Visst händer det att jag är tidsoptimist, men nu tror jag att Posten slår mig med åtskilliga hästlängder.

Paketet skickades från Hongkong 25 juli, kom till Sverige 29 juli, och Posten uppskattar att jag får paketet “tidigast 26 juli”...

Lycka till!

Idag skulle Helena ha fyllt 40 år. När hon dog hade hon börjat planera sin 35-årsfest. Det känns lite konstigt att tänka mig henne som 40-åring. För mig är hon alltid lillasyster, mindre rent kroppsligt och evigt yngre, kanske såg jag henne ibland som ännu yngre än hon egentligen var. Skulle jag uppskatta hennes ålder sommaren innan hon blev dålig hade jag nog gissat på någonstans runt 30, inte 34 som hon faktiskt var/blev.

Jag har skrivit så mycket om händelserna kring hennes död både här på min blogg och på hennes minnessidor att jag inte känner att jag behöver upprepa eller sammanfatta det.

Nu har inte Edvard pratat om henne på länge, men ett tag verkade han tänka mycket på Helena, min syster och hans faster som han aldrig fick träffa. Han frågade var hon var, varför han inte fick träffa henne, och sade ofta att han ville träffa henne. På sätt och vis kändes det skönt. Många saker är naturligare och lättare att prata med barn om, även om jag tycker att det känns lite svårt att få Edvard (som fyller fem om knappt en månad) att förstå riktigt hur slutgiltig döden är. Andra ämnen känns inte lika lätta att prata om, inte för honom utan för mig. Häromdagen upprepade Edvard att han ville ha syskon och undrade om jag kunde göra en lillebror till honom. Jag förklarade att jag inte kunde göra det själv, att det behövs både en “farbror” och en “tant”. Hans självklara lösning var att jag skulle åka hem till hans mamma, min ex-fru, och göra en lillebror tillsammans med henne… Jag minns inte hur jag bytte ämne eller avslutade den diskussionen.

Andra bloggar om: död, barn, döden, syskon

Jag hittade just något intressant på LifeHacker där en person berättar att läkare och veterinärer informerar mer utförligt och tar sig mer tid för honom om han tar fram sin anteckningsbok och gör anteckningar under samtalet. Ofta tycker jag att kommentarerna på sidor som den inte tillför så mycket, men i detta fall upplevde jag att det fanns en hel del klokskap även där.

Jag tror inte att man måste skriva ned saker för att visa att man lyssnar uppmärksamt, det finns många andra tekniker också som jag har lärt mig under åren, bland annat på läkarutbildningen. Teknikerna går att använda på föreläsningar för att vara säker på att man uppfattar ämnet korrekt, och sannolikt lär sig bättre, men också i mötet med patienter för att få fram den information man behöver för att hjälpa till på bästa sätt. Till stor del handlar det om att visa att man lyssnar och att man är intresserad, till exempel genom att ställa följdfrågor, göra sammanfattningar, höra efter om man har uppfattat saker korrekt.

Samtalsteknik är ett ämne som jag har fördjupat mig i i många olika sammanhang, när jag studerade psykologi (fristående kurser), på läkarutbildningen, och även självstudier av eget intresse. Jag vet inte hur mycket andra tänker på det, men god samtalsteknik är oerhört viktigt för mig som läkare, som en slags arbetsredskap. Fick jag bestämma skulle jag ha obegränsat med tid för mötet med varje enskild patient, men nu är det inte så. Ofta har jag 15-20 minuter som skall räcka till samtal, undersökning, eventuell behandling (kanske skriva recept eller sjukintyg) och dokumentation. Skall jag på denna korta tid lyckas få fram just den information som är viktig för att jag skall kunna ställa rätt diagnos och ta rätt beslut måste jag kunna få den människa jag möter att berätta just precis detta. Dessutom är det väldigt viktigt att den jag möter känner att jag lyssnar, att jag är intresserad och uppmärksam, och att jag förstår och accepterar vad just de säger, att jag tar dem på allvar. Faktum är att mycket missnöje med vården, många anmälningsärenden, handlar just om bemötande mer än om rent medicinska misstag.

Det är intressant och tankeväckande att så att säga se detta från ett annat perspektiv, från andra sidan, att man som patient kan använda samma tekniker för att få den information man behöver (och ett mer givande samtal med den läkare man träffar). Jag har aldrig tänkt på det på det sättet tidigare, men jag tror helt klart att det fungerar.

Andra bloggar om: läkare, veterinär, anteckningar, samtal, samtalsteknik

En granne hjälpte mig nyligen att fälla en mindre ek som stod lite illa till och var stympad efter tidigare försök att hålla den borta från el- och telefonledningar. Slöjdintresserad som jag är, jag har faktiskt fem högskolepoäng i slöjd på kursen Formande i trä med skärande verktyg, tog jag undan några bitar att slöjda i. Snittytan på den nyfällda eken var väldigt vacker, trots att den var ganska grov efter motorsågens klinga.

En lätt krokväxt bit klöv jag och har skurit en sked av, en lite större modell som kommer att passa bra till matlagning. På den andra halvan av samma bit högg jag bort den krokväxta delen och skar ett litet avlångt fat av återstoden, format som ett klassiskt tråg men någonstans kring 15 cm långt. Skeden har jag slipat med slipduk korn 80 till 280, vattenslipat och oljat med rå kallpressad linolja. När oljan härdat lär jag nog oljeslipa den också, så att den blir riktigt riktigt len och fin. Fatet är inte riktigt renskuret än, jag har inte tänkt slipa det utan lämna den vackra skurna ytan.

Vi sparade en längre rotnära bit som jag gärna skulle göra ett vanligt tråg av, men utan tjäckelyxa och trågskav undrar jag om det inte blir lite väl mycket arbete. Eftersom jag inte slöjdar så regelbundet känns det inte riktigt motiverat att investera i dessa verktyg, även om jag vet att Svante Djärvs verktyg är av en underbar kvalitet. Just nu har jag ett par skedknivar från Svante, men jag skulle gärna fylla på arsenalen med fler av hans vackra och funktionella skapelser.

När jag ändå var igång med slöjdandet tog jag fram ett par grendelar med kvist för att skära klädhängare/krok. Det var ett par ämnen som har legat flera år i garaget, riktigt torr björk som inte alls var lika lättarbetad som det färska virket från den nyfällda eken, men det ger en vacker yta och Edvard, min son, kommer snart att få en egen klädhängare i lagom höjd som hans far har skurit. Den har skuren yta, det är inte svårt att få det vackert och jämnt, speciellt i torr björk, bara man är noggrann och vet vad man gör.

Andra bloggar om: ek, slöjd, sked, tråg, tjäckelyxa, trågskav, skedkniv, björk, klädhängare

Jag vet att jag borde vintertäcka min bambu, men det har aldrig blivit av. Jag har köpt juteväv att skugga den med, men jag är lite osäker på när jag skall täcka dem. Bambu är vintergrön, som annat gräs, men problemet är att den sticker upp långt ovanför snötäcket. När det börjar bli ljusare på senvintern försöker den att växa, men det är fortfarande fruset kring rotsystemet (som ju ligger ganska ytligt). När den ökar ämnesomsättningen och inte får vatten så torkar bladen som får sol. Plantan klarar sig fint trots detta, det enda “problemet” är att den ser lite skruttig ut senare på våren och en bit in på försommaren. Sedan kommer nya skott och nya blad på de delar av strået som klarade vintern.

Min Fargesia murielae ssp jumbo verkar vara den mest härdiga av de bambusorter jag har. Den håller sig grön genom vintern, och bara några få torra blad på våren.

Min Sasa palmata ssp nebulosa står väl skuggad av en stor gran, och den är ganska lågväxande, men den har nästan alla blad högt upp på sina strån och de flesta bladen brukar torka på den också. Den växer i en slags stor plasthink med stora borrade hål i botten, för att den inte skall sprida sig för kraftigt, trots att jag inte vet om den verkligen gör det här i vårt klimat.

Jag har inte sett några nya skott på Fargesian, men Sasan har satt igång lite smått, och jag vet att den också kommer att bli grön och fin senare i år. Den har ganska smala skott, som du ser på bilden här till höger.

Min Phyllostachus nigra ssp boryana är sorgebarnet när det gäller vintertorkan. Den är härdig, klarar vintern bra, men nästan alla blad torkar och blir gula. Förra säsongen sköt den skott som var över två meter, och de är nu förtorkade och döda i övre halvan. Det känns tråkigt på en så storväxande och majestätisk planta. Här till vänster är huvudplantan som började med den kruka jag köpte på Zetas för flera år sedan. Den breder ut sig ganska frodigt, och nya skott dyker upp så mycket som 30-40 cm från närmsta strå.

Jag tror det var förra säsongen jag delade huvudplantan och tog ett av dessa nya områden där den hade börjat skjuta nya skott, en ganska liten del, och satte den på en plats som jag tror kan passa den bättre, där den får skugga och värme från ett stort stenblock. Jag hoppas bara att den inte får det för soligt eller för torrt där.

Förra året köpte jag ännu en bambuplanta på Zetas, en Pleioblastus humilis ssp pumilus, ännu en lågväxande bambu som tydligen gärna breder ut sig. Det gjorde den med besked förra året,trots en växtplats som nog är i torraste laget. När snön försvann tyckte jag faktiskt att den såg helt död ut, bara torra strån och blad och inga tecken till liv, men tack och lov har den nu börjat visa lite livstecken.

Den har skjutit flera nya skott redan, och ser nog nästan ut att vara den av mina plantor som är mest aktiv än så länge detta år. Det skall bli spännande att se hur den artar sig under sommaren.

Jag vet inte om jag är sent ute, men jag tänkte bjuda bambun på gödsel snart. De får vanlig gräsgödning som jag ger betydligt mer generöst än vad förpackningen rekommenderar för gräsmattor. Bambun har ju mycket större växtmassa än gräsmattegräset, och den verkar inte ha något emot att jag öser på ganska friskt med gödsel. Tvärtom växer den på ordentligt och visar inga tecken på att den skulle vara övergödslad. Gräsmattan närmast runt plantorna blir också extra frisk och grön, en liten bonus. Jag brukar annars lägga täckbark kring min Phyllostachus eftersom den skickar så långa rotskott som jag inte vill råka klippa med gräsklipparen, vilket tyvärr har hänt mer än en gång.

Vad gäller vintertäckningen tror jag att det är i januari någon gång som det är lagom att svepa in plantorna i juteväv för att skugga dem, men jag är inte riktigt säker. Kanske jag kommer att göra det nästa vinter…

Tillägg: Jag ser att alla bilder kommer till vänster, utan bildtext. Mitt tema är tydligen inte riktigt anpassat till senaste versionen av WordPress. Skall försöka lösa detta på sikt.

Andra bloggar om: vintertäcka, bambu, Fargesia murielae, Sasa palmata, Phyllostachus nigra, Pleioblastus humilis, gödsel

Jag har skjutit upp det alldeles för länge nu, att uppgradera till senaste versionen av programmet bakom denna blogg. Jag kan inte säkert säga varför, det har gått förvånansvärt lätt varje gång tidigare, och så även idag. Allt bara fungerade, även mitt gamla “tema”, utseendet på bloggen.

Den sida av WordPress som jag ser, den administrativa, har ändrat sig betydligt sedan jag uppgraderade senast (gick från 2.3.1 till 2.7.1), och jag känner knappt igen mig längre.

Andra bloggar om: blogg, WordPress, 2.7.1

Edvard fyller fyra i augusti, och sedan en vecka har vi semester tillsammans, och vi kommer att fortsätta med det två veckor till. Det blir inte så mycket semester för mig, det tar mycket tid och energi att hålla Edvard sysselsatt och tillfreds. När hans mor tar över och åker till Ukraina med honom om två veckor har jag två veckor semester på egen hand, så en del borde jag väl hinna med för egen del också.

En bekant till mig berättade att hennes barn, en pojke ungefär ett år äldre än Edvard och en flicka ungefär ett år yngre, brukade få titta på barnfilm på engelska. Ofta har ju DVD-filmer för barn både originalspråket, då oftast engelska, och en svensk dubbning. Jag har börjat göra samma sak med Edvard, och han verkar tycka om det, kanske inte minst för att jag har skaffat några filmer med hans favoriter (bland annat Byggare Bob/Bob the Builder) som bara är på engelska. Jag brukar försöka sitta med honom för att kunna förklara vad som händer i filmen och vad som sägs. Kanske beror det på filmerna, kanske något annat, men denne treåring vill nu lära sig engelska. Han frågar mig om vad alla möjliga och omöjliga saker heter på engelska, häromdagen när vi var på väg till min mor, hans farmor, ville han veta hur man säger farmor på engelska, och sedan hur man säger jag tycker om. I slutet blev det I like farmor, men det är väl inte så illa för en treåring som redan är tvåspråkig.

I övrigt börjar han verkligen upptäcka och utforska sin egen vilja. Igår hade vi en riktig viljornas kamp, han ville inte äta kvällsmat, utan ville ha glass och chips direkt. Han var helt omedgörlig på den punkten, tills jag började bära ned honom till sovrummet för att lägga honom, då ändrade han sig till slut och gick med på att åtminstone smaka på maten. Jag lovade att han skulle få en glass om han åt lite av maten, och även chips om han skulle äta upp all mat (och det var inte mycket jag hade lagt upp på tallriken). Han smakade på maten, fick en glass, skrek om att han ville ha chips, vilket han inte fick, sedan blev det sängen. Vi var på Skansen i förrgår, och sedan hos hans farmor till ganska sent, så han var ordentligt trött, och efter glassen gick han faktiskt med på att sova.

Andra bloggar om: barn, engelska, tvåspråkig

Av någon anledning, jag vet inte riktigt varför själv, är jag något av en “periodare” när det gäller att blogga. Vissa perioder skriver jag dagligen, kanske flera gånger om dagen, andra perioder kan det gå flera månader mellan texterna, trots att det inte händer färre eller mindre intressanta saker i mitt liv.

Igår snickrade jag äntligen en fladdermusholk. Det är något jag har velat göra i många år, men det har inte blivit av. Den är klar sånär som på någon fästanordning för att förankra den i ett träd, och dessutom behöver fogmassan jag har tätat fogarna med få lite mer tid att torka/härda innan jag sätter upp den. Jag vill inte att det skall lukta otrevligt för fladdermössen, och jag misstänker att de inte uppskattar lukten av fogmassa som härdar. Jag skulle gärna göra fler holkar, jag har många träd att sätta dem i. Jag har läst att upp till 10 fladdermöss kan dela på en holk, åtminstone honorna som gärna bor tillsammans, och varje fladdermus kan äta upp till 7000 myggor per natt. Det finns massor av mygg i min trädgård, och jag skulle verkligen uppskatta om några fladdermöss kunde äta sig mätta på dem. Dessutom tycker jag att det är charmigt och trevligt med det speciella ljudet av flygande fladdermöss på kvällen. Jag har inte hört så mycket av det sedan min far och jag fotvandrade, då särskilt när vi tältade vid Årsjön bortåt Tyresta.

Jag har också i många år varit sugen på att göra en nypon- eller törnehäck, och i höstas började jag på allvar. Min tomt gränsar mot två vägar, jag har bara infart mot den ena, och det fanns en del törnesnår upp mot den andra vägen. I höstas gjorde jag så slag i saken och flyttade ett antal vildväxande nypon så att de står längs tomtgränsen mot Grönfinksvägen, bakom och ovanför huset. På delar av den tomtgränsen är det klippor utan jordtäckning, så jag byggde en slags lång öppen planteringslåda, öppen i botten och kortsidor, som jag fyllde med jord för att kunna få nyponen att växa där också. Ett par av plantorna var inte så lyckliga över flytten och tog sig inte så bra, men de flesta växer och frodas. Nu har jag börjat tillverka själva törnehäcken genom att lägga ned långa höga skott och fläta in dem i varandra och i nästa planta i raden, är det glest eller svårt att få dem att ligga som jag vill använder jag stenar eller grövre grenar för att hålla dem nere mot marken. Det fina med (vilda) nypon är att de skott som ligger ned kommer att skjuta många nya kraftiga skott rakt uppåt, i nittio graders vinkel mot marken och mot det liggande skottet. Nästa vår kan jag lägga ned dessa skott och på så vis både göra häcken tätare och högre. Det är också lätt att göra avläggare av nypon, lägger jag ett skott ned och täcker delar av det med jord (helst inte sista 10-20 cm vid spetsen, tror jag) så kommer det att rota sig där och bilda en ny planta. På det sättet planerar jag att fylla min planteringslåda med nya plantor, och även förtäta andra områden där det är för glest mellan plantorna.

När jag flyttade hit till Vidja gjorde jag ett par roliga saker redan första våren, dels gjorde jag ett levande stängsel av korgvide, dels en stor solrosplantering. Delar av det levande stängslet tog sig inte, när det var som varmast och pilskotten var känsliga för torka, var jag bortrest och kunde inte vattna. Jag har sedan dess försökt använda lite liknande teknik som med törnehäcken, att jag flätar ned nya skott, jordslår en del, och försöker på det sättet förtäta de områden som är lite glesare. Det är inte perfekt än, men det tar sig. Det har inte blivit någon omfattande solrosodling sedan det första året, men nu har jag försökt igen. Dels har jag och Edvard strött ut massor av solrosfrö på samma plats som jag hade den första solroshäcken, men jag tror att fåglarna har ätit upp det mesta och att resten kan ha torkat, dels har jag passat på att rensa och gräva om ett tidigare jordgubbsland som nu mest hade ogräs, för att sedan mylla ned ett par kg solrosfrö där. Det landet ligger alldeles intill ett större trädgårdsland där Edvard och jag har sått bönor, morötter, rucola och lite annat, så jag måste ändå vattna där regelbundet nu när det är så varmt. Vi får se om det hinner bli några blommande solrosor med så sen sådd, men det är kanske inte omöjligt.

Andra bloggar om: fladdermusholk, fladdermöss, myggor, törnehäck, levande stängsel, solrosor

Jag klarade specialistskrivningen med ganska bra marginal, som jag skrev om tidigare. Idag hade jag möte med klinikchefen med flera. För att göra en lång historia kort uppfyller jag kraven för specialistläkare inom öron-, näs- och halsspecialiteten. Jag får nu betala 2000 kronor till Socialstyrelsen för att de skall godkänna det hela formellt, sedan får jag antagligen papper från dem som gör att jag officiellt kan titulera mig “specialistläkare inom öron-, näs- och halssjukdomar” eller något i den stilen.

För ganska precis 20 år sedan, medan jag bodde på Slätbaksvägen i Årsta, hittade jag en schysst symaskin i en container, en Husqvarna Zig-Zag model 1020. Den låg i originalväskan och de flesta originaltillbehör utom oljeflaskan fanns med i väskan, inklusive förlängningsbord och bruksanvisning. Den har gjort sitt jobb genom åren, trots att den enda service den har fått är en skvätt symaskinsolja någon gång under alla dessa år. Senaste tiden har den börjat krångla lite, och sist jag ville sy något fastnade den i backläge, Jag sydde framåt, skulle så bakåt för att förstärka och fästa sömmen, men sedan ville den inte börja sy framåt igen. Jag funderade ett tag på huruvida jag skulle kosta på den en service (6-800 kronor) eller om jag skulle skaffa mig en nyare maskin istället. För ett par veckor sedan blev det sedan som så att jag på lördagen köpte en ny Janome DC 4100 (efterföljaren till Janome Jubilee 85), men jag insåg snabbt att jag ville ha mer.  Tre dagar senare åkte jag så till ett område utanför Åkersberga och köpte en begagnad Janome Memory Craft 11000, en kombinerad sy- och brodermaskin och Janomes vassaste konsumentmaskin. Jag vill knappt tänka på vad jag betalade för den, men det var nästan i klass med vad jag skulle få i inbyte för min bil om jag bytte upp mig hos en Toyotahandlare, trots att jag nog får anse att jag fick ett bra pris med tanke på de tillbehör jag fick med. Bara programmet Digitizer Pro kostar 10 000 kronor i butiken, förmodligen det mest kostsamma program jag har ärlig tillgång till, och antagligen det första sedan C64-tiden som använder en dongle (hårdvara, i detta fall en USB-pryl, som bekräftar att jag är en legitim användare och har rätt att använda programmet ifråga).

Min MC11000 är bra. Den trär nålen själv (med lite assistans) och den klipper både över- och undertråd själv. Den har fler sömmar än jag kommer att ha användning för (och fick fler när jag installerade senaste uppgraderingen som jag laddade ned på nätet), och den broderar snyggt. Jag har bland annat skannat bilder på Bamse och Vargen, Hello Kitty, Karolinska-loggan och mer, och med Digitizer Pro gjort om det till broderfiler som jag med USB direkt från datorn eller med USB-minne kan ladda över till symaskinen för att brodera. Jag sydde en kasse i snygg grå markisväv (som ser ut som tyget i ett par snygga sommarherrbyxor i ull som jag har)  där jag hade broderat dels KUS-loggan, dels skisser på öra, näsa respektive hals från en bok om undersökningteknik jag har. Nu har jag broderat Edvards namn och (mitt) telefonnummer på hans kläder istället för att sy i namnlappar, och han är klart nöjd med broderad Bamse, Vargen, Hello Kitty eller Miffy på sina kläder.

Nu skall jag bara se till att sälja min gamla Husqvarna (finns på Blocket) och min i princip oanvända DC4100…

Andra bloggar om: specialistläkare, symaskin, Janome

Jag bokade en biljett till kvällens konsert på Berns för ett bra tag sedan, men det har inte blivit av att faktiskt hämta ut biljetten. Nu blev det så att jag glömde se till att vara ledig ikväll, Edvard är med mig fram till imorgon och jag har ingen möjlighet att gå på konsert.

Det känns dumt om biljetten, som jag redan har betalt, inte skulle komma till användning, och jag känner inte så många som tycker om denna typ av musik (och inte redan har en egen biljett).

Vill du gå på kvällens konsert, Einstürzende Neubauten på Berns 080427 kl. 21.20 (åldersgräns 20 år) så hämta gärna ut min biljett och njut. Gå till valfritt ATG-ombud och uppge följande:
Bokningsnummer: STH-GZM953
Pinkod: 6655

Trevlig kväll!

Andra bloggar om: konsert, Berns, Einstürzende Neubauten