Att tälja en sked i färsk ek

En granne hjälpte mig nyli­gen att fälla en mindre ek som stod lite illa till och var stym­pad efter tidi­gare för­sök att hålla den borta från el– och tele­fon­led­ningar. Slöjd­in­tres­se­rad som jag är, jag har fak­tiskt fem hög­sko­le­po­äng i slöjd på kur­sen For­mande i trä med skä­rande verk­tyg, tog jag undan några bitar att slöjda i. Snit­ty­tan på den nyfällda eken var väl­digt vac­ker, trots att den var ganska grov efter motor­så­gens klinga.

En lätt krok­växt bit klöv jag och har sku­rit en sked av, en lite större modell som kom­mer att passa bra till mat­lag­ning. På den andra hal­van av samma bit högg jag bort den krok­växta delen och skar ett litet avlångt fat av åter­sto­den, for­mat som ett klas­siskt tråg men någon­stans kring 15 cm långt. Ske­den har jag sli­pat med slip­duk korn 80 till 280, vat­ten­sli­pat och oljat med rå kall­pres­sad lin­olja. När oljan här­dat lär jag nog oljeslipa den också, så att den blir rik­tigt rik­tigt len och fin. Fatet är inte rik­tigt rensku­ret än, jag har inte tänkt slipa det utan lämna den vackra skurna ytan.

Vi spa­rade en längre rot­nära bit som jag gärna skulle göra ett van­ligt tråg av, men utan tjäc­kelyxa och tråg­skav und­rar jag om det inte blir lite väl myc­ket arbete. Eftersom jag inte slöj­dar så regel­bun­det känns det inte rik­tigt moti­ve­rat att inve­stera i dessa verk­tyg, även om jag vet att Svante Djärvs verk­tyg är av en under­bar kva­li­tet. Just nu har jag ett par sked­kni­var från Svante, men jag skulle gärna fylla på arse­na­len med fler av hans vackra och funk­tio­nella skapelser.

När jag ändå var igång med slöj­dan­det tog jag fram ett par gren­de­lar med kvist för att skära klädhängare/krok. Det var ett par ämnen som har legat flera år i gara­get, rik­tigt torr björk som inte alls var lika lätt­ar­be­tad som det färska vir­ket från den nyfällda eken, men det ger en vac­ker yta och Edvard, min son, kom­mer snart att få en egen kläd­häng­are i lagom höjd som hans far har sku­rit. Den har sku­ren yta, det är inte svårt att få det vac­kert och jämnt, spe­ci­ellt i torr björk, bara man är nog­grann och vet vad man gör.

Andra blog­gar om: ek, slöjd, sked, tråg, tjäc­kelyxa, tråg­skav, sked­kniv, björk, kläd­häng­are

Kort och blandat

Av någon anled­ning, jag vet inte rik­tigt var­för själv, är jag något av en “peri­o­dare” när det gäl­ler att blogga. Vissa peri­o­der skri­ver jag dag­li­gen, kanske flera gånger om dagen, andra peri­o­der kan det gå flera måna­der mel­lan tex­terna, trots att det inte hän­der färre eller mindre intres­santa saker i mitt liv.

Igår snick­rade jag äntli­gen en flad­der­mus­holk. Det är något jag har velat göra i många år, men det har inte bli­vit av. Den är klar sånär som på någon fäs­tan­ord­ning för att för­ankra den i ett träd, och dess­utom behö­ver fog­mas­san jag har tätat fogarna med få lite mer tid att torka/härda innan jag sät­ter upp den. Jag vill inte att det skall lukta otrev­ligt för flad­der­mös­sen, och jag miss­tän­ker att de inte upp­skat­tar luk­ten av fog­massa som här­dar. Jag skulle gärna göra fler hol­kar, jag har många träd att sätta dem i. Jag har läst att upp till 10 flad­der­möss kan dela på en holk, åtminstone honorna som gärna bor till­sam­mans, och varje flad­der­mus kan äta upp till 7000 myg­gor per natt. Det finns mas­sor av mygg i min träd­gård, och jag skulle verk­li­gen upp­skatta om några flad­der­möss kunde äta sig mätta på dem. Dess­utom tyc­ker jag att det är char­migt och trev­ligt med det spe­ci­ella lju­det av fly­gande flad­der­möss på kväl­len. Jag har inte hört så myc­ket av det sedan min far och jag fot­vand­rade, då sär­skilt när vi täl­tade vid Årsjön bortåt Tyresta.

Jag har också i många år varit sugen på att göra en nypon– eller tör­ne­häck, och i hös­tas bör­jade jag på all­var. Min tomt grän­sar mot två vägar, jag har bara infart mot den ena, och det fanns en del tör­ne­snår upp mot den andra vägen. I hös­tas gjorde jag så slag i saken och flyt­tade ett antal vild­väx­ande nypon så att de står längs tomt­grän­sen mot Grön­finks­vä­gen, bakom och ovan­för huset. På delar av den tomt­grän­sen är det klip­por utan jord­täck­ning, så jag byggde en slags lång öppen plan­te­rings­låda, öppen i bot­ten och kort­si­dor, som jag fyllde med jord för att kunna få nypo­nen att växa där också. Ett par av plan­torna var inte så lyck­liga över flyt­ten och tog sig inte så bra, men de flesta växer och fro­das. Nu har jag bör­jat till­verka själva tör­ne­häc­ken genom att lägga ned långa höga skott och fläta in dem i varandra och i nästa planta i raden, är det glest eller svårt att få dem att ligga som jag vill använ­der jag ste­nar eller grövre gre­nar för att hålla dem nere mot mar­ken. Det fina med (vilda) nypon är att de skott som lig­ger ned kom­mer att skjuta många nya kraf­tiga skott rakt uppåt, i nit­tio gra­ders vin­kel mot mar­ken och mot det lig­gande skot­tet. Nästa vår kan jag lägga ned dessa skott och på så vis både göra häc­ken tätare och högre. Det är också lätt att göra avläg­gare av nypon, läg­ger jag ett skott ned och täc­ker delar av det med jord (helst inte sista 10–20 cm vid spet­sen, tror jag) så kom­mer det att rota sig där och bilda en ny planta. På det sät­tet pla­ne­rar jag att fylla min plan­te­rings­låda med nya plan­tor, och även för­täta andra områ­den där det är för glest mel­lan plantorna.

När jag flyt­tade hit till Vidja gjorde jag ett par roliga saker redan första våren, dels gjorde jag ett levande stäng­sel av korg­vide, dels en stor sol­ros­plan­te­ring. Delar av det levande stängs­let tog sig inte, när det var som var­mast och pil­skot­ten var käns­liga för torka, var jag bort­rest och kunde inte vattna. Jag har sedan dess för­sökt använda lite lik­nande tek­nik som med tör­ne­häc­ken, att jag flä­tar ned nya skott, jord­slår en del, och för­sö­ker på det sät­tet för­täta de områ­den som är lite gle­sare. Det är inte per­fekt än, men det tar sig. Det har inte bli­vit någon omfat­tande sol­ros­od­ling sedan det första året, men nu har jag för­sökt igen. Dels har jag och Edvard strött ut mas­sor av sol­ros­frö på samma plats som jag hade den första sol­ros­häc­ken, men jag tror att fåg­larna har ätit upp det mesta och att res­ten kan ha tor­kat, dels har jag pas­sat på att rensa och gräva om ett tidi­gare jord­gubbs­land som nu mest hade ogräs, för att sedan mylla ned ett par kg sol­ros­frö där. Det lan­det lig­ger all­de­les intill ett större träd­gårds­land där Edvard och jag har sått bönor, moröt­ter, rucola och lite annat, så jag måste ändå vattna där regel­bun­det nu när det är så varmt. Vi får se om det hin­ner bli några blom­mande sol­ro­sor med så sen sådd, men det är kanske inte omöjligt.

Andra blog­gar om: flad­der­mus­holk, flad­der­möss, myg­gor, tör­ne­häck, levande stäng­sel, sol­ro­sor

Specialistläkare, symaskin och annat…

Jag kla­rade spe­ci­a­list­skriv­ningen med ganska bra mar­gi­nal, som jag skrev om tidi­gare. Idag hade jag möte med kli­nik­che­fen med flera. För att göra en lång histo­ria kort upp­fyl­ler jag kra­ven för spe­ci­a­list­lä­kare inom öron-, näs– och hals­spe­ci­a­li­te­ten. Jag får nu betala 2000 kro­nor till Soci­al­sty­rel­sen för att de skall god­känna det hela for­mellt, sedan får jag antag­li­gen pap­per från dem som gör att jag offi­ci­ellt kan titu­lera mig “spe­ci­a­list­lä­kare inom öron-, näs– och hals­sjuk­do­mar” eller något i den stilen.

För ganska pre­cis 20 år sedan, medan jag bodde på Slät­baks­vä­gen i Årsta, hit­tade jag en schysst syma­skin i en con­tai­ner, en Husqvarna Zig-Zag model 1020. Den låg i ori­gi­nal­väs­kan och de flesta ori­gi­nal­till­be­hör utom olje­flas­kan fanns med i väs­kan, inklu­sive för­läng­nings­bord och bruks­an­vis­ning. Den har gjort sitt jobb genom åren, trots att den enda ser­vice den har fått är en skvätt syma­skins­olja någon gång under alla dessa år. Senaste tiden har den bör­jat krångla lite, och sist jag ville sy något fast­nade den i back­läge, Jag sydde framåt, skulle så bakåt för att för­stärka och fästa söm­men, men sedan ville den inte börja sy framåt igen. Jag fun­de­rade ett tag på huruvida jag skulle kosta på den en ser­vice (6–800 kro­nor) eller om jag skulle skaffa mig en nyare maskin istäl­let. För ett par vec­kor sedan blev det sedan som så att jag på lör­da­gen köpte en ny Janome DC 4100 (efter­föl­ja­ren till Janome Jubi­lee 85), men jag insåg snabbt att jag ville ha mer.  Tre dagar senare åkte jag så till ett område utan­för Åkers­berga och köpte en begag­nad Janome Memory Craft 11000, en kom­bi­ne­rad sy– och bro­der­ma­skin och Jano­mes vas­saste kon­su­ment­ma­skin. Jag vill knappt tänka på vad jag beta­lade för den, men det var näs­tan i klass med vad jag skulle få i inbyte för min bil om jag bytte upp mig hos en Toyo­ta­hand­lare, trots att jag nog får anse att jag fick ett bra pris med tanke på de till­be­hör jag fick med. Bara pro­gram­met Digi­ti­zer Pro kos­tar 10 000 kro­nor i buti­ken, för­mod­li­gen det mest kost­samma pro­gram jag har ärlig till­gång till, och antag­li­gen det första sedan C64-tiden som använ­der en dongle (hård­vara, i detta fall en USB-pryl, som bekräf­tar att jag är en legi­tim använ­dare och har rätt att använda pro­gram­met ifråga).

Min MC11000 är bra. Den trär nålen själv (med lite assi­stans) och den klip­per både över– och under­tråd själv. Den har fler söm­mar än jag kom­mer att ha använd­ning för (och fick fler när jag instal­le­rade senaste upp­gra­de­ringen som jag lad­dade ned på nätet), och den bro­de­rar snyggt. Jag har bland annat skan­nat bil­der på Bamse och Var­gen, Hello Kitty, Karolinska-loggan och mer, och med Digi­ti­zer Pro gjort om det till bro­der­fi­ler som jag med USB direkt från datorn eller med USB-minne kan ladda över till syma­ski­nen för att bro­dera. Jag sydde en kasse i snygg grå mar­kis­väv (som ser ut som tyget i ett par snygga som­mar­herr­byxor i ull som jag har)  där jag hade bro­de­rat dels KUS-loggan, dels skis­ser på öra, näsa respek­tive hals från en bok om under­sök­ning­tek­nik jag har. Nu har jag bro­de­rat Edvards namn och (mitt) tele­fon­num­mer på hans klä­der istäl­let för att sy i namn­lap­par, och han är klart nöjd med bro­de­rad Bamse, Var­gen, Hello Kitty eller Miffy på sina kläder.

Nu skall jag bara se till att sälja min gamla Husqvarna (finns på Bloc­ket) och min i prin­cip oan­vända DC4100…

Andra blog­gar om: spe­ci­a­list­lä­kare, syma­skin, Janome

Tenta, mer billigt snus, skidåkning

Om du är intres­se­rad kan du se den skriv­ning jag gjorde genom denna länk (pdf). Jag sov inget nat­ten innan jag skrev, höll mig uppe med espresso och ener­gidryck, plug­gade så myc­ket jag orkade och tit­tade på några fil­mer. Jag var ganska spat­tig när jag åkte till job­bet, kom tyvärr några minu­ter sent (vi skulle vara där 15 minu­ter innan skriv­ti­dens bör­jan). Jag var tvungen att fort­sätta med kaffe, ener­gidryck och godis för att hålla mig igång, och jag blev nog sna­rast mer spat­tig ju längre tiden gick, av sömn­brist och arti­fi­ci­ell sti­mu­le­ring. Som van­ligt för­sökte jag göra en hyf­sat rea­lis­tisk bedöm­ning av hur många poäng jag borde kunna få per fråga, och då är jag för­sik­tig och avrun­dar helst nedåt. Några frå­gor kände jag att jag inte alls behärs­kade, inte kunde ge bra svar på, andra kän­des rik­tigt bra, och när jag sum­me­rade mitt upp­skat­tade resul­tat ver­kade jag kunna hamna strax över godkänt-gränsen. Jag “läm­nade in”, om man nu kan säga det om en webb-baserad skriv­ning, en kvart innan tiden var ute, och hade då gått ige­nom mina svar tre gånger utan att hitta något att lägga till. En timme efter skriv­ti­dens slut fanns skriv­ningen med rätta svar till­gäng­lig på nätet (län­ken ovan), och när jag tit­tade på sva­ren kän­des det fak­tiskt ännu lite mer lovande. Det skulle ta upp till ett par vec­kor att få resul­ta­tet, så det är knappt en vecka kvar innan jag kan hop­pas på besked.

Ons­da­gen innan jag skrev min förra text, alltså 2/4, fick jag SMS-avisering om att snus­sat­sen jag beställde 1/3 hade kom­mit till mitt lokala utläm­nings­ställe. Jag hann inte iväg dit innan skriv­ningen, det var inte högsta pri­o­ri­tet, men när jag hade skri­vit klart åkte jag runt till ett par affä­rer (jag behövde varva ned lite) och häm­tade min snus­sats på vägen hem. Det var den grövre vari­an­ten, mer grov­ma­let, och det känns som att det pas­sar mig ännu bättre. Jag skall skriva mer om det senare, jag är lite osan­no­likt mör när jag skri­ver detta.

I tors­dags, 10/4, åkte jag till­sam­mans med ett antal kol­le­gor till Åre. Jag har ald­rig stått på sla­lom­ski­dor tidi­gare, jag åkte lite längd­ski­dor som barn (i för­sko­le­ål­der och kanske låg­sta­di­e­ål­der), och under mili­tär­tjäns­ten som cykel­skyt­te­sol­dat var jag tvungen att för­söka åka lite “Vita Blix­ten” och även tolka efter trak­tor på ski­dor. Sedan dess har jag inte stått på ski­dor i någon form. Varje vår bru­kar ganska många av läkarna på min kli­nik åka till Åre för kom­bi­ne­rad kon­fe­rens och ski­dåk­ning, och jag har inte rik­tigt vågat följa med tidi­gare. Nu bestämde jag mig för att följa med i år, jag har hyrt ski­dor och övrig utrust­ning inklu­sive skid­byxor, och jag har fak­tiskt åkt utför, för första gången i mitt liv.

Vi kom hit tors­dag kväll, fre­dag mor­gon hyrde jag utrust­ningen (vil­ket tog lite tid eftersom jag inte hade en aning om vad jag behövde och vad som pas­sade mig), gick till­baka till lägen­he­ten och tog på mig gre­jerna och följde med de sista av kol­le­gorna ut. Vi tog VM8-liften upp, en kol­lega som åkte första gången förra våren och jag för­sökte ta oss ned för en blå led ned till Rödkullen-området. Kol­le­gan kunde ploga vil­ket inte jag kunde, så hon ham­nade snabbt långt bakom mig. Jag åkte på, för­sökte ploga utan större fram­gång, och tog mig så små­ningom ned till Röd­kul­len. Jag hade då i prin­cip en tek­nik att minska far­ten, och det var att åka ut i ter­rängen och sätta/lägga mig ned. Jag fort­satte sedan åka i en kort grön backe, för­sökte lära mig ploga och på andra sätt hålla ned far­ten utan att ramla, utan större framgång.

Nu måste jag nog packa för att hinna med att åka lite mer idag innan tåget hem går någon gång efter tre i efter­mid­dag, men jag skall skriva mer om mina nya erfa­ren­he­ter. Jag tog en lek­tion igår pre­cis innan lif­tarna stängde för dagen, och vågade sedan åka en blå backe ned mot byn. Efter går­da­gens åkning, mest det jag gjorde innan lek­tio­nen tror jag, har jag helt osan­no­lika blå­mär­ken på höf­terna och arm­bå­garna, och jag har ont näs­tan överallt. Jag vak­nade 06.30 för att det gjorde för ont att ligga i sängen, men efter går­da­gens lek­tion för­längde jag hyran av utrust­ning och skaf­fade lift­kort för idag också. Jag har tagit lite värk­tablet­ter och hop­pas klara av att åka lite idag, använda det jag lärde mig igår och för­söka få det att sitta lite bättre.

Jag rap­por­te­rar mer senare.

Virkad väska version 2, HTC TyTN II

Jag gjorde en ny väska, lite annan modell men samma garn, men jag är inte rik­tigt nöjd med den hel­ler. Den känns lite sladd­rig och är inte sådär per­fekt sym­met­risk och jämn längs alla kan­ter som jag vill att mina als­ter skall vara. Jag antar att den skulle ha bli­vit mindre sladd­rig om jag hade använt en lite sma­lare virk­nål, men nu är jag lite less på att för­söka virka en snygg väska, och också mer tänd på krok­ning. Virk­ning är roligt, men nu har jag gjort två väs­kor utan att någon har bli­vit rik­tigt som jag vill, så jag vill prova en annan tek­nik istäl­let. Jag skall skriva mer om krok­ning lite senare, men nu tänkte jag skriva en kort beskriv­ning för denna väska, även om den inte blev per­fekt för mig. Kanske någon annan kan hämta inspi­ra­tion och göra något roligt.

Jag har arbe­tat med ett garn som heter Paris från norska Garnstu­dio, ren bomull (inte mer­ci­se­rat), rekom­men­de­rade stic­kor 4½-5½ (det står inget om virk­nål), och virk­nål 4 mm.

lm = luftmaskor/löpmaskor, sm = smyg­mas­kor, st = stol­par, hst = halv­stol­par, fm = fasta mas­kor, * * = upp­repa det som står mel­lan asteriskerna/stjärnorna.

10 + 3 lm, 3 st i lm 10 (3:e från slu­tet), 1 st i varje lm, 3 st i sista lm, dra trå­dän­den mot dig (så ham­nar den på insi­dan lite snyggt), ytter­li­gare 3 st i samma lm (du är nu på väg till­baka längs andra sidan), 1 st i bak­si­dan av varje lm, 2 st i den lm där du bör­jade med st, sam­man­foga var­vet med 1 sm i bakre mask­bå­gen på den översta lm före första st.

1 lm, lösa sm i främre mask­bå­gen hela var­vet, sm (bakre mask­bå­gen i var­vets lm).

3 lm, vänd och arbeta från det som skall bli utsi­dan, * st *, sm

3 lm, * st * lm, upp­repa tills du har 11 varv med st

1 lm, vänd, sm, hst, 11 st

3 lm, vänd, 11 st

3 lm, vänd, 1 st, minska 1 st, 5 st, minska 1 st, 1 st

3 lm, vänd, 1 st, minska 1, 3 st, minska 1, 1 st

3 lm, vänd, 1 st, minska 1, 1 st, minska 1, 1 st

Avsluta, fäst gar­net. Jag gjorde sedan en kant med fasta mas­kor där jag gick in under hela stol­pen (alltså i mel­lan­rum­met mel­lan två stol­par) när jag vir­kade hori­son­tellt (i samma ledd som stol­parna), och när jag vir­kade upp längs kan­ten av loc­ket gick jag runt hela stol­pens “kropp”, två fm kring varje stolp­kropp, 1 fm i den hori­son­tella delen mel­lan stolp­krop­parna. Jag mins­kade i kon­kava områ­den och ökade i kon­vexa områ­den, jag tror jag gjorde 2 extra fm längs de övre hör­nen på locket.

Första delen, före var­vet med sm, ger en rak platta med run­dade ändar. Tek­ni­ken med sm i främre mask­bå­garna ger en ganska snygg 90-graders kant, och jag väl­jer att vända efter dessa dels för att det är smi­di­gare att kunna virka från utsi­dan, dels för att jag ville ha den tyd­li­gare delen av stol­parna på utsidan.

Andra blog­gar om: väska, virka, krok­ning, Virk­ning, beskriv­ning