I onsdags, 13/6, blev jag uppringd av ansvariga för sjukvården på Hultsfredsfestivalen, där jag har arbetar flera gånger som läkare. Jag fick veta att Ozzy Osbourne bl.a. hade krav på att det skulle finnas en öron-, näs- och halsläkare på plats för att undersöka honom innan han gick på scen klockan tio på fredagkvällen 15/6. På festivalen finns ganska basal medicinsk utrustning för undersökning, så jag fick lov av min verksamhetschef på Huddinge sjukhus att låna med några saker för att kunna göra en bra undersökning. Jag ringde också upp vår kontakt på Storz Endoskop i Stockholm, företaget som tillverkar mycket av den (ffa optiska) undersökningsutrustning som vi använder, och de var generösa nog att låna ut en del av sin senaste utrustning för undersökning utanför en ÖNH-klinik.

Utrustningen vi använder på mitt arbete är till största delen inte särskilt mobil, men nu fick jag med mig utrustning som sammantaget gick att få ned i en stor sportbag och åtminstone var släpbar. Det är ömtåliga saker, så även om de inte är så stora eller tunga var för sig ville jag inte släpa runt dem utan skyddande hårda förpackningar så här på festival.

Min chef ställde inte bara upp med att låna ut delar av klinikens utrustning till mig, utan han ställde personligen upp och tog över mina arbetsuppgifter på fredag eftermiddag så att jag skulle kunna komma iväg tidigt och vara tillgänglig från klockan 18.00 som Ozzy hade begärt. Jag åkte via Storz kontor i Skärholmen där jag fick låna avancerad portabel utrustning som jag också fick en snabblektion i att använda.

Jag körde ärligt talat för snabbt nästan hela vägen från södra Stockholm till festivalen, och var på plats och beredd att undersöka Ozzy grundligt och professionellt från klockan sex som han hade begärt. Tydligen har han scenskräck och brukar bli lugnad av att en ÖNH-läkare undersöker honom och berättar att allt ser bra ut. Jag hade nu med mig mycket bra utrustning anpassad för undersökning utanför sjukhus, och skulle bl.a. kunna titta ned i svalget på ett bra sätt (med fiberlaryngoskop med batteriljuskälla), och jag skulle till och med kunna undersöka stämbandens rörelser med det portabla stroboskopet med lupplaryngoskop som Storz lånade ut. De lånade mig även en mycket bra pannlampa med utsökt batteriljuskälla.

Tillsammans med ansvarig sjuksköterska väntade jag i sjukvårdstältet, beredd att snabbt gå iväg till Ozzys loge när han kände behov av att undersökas. Under kvällen begärde han att sköterskan skulle komma (jag anser inte att jag skall skriva här av vilken anledning, även i fall som dessa är patientsekretessen något som väger tungt). Under tiden blev jag ombedd att undersöka och hjälpa basisten i Wolfmother, Chris.

Det var nog tur att jag inte visste hur otroligt bra, och hur stora och kända, Wolfmother är, annars hade jag nog inte varit så lugn och avslappnad. Nu var jag mest spänd inför mötet med legenden Ozzy, vars senaste skiva Black Rain jag hade lyssnat på kontinuerligt i bilen ned. Jag konstaterade senare att Chris helt klart är den största scenpersonligenheten i Wolfmother, och det kändes tråkigt att inte ha möjlighet att berätta detta för honom innan han lämnade festivalen för att flyga till USA.

Vid tio gick Ozzy på scen, utan att ha efterfrågat mina tjänster en enda gång. Eftersom mitt specialuppdrag på årets festival nu var slutfört knallade jag ned och lyssnade lite på honom. Han berättade på scenen att han hade en halsinfektion och att en läkare tidigare på dagen (antagligen innan han kom till festivalen) sagt att han inte borde sjunga. Utifrån hur han lät hade jag antagligen sagt precis samma sak om jag hade fått chansen att undersöka honom och ge honom råd. Han lät hemskt. Rösten höll inte, han hoppade över varannan rad i låttexterna, och bandet körde långa solon, förmodligen för att han skulle få vila rösten. Det blev en paus mitt i spelningen och åtminstone några av mina kollegor inom festivalsjukvården trodde att han då träffade läkare (mig, alltså), men det gjorde han helt klart inte.

Hade jag fått undersöka honom hade jag kanske kunnat förbättra rösten just för denna kväll med en kortisoninjektion, men å andra sidan skulle det då antagligen bli sämre om några dagar. Jag vet inte hur hans turneschema ser ut, kanske tyckte han inte att det var så viktigt att låta bra i Hultsfred, eller så visste han vad jag skulle säga och ville inte höra det. Lite tråkigt känns det att jag inte fick en möjlighet att hjälpa honom, för han lät ärligt talar för jävligt, inte minst för mig som är van att lyssna till och bedöma röst.

Å andra sidan kom jag iväg till festivalen trots att jag inte hade planerat det, och min arbetsinsats på plats bestod av fyra timmars spänd väntan. Efter tio igår kväll har jag varit ledig och har kunnat göra vad jag vill, med fri entré, sovplats inomhus, fri mat, tillgång till backstageområdet där jag skriver detta i Telenors backstagetält. Som enda ÖNH-läkare inom årets festivalsjukvård har jag varit konsult åt mina kollegor i några fall där man haft funderingar om sådant jag har mer erfarenhet av, och jag har undersökt ett par artister, men i övrigt har jag haft ledigt och kunnat göra vad jag vill. Ganska skön tillvaro, även om det var väldigt stressigt på vägen hit.

Andra bloggar om: sjukvård, Hultsfred, läkare, Ozzy Osbourne, Huddinge sjukhus, Storz, festival, Ozzy, Wolfmother

Ämnesord: festival, Huddinge sjukhus, Hultsfred, läkare, Ozzy, Ozzy Osbourne, sjukvård, Storz, Wolfmother

Liknande innehåll:   No related posts,