Om livet med en son som snart fyller fyra

Edvard fyl­ler fyra i augusti, och sedan en vecka har vi semes­ter till­sam­mans, och vi kom­mer att fort­sätta med det två vec­kor till. Det blir inte så myc­ket semes­ter för mig, det tar myc­ket tid och energi att hålla Edvard sys­sel­satt och till­freds. När hans mor tar över och åker till Ukraina med honom om två vec­kor har jag två vec­kor semes­ter på egen hand, så en del borde jag väl hinna med för egen del också.

En bekant till mig berät­tade att hen­nes barn, en pojke unge­fär ett år äldre än Edvard och en flicka unge­fär ett år yngre, bru­kade få titta på barn­film på eng­elska. Ofta har ju DVD-filmer för barn både ori­gi­nal­språ­ket, då oftast eng­elska, och en svensk dubb­ning. Jag har bör­jat göra samma sak med Edvard, och han ver­kar tycka om det, kanske inte minst för att jag har skaf­fat några fil­mer med hans favo­ri­ter (bland annat Byg­gare Bob/Bob the Buil­der) som bara är på eng­elska. Jag bru­kar för­söka sitta med honom för att kunna för­klara vad som hän­der i fil­men och vad som sägs. Kanske beror det på fil­merna, kanske något annat, men denne treå­ring vill nu lära sig eng­elska. Han frå­gar mig om vad alla möj­liga och omöj­liga saker heter på eng­elska, härom­da­gen när vi var på väg till min mor, hans far­mor, ville han veta hur man säger far­mor på eng­elska, och sedan hur man säger jag tyc­ker om. I slu­tet blev det I like far­mor, men det är väl inte så illa för en treå­ring som redan är två­språ­kig.

I övrigt bör­jar han verk­li­gen upp­täcka och utforska sin egen vilja. Igår hade vi en rik­tig vil­jor­nas kamp, han ville inte äta kvälls­mat, utan ville ha glass och chips direkt. Han var helt omed­gör­lig på den punk­ten, tills jag bör­jade bära ned honom till sov­rum­met för att lägga honom, då ändrade han sig till slut och gick med på att åtminstone smaka på maten. Jag lovade att han skulle få en glass om han åt lite av maten, och även chips om han skulle äta upp all mat (och det var inte myc­ket jag hade lagt upp på tall­ri­ken). Han sma­kade på maten, fick en glass, skrek om att han ville ha chips, vil­ket han inte fick, sedan blev det sängen. Vi var på Skan­sen i förr­går, och sedan hos hans far­mor till ganska sent, så han var ordent­ligt trött, och efter glas­sen gick han fak­tiskt med på att sova.

Andra blog­gar om: barn, eng­elska, två­språ­kig

Leave a reply

Click here to cancel reply.

Name (required)

Mail (will not be published) (required)

Website

Notify me of follow-up comments by email.

Notify me of new posts by email.