag är visst inte ensam i bloggo­sfä­ren om mina tan­kar och åsik­ter. Gamla modemar-kollegan Jinge Flücht ver­kar hålla med mig helt (men har självin­sikt nog att kalla sig gam­mal tråk­måns, vil­ket jag avstår från att betitla mig); Emrets­son är inte fullt så hård i sin kri­tik och ver­kar kunna tänka sig ett betyd­ligt snäl­lare för­bud; Jah Hol­lis har skri­vit om det flera gånger senaste dagarna. Jag har inte aktivt letat efter blog­gare som har andra syn­punk­ter, men jag ver­kar inte vara helt ensam om för­budstan­ken i svenska bloggo­sfä­ren idag.

http://intressant.se/intressant

Andra blog­gar om: DN, fyr­ver­ke­rier, pyro­tek­nik, pri­vat­per­so­ner, för­bud, blogg, bloggo­sfä­ren

Mer nygammalt

Fort­sät­ter lägga in lite av de äldre tex­terna efter hand, nu bör­jade jag med mina första beva­rade tex­ter från greymatter-bloggen, från 031207 och fram till 031219. Det var en del korta tex­ter om min sys­ters sjuk­dom och död, inte helt roligt att läsa om igen. Det var en job­big tid.

Det blir kna­sigt med kom­men­tarsflö­det när jag läg­ger in gamla kom­men­ta­rer och date­rar om dem. I flö­det ser de ut som nya kom­men­ta­rer, med datum för den dag och tid som jag har skri­vit in dem, även om jag änd­rar datu­met senare. Vet inte var­för Word­Press gör så, men om någon kom­men­te­rar lite mer på de nya tex­terna för­svin­ner pro­ble­met…

Andra blog­gar om: grey­mat­ter, död, histo­ria