Kräksjuka ultra plus turbo

OK, sonen Edvard har varit sjuk, han har haft hög feber från mit­ten av förra vec­kan, trots Alve­don och Ipren i max­dos. Nat­ten till lör­dag hade han 41 gra­der, så på lör­dag för­mid­dag åkte jag till barna­ku­ten på Hud­dinge sjuk­hus och fick veta att han hade en dub­belsi­dig öronin­flam­ma­tion. Han fick Kåve­pe­nin som han till min för­vå­ning sväl­jer glatt, det borde smaka veder­vär­digt och många barn kräks av blotta åsynen. Vi kom hem från sjuk­hus och apo­tek vid två på efter­mid­da­gen och jag hade då inte ätit något sedan ett par mac­kor till fru­kost. Edvard fick sin medi­cin, peni­cil­lin och feber­ned­sät­tande, och som­nade snart. Jag värmde en burk Campbell’s gula­sch­soppa som jag köpte nyli­gen på Coop Forum Haninge.

Edvard sov gott, fru­gan kom hem efter att ha hand­lat medan vi var på sjuk­hu­set, och ett par tim­mar efter att jag hade ätit sop­pan bör­jade jag må illa. Jag fick feber och frys­ningar, ont i magen och mådde hemskt. Jag luf­sade omkring inne i varma vin­te­ryt­ter­klä­der, låg och sov eller för­sökte sova när jag inte satt på toa­let­ten. Det var diar­réer och jag önskade att jag skulle få krä­kas. Till slut, efter vad som kän­des som flera vec­kor men tro­li­gen var ett par tim­mar, trött­nade jag på att frysa så att jag hac­kade tän­der och satt och ska­kade. Jag tog ett par Alve­don som jag svalde med lite vat­ten. Jag hann pre­cis fram till toa­let­ten innan kas­kad­kräk­ning­arna kom. Jag har kräkts tidi­gare, men ald­rig som jag gjorde denna gång. Det var som att hela krop­pen kram­pade från tårna och uppåt för att kasta ur mig det hemska som gjorde mig så sjuk. Efter att ha sam­lat kraft och åter­häm­tat mig en stund på toa­lett­gol­vet lyc­ka­des jag släpa mig upp till köket, ta mer Alve­don istäl­let för den jag kräkts upp, nu med lite väts­keer­sätt­ning. Res­ten av efter­mid­da­gen för­flöt i ett töc­ken, jag lyc­ka­des få i mig mer väts­keer­sätt­ning, lite vat­ten, senare på kväl­len lite varmt honungs­vat­ten. När Alve­do­nen ver­kade kunde jag sova på nat­ten, men jag fick gå upp för att fylla på mer Alve­don mitt i nat­ten när jag bör­jade skaka i sängen.

Det var tänkt att jag skulle arbeta hela sön­da­gen, 9–22 som jour­ha­vande öron­lä­kare på Karo­linska i Solna. Tyd­li­gen lyc­ka­des jag i mitt töc­ken jaga rätt på den bak­jour som ansva­rade för att se till att någon annan kunde ta mina jour­pass med några tim­mars var­sel. Min sön­dag var inte långt bättre än lör­da­gen. Jag fick i mig lite bröd, nypon­soppa och myc­ket väts­keer­sätt­ning, tro­li­gen lite yog­hurt också. När jag vägde mig på mån­dag­mor­go­nen vägde jag 67 kg, vil­ket bety­der att jag måste ha gått ned 5–6 kg på 36 tim­mar. När jag idag kän­ner på huden på magen är det mesta av under­huds­fet­tet borta, och det bru­kar inte vara myc­ket där i van­liga fall heller.

Igår åt jag majs­gröt både till lunch och på kväl­len. Det sma­kar inte så myc­ket men det stör inte magen så myc­ket hel­ler. Jag har inte känt någon större lust att äta något alls sedan lör­da­gen, och jag har varit utan kaffe och snus utan att sakna det.

För mig som läkare är det lätt att känna igen en mat­för­gift­ning. Det har växt bak­te­rier i sopp­bur­ken, de har bil­dat gif­ter som slår mot min tarm och ger mig feber. Bur­ken var hel och oska­dad när jag öppnade den, så jag antar att det kan ha varit fel på en större sänd­ning. Har någon annan råkat ut för samma sak så vet ni nu vad det beror på. Jag har skri­vit till Campbell’s i Sve­rige om det som hände mig men har inte hört något från dem än.

Andra blog­gar om: burksoppa, camp­bell, gulash, mat­för­gift­ning, mag­sjuka, kräk­ning