Pappaledig

Det är svårt att hinna blogga som pap­pa­le­dig, spe­ci­ellt som jag bara har modem hemma och inte har myc­ket fri­tid alls längre. Om ett par vec­kor fyl­ler Edvard, vår son, ett år. Jag har varit hemma med honom i tre måna­der nu, lika länge kvar. Han går bra, har pre­cis idag bör­jat resa sig mitt på gol­vet, utan att behöva ta stöd mot något annat än gol­vet. Han joll­rar myc­ket men använ­der inga ord menings­fullt än, antag­li­gen för att Larisa och jag använ­der olika språk när vi pra­tar med honom, ryska resp svenska. Jag inbil­lar mig att det tar längre tid för två­språ­kiga barn att komma igång med språket.

Det finns saker jag har tänkt att jag ville skriva om här, men det har inte bli­vit av. En sak var mobil­te­le­fo­ner och mobi­lo­pe­ra­tö­rer, en annan terror­dåd i kol­lek­tiv­tra­fi­ken. Bägge sakerna känns mindre aktu­ella nu när det har gått lite tid.

Träd­gårds­ar­be­tet går på spar­låga, det enda jag har plan­te­rat i år är vit­lök. Jag köpte gurk­frön men har inte sått dem. Jag tac­kade nej till min mors erbju­dande om tomat­plan­tor eftersom jag vet att jag inte skulle hinna sköta om dem. Hälf­ten av hal­lo­nen kom­mer nog att ramla av bus­karna innan jag hin­ner plocka dem, och rabar­berna har jag bara skör­dat en gång på försommaren.

Jag får se när jag kom­mer igång med blog­gan­det igen, mer regel­bun­det. Kanske blir det när Edvard flyt­tar hem­i­från, eller när jag kan få bred­band.

Leave a reply

Click here to cancel reply.

Name (required)

Mail (will not be published) (required)

Website

Notify me of follow-up comments by email.

Notify me of new posts by email.