Håkan skriver om när en blogg är död. Jag håller med om att det kan finnas mycket av intresse att läsa även om det inte skrivs varje dag, gamla tankar och funderingar finns ju kvar i arkivet.

Mitt eget bloggande går i perioder, ibland mycket aktivt, andra perioder helt inaktivt. Jag är periodare när det gäller många saker. Under pappaledigheten i somras läste jag en roman om dagen i snitt, nu läser jag mer sparsamt och mekar mer med blogg och andra delar av mina sajter. Andra perioder är det hantverk som gäller, träslöjd, svetsning, virkning eller annat. Jag går upp helt i en sak och glömmer det andra. Det har sina för- och nackdelar, men jag vet inte om jag kan eller vill göra något för att ändra på det. Det är sådan jag är, antar jag.

En bekant och god vän under läkarutbildningen som var mycket kunnig inom en del områden sade att han var avundsjuk på mig för min mångsidighet. Själv känner jag mer att jag inte behärskar något område riktigt till fullo, men jag är förvisso lite kunnig inom väldigt många områden. Jag kan lite japanska och lite teckenspråk, jag virkar och stickar och kan fläta korgar och svetsa hjälpligt. Jag jonglerar och slukar eld eller sprutar eld om jag vill det. Jag är bra på att laga mat och baka bröd. Jag kan lite om astrologi, kinesisk medicin och Reiki-healing. Jag har lärt mig namn på många svenska träd på latin, och att känna igen dem. Jag har läst mycket om bambu och försöker odla några sorter hemma i trädgården. Det finns mycket mer, men jag kan inte påstå att jag är specialist inom något av dessa områden. Det känns lite som att jag fuskar inom en väldig massa områden utan att snöa in helt på något tillräckligt länge för att bli riktigt kompetent.

Ämnesord: blogg

Liknande innehåll:   No related posts,