Saknaden efter min lillasyster, Helena Gripman

Idag skulle Helena ha fyllt 40 år. När hon dog hade hon bör­jat pla­nera sin 35-årsfest. Det känns lite kons­tigt att tänka mig henne som 40-åring. För mig är hon all­tid lil­la­sys­ter, mindre rent kropps­ligt och evigt yngre, kanske såg jag henne ibland som ännu yngre än hon egent­li­gen var. Skulle jag upp­skatta hen­nes ålder som­ma­ren innan hon blev dålig hade jag nog gis­sat på någon­stans runt 30, inte 34 som hon fak­tiskt var/blev.

Jag har skri­vit så myc­ket om hän­del­serna kring hen­nes död både här på min blogg och på hen­nes min­nes­si­dor att jag inte kän­ner att jag behö­ver upp­repa eller sam­man­fatta det.

Nu har inte Edvard pra­tat om henne på länge, men ett tag ver­kade han tänka myc­ket på Helena, min sys­ter och hans fas­ter som han ald­rig fick träffa. Han frå­gade var hon var, var­för han inte fick träffa henne, och sade ofta att han ville träffa henne. På sätt och vis kän­des det skönt. Många saker är natur­li­gare och lät­tare att prata med barn om, även om jag tyc­ker att det känns lite svårt att få Edvard (som fyl­ler fem om knappt en månad) att för­stå rik­tigt hur slut­gil­tig döden är. Andra ämnen känns inte lika lätta att prata om, inte för honom utan för mig. Härom­da­gen upp­re­pade Edvard att han ville ha sys­kon och und­rade om jag kunde göra en lil­le­bror till honom. Jag för­kla­rade att jag inte kunde göra det själv, att det behövs både en “far­bror” och en “tant”. Hans själv­klara lös­ning var att jag skulle åka hem till hans mamma, min ex-fru, och göra en lil­le­bror till­sam­mans med henne… Jag minns inte hur jag bytte ämne eller avslu­tade den diskussionen.

Andra blog­gar om: död, barn, döden, sys­kon

Leave a reply

Click here to cancel reply.

Name (required)

Mail (will not be published) (required)

Website

Notify me of follow-up comments by email.

Notify me of new posts by email.