-
En dålig tidpunkt att jobba som hyrläkare i Gävle!
Posted on March 21st, 2012 1 commentStatusuppdatering: Jag valde en dålig tidpunkt att jobba extra som hyrläkare i Gävle!
Jag vaknade precis ur en dröm som jag vill beskriva hellre än att somna om.
Jag skulle jobba extra som distriktsläkare/allmänläkare i Gävle (staden var namngiven i drömmen, det var inte att jag kände igen mig från sjukhuset), med tjänstgöring på sjukhusets akutmotttagning. I realiteten handlade det om ett mycket mindre sjukhus i en betydligt mindre, lantligare och mer lugn stad.
Vi var 6–10 hyrläkare som delade boende (tänk: jourrum) på ett par sammanslagna rum på en oanvänd intensivvårdsavdelning. Jag hade hållits vaken halva natten av mina tillfälliga kollegor och rumskamrater och försov mig till första tjänstgöringspasset, som nu var på invärtesmedicin, inte som DL på akuten, Jag tog det viktigaste av mina saker och stressade iväg genom okända korridorer i jakt efter rätt ställe att befinna mig på. Föga anade jag att Gävle sjukhus som helhet nu bokstavligen var världens minst “rätta ställe” att befinna sig på.
Utan förvarning hade staden drabbats av en våldsdådsvåg på ultrabrutal splatterfilmsnivå. Tänk “The hills have eyes”, “Reeker”, “Vacancy”, “[REC]” och fler i den stilen, multiplicera med surrealismen från “Den andalusiska hunden” och ultravåldet från “A clockwork orange” (boken, inte filmen, som inte klarar av att förmedla hemskheterna på samma sätt), och krydda med de otrevligaste delarna från “Apocalypse now”. Jag befann mig plötsligt i något som skulle få nyss nämnda filmer att se ut som ett barnprogram för förskolebarnen.
Innan jag insett vidden av katastrofen började jag försöka fråga mig fram, för att hitta rätt ställe att vara på, rätt person att ta kontakt med. Nyvaken som jag var, och jättestressad över att ha försovit mig, tog det ett tag innan jag tog in det som utspelades omkring mig.
Jag stod förmodligen någonstans mellan akutmottagning och röntgen, på ett minimalt landsortssjukhus i en liten sömnig håla någonstans långt från jäkt och stress. Något var fel. Överallt omkring mig fanns det bårar, stressad skrikande personal som försökte hjälpa skrikande skadade patienter, inte helt få av dessa var i sin tur skrikande skadad personal. Alla var ungefär lika blodnedstänkta, alla med en skvätt av någons kroppsdelar stänkt över sig. Det var lite som att vakna upp inne på sjukhuset i en kombination av “Day of the triffids”, “28 dagar senare” och hela “Resident evil”-serien sammantaget, men jag var där innan korridorerna blev tomma och tysta.
Anhöriga och de mindre svårt skadade patienterna fortsatte med ultravåldet inne i sjukhusets korridorer, någons tarmar flög åt mitt håll, personal/patient-kvoten minskade stadigt. Fast besluten om att göra mitt jobb insåg jag plötsligt att jag hade glömt viktiga delar av mina personliga undersökningsinstrument på rummet. Jag tog mig tillbaka till det IVA som legat i malpåse några år, fann rummet jag lämnade en liten stund tidigare, men det var nu helt urblåst. Jag förstår nu (vaken, vet inte hur jag fick denna kunskap i drömmen) att man hade placerat svårt skadade patienter där, och att halvdöda patienter och deras anhöriga hade gått bärsärkagång. Det som var något i stil med en hyfsad ungkarlslya innan jag vände ryggen till var nu väggar, golv och tak, med förhållandevis små inslag av krossat glas och ett lager av mycket små (tänk: valnöt och mindre) delar av döda människor.
På något sätt fick jag ändå tag på min lilla kasse med stetoskop och Crocs-tofflor. Jag lånade ett passerkort av en stressad men trevlig sjuksköterska, vi hann med en skämtsamt ironisk ordväxling om läget omkring oss, när jag sekunden senare skulle lämna tillbaka passerkortet fick jag ge det till hennes betydligt mer tystlåtna kollegor som var täckta av delar av den trevliga sköterskan vars kort jag hade i handen.
Några meter senare på min väg mot en högst sannolik död satte jag mig ned i ett undanskymt hörn, tog fram telefonen och började skriva en kort stoisk statusuppdatering om att jag jobbade extra som hyrläkare i Gävle, men att jag verkade ha valt fel tidpunkt för uppdraget. Jag förstod att det inte fanns någon anledning att beskriva läget omkring mig. Jag insåg att ingen i Sverige eller någonstans i världen kunde undgå att känna till de brutala hemskheterna i vars epicenter jag satt hopkrupen med ryggen mot hörnets två väggars möte.
Jag valde en dålig tidpunkt att jobba extra som hyrläkare i Gävle!
-
Tidsoptimism, Posten
Posted on July 30th, 2009 No comments
Visst händer det att jag är tidsoptimist, men nu tror jag att Posten slår mig med åtskilliga hästlängder.
Paketet skickades från Hongkong 25 juli, kom till Sverige 29 juli, och Posten uppskattar att jag får paketet “tidigast 26 juli”…
Lycka till!
-
Få läkare att berätta mer genom att lyssna uppmärksamt
Posted on May 30th, 2009 No commentsJag hittade just något intressant på LifeHacker där en person berättar att läkare och veterinärer informerar mer utförligt och tar sig mer tid för honom om han tar fram sin anteckningsbok och gör anteckningar under samtalet. Ofta tycker jag att kommentarerna på sidor som den inte tillför så mycket, men i detta fall upplevde jag att det fanns en hel del klokskap även där.
Jag tror inte att man måste skriva ned saker för att visa att man lyssnar uppmärksamt, det finns många andra tekniker också som jag har lärt mig under åren, bland annat på läkarutbildningen. Teknikerna går att använda på föreläsningar för att vara säker på att man uppfattar ämnet korrekt, och sannolikt lär sig bättre, men också i mötet med patienter för att få fram den information man behöver för att hjälpa till på bästa sätt. Till stor del handlar det om att visa att man lyssnar och att man är intresserad, till exempel genom att ställa följdfrågor, göra sammanfattningar, höra efter om man har uppfattat saker korrekt.
Samtalsteknik är ett ämne som jag har fördjupat mig i i många olika sammanhang, när jag studerade psykologi (fristående kurser), på läkarutbildningen, och även självstudier av eget intresse. Jag vet inte hur mycket andra tänker på det, men god samtalsteknik är oerhört viktigt för mig som läkare, som en slags arbetsredskap. Fick jag bestämma skulle jag ha obegränsat med tid för mötet med varje enskild patient, men nu är det inte så. Ofta har jag 15–20 minuter som skall räcka till samtal, undersökning, eventuell behandling (kanske skriva recept eller sjukintyg) och dokumentation. Skall jag på denna korta tid lyckas få fram just den information som är viktig för att jag skall kunna ställa rätt diagnos och ta rätt beslut måste jag kunna få den människa jag möter att berätta just precis detta. Dessutom är det väldigt viktigt att den jag möter känner att jag lyssnar, att jag är intresserad och uppmärksam, och att jag förstår och accepterar vad just de säger, att jag tar dem på allvar. Faktum är att mycket missnöje med vården, många anmälningsärenden, handlar just om bemötande mer än om rent medicinska misstag.
Det är intressant och tankeväckande att så att säga se detta från ett annat perspektiv, från andra sidan, att man som patient kan använda samma tekniker för att få den information man behöver (och ett mer givande samtal med den läkare man träffar). Jag har aldrig tänkt på det på det sättet tidigare, men jag tror helt klart att det fungerar.
Andra bloggar om: läkare, veterinär, anteckningar, samtal, samtalsteknik
-
Kort och blandat
Posted on June 10th, 2008 2 commentsAv någon anledning, jag vet inte riktigt varför själv, är jag något av en “periodare” när det gäller att blogga. Vissa perioder skriver jag dagligen, kanske flera gånger om dagen, andra perioder kan det gå flera månader mellan texterna, trots att det inte händer färre eller mindre intressanta saker i mitt liv.
Igår snickrade jag äntligen en fladdermusholk. Det är något jag har velat göra i många år, men det har inte blivit av. Den är klar sånär som på någon fästanordning för att förankra den i ett träd, och dessutom behöver fogmassan jag har tätat fogarna med få lite mer tid att torka/härda innan jag sätter upp den. Jag vill inte att det skall lukta otrevligt för fladdermössen, och jag misstänker att de inte uppskattar lukten av fogmassa som härdar. Jag skulle gärna göra fler holkar, jag har många träd att sätta dem i. Jag har läst att upp till 10 fladdermöss kan dela på en holk, åtminstone honorna som gärna bor tillsammans, och varje fladdermus kan äta upp till 7000 myggor per natt. Det finns massor av mygg i min trädgård, och jag skulle verkligen uppskatta om några fladdermöss kunde äta sig mätta på dem. Dessutom tycker jag att det är charmigt och trevligt med det speciella ljudet av flygande fladdermöss på kvällen. Jag har inte hört så mycket av det sedan min far och jag fotvandrade, då särskilt när vi tältade vid Årsjön bortåt Tyresta.
Jag har också i många år varit sugen på att göra en nypon– eller törnehäck, och i höstas började jag på allvar. Min tomt gränsar mot två vägar, jag har bara infart mot den ena, och det fanns en del törnesnår upp mot den andra vägen. I höstas gjorde jag så slag i saken och flyttade ett antal vildväxande nypon så att de står längs tomtgränsen mot Grönfinksvägen, bakom och ovanför huset. På delar av den tomtgränsen är det klippor utan jordtäckning, så jag byggde en slags lång öppen planteringslåda, öppen i botten och kortsidor, som jag fyllde med jord för att kunna få nyponen att växa där också. Ett par av plantorna var inte så lyckliga över flytten och tog sig inte så bra, men de flesta växer och frodas. Nu har jag börjat tillverka själva törnehäcken genom att lägga ned långa höga skott och fläta in dem i varandra och i nästa planta i raden, är det glest eller svårt att få dem att ligga som jag vill använder jag stenar eller grövre grenar för att hålla dem nere mot marken. Det fina med (vilda) nypon är att de skott som ligger ned kommer att skjuta många nya kraftiga skott rakt uppåt, i nittio graders vinkel mot marken och mot det liggande skottet. Nästa vår kan jag lägga ned dessa skott och på så vis både göra häcken tätare och högre. Det är också lätt att göra avläggare av nypon, lägger jag ett skott ned och täcker delar av det med jord (helst inte sista 10–20 cm vid spetsen, tror jag) så kommer det att rota sig där och bilda en ny planta. På det sättet planerar jag att fylla min planteringslåda med nya plantor, och även förtäta andra områden där det är för glest mellan plantorna.
När jag flyttade hit till Vidja gjorde jag ett par roliga saker redan första våren, dels gjorde jag ett levande stängsel av korgvide, dels en stor solrosplantering. Delar av det levande stängslet tog sig inte, när det var som varmast och pilskotten var känsliga för torka, var jag bortrest och kunde inte vattna. Jag har sedan dess försökt använda lite liknande teknik som med törnehäcken, att jag flätar ned nya skott, jordslår en del, och försöker på det sättet förtäta de områden som är lite glesare. Det är inte perfekt än, men det tar sig. Det har inte blivit någon omfattande solrosodling sedan det första året, men nu har jag försökt igen. Dels har jag och Edvard strött ut massor av solrosfrö på samma plats som jag hade den första solroshäcken, men jag tror att fåglarna har ätit upp det mesta och att resten kan ha torkat, dels har jag passat på att rensa och gräva om ett tidigare jordgubbsland som nu mest hade ogräs, för att sedan mylla ned ett par kg solrosfrö där. Det landet ligger alldeles intill ett större trädgårdsland där Edvard och jag har sått bönor, morötter, rucola och lite annat, så jag måste ändå vattna där regelbundet nu när det är så varmt. Vi får se om det hinner bli några blommande solrosor med så sen sådd, men det är kanske inte omöjligt.
Andra bloggar om: fladdermusholk, fladdermöss, myggor, törnehäck, levande stängsel, solrosor
-
Specialistläkare, symaskin och annat…
Posted on May 14th, 2008 1 commentJag klarade specialistskrivningen med ganska bra marginal, som jag skrev om tidigare. Idag hade jag möte med klinikchefen med flera. För att göra en lång historia kort uppfyller jag kraven för specialistläkare inom öron-, näs– och halsspecialiteten. Jag får nu betala 2000 kronor till Socialstyrelsen för att de skall godkänna det hela formellt, sedan får jag antagligen papper från dem som gör att jag officiellt kan titulera mig “specialistläkare inom öron-, näs– och halssjukdomar” eller något i den stilen.
För ganska precis 20 år sedan, medan jag bodde på Slätbaksvägen i Årsta, hittade jag en schysst symaskin i en container, en Husqvarna Zig-Zag model 1020. Den låg i originalväskan och de flesta originaltillbehör utom oljeflaskan fanns med i väskan, inklusive förlängningsbord och bruksanvisning. Den har gjort sitt jobb genom åren, trots att den enda service den har fått är en skvätt symaskinsolja någon gång under alla dessa år. Senaste tiden har den börjat krångla lite, och sist jag ville sy något fastnade den i backläge, Jag sydde framåt, skulle så bakåt för att förstärka och fästa sömmen, men sedan ville den inte börja sy framåt igen. Jag funderade ett tag på huruvida jag skulle kosta på den en service (6–800 kronor) eller om jag skulle skaffa mig en nyare maskin istället. För ett par veckor sedan blev det sedan som så att jag på lördagen köpte en ny Janome DC 4100 (efterföljaren till Janome Jubilee 85), men jag insåg snabbt att jag ville ha mer. Tre dagar senare åkte jag så till ett område utanför Åkersberga och köpte en begagnad Janome Memory Craft 11000, en kombinerad sy– och brodermaskin och Janomes vassaste konsumentmaskin. Jag vill knappt tänka på vad jag betalade för den, men det var nästan i klass med vad jag skulle få i inbyte för min bil om jag bytte upp mig hos en Toyotahandlare, trots att jag nog får anse att jag fick ett bra pris med tanke på de tillbehör jag fick med. Bara programmet Digitizer Pro kostar 10 000 kronor i butiken, förmodligen det mest kostsamma program jag har ärlig tillgång till, och antagligen det första sedan C64-tiden som använder en dongle (hårdvara, i detta fall en USB-pryl, som bekräftar att jag är en legitim användare och har rätt att använda programmet ifråga).
Min MC11000 är bra. Den trär nålen själv (med lite assistans) och den klipper både över– och undertråd själv. Den har fler sömmar än jag kommer att ha användning för (och fick fler när jag installerade senaste uppgraderingen som jag laddade ned på nätet), och den broderar snyggt. Jag har bland annat skannat bilder på Bamse och Vargen, Hello Kitty, Karolinska-loggan och mer, och med Digitizer Pro gjort om det till broderfiler som jag med USB direkt från datorn eller med USB-minne kan ladda över till symaskinen för att brodera. Jag sydde en kasse i snygg grå markisväv (som ser ut som tyget i ett par snygga sommarherrbyxor i ull som jag har) där jag hade broderat dels KUS-loggan, dels skisser på öra, näsa respektive hals från en bok om undersökningteknik jag har. Nu har jag broderat Edvards namn och (mitt) telefonnummer på hans kläder istället för att sy i namnlappar, och han är klart nöjd med broderad Bamse, Vargen, Hello Kitty eller Miffy på sina kläder.
Nu skall jag bara se till att sälja min gamla Husqvarna (finns på Blocket) och min i princip oanvända DC4100…
Andra bloggar om: specialistläkare, symaskin, Janome

