Snöyran fortsätter i Vidja, Biltema har glada dagar

Upp­föl­jare till mina skri­ve­rier från igår och tidi­gare idag:

Min ful-kopplade bat­te­ri­lad­dare ver­kar ha gjort sitt jobb, bilen star­tade vil­ligt. Vidja väg­för­e­ning hade inte ägnat Alängs­vä­gen någon kär­lek eller omtanke innan jag åkte mot job­bet, men denna gång hind­rade det mig inte från att nå mer välskötta delar av väg­nä­tet. Jag och mina med­tra­fi­kan­ter höll omkring 40 km/t längs större delar av Vid­ja­vä­gen, där den all­mänt veder­tagna nor­mal­has­tig­he­ten annars är kring 70 km/t eller mer (offi­ci­ellt 50 km/t, men de flesta inser att det i grund och bot­ten är en fel­skyl­tad lands­väg.) Längs Ågesta­vä­gen vid Mel­lansjös västra delar stod i mötande (rikt­ning österut) kör­fält en led­buss, bak­de­len på håll­plat­sen och fram­de­len bloc­ke­rande hela det mötande kör­fäl­tet. Bus­sen var ganska påtag­ligt översnöad, så den hade säkert stått där ett tag. Längs föl­jande delar av Ågesta­vä­gen, där den offi­ci­ella has­tig­hets­be­gräns­ningen är 70 km/t flöt tra­fi­ken på ganska väl, i has­tig­he­ter upp till omkring 40 km/t även där, och idag irri­te­rade jag mig inte det minsta på fram­för­va­rande lång­sam­kö­rande med­tra­fi­kan­ter.

Jag gjorde sedan det poten­ti­ella miss­ta­get att ta den van­li­gen snab­bare vägen via Väs­ter­gårds­vä­gen och Björ­kängs­vä­gen för att komma till Hud­ding­e­vä­gen. Det visade sig att snö­svängen antag­li­gen inte hade ägnat dessa vägar en enda tanke sedan långt innan snö­fal­let bör­jade igår. Under­re­det på min bil plo­gade snö hela denna sträcka, bilen fram­för mig var nära att köra fast vid minst ett till­fälle (typiskt nog vid de idi­o­tiska avsmal­ning­arna som fun­ge­rar som buss­håll­plat­ser, kanske fart­be­gräns­ning, men mest av allt irri­ta­tions­mo­ment). Genom att sakta in långt långt innan jag nådde bilen fram­för mig kunde jag ta mig hela sträc­kan utan att stanna helt annat än i ner­förs­bac­ken mot de två gator­nas kors­ning, där jag dagen till ära och för den all­männa tra­fik­sä­ker­he­ten igno­re­rade stopp-plikten som gäl­ler for­don från alla fyra håll (och som på vin­tern snabbt leder till blank-is i det område där bilis­ter för­sö­ker starta från stil­lastå­ende och ta sig ut i kors­ningen på ett säkert sätt). Sedan gick det ganska bra ända tills jag nådde Alfred Nobels Allé, pre­cis intill sjuk­hu­set och diverse utbild­ningar. Denna sträcka hade inte hel­ler plo­gats på flera dagar, snödju­pet mel­lan tidi­gare bilars hjul­spår var till och med större än på de två tidi­gare pro­ble­ma­tiska vägarna på färden.

Väl framme vid per­so­nal­par­ke­ringen, som bör­jar på Ana­to­mi­vä­gen, kunde jag kon­sta­tera att många kol­le­gor, som så många gånger och vint­rar tidi­gare, bara dum­par sina bilar pre­cis hur som helst, utan minsta tanke på kol­le­gor och med­tra­fi­kan­ter. Om alla som ställde sig där tänkte, bara en liten liten smula, skulle det lätt rym­mas 20 % fler bilar vil­ken vin­ter­dag som helst. Jag körde förbi denna dystra del och fann en välplo­gad nöd­par­ke­rings­yta (tillå­ten per­so­nal­par­ke­ring på i van­liga fall myc­ket kupe­rad, sna­rare än gro­pig, grus-väg/-yta—Google har en fin bild av områ­det i sommarskrud).

Dagens över­lev­nads­väska inne­höll unge­fär samma saker som igår, tre extra par van­tar, två extra mös­sor (ren ull, vir­kat själv, garan­te­rat varma), fick­lam­por och pann­lam­por som nog kan ge mig ljus knappt en vecka, och en liten radio, sän­dare och mot­ta­gare, en Wouxun KG-UV6D som jag har nämnt i tidi­gare skri­ve­rier.  Radion har jag köpt för att använda när jag kom­mer mig för att ta ama­tör­ra­di­o­li­cens, och den både sän­der och tar emot på en hel massa fre­kven­ser som lig­ger utan­för ama­tör­ra­di­o­ban­den, bland annat kana­lerna för jaktra­dio och marin VHF (och även bl a en av tun­nel­ra­di­ons gamla fre­kven­ser, 167,0625 MHz, som tyd­li­gen SL fort­fa­rande använ­der). Det är få fre­kven­ser jag egent­li­gen i nor­mal­fal­let får sända på i dags­lä­get, men skulle en nödsi­tu­a­tion upp­stå är åtminstone min tolk­ning av lagen att jag har rätt att använda radion för att kom­mu­ni­cera, på de fre­kven­ser som kan behö­vas, med den jag anser att jag behö­ver nå, för att hjälpa per­so­ner i nöd. Även om min tolk­ning skulle vara fel­ak­tig tror jag att det går att argu­men­tera för min sak om jag genom van­ligt­vis otillå­ten sänd­ning räd­dar liv eller egen­dom. Den lilla radion, som kos­tade mig knappa tusen­lap­pen och som är klas­sad IP55 och såle­des tål att utsät­tas för vat­ten och annat skrufs, låter mig ju även lyssna på t ex marin VHF (nöd­ka­na­ler med mera), SL, van­liga “walkie-talkies”, jaktra­dio och myc­ket annat, så om inte annat ökar den mina chan­ser att hålla mig upp­da­te­rad om det aktu­ella läget i omvärlden.

Jag har inte haft använd­ning för något ur mitt över­lev­nads­set, men för att använda ett resonemang/citat från fil­men Ali­ens vs. Pre­da­tor kan man likna det vid att ha med sig kon­do­mer. Hellre ha dem med och inte ha använd­ning för dem, än att ha beho­vet och inte ha tagit med dem. (I fil­men är det en kvinna som med detta reso­ne­mang moti­ve­rar att hon tar med sig han­deld­va­pen till vad man fel­ak­tigt tror skall bli ett lugnt och fred­fullt uppdrag.)

Bilen var hur som helst inte inplo­gad vid arbets­da­gens slut, den star­tade vil­ligt och det gick bra att ta sig fram i största all­män­het. Jag ställde kosan till Bil­tema i Haninge, där man enligt saj­ten skulle ha de av mig så varmt rekom­men­de­rade antis­lir­mat­torna (begrän­sat lager), och även snö­ked­jor (i lager). (När jag tit­tar nu är deras lagersta­tus oför­änd­rat jäm­fört med tidi­gare idag, detta trots vad jag fann när jag väl kom dit.) Jag fick veta att de få kun­der som lyc­ka­des ta sig till buti­ken igår, varav ganska många sedan fast­nade på par­ke­ringen, tömde buti­ken på snö­slungor. När jag kom dit i efter­mid­dags fanns inga antis­lir­mat­tor, inga snö­ked­jor (utom en udda stor­lek för bil, som de dess­utom fått hem fler av just idag, och för ATV), och jag kunde också kon­sta­tera att det inte fanns en enda snö­skyf­fel att köpa i hela buti­ken (snö­slä­dar fanns några kvar). Å andra sidan hade de någon typ av anti­halk­me­del i små säc­kar, och ännu bil­li­gare tösalt, så det blev ett par säc­kar av var­dera. Det förra får väl duga som ersätt­ning för antis­lir­mat­torna om jag skulle fastna igen.

Jag kunde sedan så sak­te­liga ta mig hem, dumpa bilen vid brev­lå­dorna medan jag röjde undan den snö från väg­ba­nan som väg­för­e­ningen valt att vräka in på min tomt, par­kera och vara hemma igen.