Johan Adlers sporadiska skriverier
RSS icon Home icon
  • Separationsglädje

    Posted on December 31st, 2007 Johan Adler 3 comments

    Jag har skri­vit om min skils­mässa här tidi­gare, och att döma av kom­men­ta­rerna är det många som har läst det jag har skri­vit. Det känns där­för rim­ligt att skriva lite mer om vad som har hänt sedan dess.

    Larisa har (som ni säkert för­står) inte mör­dat mig, vare sig med gift i mat eller dryck, eller genom att hugga en för­skä­rare i mig när jag sover, som hon hotade med. Efter att ha letat lägen­het mer eller mindre aktivt i några år köpte hon en till slut, på Vikinga­vä­gen några kilo­me­ter från den för­skola där vår son Edvard går. Hon flyt­tade dit sista dagarna i novem­ber, och vi har sedan dess inte behövt bo under samma tak längre. Vi har gått i sam­ar­bets­sam­tal och där efter diverse paj­kast­ning för­hål­lan­de­vis smärt­fritt kom­mit fram till att Edvard skall bo en vecka hos oss var. Det blev alltså gemen­sam vård­nad (som vän­tat) och väx­el­vis boende (som jag har före­språ­kat hela tiden). Jag bor kvar i huset i Vidja som jag köpte innan vi hade träffats.

    Edvard kal­lar fort­fa­rande huset för hemma, men har också bli­vit allt­mer fasci­ne­rad av lägen­he­ter. Så snart han ser ett fler­fa­miljs­hus berät­tar han att han ser en lägen­het, eller att han har hit­tat en lägen­het åt mamma. Han är knappt 3½ år, han kom­mer att för­stå det på ett annat sätt när han blir lite äldre. Han ver­kar ta det bra, och som jag ser det ver­kar han lug­nare och mer har­mo­nisk sedan vi flyt­tade isär, och han kan bo med en av oss i taget, en mer har­mo­nisk för­äl­der som kan foku­sera mer på honom och mindre på hur job­bigt det känns att bo till­sam­mans med någon man växte ifrån för flera år sedan. Han har pra­tat om att han vill titta på film, han är mer van att se barn­film på DVD än att se TV-program, men när jag för­kla­rar att TV:n är hos mamma i lägen­he­ten kan han accep­tera det. Ibland und­rar han var någon av hans lek­sa­ker är, och får han veta att den är hos mamma kan han accep­tera det också.

    Som jag ser det kom­mer vi alla tre på kort och lång sikt att vinna på detta, och jag tror att Edvard är den som som har mest att vinna på den nya situationen.

     

    3 responses to “Separationsglädje” RSS icon

    • Tack för en bra blogg!
      Barn är smarta.
      När för­äld­rarna är glada, blir de det också.
      Det gäl­ler bara att vara det också.. ;)

      Skilda Pappan’s last blog post..Solen kom­mer sakta

    • Hej Johan!

      Hit­tade din blogg när jag goog­lade efter sepa­ra­tion. Usch, jag befin­ner mig i en begyn­nande och det känns både bra och dåligt.

      Hur har det gått? Det är ju ett par år sedan nu om jag ska tolka datu­men rätt. Hur har sonen tagit det och hur har din och din exfrus rela­tion bli­vit?
      Mamma Flyt­tar – En blogg om att splittra kärnfamiljen´s last [type] ..Jag vill att vi separerar

    • Hej “Mamma”!

      Det har gått jät­te­bra! Det är unge­fär 3½ år sedan vi flyt­tade isär. Min ex och jag fun­ge­rar inte som part­ners i en rela­tion, men min upp­fatt­ning är att vi är rejält bra som för­äld­rar, och det är det vi foku­se­rar på. Jag blir mer och mer impo­ne­rad av hur bra vi kan sam­ar­beta just vad gäl­ler för­äld­ra­ska­pet, inte minst med tanke på hur det fun­ge­rade när vi för­sökte vara ett par.

      Vad gäl­ler hur vår son har tagit det kan jag bara utgå från min egen bild av det. Min upp­fatt­ning var att han första halv­å­ret efter sepa­ra­tio­nen (när han var unge­fär 3½ år) blev allt­mer har­mo­nisk, och där har det hål­lit sig. Han mår bra, bor hos mig en vecka i taget och hos mamma en vecka i taget.


    Leave a reply

    CommentLuv badge

Corporate