Dagen började bra, jag var glad och på gott humör. Vid lunchtid ringer mamma och berättar att Helena, min syster, är sämre igen. Hon har nyligen drabbats av en svår sjukdom. Jag hoppas och ber, och tror nog faktiskt, att hennes försämring nu beror på lunginflammationen och de mediciner hon får för den, och att hon har behövt öka på dosen av andra mediciner.

Att vara läkare när anhöriga är svårt sjuka suger fett. Jag vet och förstår mer om sjukdomen, men kan inte göra mycket mer för min kära syster, speciellt inte när det ligger utanför mitt eget specialområde. Det är förbannat frustrerande. :angry:

Ämnesord: döden, Helena Gripman, läkare

Liknande innehåll:   No related posts,